Så småningom Ottawa

Snart en ny dag med nya diskussioner här i Washington.

Jag börjar dagen med frukost och samtal med EU-ländernas ambassadörer här. Det är viktigt att de vet hur vi ser på ordförandeskapets olika uppgifter.

Vi kommer alldeles säkert att diskutera förberedelser för och förväntningar inför det kommande toppmötet mellan EU och USA.

Det är rätt självklart att klimatfrågan då kommer att stå i fokus, men i våra diskussioner finns det också ett antal andra konkreta frågor där vi hopppas att vi kan föra den transatlantiska relationen framåt.

Och det kommer jag därefter att fortsätta olika samtal om under morgondagen.

Jag får se hur mycket tid man har i Vita Huset mitt i allt annat som tränger sig på just nu.

Ett möte är i alla fall inplanerat där med nationelle säkerhetsrådsgivaren general James Jones alldeles innan han och resten av det s k nationella säkerhetsteamet åter sätter sig med presidenten för att diskutera Afghanistan.

Också för min del blir det nog Afghanistan och Iran som kommer att fortsätta att dominera diskussionerna. Det saknas inte vare sig information eller åsikter i dessa frågor här.

Lunch blir det med ledarredaktionen på Washington Post. Där finns en nyfikenhet på den europeiska inställningen i olika frågor just nu.

Jag hoppas också få tid att lite mer i detalj gå igenom igenom hur arbetet går framåt inom IMF med en rad av de olika problemländer som vi har anledning att bekymra oss om.  Den finansiella krishanteringen har betydande utrikespolitisk betydelse också i vår del av världen.

Men sedan lämnar jag detta land efter en ganska lång tid i New York och Washington.

Klokare? Kanske.

Mer välinformerad. Förvisso.

Senare på kvällen kommer jag att landa i Ottawa i Canada – ca en och en halv timmas flygtid norrut – och börja förberedelserna för torsdagens trojka-möte mellan den Europeiska Unionen och Canada.