Med Miliband

28 januari 2010

I dagens SvD skriver min brittiske kollega David Miliband och jag om utmaningarna i Afghanistan inför dagens stora konferens här i London.

Nu tar jag mitt pick och pack och vandrar upp mot Lancaster House där konferensen strax tar sin början.


Början om Afghanistan

28 januari 2010

Intressanta samtal med ledningen för den konservativa oppositionen här, en del besök i bokhandlar och sedan två olika middagar på temat Afghanistan – det blev dagen i London för mig.

Konferensen här torsdag kommer att samla ett 70-tal delegationer, och det är rätt uppenbart att det kommer att bli svårt att få ett mer genuint meningsutbyte i en så stor krets.

Desto värdefullare var då kvällens middag med ca 15 av de mest tongivande utrikesministrarna när det rör just Afghanistan – USA, Kina, Indien, Pakistan, Turkiet, Egypten, Jordanien, Canada, Japan, Australien, EU och några av oss andra européer.

Det blev en både spännande och spänstig diskussion.

Jag tillhörde dem som betonade betydelsen av ett rimligt parlamentsval nästa år – med de möjligheter till breddad bas dessa kan innebära – men som samtidigt inte är överförtjust över för många uttalanden om att vi skall börja dra tilbaka trupper 2011 och söka överenskommelser med talibanerna.

Det var helt klart de politiska insatserna som sågs som avgörande i vår diskussion – även om säkerhetsinsatserna självfallet är mycket viktiga.

Och vi spenderade också en hel del tid på frågan om utvecklat regionalt samarbete i Syd- och Centralasien. Nog så viktigt.

I morgon bitti drar så konferensen mer officiellt igång.

Och mot mitten av eftermiddagen måste jag flyga iväg i riktning Davos.


Till London

27 januari 2010

Arla iväg till London för den stora Afghanistan-konferens som inleds med mottagning och middag i kväll innan vi sätter oss ner i Lancaster House för överläggningar i morgon.

Själv passar jag på att besöka också den konservative oppositionsledaren David Cameron och hans skuggutrikesminister William Hague.

Storbritannien går till val under de närmaste månaderna, och de flesta bedömare räknar med ett regeringsskifte. Valrörelser är dock någonting man alltid skall ha stor respekt för.

Vi kommer alldeles säkert att tala om EU:s utveckling.

Det finns en olycklig och problematisk tendens till Europa-skepticism i delar av det konservativa partiets politik, och det är viktigt att de har en verklighetstrogen bild av hur alldeles avgörande det europeiska samarbetet är för våra möjligheter inte minst globalt.

Gårdagen förblir gårdag. Det är det europeiska framtiden som är framtiden.

Timmarna i Lonon innan Afghanistan-mötena drar igång ger mig väl också en viss möjlighet att lite ta temperaturen på den parlamentsundersökning om bakgrunden till Irak-kriget som nu pågår. Just i dag är det de folkrättsliga frågorna som står i fokus.

I allt resande var det ett bra tag sedan jag var i London – jag träffar däremot utrikesminister David Miliband titt som tätt på olika andra ställen – så jag ser fram emot att återse bekanta gator, vänner och miljöer.

Men nu blir det London i dag och huvuddelen av morgondagen – sedan bär det av till bergen i Schweiz och de sedvanliga diskussionerna på World Economic Forum i Davos.


Den unika förintelsen

26 januari 2010

Alldeles för sen kväll efter en alldeles för intensiv dag – och snart stundar en alldeles för tidig morgon och en annan intensiv dag.

Saker och ting gick ur led när planet från Bryssel till Stockholm behagade att bli mer än en timma försenat – och inte ens en antydan till förklaring eller ursäkt levererades.

Så det var bokstavligen med andan i halsen jag – efter att ha missat min lunch över överläggning med Jonas Gahr Störe – kom till invigningen av konferensen om minnet av förintelsen och kunde säga mina inledande ord där.

Ursprungligen var det min avsikt att tillbringa större delen av eftermiddagen där. Ämnet är utan tvekan viktigt, diskussionen betydelsefull och uppsättningen av deltagare var imponerande.

Av det blev nu inte så mycket, utan det blev ett springande fram och tillbaka mellan UD och konferensen och Rosenbad i olika ärenden – plötsligt blev det ju också extra regeringssammanträde om Saab. Allt verkade konspirera mot mig denna dag.

Framåt kvällen hann jag dock med ett antal samtal av värde. Jag hann sitta ner med Francis Deng från FN och Sudan och djupdyka i såväl folkmordsproblematiken som Sudans utmaningar framöver. Han förblir en osedvanligt klok person i bägge dessa hänseenden.

Och sedan hade jag möjlighet att bjuda konferensens deltagare på middag på UD med fortsatta diskussioner och fortsatta reflektioner.

Inte minst hade vi anledning att reflektera över själva begreppet folkmord och vad det egentligen betyder.

