Trevliga återseenden

BRYSSEL: Det blev en mycket trevlig och sen middag i går kväll ute hos den amerikanske Nato-ambassadören Ivo Daaler.

Han hade lyckats att samla inte mindre än fyra amerikanska ambassadörer och ett antal européer för diskussion om inte minst de transatlantiska relationerna.

I dag blir det för min del ytterligare en dag här i Bryssel för serier av olika samtal.

Mest ser jag faktiskt fram mot att träffa Cecilia Malmström igen – vi har faktiskt inte setts sedan hon tillträdde sitt viktiga uppdrag här.

Hon sitter nu mitt uppe i ett stort antal viktiga frågor – och vi kommer att ha mycket att tala om.

Det blir ett trevligt återseende.

Vad gäller svenskar kommer jag också att träffa vår förre ÖB Håkan Syrén som ju nu sitter här som ordförande i EU:s viktiga militärkommitté.

Också det ett trevligt återseende.

Men först blir det fortsatta samtal med Catherine Ashton i olika frågor, och därefter diskussioner med bl a Elmar Brok, Guy Verhofstaft och Hannes Swoboda från Europaparlamentet om EU:s kommande viktiga utrikestjänst.

Vi hade ju en bra utrikesministerdiskussion i den frågan i går, men också Europarlamentet är viktigt när det gäller att fatta besluten om att upprätta tjänsten.

Mycket i Bryssel dessa dagar handlar annars om förberedelserna för toppmötet på torsdag och fredag. Förhoppningen måste vara att berörda länder kan åstadkomma en uppgörelse om hanteringen av den grekiska krisen före mötet så att detta kan fokusera på de mer långsiktiga europeiska ekonomiska utmaningarna.

One Response to Trevliga återseenden

  1. stig2entreprenoren skriver:

    I kölvattnet efter den senaste sk ”krisen” så verkar USAs ”bantardiet” ha gett bättre utdelning än den inom EU. Detta visar sig i de senaste produktivitetssiffrorna där USA vinner terräng mot EU.
    Europa verkar hämmas av överreglerade produkt- och arbetsmarknader? Tjänstedirektivet inom EU är fortfarande rejält ”urvattnat” och rösterna har tystnat? Detta är svåra ”vanor” att ändra på.
    EU och Europa har nu en viktig uppgift framför sig. Det gäller att nu inte fastna i grek-fällan.
    Vi behöver kanske några extra kriser och ännu hårdare terapi för att komma loss ordentligt?

%d bloggare gillar detta: