Den motvillige europén

Mitt i diskussionerna inför Europa-valet kan det ha sitt värde att också blicka tillbaka och se hur Sveriges relation till detta Europa har utvecklats.

En person med unik insikt i hur denna fråga utvecklats under de senaste decennierna är Ulf Dinkelspiel.

Han var med redan i de förhandlingar som förde fram till frihandelsavtalet 1973. Det var f ö den processen som fick mig att skriva min första publikation i ärendet.

Och sedan kom han ju – förutom arbetet med de s k EES-förhandlingarna – att som Europaminister leda de förhandlingar som förde fram till avtalet i juni 1994 om vårt medlemskap i Europeiska Unionen.

Om allt detta – och mer därtill, inte minst Euro-omröstningen 2003 – har han nu skrivit en mycket läsvärd bok.

I Sverige har vi alldeles för få skildringar av politiken från vad vi kan kalla ett inifrån-perspektiv – hur det verkligen gick till när besluten värktes fram och politikens kvarnar malde fram sina resultat.

Ulfs bok är viktig också från den utgångspunkten. Och att dess berättelse sträcker sig över närmare fyra decenniers successiva förändring av politiken gör den inte mindre intressant och spännande.

Så den rekommenderas varmt till var och en som är intresserad av hur vår svenska Europa-politik växt fram – dessutom är den god läsning.

8 Responses to Den motvillige europén

  1. bildterberg skriver:

    Ett lite annorlunda, men icke desto mindre tankeväckande
    perspektiv förmedlas av den f.d. sovjetiske dissidenten
    Vladimir Bukovsky i följande artikel:

    http://www.brusselsjournal.com/node/865

  2. perfro skriver:

    Vårt medlemskap i EU ägde ju rum först efter en folkomröstning.
    Att det blev ett ja för inträde hade inte minst en samverkan mellan den dåvarande borgerliga regeringen och socialdemokraterna den allra största betydelse.

    En motsvarande uppgörelse behövs inför en folkomröstning om vi ta gå över till euron som vår valuta.

    Sakargumenten är så stora att detta bara är en tidsfråga.
    Vi får hoppas att partierna inte uppträder taktiskt därför att de nu inte vill utmana en tveksam opinion.

  3. Kachina skriver:

    Som jag sagt så många gånger tidigare. Frågan om Euron är inte en ekonomisk fråga, utan en samarbetsfråga. Har vi gått med i EU är följden att vi tar Euro, oavsett kostnader eller vinster.

  4. bildterberg skriver:

    Här är en vision om nästa steg i en inte alltför
    avlägsen framtid:

    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13070

  5. Kachina skriver:

    Hmmmm,…vi får se. Jag tror att Carl Norberg har en del att säga om detta upplägg. Ofrånkomligt är dock att världsekonomin måste stabiliseras och i det arbetet får inte några få finansfamiljer vara de som styr och bildar ny valuta.

  6. perfro skriver:

    Vår valuta har vi bestämt själva efter en folkomröstning.
    Först efter en ny folkomröstning kan vi få euron, som nu flertalet med oss handlande lander har, detta om det blir en majoritet för det.

    Vår valuta försvagas nu rejält mot den viktigaste valutan i världen dvs dollarn.
    Det beror på att vi som exportinriktad nation tappat enormt mycket av vår försäljning.

    Vi har sedan 1992 en rörlig penningpolitik och sedan dessa har inflationen varit låg, vilket inte minst berott på att riksbanken via räntorna kan påverka inflationsutvecklingen.

    Före 1991 hade vi ideliga devalveringar, vilka politikerna beslutade om. De trodde att vi på så sätt skulle bli mer konkurrenskraftiga.

    Detta bidrog till vår egen hemmagjorda finansbubbla i början av 90-talet, som regeringen Bildt fick ta itu med. Det skötte dom bra.

    Vi har förvisso finansfamiljer i vårt land, som äger flera av våra ledande företag.

    Utan deras insater skulle vårt land ha stått sig slätt.
    Detta hindrar inte att dom liksom vanligt folk ägnar sig åt spekulation eftersom de tror på en stadig värdetillväxt.

    Det är detta som vi och andra länder nu måste reda ut.

  7. Kachina skriver:

    ”Utan deras insatser skulle vårt land ha stått sig slätt.”

    Utan den stora massans insatser skulle finansfamiljerna ha stått sig slätt.

    Resonemanget tyder på ett tänkande i nivå med gammal transatlantisk hockey. Målgöraren fick jättelön och poäng, men när passningspelarna tröttnade på eländet och slutade passa, gjorde han inte längre några mål.

    Alla i detta land har betydelse, perfro. Sverige drivs inte på entreprenad av finansfamiljerna, utan nationen är en ekonomisk förening där alla invånare är medlemmar.

    Märkligt att man måste undervisa någon i något så elementärt.

  8. bildterberg skriver:

    Det faktum att dollarn sedan ett tag tillbaka har börjat förlora
    sin betydelse som världsvaluta har väl få kunnat missa.
    Här en intressant artikel om dollarns framtid:

    http://macedoniaonline.eu/content/view/6807/53/

    Eftersom den artikeln behandlar det senaste bilderbergmötet så
    kan man också passa på att läsa följande intressanta och
    tankeväckande artikel om detta:

    http://www.globalresearch.ca/index.php?context=va&aid=13738

%d bloggare gillar detta: