Försvara friheten på nätet 5

Efter gårdagens mer geopolitiskt orienterade diskussioner för min del här i Davos – Ukraina, Afghanistan, fredsprocesser m m – har jag ägnat början av denna dag åt de snabbt växande frågorna om friheten och säkerheten på nätet.

Alla som mer seriöst sysslar med dessa frågor är i dag seriöst oroade.

Vårt beroende av nätet i alla avseenden växer mycket snabbt. Det handlar inte bara om den nytta vi individuellt har av det, utan att den ena avgörande samhällsfunktionen efter den andra, nationellt såväl som globalt, blir avhängigt av att nätet är säkert och tillförlitligt.

Hackerattacker har följts av en snabb utveckling av mer eller mindre avancerad nätkriminalitet. Och vi ser en mycket snabb utveckling av såväl olika former av nätattacker som av spaning och direkta konfliktförberedelser på nätet som bara kan utföras av statliga eller statsstödda aktörer.

Med bl a Microsofts säkerhetschef Craig Mundie och ITU:s generalsekreterare Hamadoun Touré diskuterade vi möjligheterna till ett bättre internationellt samarbete för att såväl etablera grundläggande rätt till frihet på nätet som överenskommelser som säkrar ett bättre försvar av detta allt viktigare nät.

Hamadoun Touré beskrev detta som nödvändigheten av ett fredsavtal innan kriget bryter ut. Det pågår en upprustning för cyberkrig som förr eller senare riskerar att få allvarliga effekter för våra samhällen, och det kommer nu att behövas en kraftfull förebyggande internationell diplomati i dessa frågor.

När blir en nätverksattack mot ett land en attack mot detta land i folkrättslig mening, och vilken rätt till motåtgärder av olika slag kommer då att finnas?

Frågor som dessa är svåra i sig, och blir än mer komplicerade när det är utomordentligt svårt att fastställa var det egentliga ansvaret för en attack ligger.

Europarådet har tagit ett första steg genom konventionen mot cyberkriminalitet, och till denna har USA anslutit sig. Alldeles säkert kommer vi att se nya internationella initiativ på dessa områden under kommande år.

Det är viktigt, men icke mindre viktigt blir då att ständigt hålla frihets- och integritetsperspektivet mycket starkt.

Här måste Sverige spela en viktig roll – vi vet att det finns de som är inriktade på reglering nästan för regleringens egen skull, och det finns förvisso regimer för vilka nätets frihet är ett direkt hot.

En sak är tydligt – här har vi en av kommande års viktigaste och svåraste politiska frågor.