Diplomatisk supervecka

29 mars 2009

Denna söndag går väljarna till valurnorna i Montenegro för parlamentsval och i Turkiet för viktiga lokala val.

Och nu går vi in i den vecka som kommer att präglas av en serie av politiska högnivåmöten av varierande men stor betydelse – det blir lite av en diplomatisk supervecka.

För första gången lämnar president Obama den amerikanska kontinenten och åker till Europa med halt i bl a London, Strasbourg, Normandie, Prag och Istanbul.

Men serien av viktiga möten börjar redan i morgon – då jag fortfarande är i Tallinn – med arabstaternas toppmöte i Doha i Qatar.

Det finns åtskilliga frågetecken kring detta möte, som ju är ett försök att övervinna den splittring vi sett under den senaste tiden, men som också skall ses i ljuset av osäkerheten om utvecklingen i Iran och regeringsbildningen i Israel.

På sitt sätt är det också Iran som står i centrum på den stora internationella konferensen om Afghanistan i Haag på tisdag dit ca 80 olika delegationer väntas – inklusive Sverige.

Att USA:s Hillary Clinton kommer dit – liksom president Karzai från Afghanistan – är klart, men om Irans utrikesminister Mottaki kommer eller om det blir någon annan återstår att se.

På torsdag är de så dags för det stora G20-toppmötet i London för att diskutera tillståndet i den globala ekonomin och vad som kan göras. Sverige kommer att finnas med genom statssekreterare Per Jönsson från finansdepartementet.

Därefter utbryter på fredag och lördag det Nato-toppmöte som ju också skall högtidliggöra alliansens 60-årsjubileum och som ju förlagts till franska Strasbourg och omedelbart angränsande tyska Kehl.

Där finns – av lätt insedda skäl – inte vi med. I stället blir det intensivt besöksmottagande här i Stockholm. På fredag tar jag t ex emot Indonesiens utrikesminister, Afghanistans talman och ASEAN:s generalsekreterare.

För president Obama bär det på lördagkvällen vidare till Prag, och dit kommer på söndagmorgonen också bl a Fredrik Reinfeldt och jag för toppmötet mellan USA och Europeiska Unionen.

Efter det bär det för min del på söndagkvällen vidare till Istanbul för det stora mötet med Alliance for Civilisation – och dit kommer efter att först ha varit i Ankara också president Obama.


Lennart Meri och Estland

29 mars 2009

Efter en halv dag hemma bär det i dag iväg till Tallinn. Inte så långt – Tallinn är den utländska huvudstad som ligger närmast Stockholm.

Att våra relationer med Estland är goda är något av en självklarhet, men slumpen har gjort att det faktiskt var ca två år sedan jag senast var i Tallinn.

Nu åker jag dit för att i kväll i den stora Estonia-byggnaden medverka i öppnandet av Lennart Meri Conference 2009 på det som skulle ha blivit Lennart Meris 80-årsdag.

Lennart Meri var inte bara en stor kulturpersonlighet och statsman, utan kom dessutom att bli en personlig vän. När han gick bort på fem år sedan var det hans familj som bad mig att vara en av talarna på hans statsbegravning.

Men nu har fem år gått och den konferens som fått hans namn har gradvis blivit en allt mer betydelsefull plats för säkerhetspolitisk debatt och dialog i norra Europa. Tillsammans med Tjeckiens vice premiärminister Sacha Vondra skall jag bl a diskutera det Östra Partnerskapet och dess utveckling.

Och vi har dessutom en del annat vi behöver ta oss an.

I morgon blir det för min del också ett mer officiellt bilateralt möte med Estlands utrikesminister Urmas Paet. Vi sågs visserligen senast i går, men det har dock sitt värde att sitta ner för denna typ av mer organiserade genomgångar av relationerna.

I morgon kväll är jag dock tillbaka i Stockholm. Då väntar nya uppgifter.


Välkommen politik

28 mars 2009

I går kommenterade jag till media mer översiktligt den presentation av den nya amerikanska politiken för Afghanistan och Pakistan som president Obama nu gjort.

Men i dag har jag hunnit med att läsa igenom det s k vitpapper som man presenterat i dess helhet.

