Split och splittring

STOCKHOLM: I ett nytt uttryck för spliten och splittringen inom socialdemokratin och de rödgröna när det gäller Afghanistan har Pierre Schori i dag fått det mesta om bakfoten.

Om man bortser från att det kanske inte är helt lojalt att mitt i en valrörelse välja att attackera och söka splittra det egna partiet i en viktig utrikespolitisk fråga är det en märklig sörja av synpunkter som han kommer med.

På något sätt vill han t o m hävda att våra insatser där strider mot den militära alliansfriheten.

Mycket märkligt. Ren rappakalja.

Det skulle i så fall ha gällt våra insatser i Bosnien och Kosovo också. Jag tror inte ens vänsterpartiet har producerat ett så stolligt argument.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att Schori själv vet att argumentet är felaktigt – men i sin strävan att söndra tar han till allt han har.

Var detta skall sluta vet jag inte.

Jag har under dessa år varit angelägen om att ha ett brett stöd i riksdagen för våra insatser i Afghanistan, och det har vi också haft. Jag har lyssnat också på socialdemokraternas synpunkter och vi har funnit en i allt väsentligt gemensam linje.

Jag är övertygad om att det varit bra för Sverige. Och jag kan lova att vi avser att fortsätta denna strävan.

Men nu drar det tydligen upp till större strid inte bara mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet utan också inom socialdemokratin.

Att detta illustrerar de äventyrligheter och osäkerheter som en rödgrön regering skulle innebära i utrikespolitiken är uppenbart. Och det har vi all anledning att vara medvetna om dagarna fram till den 19 september.

Men i ett vidare perspektiv är en splittring av denna art inte bra för landet.