Samtal med Iran

Till mina avslutande möten här i New York hörde en överläggning med Irans utrikesminister Mottaki.

Att vi har olika uppfattningar när det gäller mänskliga rättigheter och utvecklingen i Iran efter presidentvalet har vi redan gjort mycket klart för varandra.

Nu var det den nukleära frågan och dess betydelse också för de framtida relationerna mellan Iran och Europa som stod i centrum för vårt samtal.

Jag strök under vikten av att mötet i Geneve på torsdag leder till att man kommer överens om en process med fortsatta möten. Den nukleära frågan står i centrum nu, men vi har ett ömsesidigt intresse av att diskutera också en betydligt bredare agenda.

Jag betonade också att Iran måste vara berett att med konkreta åtgärder skapa förtroende för sitt påstående om den fredliga karaktären av sitt nukleära protokoll.

Att svara på frågor från IAEA är ett åtagande vi alla har, och anslutning till IAEA:s s k tilläggsprotokoll liksom till det totala provstoppsavtalet tillhör de åtaganden som kunde vara av intresse i detta sammanhang.

Utrikesminister Mottaki bekräftade att de kommer att inom kort låta IAEA besöka den nya anläggning man anmält och som sedan dess varit föremål för betydande uppmärksamhet, och indikerade viss öppenhet för fortsatta överläggningar också om de olika andra delarna av den nukleära dossiern.

På sina håll uttalar man sig rätt nedsättande om försöken till en diplomatisk dialog med Iran i denna fråga. Jag har svårt att förstå det mot bakgrund av att det faktiskt inte finns någon annan väg att säkert och varaktigt nå framsteg i denna fråga än en överenskommelse.

Sanktioner kan användas för att stödja en diplomatisk dialog, men jag tror inte att det finns någon som tror att den kan ersätta en sådan.

Men frågan kommer att förbli en av de svåraste och viktigaste på vår agenda under de kommande månaderna.