Tisdag i Stockholm med en serie av möten om viktiga utrikespolitiska utmaningar.
På förmiddagen träffar jag Jordaniens kung Abdullah som är i Stockholm först och främst för samtal om möjligheten till en fredsprocess i Mellersta Östern.
Kung Abdullah är en centralt placerad och viktig både aktör och bedömare i dessa frågor. Det finns all anledning att lyssna noggrant på vad han har att säga.
Det var ett halvår sedan jag besökte honom mitt under det brinnande kriget i Gaza, men nu har vi en på många sätt ny situation med en ny amerikansk president och en ny israelisk regering – och samtidigt avgörande olösta frågor efter Gaza-kriget.
Frågor kring detta kommer också att bli viktiga när jag senare har överläggningar och lunch med Javier Solana. Vi har ett rätt brett spektrum av frågor att gå igenom, men vad vi kan göra för en aktivare europeisk roll i Mellersta Östern är ett viktigt ämne för oss bägge.
Med all sannolikhet kommer vi också att diskutera händelserna i Iran och konsekvenser av olika utvecklingar där.
Till mina besökare under dagen räknas också EU:s Burma-sändebud Piero Fassino.
Vi sågs för inte så länge sedan i samband med de olika samtalen i Hanoi, men inte minst inför FN:s generalsekreterares planerade besök i Burma inom kort finns det anledning att mer i detalj diskutera hur vi skall forma den europeiska politiken framöver.
Fram mot kvällen glider allt dock över i en diskussion fokuserad på Ryssland och EU:s relationer med detta viktiga land.
I Stockholm samlas en rad framstående experter i den frågan till diskussioner, och såväl Javier Solana som jag förväntas ge våra bidrag till diskussionen innan allt så småningom övergår till middag.
Och det finns mycket att diskutera.
När det gäller t ex det viktiga medlemsskapet i WTO har ju signalerna från Moskva under den senaste tiden varit påtagligt förvirrade – och dessutom sammanfallit med det s k mjölkkriget mellan Ryssland och Vitryssland.
Alla Dessa Dagar 
Når det gjelder Russland og WTO undrer jeg meg over hva vitsen er med å fortsette forhandlingene. Georgia har jo veto, og det er vanskelig å se hvordan de vil akseptere Russisk medlemsskap gitt annekseringen av Sør Ossetia og Abkhazia.
Et annet spørsmål er hvordan EU har tenkt å reagere i forbindelse med at deres EUMM personell blir forsøkt drept av separatister/Russere i de russiskkontrollerte grenseområdene ved Abkhazia.
Överläggningar, diskussioner, lunchmöten, middagsmöten, samtal, med mera med mera
Det är önskvärd att få läsa något resultat och ”impact” också av alla dessa träffar.
Att – enligt dig FM Carl Bildt – den europieska ambassader officielt inte öppnar grindarna för de skadade som söker skydd visar EUs styrka av sammanhållning är minst sagt inhumant.
Känner du varken hör hur Iranska folket lider och gråter av förtvivlan och kaos i deras kamp om frihet?
Long live the power of the proud people of Iran!!
Har Ryssland för avsikt att åter bli en aktör på den internationella arenan efter ett par årtionden av konsolidering?
Ser vi tre ekonomiska imperiesfärer växa fram, bestående av USA-, Ryssland- och EU-sfärerna?
Ska vi se oroligheterna i Iran som en kamp om val av sida, USA eller Ryssland eller kanske ytterligare en maktsfär bestående av det forna persiska imperiet?
Kan en sådan omstrukturering leda till att vissa konflikthärdar försvinner, finner förnyad näring eller nya konfliket uppstår?
Utgör Turkiets föreslagna medlemskap i EU en konfronation med idén om ett framväxande persiska imperium?
Vill Kung Abdulla av Jordanien utgöra del av ett potentiellt persiskt imperium? Syrien verkar med på noterna.
Mer på nära håll: Att EU:s expansion tolkas som en utmaning mot ryska intressen är ett faktum. Kan vi förvänta oss att Baltikum återigen blir föremål för konfrontation i ett Europa med två aktörerna, EU och Ryssland?
Nya tider. Nya utmaningar i konflikthantering.
Stöd till Irans folk.
Lyssnade under helgen på radion och ett program som bla tog upp USA,Iran, Israel och Palestina. Vad jag förstår spelar Iran en stor roll när det gäller Västbanken och Hamas. Nu när Sverige tar över ordförandeskapet vore det spännande om vi kan vara med bidra till en kreativ öppning på de komplicerade fredssamtalen. Obamas öppning visavi en palistinsk stat är lovande och vilka möjligheter finns för att inleda någon form av samtal med Hamas på Gasa? De måste väl involveras på något sätt?
Spännande.
Håkan Uhlin
Att stänga ambassaden för behövande människor i nöd luktar nazityskland i min näsa. Men Sverige har väl aldrig varit känt för att bebos av modiga maskulina män…
Vad gäller Gazaremsan så överlämnades den av Israel till palestinierna.
Förhoppningen var förstås en fredlig utveckling. Så har dock inte blivit fallet.
Gaza är i dag en bastion för ständiga överfall mot ett demokratiskt Israel, som vill ha en fred baserad på nationell suveränigtet, internationell övervakning samt en avveckling av terroristorganisationer som Hamas, som får sitt politiska och vapenmässiga stöd från Iran.
Denna konflikt har inte kommit särskilt nära en fredsuppgörels oavsett alla medlingsförslag parterna emellan och likaså oavsett alla amerikanska presidenters försök.
Obama är långt ifrån den ende.
Visst är ökat tryck på Israel bra, men fråga är om inte trycket mer skulle riktas mot Hamas.
Denna rörelse har tyvärr inte varit förhandlingsduglig, vilket till och med moderata palestinier förstår
Carl,
I support your desire to get Turkey into EU. But I know both France and Germany will make your life more difficult than you’d like on Turkey.
So I’d focus on Palestine and resolution of two-state solution – an area of policy on which you can speak with lots of authority and reinforce diplomacy.
Obama will reinforce your policy thrust in the region.
A lot of energy can be wasted on your personal wish to enlarge EU. The current political status, after EP elections, indicates EU needs to slow down on enlargement and consolidate its messy EU-27 set up.
There area lots of political contradictions with EU-27 enlargement which could backfire on Leaders if the public gets fed-up with lots of *nonsense* discussions based on elarged EU-27.
Lisbon Treaty ratification and restructuring EU institutional policy framework and, finally, establishing some priority goals – going forward – will be more than adequate work programme for Sweden, methinks.
@perfro
Gazaremsan invaderades och ockuperades av Israel 1967. Israels illegala bosättare drogs 2005 ur Gaza och istället ökade bosättarna på Västbanken. En omflyttning för att ytterligare annektera, fragmentera, och kontrollera Västbanken.
Hamas anslöt 2005 till den politiska processen och deklarerade samtidigt vapenvila. När Hamas sedan vann palestinska valet i januari 2006 så införde USA/EU/Israel, med Bush-administrationen vid rodret, en diplomatisk och ekonomisk bojkott mot det demokratiskt valda Hamas. Den 9 juni 2006 dödade Israel 9 palestinier genom att bomba en strand i Gaza. Efter detta uttalade Hamas slut på deras 16 månader långa vapenvila.
13 och 20 juni 2006 dödades 14 palestinier av israeliska missilattacker. 24 juni gick israeliska soldater in i Gazaremsan och tillfångatog två palestinier (påstådda Hamasmedlemmar), och samtidigt dödades 4 och skadades 35 palestinier. Dagen efter, 25 juni 2006, tillfångatogs israeliska soldaten Gilad Shalit. Man krävde frisläppande av alla kvinnliga palestinska fångar samt fångar under 18 år. Istället för fångutbyte inledde Israel 28 juni markoffensiven “operation sommarregn”, vilken följdes av “operation höstmoln”, i Gaza för att frita Gilad. Offensiven omfattade bland annat invasion av flyktinglägret Khan Yunis, massarrestering av Hamas politiker, sönderbombning av Gazas elsystem. I offensiven dödades hundratals palestinier. Som respons höjdes kravet för frigivning av Gilad till ytterligare 1000 fångar.
