BRYSSEL: Diskussionerna här går nu in på sin andra dag.
Snart skall bl a jag själv ta itu med de geostrategiska konsekenserna av den ekonomiska krisen. Det lovar att bli en intressant session.
Just nu är det Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som talar om önskvärdheten av ett nytt samarbete med Ryssland om ett gemensamt robotförsvar.
Han vill göra detta till en fråga som förbättrar samarbetet med Ryssland i stället för tvärt om, och det finns all anledning att se den visionen som någonting positivt.
I går kväll var det Europeiska Rådets ordförande Herman van Rumpuy som talade till middagen om sin vision av det transatlantiska samarbetet – efter det att vi hade lyssnat på såväl Catherine Ashton som Jose Manuel Barroso.
Och jag hör från arrangörerna att det detta år är betydligt många fler som följer sessionerna och diskussionerna via webben än vad som varit fallet tidigare.
Detta är ju femte året som Brussels Forum går av stapeln. Och alldeles säkert blir det fler.
Alla Dessa Dagar 
Detta är nog ibland det viktigaste som ni har läst, så vi får se om det får stå kvar.
Det dilemma som skapats av att vår skuld utgör grunden för pengarnas struktur kommer inom kort att tvingas försvinna.
Eftersom alla pengar värdesäkras upp bakåt av en skuld, och vanligen en ränta på skulden, så garanterar detta matematiskt att systemet kommer att bli förlorare, och att systemet så småningom når den naturliga gränsen, en alltför snabbt fallande förmåga för inkomsterna att betala av skulderna och deras räntor.
Business, hushållsartiklar och finansiella skulder försöker nu att rena sig själva, så att nivån på skuld inom ekonomin kommer tillbaka inom förmågan för inkomsterna att verka stödjande för systemet.
Våra regeringar, som är beväpnade med människor som inte kan förstå det sunda förnuft som ligger bakom det ovillkorliga förhållandet med skuld mättnad, dessa regeringar försöker att kompensera bristen på pengar genom att aktivt producera stora mängder av statliga skulder.
Vilket alltså vem som helst egentligen kan begripa är en direkt kontraproduktiv metod till att försöka lösa detta problem.
Våra regeringar känner att de måste göra kvantitativa lättnader, för att om de inte skapar skulder och pengar – eftersom skulden stöder våra pengar – så skulle detta både minska aktiviteten och orsaka att ekonomin saktar in.
Men genom att lägga ihop pengar och skulder, så har de emellertid skapat en suverän fråga där en nations inkomst inte helt nödvändigtvis betalar för en nations skuld.
I bara februari månad, till exempel, tog USA som nation in $ 107 miljarder i skatteintäkter, men spenderade 328 miljarder, alltså hela $ 221 miljarder i underskott.
En månads underskott som detta överstiger alltså hela det samlade bortfallet av hela Nixon-administrationen – alltså på en enda månad.
Detta är som att en enskild individ tjänar $ 5,000 men har utgifter på $ 15.000 per månad. Vem är det som vill låna ut sina pengar till en sådan person?
Förra året spenderades i USA knappt 400 miljarder dollar i ränta, på den innevarande skulden, plus att USA spenderade ytterligare $ 15000 miljarder på köp via Freddie& Fannie och dess kvantitativa lättnader. Detta ger att $ 1,9 biljoner spenderas på räntekostnader, varav det mesta hamnar i händerna på centralbankerna i form av bankernas ersättningar.
Jämfört med USA:s $ 2,2 biljoner i skatteinkomst, så tog alltså räntekostnaden förra året nästan allt. Det innebär att nästan alla produktiva insatser i form av inbetalad federal skatt förra året överfördes till centralbankerna.
Modern penningteori förstår inte heller att korrekt beskriva konsekvenserna av pengar som skapas med skuld som motvärde. Hastigheterna, till exempel, bromsar som skuld mättnad inträffar. Detta är bara enkelt sunt förnuft, och likafullt så tar formlerna inte hänsyn till denna dåliga matematik för skulder, eller dess icke linjära funktion.
Hastigheten skylls ju vanligtvis på psykologin hos ”konsumenter”. Vilket är rent och skärt nonsens. Detta är lika mekaniskt som en bilmotor, det är konstruerad på det sättet.
När människor, företag och regeringar eller vilken ekonomi man än väljer att betrakta, så uppstår skuldmättnad när nya pengar/skulder endast kan införas och till större delen endast kan användas för att betala räntan på redan innan existerande skulder.
Därmed har pengarna skapat en mättnadspunkt, där de slutar att lägga till produktivt arbete i sin värdemätning, och blir istället en roll-over-affär där bara är den finansiella sektorn som drar dess nytta via räntor och avgifter.
Med andra ord så går pengarna ut och cirklar tillbaka runt till bankerna i stället för att porlande röra sig igenom den friska icke mättade delen av ekonomin.
Om du inte kan följa denna mycket basala och allra enklaste form av logik, så kommer inga studier i världen att hjälpa dig.
Det behöver emellertid inte vara på detta vis, i själva verket är det ju närmast en löjlig tanken att folket i USA eller något annat land, skall betala privatpersoner för att använda sina pengar i det valutafinansiellasystemet. Löjligt!
Det är måhända svårt att se detta från insidan av lådan, så låt oss därför titta på vad som egentligen hände på Island, för att skapa ett illustrerande exempel.
