Det står och väger i Ghazni

24 juli 2009

Så är jag tillbaka efter en intressant och informativ dag i Ghazni-provinsen cirka en timmes helikopterresa söder om Kabul.

Med sin position längs huvudvägen mellan Kabul och Kandahar, och med relativ närhet till den pakistanska gränsen, är detta en viktig provins där säkerhetsläget till vissa delar försämrats.

Vi tillbringade dagen tillsammans med bl a guvernören Mohammad Usman Usmani och nationella jordsbruksministern Asif Rahimi, men lyssnade också på de polska soldater som står för säkerhetsstödet till de afghanska styrkorna i området liksom till deras amerikanska rådgivare.

Det blev en tydlig bild av ett Afghanistan där utvecklingen står och väger.

Just nu handlar mycket om det kommande valet. Att talibaner och andra liknande grupperingar vill förhindra och försvåra det är dessvärre alldeles uppenbart. Vi diskuterade länge hur många av provinsens ca 400 planerade vallokaler som de kan komma att lyckas att stoppa.

Men vi diskuterade också den långsiktiga ekonomiska utvecklingen i området. USA:s Richard Holbrooke vill nu ge en ny tyngdpunkt på jordbruksutveckling i den amerikanska politiken, och det är självfallet viktigt.

Säkerhetsläget är inte perfekt. Polska soldater var inblandade i eldstrider under dagen med vissa skador som resultat, men kom snabbt till bra sjukvård med hjälp av de helikoptrar man har. Och när mörkret snart sänker sig över provinsen släcks mobiltelefonerna ner och vägarna blir öde.

Nu väntar diskussion under kvällen med olika afghanska tankesmedjor. Det är viktigt att lyssna på de afghanska rösterna om landets framtid.


Landat i Kabul

24 juli 2009

Efter några timmar i Stockholm i går har jag nu landat i den afghanska huvudstaden Kabul för att på ort och ställe träffa nästa månads presidentvals olika kandidater, diskutera hur vi kan förstärka EU:s olika insatser och koordinera med såväl FN som USA.

Flygningen hit tog sin tid, och vi landade på Kabuls flygplats framåt fyra-tiden på morgonen lokal tid.

Omedelbart gällde det att få information om den eldstrid som den svenska styrkan i norra Afghanistan varit inblandad i tidigare under natten. Efter ett tag lyckades jag dock få beskedet att ingen var skadad.

Det var för någon vecka sedan som USA:s Richard Holbrooke och jag såg ett behov av att tillsammans och på ort och ställe diskutera och visa det vi gör gemensamt för de kommande valen och för den afghanska utvecklingen i stort.

Så i dag kommer vi tillsammans att ge oss ut och besöka ett av de europeiska s k PRT – Provincial Reconstruction Teams som svarar för viktiga internationella insatser.

Vi kommer dock inte till det PRT som Sverige och Finland gemensamt svarar för uppe i norr – det var inte så länge sedan jag var där.

Det blir helikopterfärd från Kabul ut i en av provinserna för att där tillsammans gå igenom hur utvecklingen ser ut.

Framåt kvällen är vi tillbaka i Kabul, och då vidtar de mer politiska samtalen här. Vi kommer bl a att tillsammans att träffa FN:s Kai Eide för att lyssna till vad han anser att såväl EU som USA kan göra bättre i landet.

Och självfallet kommer jag under mina dagar här självfallet också att träffa president Karzai och andra kandidater i nästa månads viktiga val liksom min afghanske kollega Spanta.

På söndag är jag tillbaka i Europa igen – då direkt till Bryssel och de sista förberedelserna för måndagens första utrikesministermöte under det svenska ordförandeskapet.


Välkommen Island!

22 juli 2009

I morgon förmiddag kommer Islands utrikesminister Össur Skarphéðinsson att formellt överlämna Islands ansökan om medlemskap i den Europeiska Unionen till mig.

Det blir ceremoni, mottagning och presskonferens på Arvfurstens Palats. Och därefter kommer vi dessutom att äta lunch.

Självfallet är detta historiskt.

Det europeiska samarbetet bibehåller sin attraktionskraft. Tidigare i år har Albanien ansökt om medlemsskap, och jag vill inte utesluta att vi kommer att få ytterligare ansökningar på bordet under de kommande månaderna.

Dessa ansökningar skall självfallet var och en behandlas enligt gällande rutiner och utifrån sina respektive förutsättningar.

