Ankara och New Delhi

VID MEDELHAVET: Efter att inledningsvis ha prioriterat de ekonomiska bekymren – och lagt fram en tuff saneringsbudget – har nye brittiske premiärministern David Cameron nu sökt sig ut i världen.

Nyss var han i Washington för möten med president Obama och i New York för samtal med Ban Ki-moon.

I dag har han varit i Ankara, och i ett anförande inför det turkiska parlamentet – som man med fördel kan ta del av – talat om stödet för Turkiets europeiska ambitioner på ett sätt som jag helhjärtat kan instämma i.

Men jag tror att det är betydelsefullt att det sker just nu.

Turkiet spelar en allt viktigare roll i en rad olika frågor, och relationerna också mellan Bryssel och Ankara är täta och viktiga. Just nu handlar åtskilligt om relationerna till Iran, och alldeles säkert har den frågan diskuterats intensivt under besöket.

Från Ankara kommer han att fortsätta till New Delhi för att ytterligare utveckla relationerna med det Indien som betyder allt mer såväl politiskt som ekonomiskt.

Från Stockholms horisont har vi ju också strävat efter att utveckla en allt närmare relation till Turkiet, och i allt väsentligt har detta också lyckats. Fredrik Reinfeldt och premiärminister Erdogan talades vid för bara någon vecka sedan, och jag träffar min turkiske kollega Davotuglo relativt ofta. Uppe i norra Afghanistan har vi ju nu också utvecklat ett samarbete som jag tror kommer att bli viktigt.

Också Indien tillhör de länder vi försökt att prioritera.

Jag har varit i New Delhi på två besök och skulle varit på ett tredje mot slutet av våren och det hade varit möjligt att koordinera kalendrarna. Det finns en stor potential i den relationen.

26 Responses to Ankara och New Delhi

  1. Kachina skriver:

    ”Från Stockholms horisont har vi ju också strävat efter att utveckla en allt närmare relation till Turkiet, och i allt väsentligt har detta också lyckats.”

    Vilken relation avses, den politiska eller den kulturella?

    Ingen gemensam politik kan bygggas utan gemensam kultur.

    Detta är ett enkelt, strikt logiskt faktum.

    Turkiet har en fot i öst och en fot i väst. De måste tydliggöra vilket ben de vill stå på.

  2. rickardson skriver:

    Ett bankrutt Storbritannien uppvaktar Turkiet. Så patetiskt.

    Cameron har intresse av att 1) undergräva Frankrike och Tyskland i EU och 2) skaffa sig en allierad i NATO-kretsen, efter att Obama fråntagit Storbritannien sitt militära bestämmande-inflytande i NATO, och givit det till 2 fransmän och 1 tysk.

    Cameron är dessutom utrikespolitiskt oerfaren.

  3. leewanta skriver:

    En så kallad ”lame duck” session, där skepnader rör sig över golvet och försöker säga något som betyder något.

    Vi får hoppas att det turkiska patriarkatet inser att EU numera är ”money for nothing, bonds for free”.

    Ingen tjänar på att dra andra länder med sig i träsket.

    Men det ska inte underskattas att Turkiet är en het fråga med tanke på USAs expansiva krigsplaner. Man kommer att slänga så mycket fläsk deras väg som man ser sig behöva. Israels galna-hund-attack på gaza-skeppet har dock orsakat andra prioriteringar hos Turkarna.

    Desperata EU krängare som hoppas vinna lite hårvax istället för en ”haircut”. Precis som med Grekland – där EU visste redan vid inträdet hur Grekland fifflade med bokföringen – är det viktigare att ordna geopolitiska strukturer än att se på vad de ska fyllas med.

    Och det beror på att agendan inte stannar vid vare sig EU eller USA´s gränser – utan är en del i visionen om en ny världsordning.

  4. Kachina skriver:

    ” är det viktigare att ordna geopolitiska strukturer än att se på vad de ska fyllas med.”

    Visst, där menar jag att kittet som skall hålla ihop Unionen saknas och i brist på samhörig kultur är det högst nödvändigt att använda valutan. Det är ett måste för att ”knyta ihop” Unionen.

    ”Och det beror på att agendan inte stannar vid vare sig EU eller USA´s gränser – utan är en del i visionen om en ny världsordning.”

    Visserligen är det så, men med dollarns fall måste euron stärkas och det är där Carl Bildts lojalitet prövas. Har han en ledande roll i EU, eller är han en ”underdog” i USA.