Centralbankerna i världen skapade genom finansiell ingenjörskonst ”produkter” och värdeinstrument och förde dem till bankerna på Island. Dessa produkter skapade en boom i kreditbeloppet, det skapades enorma möjligheter att skapa ny skuldbaserad valuta.
Priserna på allting steg när utbudet på pengar exploderade, och det ovetande folket på Island hade väl egentligen inget annat val än att gå med i denna scharad av skulder. När sedan inkomsterna inte längre kan serva skuldbubblan med tillräckliga ränteinbetalningar och räntekostnaderna blivit så stora att återbetalningen av skulden omöjliggörs, då kollapsade bubblan.
För att ”rädda dagen”så rusade IMF och centralbanker runt om i världen, in för att ”rädda” folket, bankerna, och regeringen på Island. De gjorde detta genom att erbjuda lån, jo du läste rätt!
Alltså handlingar som skapar pengar bara genom att underteckna ett avtal om skuld eller träldom som man sade förr. Detta kontrakt krävde ägande av Islands infrastruktur såsom deras geotermiskt drivna elektriska kraftverk.
De krävde också att produktiviteten hos befolkningen på Island ökar och att de ska arbeta och betala höga skatter i decennier för att betala av denna”skuld”. En skuld som den isländska befolkningen inte har skapat eller gått med nyttan av i första hand!
Det fanns dock några kloka människor, som såg igenom detta centralbankschefsspel och startade en rörelse. De krävde att Islands president lägga skulden i ett servitut till en omröstning varvid folk klokt nog påpekade, Vi betalar inte!
Alltså kontrollerar de nu sitt eget öde, sin framtids produktiva insatser tillhör fortfarande dem själva.
Det är lätt att se från utsidan och titta in, men det är inte så lätt för Amerikaner att se att det är exakt samma sak som har inträffat i USA, men ännu stiger ingen upp för att stoppa detta vansinne.
Till alla nickedockor som tycker att folket inte har makt att göra förändring, säger jag bara ta en titt på historien och hur mänskligheten har övervunnit hinder för framsteg med ett nya steg. Mänskligheten balanserar nu faktiskt på randen till en gryning av en ny renässans.
En ny renässans kommer därför att mänskligheten nu är på väg att frigöra sig från de kedjor av onödiga skulder som håller mänskligheten tillbaka.
Mycket bra skrivet, tyvärr inser inte folk hur lurade de blir. Bara sedan bankkraschen 1991 har Sveriges 4 största banker dragit in 1450 miljarder, bara på ränta och provisioner. Nordea, Handelsbanken och Swedbank är i och med detta, alla med på listan över Sveriges 10 vinstrikaste företag 2009, trots att egentligen bara är parasiter på samhällskroppens rygg. De giriga bankerna tillåts härja fritt och när de får problem ska de räddas av staten så att skattebetalarna både får betala deras bonusar och ta över deras problemlån.
Att folk och även de flesta politiker sväljer detta, beror på, att de flesta inte har en aning om att pengar skapas genom räntebärande skulder och att räntan då kräver att vår ekonomi måste ha evig tillväxt. Således en fullständigt omöjlig ekvation, eftersom de råvaror som vår tillväxt baseras på, är ändliga.
Det är lite märkligt att se hur folk inte kan se likheten med en mindre ekonomi som deras egen?
Om de utan fasta tillgångar inte har råd att betala för sina lån till lägsta möjliga ränta och om de inte kan öka sin betalningsförmåga, då inser alla att spelet är slut.
Men om exakt samma sak gäller för ett land, då tror man uppenbarligen att en ökning av skuldsättningen och räntekostnaderna kommer att göra susen?….
Hur svårt kan egentligen detta vara att fatta?
Varför tror man ett utökat antal skuldsedlar skulle inebära att tillgångsmassan ökar?
Jag fattar helt enkelt inte varför folk tror någonting sådant.
Grekland har ju (med benäget bistånd från Goldman&Sachs)
hamnat i en sådan omöjlig skuldsituation och Merkel
driver linjen att IMF ska ”skynda till undsättning”.
Det kommer troligen i så fall inte att bli det sista
EU-landet där E:et ramlar av…
Look to this page –Look to this page—All Israels war crimes -genocide- pictures against Gaza…It is GENOCIDE…Israels Genocide…..
http://pakalert.wordpress.com/2009/01/06/gaza-horror-large-photo-gallery-of-gaza-massacre-by-israel/#comment-26451 …www.pakalert.wordpress.com-Gaza,Horror..Israels all war crimes -genocide- pictures on Gaza….
Schimärlakejerna rycker ut enligt gängse mönster, men skuldmättnaden är likaförbannat uppnådd ändå, varför det valutafinansiella systemet nu kommer att haverera, sedan kan ni ju pladdra om religion hit eller dit bäst ni nu behagar och vem vet det vore just snyggt eller i vart fall lustigt om den gud som alla åkallar i sitt eget nyttosyfte, dök upp bara för att få se hur olika regeringar skulle hantera detta.
Våra politiker tror att mer tillväxt är lösningen på alla våra kriser.
Industrin tror att tekniska framsteg är lösning på energi och miljöproblemen.
Ekonomerna tror att med pengar kan man köpa sig en fristad i en förstörd värld.
Väljarna tror att världen styrs genom demokratiska val.
De religiösa tror att gud löser alla våra kriser.
Barnen tror på Tomten.