Och det ger anledning att närmast förstärka gårdagens välkomnande.

Att det nu sker betydande amerikanska militära förstärkningar i främst södra och östra Afghanistan är viktigt inte minst för att säkra genomförandet av årets president- och nästa års parlamentsval.  Dessa är i sin tur alldeles avgörande för den vidare politiska processen i landet.

Men tyngdpunkten i Obama-linjen ligger trots detta inte här – utan i stället på förstärkta civila satsningar i Afghanistan, en fördjupad politisk relation med Pakistan och en ny dialog i regionen i dess helhet.

Från europeisk utgångspunkt finns det all anledning att välkomna denna ansats – och det samtidigt som vi måste inse att den ställer krav också på oss. Inför vårt EU-ordförandeskap tittar vi ju på våra möjligheter att gemensamt bidra mera.

Och på tisdag i Haag kommer vi på en stor  och nyinkallad internationell konferens att diskutera dessa frågor ytterligare.


Sakta hemåt via Kastrup

28 mars 2009

På vägen hem från det informella utrikesministermötet i södra Böhmen har jag nu i alla fall kommit till Kastrup där det blir några timmars väntan på ett anslutningsflyg till Stockholm. Kvällen blir nog rätt sen innan jag kommer innanför dörren hemma.

Tyvärr hann jag inte vara med om hela lunchdiskussionen om den ekonomiska utvecklingen på Balkan, men jag välkomnade starkt att man valde att sätta de ekonomiska frågorna i centrum.

Serbien har just fått ett stort överbryggningslån av IMF – och Europakommissionen överväger viss hjälp – och tydligen har nu också Bosnien fått vända sig till IMF för akut ekonomiskt stöd.

Annars kom mycket av våra diskussioner att handla om hur vi skall övervinna de tendenser till blockeringar som nu finns i utvidgningsporocessen.

Vår politik i det avseendet summeras i den deklaration som blev ett resultat av vårt möte.

Jag hoppas att det vid nästa utrikesministermöte kommer att vara möjligt att sända Montenegros ansökan vidare till kommissionen för att börja arbetet med ett yttrande över landets möjligheter. Med all sannolikhet kommer det arbetet att ta minst ett år.

Därefter skulle jag tro att vi har att vänta en ansökan från Albanien, och den måste självfallet behandlas på samma sätt.

Akut viktigt är att övervinna den slovenska blockering som nu bromsar de kroatiska anslutningsförhandlingarna.

Att bilaterala tvister som denna – det handlar i allt väsentligt om havsgränser i de innersta delarna av Adriatiska Havet – skall kunna blockera europeiska processer är egentligen oacceptabelt, men dessvärre har vi ju redan sett det i den makedonska namndispyten.

Olli Rehn har nu lagt ett kompromissförslag om en process som borde kunna accepteras av såväl Ljubljana som Zagreb. Ordförandeskapet och vi övriga utrikesministrar uttalade vårt tydliga stöd för förslaget.

Början av den kommande veckan kommer att bli av stor betydelse för hur frågan utvecklas. Och redan innan denna fråga åter seglade upp såg det ut att bli en ganska så ansträngd vecka.

Men just nu är det den sega hemresan till Stockholm som gäller.


Balkan diskuteras i Böhmen

28 mars 2009

Tyvärr hann jag inte med att skriva någonting från vårt informella utrikesministermöte i går. Det fanns helt enkelt inte tid…

Men i dag på förmiddagen strålar solen över södra Böhmen och vi fortsätter våra diskussioner med västra Balkan på dagordningen. Då och då behöver vi en mer strategiskt inriktad debatt om inriktningen på vår politik.

Att stå fast vid vår politik vad gäller utvidgningen till västra Balkan är viktigt inte minst i denna tid av växande ekonomiska och sociala spänningar i regionen.

Risken är annars betydande att vi lämnar ett alltför stort utrymme åt populistiska krafter som i denna region ofrånkomligen kommer att klä sig i nationalistiska kläder med de konsekvenser detta kan få.