    Agerandet i Iran tyder på att han törs utveckla ett eget tänkande.

  5. mrmhalland01 skriver:

    Ja, det är verkligen förvånande att EU-medlemmar strävar efter att få in ett land som Turkiet i unionen.

    Precis som på Balkan finns det naturligtvis en dold agenda.
    Ingen kan på fullt allvar vilja ha en medlem med så främmande värderingar som det muslinska (jo, de är det !) Turkiet.

    Ska världsdelarna också ritas om ?
    Stora delar av Turkiet ligger ju i Asien.

    Jag har aldrig hört Carl Bildt eller någon annan förespråkare för denna oheliga allians ens nämna frågan om Turkiets behandling av Kurder.
    Naturligtvis kan vi ju inte ta in länder med inbördeskrig som medlemmar.

    Var klämmer skon ?

  6. Kachina skriver:

    ”Var klämmer skon ?”

    Vissa nyckelpersoner har ännu inte insett att de ej längre behöver vara ”underdogs” i Vita Huset.

  7. Kachina skriver:

    Europas mer än tusenåriga band med Ryssland är fortfarande starkare än de tvåhundrafemtio årens band med USA.

    Jag instämmer helt med ”spanarens” åsikt att ansluta oss till Tysklands/Frankrikes/Italiens hållning mot vårt grannland i Europa.

  8. Torsten skriver:

    Kachina,

    Du brukar ju inte göra grodor??
    ”Europas mer än tusenåriga band med Ryssland är fortfarande starkare än de tvåhundrafemtio årens band med USA.”

    Har Du någon aning om hur många amerikaner som är svenskättlingar eller hellre europeiska ättlingar?
    Nej inte jag heller.

  9. Visionären skriver:

    Jag har inte alls svårt att förstå tankegångarna bakom önskningarna att få med Turkiet i EU. På så sätt får man en betydelsefull muslimsk nation som ”gisslan” när det gäller den fortsatta relationen med den islamska världen. En relation där vi sett allt mer anspråksfulla krav och allt större kränkthet under de senaste 20 åren.

    Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man naturligtvis på att avdramatisera relationen, kraven och kränktheten. Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.

    Som en viss FBI-chef sa: Det är bättre att ha dem inne i tältet och pissa ut, än att ha dem utanför och pissa in. (Fritt översatt).

    V

  10. Kachina skriver:

    Nej, men jag vet att shifferkulturen, handel och samfärdsel på nordkalotten är ca. 10 000 år gammal och att marknaden i Haparanda, där nordkalottens folk möttes, är historiskt dokumenterad sedan 1300-talet.

    Min släkt grenar sig, å ena sidan till Tord i Byr, f -992 i Skoklster, å andra sidan till en Hendrikson i Avan, Byske, folkbordförd på 1300-talet och troligtvis härstammande ur de kväner som befolkat nordkalotten i okänd tid.

    Vår handel och samfärdsel med Ryssland är historiskt känd i sjuhundra år. Krigen i Europa är otaliga men krigen med Ryssland har knappast varit längre än femtio år.

    Fredlig samvaro mellan Ryssland och övriga Europa har existerat i minst sexhundrafemtio år. Med nutidens ledning i Ryssland finns ingen anledning att förvänta sig något annat, vilket Tyskland, Frankrike och Italien tydligen uppfattat.

    Vi har större anledning att ta avstånd från Turkiet, än från Ryssland. Med detta menat att Ryssland inte behöver ansluta sig till EU, utan att vi kan bygga oss en fredlig samvaro med Ryssland, på de kulturella grunder som finns sedan 700/ 10 000 år.

    Jag bedömer det som att Medvedev/Putin har den mentala kapacitet och kulturella kunskap som krävs för att åstadkomma detta. Det som fattas är ett öppet sinne och ett slut på ”underdog-mentaliteten” mot USA, i vissa av Europas huvudstäder.

  11. Kachina skriver:

    Visionären

    Turkiet, med sitt befolkningstal. kan visa sig bli ”gökungen” i boet.

    Tyvärr, deras religiösa kultur har inget att göra i framtiden. Sharia är ett sågat kapitel och skall utrotas ur världshistorien.

  12. spanaren skriver:

    Ryssland ligger där det ligger och är och förblir
    vad det alltid varit – en militär stormakt i vårt
    närområde.