Fatahs säkerhetsstyrkor beväpnades av Israel för att genomföra en kupp mot Hamas. I januari 2007 bröt det ut strider mellan Fatah och Hamas. I juni 2007 tog Hamas över kontrollen i Gaza. Därefter införde Israel blockaden av Gaza. Motiveringen var att försvaga Hamas och hindra raketer. Israels blockad var inte officiellt kopplad till Gilad Shalit förrän frigivning lades till som krav vid förhandlingarna om vapenvila efter Gaza kriget i januari 2009.
I juni 2008 slöt Hamas vapenvila med Israel där det ingick att blockaden skulle lätta. Blockaden fortsatte oförminskat och 4 november genomförde Israel en räd in i Gaza där sex Hamas medlemmar dödades. Som respons sköt Hamas raketer. Hamas erbjöd ändå förlängd vapenvila på villkor att blockaden hävdes. Israel accepterade inte villkoret och som respons mot den fortsatta blockaden sköt Hamas raketer mot Israel. Därefter, med hänvisning till raketerna, genomförde Israel storskaligt militärt angrepp på Gaza under tre veckor december 2008 till januari 2009.
Källor finns i mina inlägg här:
https://carlbildt.wordpress.com/2009/03/05/intensiv-och-konstruktiv-middag/#comment-67998
Så länga alla är antingen för eller emot Israel/Palestina lär det ju inte bli en öppning.
Alla måste ju inse att det krävs en kompromiss ?
Alla som tala om ett demokratiskt Israel, anser ni att landet är fullt ut demokratiskt och att detta omfattar alla medborgare ?
Alla som talar om Hamas som terrorister, anser ni att Hamas ledning beordrar terroristdåd ?
Kan där inte finnas ganska många nyanser på båda sidor ?
Netanyahu sätter press på Hamas genom att stödja fortsatt utbyggnad av bosättningar på Västbanken.
”Var befinner vi oss om ytterligare några år med Hamas i ledningen för Palestina?” tycks han fråga sina grannar.
”Bosättningarna är inget hinder för fred”, säger han. ”Antingen utgör de ett effektivt påtryckningsmedel eller också vill palestinierna i själva verket inte ha något eget land vid sidan av Israel”.
Tills vidare fortsätter den judiska bosättningen i det bibliska Judeen och Samarien, vilket alltmer underminerar en (artificiell) tvåstatslösning med ett Israel innanför 1967 års gränser samt ett Palestina på Västbanken och i Gaza.
Syftar Hamas motsträvighet, mot erkännandet av den judiska staten, till en enstatslösning på det brittiska mandatets Palestina?
Hur skulle judisk/islamistisk samexistens på detta territorium fungera? Är den överhuvudtaget möjlig. Finns viljan eller kommer ytterligare militära konfrontationer att kanta folkens relationer tills någon ger sig.
Högt spel i Mellanöstern således, både från Benyamin Netanyahus och Ismail Haniyas sida.
Jag väntar med misströstan på att få höra Carl Bildt ställa ett enda krav på mänsklighet på ett muslimskt land, en muslimsk organisation eller en muslimsk ledare.
Men istället är det tystnaden som talar oavbrutet när Sveriges utrikesminister möter vår tids värsta förtryckarsystem.
Retoriska frågor, flyktingar?
Idag finns inga som helst förutsättningar för fredlig samexistens mellan judar och araber i Mellanöstern varför tvåstatslösningen är lika värdelös som den alltid varit.