Det finns tongångar i debatten som gör mig orolig i detta avseende, och risken är att dessa tongångar kommer att breda ut sig i olika diskussioner inför valet till Europaparlamentet i juni. Därför är det viktigt att det kommer klara besked ur vår diskussioner i dag – och det utgår jag från kommer att bli fallet.

Gårdagens olika diskussioner refererade vi fram mot kvällen på en gemensam presskonferens, men om detta återspeglats i svenska media vet jag inte. Det internationella mediauppbådet här är betydande, men från hemlandet hittade jag bara Dagens Eko och Dagens Nyheter.

Snart kommer utrikesministrar från västra Balkan att ansluta till våra diskussioner, och därtill kommer kandidatländerna, vilket i detta sammanhang innebär också Turkiet.

Tio år efter Kosovo-kriget kommer vi att ha såväl Serbiens som Kosovos utrikesministrar vid lunchbordet – även om bordets namnskyltar av detta skäl bara ger individernas namn.

I går satt jag bakom ”Sweden”. I dag sitter jag bakom ”Carl Bildt”.

Efter den gemensamma  lunchen och dess diskussioner bär det för min del på olika krångliga vägar så småningom tillbaka till Stockholm.


Informellt i södra Böhmen

27 mars 2009

Efter gårdagkvällens middag i Bologna med  bl a Umberto Ecco lämnar jag nu statsbesöket i Italien för att åka till det informella mötet med EU:s utrikesministrar i Hluboka nad Vltavou i södra Böhmen.

Det italienska regeringsplanet med utrikesminister Frattini hämtar här i Bologna och tar oss till Prag – sedan får tjeckisk logistik svara för resten av transporten.

Dessa s k Gymnich-möten – uppkallade efter ett slott utanför Bonn i dåvarande Västtyskland där det första mötet av denna typ hölls – ger två gånger om året möjlighet till ett mer informellt meningsutbyte.

Och att alltid respektive partner är med ger det hela en än mer informell atmosfär – vilket har sin betydelse när det gäller att faktiskt också lösa olika politiska frågor.

Fredagens diskussioner skall handla om situationen i Mellersta Östern och hur EU klarar de civila delarna av olika fredsmissioner – på lördag är det situationen på Balkan som åter pockar på vår uppmärksamhet i olika avseenden.



Från Rom till Bologna

26 mars 2009

I dag på förmiddagen avslutades så statsbesöket i Italien mer officiellt uppe på Quirinalen i Rom. President Napolitano tog farväl med både personlig värme och officiell pompa i ett strålande väder.

Innan vi lämnade Rom hann vi med ett besök och genomgångar på de FN-organ i staden som svarar för jordbruksfrågor och livsmedelshjälp – FAO, IFAD och WFP.

Det var den både långsiktiga och omedelbara matkrisen som stod i centrum för samtalen där. Att finanskrisen nu tagit överhanden innebär inte att den långsiktiga matkrisen försvunnit.

Fram till ca 2050 måste matproduktionen i världen fördubblas för att föda ca 9 miljarder människor och att göra det på ett bättre sätt än i dag. Just nu ökar hungern i världen p g a kombinationen av finans- och matpriskrisen – och den utvecklingen måste brytas.

Sedan bar det av till Bologna där vi sedan dess tillbringat dagen – och mycket påtagligt är hur mycket större ett statsbesök är här än i ett Rom där sådana ju är mer vanligt förekommande.

Det står människor i gathörnen för att få en glimt av det förbipasserande svenska kungapartet, för att vinka eller ropa en hälsning…

I centrum har självfallet stått universitetet – Europas äldsta och under senare år inspirerande b l a det s k Bologna-programmet för att reformera den högre utbildningen i Europa i dess helhet.

Här hade f d kommissionspresidenten och premiärministern Romano Prodi och jag ett gemensamt möte med anföranden om europeiska framtidsutmaningar inför studenter och andra i en av universitetets fantastiska aulor.

Inspirerande var inte minst att möta de svenska studenter som under Erasmus-programmet studerar här. De klagade sannerligen inte på sitt val.

Nu väntar middag – med den förödande goda maten! – innan det är dags att förbereda morgondagens tidiga avfärd i riktning Tjeckien och helgens informella möte med EU:s utrikesministrar.