    Ändringar i rysk utrikes/säkerhetspolitik har sedan
    Birger Jarls och Alexander Nevskijs dagar alltid
    starkt påverkat Sverige och kommer även framledes
    göra så även om dagens svenska politiker som
    Chamberlain tycks tro att det råder ”fred i vår tid”.

    Historiskt har Sverige alltid influerats av Tyskland
    och Frankrike. Rysslands store tsar Peter I införde
    administration av svensk typ och reformerade den
    ryska armen efter den svenska karolinerarmen i sitt
    arbete för att modernisera Ryssland utan att för
    den skull överge landets egna geopolitiska ambitioner.
    Jmf dagens ryska ledare Medvedev/Putins politik.

    Det anglosaxiska inflytandet i Sverige är ett fenomen
    som uppträdde efter det att USA tagit de facto
    kontroll över Västeuropa efter 2VK slut.
    USA ser bara till sina egna geopolitiska intressen
    som alla militära stormakter gjort sedan pyramiderna
    byggdes. Varför tror någon att USA skulle starta
    3VK för Baltikum eller Gotland när USAs intresse
    alltmer förflyttas till Asien och Stilla Havet
    (Pacific rim) och om inte Berlin/Paris/Rom eller ens
    Warszawa skulle göra något mer än protestera i FN
    OM det skulle vara av ryskt intresse att frambasera
    västerut i Östersjöområdet i framtiden. Vilken rysk
    politik får vi med en Alexander Dugin i Kreml?
    NATOs ”snubbeltråd” i Baltikum är betydelselös och
    Sverige saknar nästan helt ett eget existensförsvar.

    Ur ett säkerhetspolitisk perspektiv har jag svårt
    att förstå att Sverige skall föra den politik vi
    för mot Ryssland i USAs ledband istället för att
    följa den politik som förs av vårt grannland
    Finland och de större kontinentaleuropeiska
    makterna.

    Torsten,

    Blanda inte ihop svenskättlingarna i USA med
    den utrikespolitik den västliga militära
    stormakten för i avsikt att säkra sina globala
    geopolitiska intresse där intresset idag för
    det militära tomrummet Sverige torde vara minimalt.
    Annat var det på Erlanders tid då Sverige var en
    regional stormakt och det svenska flygvapnet var
    Norges ryggrad. DÅ var vi av intresse för USA….

    Vad gäller ämnet för utrikesministerns inlägg
    så närmar sig Turkiet alltmer Iran, Syrien och
    Ryssland och fd sovjetrepubliker i Asien medan
    intresset i Turkiet för USA/EU/NATO minskar.

    Indien har ett nära militärt samarbete med Indien.
    Troligen kommer Indien köpa ryska MIG-35 och inte
    bla svenska JAS 39 Gripen.

  13. Kachina skriver:

    ”Vad gäller ämnet för utrikesministerns inlägg
    så närmar sig Turkiet alltmer Iran, Syrien och
    Ryssland och fd sovjetrepubliker i Asien medan
    intresset i Turkiet för USA/EU/NATO minskar.”

    Ryssland band till Europa är starka. Knäckfrågan är inte vart Turkiet, Syrien, Iran,……vänder sig, utan vart Ryssland vänder sig och det beror på hur vi bemöter dem.

    Tsar-Ryssland har aldrig haft intresse av att erövra, däremot har de förvarat sig ursinnigt,…..med den brända jordens taktik.

    Det ligger i vårt, EU:s, intresse att odla goda relationer med Ryssland. De är nyckeln till hotet och freden i Europa. Med deras stöd faller hotet från islam och byggs framtida Europa.

    Ryssland är helt enkelt nyckeln till Europas Framtid.
    Jag tror att de hellre deltar i den europeiska gemenskapen, än i den islamska galenskapen. Det handlar bara om att öppna dörren för dem och där tror jag att Carl Bildt ännu inte uppfattat Medvedevs mentala spännvidd.

  14. Visionären skriver:

    ”Sharia är ett sågat kapitel och skall utrotas ur världshistorien.”

    Tänk om det vore så enkelt att våra besvärjelser fick sådan inverkan. Tyvärr tror jag att mänskligheten har att leva med sharia ett bra tag framöver. Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag är så pass gammal att jag slipper se eländet när det står på toppen av sin utbredning.

    Om vi överlever nästa år dvs.

    V

  15. mrmhalland01 skriver:

    V,

    >Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man naturligtvis på att avdramatisera relationen, kraven och kränktheten. Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.

    Kanske är det så man resonerar, men varför säger man då inte det ?