Sverige borde stödja Israels och de fria judarnas rätt att existera i Mellanöstern genom att lägga ner tvåstatslösningen och driva frågan om palestinska medborgarskap i befintliga arabländer istället.
Att låta rastillhörighet gå före nationstillhörighet och privat äganderätt är och förblir rasism.
Kan någon vänligen förklara varför antiarabisk rasism tycks vara fullständigt accepterad.
Jag undrar förresten om de 25 000 judarna i Iran håller med om att fredlig samexistens är omöjlig…
kris08:
Carl Bildt hade kung Abdulla av Jordanien på besök igår. Frågade han varför judar inte får bli medborgare i Jordanien? Frågade han varför Jordaniens tronföljare måste vara muslimer, söner av muslimska föräldrar?
kris08 igen: om Iran
Frågade Carl Bildt om Kung Abdulla, som sunnimuslim vill låta styra sig av shiamullornas Iran, likt de 25000 lyckliga iranska judarna du nämner (sarkasm)?
Frågan är inte om det är möjligt att som främmande leva under de iranska mullornas tolkning av sharia. Frågan är om det är önskvärt. Fråga de iranska ungdomarna vad de tycker. De känner det liksom på huden.
kris08 slutligen:
Det judiska folket, liksom det svenska folket är ingen ras, det är en identitet. Rasism är bara ett skällsord man alltför ofta tar till i detta sammanhang. Gör man det är det för att lägga rökridåer över konfliktens egentliga kärna. I Israel bor judar från arabländerna, från Etiopien, från Sverige, Iran, Irak, Turkiet, Palestina, Ryssland, Polen, Ungern, Tyskland, England, USA etc. Kritiken mot Israel rör folkrättsfrågot, dvs territorier som kontrolleras så länge som Israels antagonister varken erkänt staten Israels legitimitet eller gränser.
Gör fred med Israel nu. Historien tar inga pauser och möjligheter som förspills kommer inte tillbaka. Kärleken till de där torra kullarna i en halvöken långt borta är obeskrivligt stor bland de judiska bosättarna i Judeen. Eventuellt kan fred och erkännande hålla dem tillbaka.
Angående de iranska judarna så se:
http://www.nytimes.com/2009/02/23/opinion/23cohen.html
Även mullorna lyckas faktiskt skilja på legitim kritik mot Israel och antisemitism.
Visst, folk med ”rätt” ras/identitet från många länder har lockats till Israel medan människor av ”fel” ras/identitet som bott där i flera generationer men drivits därifrån hindras från att återvända. Det är ju en hörnsten i den rasistiska politiken som har en ”ren” stat som mål.
Förstår inte hur en civiliserad människa kan försvara sånt.
Ska man alltså respektera vissa gruppers ”kärlek till torra kullar” (eller snarare girighet efter mark) medan andra grupper med laglig rätt till marken ska dumpas bland grannländerna?
kris08
Du bygger ditt resonemang på rasideologi. Vad säger detta om dig?
För övrigt är delar av Västbanken utsatta för ett enormt tryck. Hamas som har sina ledare i Gaza och Damaskus måste fås att förstå att fred ligger i deras intresse för annars går ytterligare delar av Västbanken förlorade. De måste skydda sig mot den judiska bosättningspolitiken. Det är brottom. Fred Nu är enda sättet. Ju längre konflikten varar desto djupare hinner hebreerna rota sig och bli ett med kullarna. Minns scenerna från Gaza. Där gällde det ca 8000 bosättare. På Västbanken är man redan nära 400 000, östra Jerusalem inräknat. Här talar vi redan om medborgare i ett framtida Palestina på Västbanken och i Gaza… Tiden går och situationen på marken ändras medan Hamas och Palestians vänner förhalar. Upplever de sig ha tiden ”på sin sida”? Att judarna som genom ett trollslag lämnar Mellanöstern? Till dem vill man säga: Vakna upp ur dagdrömmerierna.