Som medlem av EU:s inre marknad och Schengen-samarbetet är Island dock i en kategori som ligger väsentligt före länder som inte är med i dessa delar av det europeiska samarbetet.

Men om allt detta kommer vi säkert att tala mer om på torsdag förmiddag.


Viktig dag med Nato

22 juli 2009

I dag blir det Nato:s dag för min del här i Bryssel.

Först några timmar med Nato-rådet för att för dess ambasasadörer presentera det svenska EU-ordförandeskapets ambitioner på det säkerhetspolitiska området och diskutera det allt viktigare samarbetet mellan EU och Nato i olika delar av världen.

Att få de olika delarna av Bryssel att arbeta tätare och bättre tillsammans kommer att bli allt viktigare. Fred kan bara byggas om såväl politiska som ekonomiska och militära instrument arbetar nära tillsammans.

Och så är det dessvärre inte alltid nu.

Jag hoppas att vi under Sveriges korta månader av ordförandeskap i EU kan bidraga till att börja att förbättra den situationen.

Sedan blir det lunch på inbjudan av USA:s Nato-ambassadör Ivo Daalder. Vi känner varandra från andra sammanhang sedan år tillbaka. Nu får vi försöka att dessutom uppträda med varandra i våra mer officiella roller – i alla fall i viss utsträckning.

Men det blir säkert en intressant dag med Nato.

Jag är också nyfiken på hur man nu kommer att börja att arbeta med sitt nya strategiska koncept – jag skulle tro att det kommer att visa att uppgifterna kräver att vi arbetar än närmare varandra under kommande år.

På seneftermiddagen sätter jag mig så på ett plan tillbaka till Stockholm. Det var ju ett tag sedan jag var där – även om det kommer att bli ett kort besök.


Livfullt i parlamentet

21 juli 2009

Det blev en livfylld och vittomspännande diskussion vid det öppna sammanträdet med Europaparlamentets utrikesutskott i dag på eftermiddagen.

Hela världens olika utmaningar passerade revy under de timmar som den öppna frågestunden tog.

Men det blev åtskilligt om situationen på västra Balkan – inte minst utmaningarna när det gäller den visaliberalisering vi arbetar med – och faktiskt också en hel del när det gäller våra förhoppningar om en återförening av Cypern.

Och jag hade möjlighet att lyfta fram också den nya frontlinje i värnet av friheten som finns på Internet.

Att påtala regimers strävan att kontrollera och begränsa informationen på Internet blir en viktig framtidsfråga.


Europaparlamentet igen

21 juli 2009

Och vad gör jag då i Bryssel denna dag – kanske vän av ordning frågar sig?

Jo, här är jag för att möta och diskutera med Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor.

Det blir lunch och sedan diskussion om de olika prioriteringar vi har och problem vi står inför under de kommande månaderna.


Åter i Bryssel från Baku

21 juli 2009

Det blev en lång men viktig dag i går innan vi en bra bit efter midnatt – och med tre timmars tidsskillnad som hjälp – kom fram till Bryssel och avslutade trojkaresan till södra Kaukasus.

Samtalen i Baku kom att handla om viktiga frågor som sträckte sig från samarbete i energifrågor till aktuella fall med mänskliga rättigheter.

Och här liksom i Yerevan var det ofrånkomligt att inte också beröra konflikten över Nagorno -Karabach och dess konsekvenser för regionen i dess helhet.

Vid nästa utrikesministermöte med EU – om mindre än en vecka här i Bryssel – kommer vi att ta ställning till förlängningen av EU-missionen i Georgien baserat bl a från slutsatserna från denna resa, och senare under hösten kommer vi att återkomma till frågorna om samarbetet med regionen i stort.

Att det är en viktig region från många utgångspunkter råder det knappast någon tvekan om. Inte minst gäller detta produktion och transport av energi viktig för Europas framtida försörjning.

Men vi har också ett allmänt och starkt intresse av att kunna bidraga till att bygga öppna och demokratiska rättsstater i detta område. Vägen dit kan i vissa fall te sig lång, men det får inte vara något argument för att inte ge politiken den inriktningen.

På vägen hem började jag läsa om romanen  Ali och Nino med dess skildring av denna regions skiftande motsättningar och möjligheter. Romanen är fascinerande i sig – och den är författad av den minst lika fascinerande pseudonymen Kurban Said.

Men det är en annan historia.