    Det måste ju vara lättare om man har befolkningen med sig.

  16. Visionären skriver:

    ”Kanske är det så man resonerar, men varför säger man då inte det ?”

    Tja, jag tycker mig nog ha hört Carl Bildt uttrycka bryggresonemanget någonstans. Men jag är för lat att leta källan. :-)

    Men jag håller självklart med dig mrmhalland, att det måste vara lättare om man har befolkningen med sig. Carl Bildt och andra, som är för Turkiets anslutning till EU, har därför mkt att göra på denna punkt, eller hur Carl?

    V

  17. Kachina skriver:

    ” Med Turkiet inom EU-kretsen hoppas man kunna bygga en ”brygga” in mot den islamska världen och på så sätt neutralisera de islamistiska enklaver som inget hellre vill än att starta heligt krig i full skala.”

    Falska förhoppningar. Det är och förblir en gökunge i boet, så länge de inte deklarerar ett totalt avståndstagande för Sharia.

  18. Bo W. Höglund skriver:

    Visst är det så, Kachina, men iaf. –
    ”Better have them inside the tent, pissing out, than to have them outside, pissing in!”

  19. spanaren skriver:

    Kachina,

    Vad gäller Ryssland är vi överens i stort även
    om tystnaden här om Ryssland är bedövande.
    Varför frågar sig ingen vad förändringar inom
    den ryska intressesfären, tex Kaukasus, är ett
    svenskt geopolitiskt intresse?

    Stalins krigsmål 1939 var 1914 års gräns och
    Röda Armen hade inga då inga planer på att tåga
    ens till Berlin än mindre till Paris.
    Vad är Medvedev/Putins mål för det nya Ryssland – Sovjetunionens gränser 1989?

    Om Sverige som visade sig vid Arctic Sea-affären
    inte förmår bevaka vårt eget sjöterritorium kan
    ryska krav på baser på Gotland komma i framtiden.
    Spänningen under Bushregimen i USA berodde på
    USAs aggresiva försök till militär och ekonomisk
    inringning av Ryssland. Det KUNDE ha blivit en
    Kubakris i Östersjön om neocons behållit makten
    Washington.

    Till ämnet:

    Turkiet har som regional stormakt i vardande
    en egen geopolitisk agenda.
    Varför skulle turkarna flytta huvudstaden till
    Bryssel och bli en delstat i EU där Tyskland
    och Frankrike motsätter sig Turkiets medlemskap.
    ”Vi har andra vänner” sade Turkiet för en tid
    sedan – som händelser på senare tid också visat.

    Indien har som Turkiet en egen stormaktsagenda
    i Asien med nära militärt samarbete med Ryssland
    och samarbete med Indiens ”nära utland”.

    http://www.bbc.co.uk/news/world-south-asia-10742638

    Kanske borde EU och vår utrikesminister intressera
    sig mer för Europa och mindre för den vida världen
    som EU utan större militär förmåga inte kan påverka
    särskilt som även EU-ekonomin är i fritt fall.

  20. un2here skriver:

    spanaren,

    Sovjet ockuperade Bornholm vid krigsslutet (WW2) men drog sig tillbaka till Kaliningrad. För mig säger det någonting om var Putin kan tyckas tänka sig gränsen mellan Öst/Väst ska vara – och det är inte på den här sidan om Östersjön.

    Om ryska intressen skulle vara hotade då kommer en ockupation av svenska territorier i så fall endast att destabilisera situationen ytterligare – med mindre det är Sverige som /är/ hotet. Men det är det ju inte.

  21. spanaren skriver:

    un2here,

    Överenskommelsen om Europas delning mellan
    Reagan och Gorbatjov innebar en rysk reträtt
    till Sovjets gränser med de fd sovjetiska
    satellitstaterna som neutrala länder –
    Rysslands traditionella vallgrav runt ”det ryska huset”.
    Vad som skapade spänningen under Bush tid i
    Vita Huset är vad Gorbatjov skriver om
    Väst hybris efter ”segern” i ”kalla kriget”
    och oförmågan att inse att det råder andra tider
    efter Putins maktövertagande i Moskva.

