Minns historiska 9 november – minns!

Denna dag kommer det att skrivas mycket om den betydelse som det som hände i Berlin skulle komma att få för Tysklands, Europas och världens utveckling.

Och många kommer att blicka tillbaka och berätta om hur det verkligen var under dessa dagar i den europeiska frihetsrevolutionens tid.

Till bilden hör dock att det inte var så att alla var entusiastiska.

Muren i Berlin hade kommit att bli en del av den s k stabilitet i Europa som man på sina håll inte ville skulle sättas i fråga. Att president Reagan några år tidigare hade krävt att muren skulle bort sågs inte bara som reaktionärt trams i största allmämhet utan som direkt farligt.

Några år tidigare hade det lett till offentligt raseri från den dåvarande svenska regeringens sida när vi moderater publicerat en rapport som hävdade att frihet för östra Europa var en avgörande förutsättning för en genuin fred och avspänning i Europa.

I dag är detta en självklarhet – men då var det en hädelse som t o m kunde beskrivas som ett direkt hot mot freden. På sina håll gick man stundtals så långt att man utmålade åsikter som denna som oförenliga med den svenska neutralitetspolitiken.

Detta var också år då den dåvarande svenska regeringen hade intensivare officiella förbindelser med den tyska diktaturen i Berlin än med den tyska demokratin i Bonn.

Som lite av ett dokument över den andan hittade jag slutklämmen i den ledare som Aftonbladet förmådde sig till att publicera dagen efter murens fall.

Det var en ledarkommentar som nogsamt undvek positiva värdeord, och som slutade med att ”den svenska linjen bör vara att vi i den mån vi kan uppmuntrar demokratiska reformer och ökat samarbete men inte i otid konstrar om gränser eller avsöndring av republiker från Sovjetunionen.”

Inte i tid och otid konstra med gränser eller avsöndring av republiker från Sovjetunionen.

I klartext innebar detta att man på den kanten ansåg att det var viktigt att östtyska DDR bevarades och att Sovjetunionens makt över Estland, Lettland och Litauen inte rubbades.

Det var en skamlig linje då – och det var en skamlig linje som inte skall glömmas i dag.

Att historien tog en annan väg har vi i dag all anledning att vara tacksam över. Att framsynt statsmannakonst i viktiga länder bidrog till detta – det kunde ha gått snett! – skall heller aldrig glömmas.

Vi har kunnat bygga ett nytt och mycket bättre Europa – ett arbete som vi fortfarande i många avseenden står mitt uppe i.

Men vi skall inte glömma att det länge fanns de som ville annorlunda – som inte vågade friheten och den verkliga freden.

Också denna bild också av vårt eget Sverige tillhör minnet av den 9 november.