Då och då har jag kritiserats för att jag inte varit beredd att omedelbart använda detta begrepp på situationer där andra snabbt ansett att det passat – och det trots att det handlat om monstruösa övergrepp och brott mot mänskligheten.

Men för mig handlar detta också om respekten för det unika i förintelsen – ur vilken just begreppet folkmord föddes.

Inte därför att historien inte uppvisar åtskilliga exempel på fall där antalet offer är större än de ca 6 miljoner judar som Hitler hann med att mörda innan sin egen och sitt rikes undergång.

Nej, det hitintills närmast unika i förintelsen handlar ju om själva syftet – att från jordens, eller i alla fall Europas, yta utplåna ett helt folk och en hel kultur.

Alldeles lyckades det tack och lov inte, och i dag är det närmast självklart att se också den judiska traditionen som en självklar och nödvändig del av vårt Europa.

Att förintelsen berövade stora delar av Europa en mångfald och vitalitet som dessvärre inte går att återskapa är en del av den tragedi vi tvingas att leva med.

Om detta – och mycket därkring – handlade våra diskussioner.

Nu är kväll sen – och morgonen blir tidig.


Förintelsekonferens för tio år sedan

26 januari 2010

Det blir tidiga morgonplanet tillbaka till Stockholm och Bromma.

I dag är det tio år sedan den stora förintelsekonferensen som dåvarande statsminister Göran Persson arrangerade i Stockholm.

Och Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe och jag deltar i en konferens i Stockholm med anledning av detta – fokuserad på hur vi kontinuerligt måste föra dessa frågor vidare.

Det är Norge som just nu är ordförande i den uppföljningskommitté som sattes upp för ett decennium sedan. Att han kommer till Stockholm ger mig också anledning att äta lunch med honom och gå igenom olika aktuella gemensamma frågor.

Förutom det nordiska samarbetet kommer den lunchen att handla inte minst om Afghanistan och Mellersta Östern.


Försvara friheten på nätet 4

25 januari 2010

Frihetsfrågorna på nätet engagerar – och det med all rätt – många i det som kommit att kallas blogosfären.

Och det gäller också mina senaste debattartiklar i ärendet och utrikesminister Clintons anförande.

På de flesta håll uttrycks starkt stöd för bl a det som jag har fört fram i frågan.

På andra håll finns det – svallvågor från FRA-debatten – fortfarande en viss skepsis.

Men det handlar om två helt olika saker.

USA står förvisso för yttrande- och opinionsfrihet på nätet. Jag välkomnar ju starkt vad Hillary Clinton sagt i ärendet.

Men om någon tror att detta innebär att inte USA:s underrättelsetjänst bedriver spaning på nätet misstar de sig grovt.

Om inte annat visar ju diskussionen initierad av Google om olika försök till cyberinfiltration och cyberattacker mot olika nätverk och system att det i fria samhällen finns ett behov även av detta.

Och samma sak gäller Sverige.

Vi slår vakt om nätets frihet – och vi kommer att bli internationellt att tydligare i det avseendet.

Men fria samhällen och fria system behöver faktiskt skyddas.

Det gäller i den vanliga världen – och det gäller med samma tydlighet i den digitala världen.

Det ena förutsätter det andra.


Haiti och Afghanistan

25 januari 2010

Sakta börjar vi nu se konturerna av hur det långsiktiga arbetet med att bygga upp Haiti skall planeras och organiseras.

Det internationella mötet i Montreal i Canada i dag – där bl a Frankrikes Bernard Kouchner för Europas flagga – kommer att ge signalen till FN-organen att ta fram en återuppbyggnadsplan som sedan med all sannolikhet kommer att bli föremål för en större internationell konferens under våren.

Dagens diskussion i Bryssel handlade också om vad vi kan göra mer omedelbart från EU:s sida.

Vi sätter upp en liten grupp – till att börja med i Bryssel – för att koordinera vad de olika EU-länderna gör. Huvudansvaret för koordinering måste dock självfallet ligga på FN.

I sin rapport betonade Karel de Gucht speciellt vad vi kan göra för att hjälpa Haitis president och regering att få förutsättningar för att åter leda landet. Han hade träffat dem i en halvt förstörd polisstation eftersom mycket annat av deras faciliteter var totalt förstörda. En fungerande regering är självfallet viktig för återuppbyggnadsarbetet.

Men dagen handlade också om förberedelserna för den stora Afghanistan-konferensen i London på torsdag.

Jag tryckte speciellt på vikten av reformer i valsystemet – vi vill inte ha ännu ett fuskval! – och insatser mot knarkhandeln och allt det elände den för med sig. Utan framgång i det senare avseendet kommer vi aldrig att lyckas i Afghanistan på det sätt vi önskar.

Och det hade ju inte varit en Foreign Affairs Council om vi inte hade hunnit med att ägna oss lite åt Balkan också…