    Varje land har en arme – sin egen eller någon
    annans (Mao Tse Tung). Kan Sverige inte hävda
    säkerheten i vår del av Östersjön kommer andra
    (ryska östersjöflottan) att göra det för att
    bevaka gasledning och oljetransporter.
    Hotet från Sverige består i att VI skapat ett
    militärt tomrum som kommer att fyllas av den
    stormakt som hinner först om relationerna åter
    blir som de var med Bush i Vita Huset mellan
    USA och Ryssland. (Kubakris i Östersjön)

    Med anglosaxarna väst om Brest finns förutsättningar
    för ett för både Kontinentaleuropa och Ryssland givande samarbete inte minst ekonomiskt med den påbörjade ”moderniseringen” av Ryssland tex exporten av franska örlogsfartyg.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/i-gorbatjovs-backspegel_5050477.svd

    Kanske EU och vår utrikesminister borde inrikta
    sig mer på den europeiska kontinenten och mindre
    på stormaktspolitiken i resten av världen tex
    Turkiet och Indien som hur som helst går sina
    egna vägar oavsett vad vi tycker och tänker inom EU.

  22. un2here skriver:

    Kubakrisen var ju f.f. ett resultat av /upprustning/ …
    :)

  23. spanaren skriver:

    Var inte de nu skrinlagda planerna på USAs
    ABM-missiler i Polen och radarn i Tjeckien
    liksom Rysslands motdrag med hot om utplacering av ”Iskander”-missiler i ”Oblasten” (Kaliningrad) upprustning/krigshot i vårt närområde?

    Har du någon åsikt om länken till BBC om Indiens
    utrikespolitik?
    Vi bör kanske återgå till ämnet innan vi får
    klagomål från bloggägaren…

  24. un2here skriver:

    Låt säga vi går på din linje och uppruster rejält så att vi kan invadera och bomba andra länder än Afghanistan om vi skulle få behov av att försvara oss.

    Vad skulle då bli det ryska motdraget mot detta nya hot i deras närområde om inte iskander? Eller något annat jävulskap.

    (Men ja, visst, New Delhi var det i dagens text …)

  25. […] DN, 2, 3, SvD, 2, 3, Gp, Dag, 2, Syd, Svt, 2, Y, Hd, Hn, E24, Sr, 2, 3, M, C […]

  26. spanaren skriver:

    Vi har tidigare utbytt åsikter här om Ryssland
    och den svenska utrikes/säkerhetspolitiken.
    Kanske är det intresse att ta del av vad en
    erkänd säkerhetspolitisk expert skriver….

    http://www.dn.se/debatt/sverige-maste-uppmuntra-ryssland-for-ny-politik-1.1145050

    Vi har i en annan tråd diskuterat Korea.
    OSI källa uppger att kinesiska flygvapnet organiserade
    en flygvapenmanöver med 100+ av de modernaste planen
    över Gula Havet samtidigt med den amerikanska
    flottmanövern som snabbt flyttades till Japanska Sjön.
    Tidigare har Ryssland hållit stormanövern ”Vostok”
    i ryska Fjärran Östern.
    Det blev snabbt väldigt tyst om USAs manöver…..

    Vidhåller min åsikt att EU och i synnerhet Sverige
    bör intressera sig mer för det egna närområdet och
    mindre för Turkiet och Indien och ”Långtbortistan”
    som vi och EU i stort i avsaknad av ekonomiska och militära resurser inte kan påverka på något sätt.

    un2here

    Svenska krigsmaktens uppgift, när vårt land
    organiserade en försvarsmakt, var att i första hand
    verka avskräckande på ”Stormakten” och bevara den
    svenska neutraliteten och om en stormaktskonflikt
    utbröt och vi angreps hålla ut en vecka tills undsättning från USA/NATO anlände.
    Inte ens Stalin planerade ett isolerat angrepp
    mot Sverige och besegra ryssen med våra egna
    stridskrafter klarade inte ens Karl den Tolfte.
    Så är det och så förblir det.
    Kriget kommer vid en av Väst framprovocerad kris,
    som den som var under uppsegling med Bushregimens polska ABM-missil och tjeckiska radarbaser.
    Ryssland idag har nog inga planer på expansion västerut längre än vad Stalin hade 1939 om Stormakten inte provoceras på det sätt som skedde 1941

    Även idag ställs krav på vårt land att vi skall ha militära resurser att hävda vårt eget territorium vilket vi misslyckades med i fallet Arctic Sea vilket säkert har noterats inte bara i Moskva.

    Sverige deltar inte och har aldrig deltagit i några
    militära operationer utanför landets gränser som
    inte grundat sig på beslut i FN även om våra trupper
    invecklats i strider som i Kongo på 1960-talet och
    Afghanistan idag.

%d bloggare gillar detta: