Första dagen bakom skrivbordet i Stockholm på några veckor – även om dagliga telefonkonferenser och annat gjort att det mer handlar om övergången från en arbetsplats till en annan.
Men det fanns mycket att gå igenom. Planerings- och kalenderfrågor. Budgetdiskussioner inför det kommande året. Aktuella frågor som måste gås igenom.
Och det var självfallet trevligt att återse åtminstone delar av statsrådskollegorna igen. Gunilla Carlsson, Ewa Björling och jag hann i alla fall sitta ner om en del gemensamma frågor.
På TV-skärmarna flimrade de olika nyhetskanalernas rapportering från Afghanistan ständigt under dagen.
Nu är valrörelsen över, valen äger rum i morgon och det är uppenbart att talibanerna gör vad de kan för att skrämma människor bort från valurnorna och det demokratiska ställningstagandet.
Jag fruktar att vi kommer att se än mer av detta under morgondagen, och alldeles säkert kommer man att lyckas att förhindra valet i vissa mer begränsade delar av landet.
Det kommer att ta några dagar innan det kommer att finnas något valresultat att ta ställning till. Valet kommer säkert inte att vara perfekt, men det är viktigt att det är ett val som uppfattas som legitimt av det afghanska folket självt.
Vi kommer att ha nära kontakt såväl med våra olika företrädare i Afghanistan som de olika huvudstäderna under de närmaste dygnen för att mer i detalj kunna värdera situationen. Mitt besök i juli handlade ju också om att tala med de ledande kandidaterna om vikten av vad som skulle hända omedelbart efter valdagen.
Men framemot helgen borde det kunna finnas en bild av hur valet har gått i landets olika delar – och vi går därmed in i en ny fas i vårt engagemang för fredsbyggande i landet.
På måndag träffas åtskilliga – mig inkluderad – i Istanbul för att diskutera vårt samarbete med och stöd för den demokratiska utvecklingen i Pakistan, men det säger sig självt att mötena där också kommer att ge en möjlighet till uppföljning av situationen efter onsdagens val.
Men innan dess är det mycket annat som skall hinnas med.
Alla Dessa Dagar 
Afganistan liksom Irak år demokratier i den meningen att där finns partier, beslutande församlingar, regeringar och presidenter.
Det är bara ett första steg och mycket mycket återstår inte dessa länder kan nå den stabilitet, som krävs för ett självstyre.
Säkerhetsläget i båda länderna kännetecknas av nästan daglig terrorism och i Afghanistan är det talibanrebellerna som vill återta makten och och därmed också införa en terroristisk regim
Det är dagliga självmordattacker, som inte minst drabbar civila.
Man vill bara härska utan att utveckla landet med skolor, sjukvård, näringsliv och ett fungerande rättsväsende.
Talibanerna agerar i samarbete med al-Qaida och de har sin udd riktad även mot Pakistan, vilket lett till att pakistanierna nu samarbetar med Nato.
Pakistan fruktar dessutom att talibaniernas terror-och destabiliseringspolitik även har sitt mål mot de centralasiariska länderna i norr.
En viss uppbyggnad pågår nu i Afghanistan liksom en politik som ska bagränsa opiumhandeln, vilken är en del av talibanernas ekonomiska ryggrad.
Vi har i flera länder, även i vårt, opinioner som menar att länder av detta slag ska lämnas åt sitt öde.
De vore en cynisk politik.
Svenska trupp gör ett bra jobb, behövs och är omtyckta av befolkningen.