Det är märkligt att när det gäller länder som Iran, grupper som Hamas och Hezbolla mfl liknande så är man rörande ense om dessas brister i demokrati, mänskliga rättigheter och åsiktsfrihet medans man aldrig tycks ha någon åsikt om hur det är i Saudiarabien. Vi skickar tom vår kronprinsessa dit. Kan du tänka dig henne besöka Gaza?
Vad som än styr världen handlar det nog tyvärr först och främst om pengar. Den dagen man upptäcker att det lönar sig att vara god och mänsklig är den dagen det blir fred.
florimond77:
Regimerna i Saudiarabien, Jordanien, Egypten med alla sina fel och brister söker formler för samexistens med väst, samtidigt som man söker bevara sina samhällsstrukturer. Iran, i motsats till dessa och i likhet med Al Quaida har en världsfrälsaragenda och ambitionen att dominera mellanöstern. Därför möter Iran internationell kritik på alla plan. Det blir ofrånkomligt att även dess irreguljära allierade Hamas och Hizbolla samt Syrien, synas speciellt i sömmarna. -Vilken är den överägsna kultur Irans mullor, Hamas, Hizbolla vill få oss andra att anamma? Mellan skål och vägg, är Shiiternas samhällsformel verkligen så överlägsen alla andra? Vad säger Irans egna befolkning? Vad säger palestinierna i Gaza och på Västbanken? Vad säger libaneserna?
Tvåstatslösningen handlade 1947 om 56% till Israel och 44% till Palestina, dvs 56-44. Efter 1967 kom det att handla om 80-20. Idag är situationen på marken ungefär 85-15. Och så finns det zionister som tycker 100-0 är rimligt och rättvist.
Alla palestinier inklusive Hamas, arabvärlden, och världssamfundet, har sedan Camp David avtalet 1978 accepterat en tvåstatslösning baserad på FN resolution 242, dvs 80-20 gränserna. Hamas ledare har upprepade gånger uttalat sitt stöd för denna tvåstatslösning:
“Vad vi vill ha är en palestinsk stat med 1967 års gränser. Då kommer det att råda vapenvila mellan oss och Israel.” (Khaled Meshal)
“… vi vill ha en fri och självständig palestinsk stat inom 1967 års gränser. Vi ger upp 80 procent av vårt land och nöjer oss med 20 procent.” (Ahmad Yusuf)
“We accept a state in the ‘67 borders. We are not talking about the destruction of Israel.” (Ghazi Hamad)
Folkvalda Hamas kan inte pressas till att ge upp den lagliga rätten och acceptera en palestinsk stat som består av dagens fragmenterade enklaver, utan flyktingåtervändo, och utan östra Jerusalem. Av den anledningen svartmålas Hamas för att hålla dem utanför fredsförhandlingarna.
http://www.lrb.co.uk/v29/n16/print/sieg01_.html
chris200:
Vi börjar närma oss en gemensam lägesbeskrivning. Hamas vill ingå en långsiktig vapenvila (sk hudna) med ”det främmande elementet” på villkor att man återgår till pre -67 års vapenstilleståndslinjer.
Konstaterar bara att detta erbjudande är för tunnt för Israel. Ett iranskt lydrike på Västbanken, med ambitioner klart uttalade nyligen av president Ahmadinejad, lockar inte.
Vidare är vi är överens om att dagens fragmenterade palestinska enklaveroch likaledes fragmenterade ledning svårligen kan utgöra grund för en trovärdig palestinsk stat. Det finns de som försöker vrida klockan tillbaka till 1967 eller 1947. Men då var läget ett helt annat. Jordanien styrde på Västbanken. Egypten styrde i Gaza. En palestinsk stat där och då var otänkbar för alla utom israelerna. Idag är en återgång till 1967 års gränser mycket osannolik.
En motbild och ”naturlig extrapolation” av dagsläget är istället att de palestinska områdena blir autonoma delar av ett befintligt Jordanien eller Israel. Denna process pågår denna dag som idag är. På marken.
Varför ska Israel söka ändra på denna organiska utveckling? Vad har man att vinna? Vilken ljus alternativ framtidsvision målar Meshal upp åt regionens folk, förutom ”hudna” och ”rättvisa”, som varken kan ätas eller drickas, som i sig bär hot om framtida våldsdåd och som hittills bara använts till att ursäkta en ökad missär hos den egna befolkningen?
”Organisk utveckling”? Ursäkta, men innefattar det begreppet saker som: krig med användning av massförstörelsevapen, godtycklig massinternering av kvinnor och barn, markstöld, mord, trakasserier, olaglig blockad och vandalisering?
En som blev förfärad över begreppet ras tycket plötsligt att palestinierna helt enkelt ska accetera folkrättsbrotten på grund av att de tillhör ”fel folkslag”.
Den enda skillnaden mellan Israel och deras kumpaner apartheid-regimen i Sydafrika är att de senare rasisterna inte hade kapitalstarka lobbygrupper i USA.
Quartet to urge Israel: Freeze all settlement activity
The Quartet of Middle East peace negotiators will urge Israel on Friday to freeze all settlement activity, including ”natural growth,” a European
diplomat said.
The Quartet, which includes the United Nations, European Union, United States and Russia, will make the call in a statement after its first formal meeting since U.S. President Barack Obama took office in January.
http://haaretz.com/hasen/spages/1095913.html
@flyktingar
Det ser ut som om Israel är på kollisionskurs med snart hela världen. Försöket att vrida klockan tillbaka till kung Davids tid kan då riskera att fastna vare sig i -67 eller -47, utan istället inte längre tillbaka än 1937, med en reverserat ström av flyktingar till följd.
Är det det du avser med ditt alias?
@flyktingar
Jag ser ingen rättslig eller etisk anledning till att Israel ska belönas för 60 års landstöld och etnisk rensing genom att man slutligen låter palestinierna förvaras i bantustaner som del av Israel eller Jordanien. Visst har denna processen närmast slutförts på marken, men Israel behöver desperat få till en politisk överenskommelse som ger legitimitet till gränserna på marken. Parallellt med att Israels ockupationsapparat gör livet för palestinier på Västbanken och Gaza till ett rent helvete, så pågår en upplysning bland folk i EU/USA. Informationstillgängligheten kring konflikten är helt annan idag än det var i flera årtionden efter Israels skapande. Allt fler EU/USA medborgare förstår att Israel är grundat på landstöld, etnisk rensning, apartheidsystem, olydnad gentemot FN och internationell lag, religiös fanatism, och EU/USA stöd. Till slut växer folkliga kraven på att EU/USA slutar stödja korståget, och då kommer vi se sanktioner och politiska krav på minst 1967 gränser.
Israel har mycket att vinna på att snabbt acceptera tvåstatslösningen enligt FN resolution 242:
* Börjar återupprätta sin mänskliga värdighet, respekt hos omvärlden.
* Staten Israels gränser får legitimitet.
* Normaliserade relationer med omvärlden.
* Uppgraderat associationsavtal med EU.
* Behålla associationsavtal med EU.
* Behålla USA bistånd.
* Undvika handelssanktioner. Frivillig konsumentbojkott borde även avta.
* Får behålla den mark man stal med våld 1948-1949.
* Får antagligen slippa ta ansvar för merparten av alla flyktingar.
* Får antagligen slippa ta ansvar för merparten av alla flyktingar.
Fast troligen inte de flyktingar som fortfarande bor inom det palestinska mandatets gränsar. (Gaza …)
un2here:
”Är det det du avser med ditt alias?”
Sent om sider börjar även du fatta det andra redan gjort. Jag skrev om detta i mitt första inlägg på tråden ”Israel Iran” här.
”Quartet to urge Israel: Freeze all settlement activity”
Det är tyvärr inte med kvartetten Israel ska göra fred utan med palestinierna.
chris200:
Alla har att vinna på fred. Mest palestinierna själva naturligtvis. Men freden kommer att detaljförhandlas fram mellan parterna.