Intensivt i Istanbul

Det finns värre upplevelser än att sitta på en terrass vid Bosporen och ha politiska överläggningar i olika frågor.

Och det finns alltid mycket att diskutera när man kommer hit.

På detta möte är det Pakistan som står i centrum. Det är viktigt att vi gör vad vi kan för att ge dess demokratiska utveckling stöd.

I morgon kommer vi att diskutera mera i detalj det s k Malakand-programmet. Det handlar om återuppbyggnad och återflyttning efter striderna mot de olika talibangrupperingarna i gränsområdena mot Afghanistan.

Men också Afghanistan tillhör självfallet ämnena. Richard Holbrooke flög in från Kabul efter att under dagen också ha besökt vårt svensk-finska PRT i Mazar el Sharif uppe i de nordliga delarna av landet.

Gradvis kommer vi att se någon form av resultat av det afghanska valet växa fram. Men det kommer att vara en ömtålig process där det är viktigt att vi i det internationella samfundet agerar tydligt för stabilitet och en god grund för den fortsatta utvecklingen.

Efter middagen satt jag ett par timmar med min turkiske kollega Ahmet Davutoglu och diskuterade den påtagligt krävande politiska agendan i denna del av världen.

För mig var det viktigt inte minst att uttala vårt starka stöd för de viktiga strävanden man just nu har i den kurdiska frågan – inte minst mot bakgrund av den delvis besinningslösa nationalistiska opposition de nu möter.

Men vi hann med att diskutera också utmaningar i södra Kaukasus, när det gäller Cypern och på Balkan. Samt självfallet situationerna i såväl Iran som Irak.

I morgon stundar – förutom det formella mötet med Democratic Friends of Pakistan – överläggningar med den pakistanske utrikesministern Qureshi.

Och då infinner sig också den iranske utrikesministern Mottaki i Istanbul för att delta i mötet. Även Iran har ett tydligt intresse av stabilitet i Afghanistan och Pakistan.

Jag utgår från att vi kommer att ha en möjlighet att tala om de frågor där vi nu står mot varandra.

12 Responses to Intensivt i Istanbul

  1. mattemo01 skriver:

    Carl, varför tror du man skall lyckas nu? Engelsmännen försökte, Sovjet försökte, Al quadia försökte och nu skall ISAf försöka. Varför skall det lyckas denna gång?
    Ser man bara på vallmoodlingen så gick den kraftigt ner under de år då USA och talibanerna gillade varann, nu har de varit rekordskördar varje år trots en massiv styrka på plats! Vem tjänar pengarna? Bara en fråga rörande andra regioner där USA varit inblandade och nån som hette North!

  2. nolies skriver:

    Givetvis har Iran ett intresse av stabiltet i Afghanistan och Pakistan:

    Iran is planning a pipeline to deliver gas east to Pakistan and India. Pakistan has agreed in principle, but India has yet to do so. It’s an alternative to the long-planned, U.S.-supported pipeline from Turkmenistan through Afghanistan to Pakistan and India.
    A very big game is underway, with geopolitics intruding everywhere. U.S. journalist Steven LeVine describes American policy in the region as ”pipeline-driven.” Other countries are pushing for pipeline routes, too. The energy game remains largely hidden; the focus is on humanitarian, development and national security concerns.

    http://www.thestar.com/article/679670

  3. Visionären skriver:

    Lycka till i ditt viktiga arbete Carl!

    Du sköter dig utomordentligt bra. Bry dig inte så mycket om kommentarerna här på din blogg i dessa dagar. Inte särskilt mycket att bry sig om. Mest gruskastning i sandlådan.

    Att många av kommentarerna är skrivna på engelska, trots att modersmålet för dem flesta tycks vara svenska (vilket i stort sett alla dessutom tycks förstå), gör dem inte intressantare. Snarare tvärtom.

    Och många inlägg med den slående ofta gemensamma ståndpunkten, att den största skurken i dramat är Carl Bildt och den svenska regeringen. Vilket naturligtvis är BS och skulle ha fått mig, om jag haft minsta tendens till att vara konspiratoriskt lagd såsom vissa andra här på nätet, att omgående börja fundera om inte ett flertal av inläggen är tillkomna på adressen Sveavägen 68. Nu är jag inte detta och funderar i stället på frågan varför många av inläggen känns skrivna av palestinavänstern, som är här för att latja till det lite. Och som måste vara överförtjusta över utvecklingen.

    Varför är Ohly så tyst i saken? Han är väl inte den som brukar vara återhållsam när det kommer till möjligheter att kritisera Israel. Känns som att han f.n. sitter i den s.k. vassen och mest ägnar sig åt att skära pipor. I väntan på att Carl Bildt eller annan regeringsföreträdare ska säga ngt dumt, som på minsta sätt kan vridas till undfallenhet för Israel eller brott mot grundlagen. I sådant fall har vi nog vips Ohly där, tätt följd av Mona Sahlin, Urban Ahlin och alla de andra sköna juvelerna. Som ger sken av att kunna och veta allra bäst, Jan Eliasson icke att förglömma.

    Bara en tidsfråga innan de anser sig hitta det där regeringsuttalandet som de tycker sig kunna använda för en misstroendeförklaring.

    Så lägligt då att den kände palestinavännen Boström skulle publicera sin artikel just nu, när fredsförhandlingar angående MÖ står för dörren, där Sverige ska delta i egenskap av ordförandeland för EU.

    V

  4. smalanningen skriver:

    Visionären: Jag har också tänkt tanken att artikeln i AB skulle vara synnerligen planerad. Det finns dessutom tendenser i vissa kommentarer här som gör att man inte behöver vara särskilt konspiratoriskt lagd för att lista ut att vissa personer försöker dra vinning av situationen.

    Men stå på dig Carl, du har skött det här briljant.

  5. stig2entreprenoren skriver:

    Det är inte för inte Istanbul ligger där det ligger.
    Detta är nog faktiskt en av de mest spännande platserna på jorden där ett litet drama utspelas hela tiden rätt framför ögonen.
    Vatten, hav, kullar och broar, ett 500 m brett sund där hela världen kommer åkandes om vartannat från båda håll. Ett myller av människor av alla kulturer och språk där Asien och Europa möts. Ett fint klimat och tusenåriga historiska band. Ett Singapore i kubik?

  6. perfro skriver:

    Jag har tidigare inte hört talas om Malakand-projektet, som ju syftar till att efter det att talibanerna besegrats elleer tvingats retirera succeccivt, genomföra en uppbyggnad inom en rad olika områden, där talibaner och al-Qida har haft sina säkraste fästen.

    Det vore bra om detta projekt blir en del av informationen om varför Afganistan nu är ”ockuberat”.

    Långsiktigt vill man satsa på jordbruk och att att det sker inom säkrazoner.
    Man vill stödja befolkningen i konflitladdade zoner.
    Ett marknadsinriktat system ska införas i ett land med feodal inriktning och där krigsherrar spelat en stor roll.
    Säkert tar det sin tid.
    Man vill satsa på utbildning i ett land som saknat detta, vilket inte minst kommer att ge kvinnorna en mer jämlik roll.
    Sjukvården ska byggas ut. Ett rättsväsende och en polis-och militärmakt under afganistansk kontroll.

    Vatten, hygien och avfallshantering.

    Och mycket annat, som skulle modernisera Afganisran, som kräver enorma investeringar, men som på sikt blir lönsamma.

  7. perfro skriver:

    Jag har lagt märke till Carl att du tydligen har en nära kontakt med den iranska utrikesminister, vilket som du säger kan bero på att Iran önskar stabilitet i regionen.
    Men vad slags stabilitet?

  8. noni44 skriver:

    En sak som jag funderat över när det gäller demokratiprocessen i främst Afghanistan och i Irak är kvinnornas roll. Själv är jag man men jag undrar varför inte främst USA och Storbritannien såg till att kvinnornas rättigheter säkerställdes i samband med valen i dessa länder. Halva befolkningen betraktas som ägodelar än idag och det borde ju faktiskt vara den viktigaste frågan av alla.

  9. oliwer1 skriver:

    Afghanistan, givetvis skall det vara ett av samtalsämnena. Tycker att slappheten mot dessa talibaner är påtaglig. Hela världen borde ställa upp, så att de utländska styrkorna kanske hade en storlek på 500.000 soldater. Här odlar dessa medeltida skitstövlar knark som sedan dödar ungdomar i hela världen. Sätt hårt mot hårt och utrota skiten.

  10. perfro skriver:

    Använder amerikanarna rätt vapen i Afghanistan?
    Såg ett intressant program på CNN, där militära experter hävdade att så inte var fallet.
    Det behövs tyngre, mer slagkraftiga vapen av det slag man använder i mer omfattande krig, hävdade man.

  11. perfro skriver:

    Nu ser jag i dagens tidning att vårt land kommer att förstärka med stridvagnar, vilket tydligen behövs även i lugnare områden.

    Talibanernas taktik är ju att någon av deras blir dödade i samband med t ex en självmordsattack så kommer de att slå mångfald tillbaka, vilket kan ske på en rad olika sätt för oss så brutala att det inte överensstämmer med vår egen militära arsenal och tänkande.

    Det krävs också att afghanistanerna ges resurser att bygga upp egna stridsmedel, men erfarenheterna från Irak visar att det kommer att bli en långvarig process.

  12. stig2entreprenoren skriver:

    För att fixa läget i Afghanistan krävs både list och styrka.
    Om man fokuserar på att stänga av knarkhandeln så stryps talibanernas finansiering. Här borde man satsa rejält.
    Hur man lyckas borde även kunna utläsas på knarkpriset i väst?

%d bloggare gillar detta: