Det bestialiska i Peshawar

Det är svårt att känns något annat än raseri över den bestialiska terrorattacken i Peshawar i Pakistan tidigt på morgonen i dag.

Mycket uppmärksamhet har – på goda grunden – riktats mot den attack i Kabul som bl a ledde till att fyra FN-antällda miste livet.

Från EU:s sida har vi fördömt den i skarpa ordalag.

Attacken i Peshawar riktades mot en marknad inriktad främst på kvinnor – och huvuddelen av de mer än 90 personer som slets i stycken av mördarbomberna var kvinnor och barn.

Mer än 200 personer skadades. Säkert många av dem för livet. Säkert många av dem barn.

Jag ser att talibanerna frenetiskt försöker att säga att de var inte skuld till just detta attentat. De känner säkert vreden mot detta dödande växa.

Om det var just deras grupp eller inte vet jag självfallet inte. Men jag vet att de som börjar det hatiska bombandet också har ett ansvar för dess fortsättning.

Dagens attacker i Peshawar och Kabul visar vad som står på spel.

För några år sedan gick praktiskt taget inga flickor i Afghanistan i skolan. Sådant förbjöds av talibanerna.

Allt i Afghanistan har förvisso inte gått rätt under de senaste åren.

Men trots allt går i dag ca två miljoner unga afghanska flickor i skola och får den möjlighet till en start i livet som bombernas och hatets män ville förneka dem – men som vårt skydd och våra insatser faktiskt gjort möjligt.

Kanske kan det hemska i Peshawar och Kabul i dag övertyga om hur viktigt det är att vi inte ger upp, ger efter och åker hem.

Förr eller senare skulle det komma att drabba också oss.

 

4 Responses to Det bestialiska i Peshawar

  1. flyktingar skriver:

    Antingen åker man hem eller så går man in helhjärtat och erbjuder civilbefolkningen en säker vardag. Om det så ska säkerhetskontroller, barriärer, murar och egna förluster till.

    Är vi beredda på dessa uppoffringar? Är våra soldater beredda på att göra dessa uppoffringar? Här är det inte fråga om israeliska soldater som slåss några enstaka mil hemifrån. Här är det västerländska soldater som slåss långt långt hemifrån för det afganernska folkets frihet och för att säkra ”our way of life”. Hur motiverade våra soldater? Hur motiverade är folken som sänder ut dem? Om vi inte är minst lika säkra på vår sak som talibaner och islamister, så kan vi lika gärna åka hem idag.

    Ibland drömmer jag om en enstatslösning i Israel-Palestina. Sen vaknar jag till rapporter om de bittra kulturkrockarnas dödande i Afganistan, Pakistan, Irak och förstår ännu klarare säkerhetsbarriärerens och alla säkerhetskontrollers på Västbanken roll idag för en framtida försoning mellan två folk.

  2. Visionären skriver:

    Bra skrivet Carl!

    Lita på mitt ord. Vi är fler som i tystnad instämmer i vad du skriver på på denna blogg – och som är tacksamma för att du orkar hålla oss uppdaterade och informerade – än som använder möjligheten att kommentera vår svenske utrikesministers ord i syfte att baktala och smutskasta.

    V

  3. bildterberg skriver:

    ”Jag ser att talibanerna frenetiskt försöker att säga att de var inte skuld till just detta attentat. De känner säkert vreden mot detta dödande växa.”

    Ja de har ju en bra kandidat att skylla på i alla fall:

    http://www.nation.com.pk/pakistan-news-newspaper-daily-english-online/Politics/30-Oct-2009/Taliban-blame-Blackwater-for-Peshawar-blast

    http://jazba.wordpress.com/2009/09/14/black-water-recruits-30-locals-from-peshawar/

  4. antykatoendek007 skriver:

    Bildt, för tredje gången – sluta censurera som om du var utrikesminister i Sovjetunionen, eller i Mussolinis Italien!
    Låt bli även övriga kommentarer som kritiserar din censur!

    1-a gången publicerat: oktober 30, 2009 kl 2:22 f m
    2-a gången publicerat: november 1, 2009

    Bildt, käner du plötsligt helt befogat raseri? Det känner jag också.

    Konstigt att man hör aldrig ditt raseri utbryta när judar mördas.

    Inte heller får du raseriutbrott för att svarta mördas, i Sockholm. Kommer du ihåg lasermannen, Bildt, när alla andra partiledare och samhällets övriga företrädare blev rasande, men inte du?

    Bara kort senare blev du plötsligt rasande och drämde till när en tysk skulle utvisas från norra Sverige. Kommer du ihåg det, Bildt?

%d bloggare gillar detta: