Samtal med Abu Mazen

25 februari 2009

Medan president Abbas nu hastat vidare till lunch med Gunilla Carlsson och sedan överläggningar med Fredrik Reinfeldt – som dock måste hinna hem från Borås först – har jag hunnit till Arlanda för vidare befordran Helsingfors och Seoul.

I dessa dagar inleds de palestinska försoningssamtalen i Kairo, och det är bara att hoppas att de lyckas.

Någon form av samlingsregering – som kan ansvara för återuppbyggnaden av Gaza och leda fram till president- och parlamentsval senare detta år – ligger utan tvekan i palestiniernas intresse nu.

Att en sådan regering måste vara inriktad på en tvåstatslösning och respektera ingågna avtal och förpliktelser är lika självklart som att vi förväntar oss detta av den kommande israeliska regeringen.

Men vårt samtal handlade också om förberedelserna för det svenska EU-ordförandeskapet, där vi var överens om att intensifiera våra kontakter i olika frågor.


Efter Abu Mazen till Korea

25 februari 2009

Efter överläggningar med den palestinske presidenten Abu Mazen i dag på förmiddagen bär det på eftermiddagen via Helsinfors iväg till den sydkoreanska huvudstaden Seoul som inledning på mina dagar i Korea och Kina.

I Seoul är det självfallet allra främst överläggningar med utrikesminister Yu Myung-hwan som står på dagordningen. Jag träffar honom nu efter de samtal han de senaste dagarna haft med först USA:s och sedan Kinas utrikesminister.

Då har det varit den mer spända situationen kring Nordkorea som stått i centum, och den kommer att bli ett viktigt ämne också i mina samtal. Det finns ju oroande indikationer på ett förestående nordkoreanskt robotprov.

Agendan mellan Korea och Europa är dock vidare än så – förhandlingarna om ett frihandelsavtal befinner sig i slutskedet och jag hoppas innerligt att vi slutgiltigt skall kunna hjälpa till att föra den frågan i hamn under det svenska ordförandeskapet.

Men dessutom handlar det självfallet om att utveckla den i grunden mycket goda bilaterala relationen mellan Sverige och Korea .

Som statsminister var jag på officiellt besök i Sydkorea i början av 1990-talet och imponerades av landets utveckling. Sedan dess har man gått igenom den s k Asien-krisen i slutet av 1990-talet  – och drabbas nu påtagligt av dagens kris – men det förändrar inte bilden av en mycket imponerande tillväxtekonomi och ett framtidsinriktat kunskapssamhälle.

Korea gick ju från Korea-krigets förstörelse och elände, och långvarig diktatur, till demokrati och rekordsnabb ekonomisk utveckling under de senaste decennierna.

Och landet ligger mitt i ett Ostasien som tilldrar sig stort intresse.

Det var ingen tillfällighet att utrikesminister Clintons första resa gick hit. Och det är heller ingen tillfällighet att Japans premiärminister Aso är den första utländska ledare som president Obama tar emot i Vita Huset.

Även vi har all anledning att stärka våra – Sveriges och den övriga Europeiska Unionens – förbindelser med detta dynamiska land.


Utvidgningens fortsättning

24 februari 2009

Så småningom kom jag hem till Stockholm efter min dag i Bryssel med såväl trojka-överläggningar som diskussioner i Europaparlamentet.

En hel del informella diskussioner dessa dagar har kommit att handla om den fortsatta utvidgningspolitiken – inte minst när det gäller länderna på Balkan.

Montenegro har redan lämnat in sin ansökan om medlemsskap, och flera andra länder förbereder nu samma sak. Vad gäller Albanien – som vi ju hade omfattande diskussioner med i dag – är det bara en tidsfråga innan så sker.

Praxis hitintills har alltid varit att ansökningar rätt omgående skickas vidare till kommissionen som sedan har att utarbeta ett yttrande om landets möjligheter att faktiskt påbörja en process mot medlemsskap.

Att utarbeta ett sådant tar sin tid – i de fall som nu ligger på bordet alldeles säkert över ett år. Och vilka slutsatser kommissionen kommer fram till går inte att veta på förhand. Historiskt har det förekommit att kommissionen sagt att ett land inte är redo för medlemsskap.

Nu finns det de som är rädda för att ett beslut om att sända Montenegros ansökan vidare skulle uppfattas som ett politiskt ställningstagande som vi inte är redo för. Nervositeten är på sina håll påtaglig också inför valet till Europaparlamentet i juni.

Men att stoppa ett tekniskt beslut som detta vore ett politiskt ställningstagande som nog skulle riskera att ställa till åtskilliga problem.

Därför hoppas jag att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att kunna sända Montenegros ansökan vidare – liksom den som jag är övertygad om att vi kommer att få från Albanien innan våren börjar att visa sig på allvar.

Att integrera dessa och andra länder i regionen fullt ut i Unionen kommer att ta mycket betydande tid. Oerhört mycket återstår att göra innan det slutgiltiga steget kan tas.

Men viktigt för oss alla är att processen rör sig framåt. Det ger ett fast stöd till den fortsatta reformpolitiken internt i dessa länder och till det så viktiga samarbetet mellan dem. I grunden handlar det om att lägga grunden för en varaktig fred i denna del av Europa.

Om detta diskuterades såväl på ministerrådet i går och på överläggningarna med Albanien och diskussionerna med Europaparlamentet i dag.

Och mer diskussioner kommer det med all säkerhet att bli.


Gratulerar!

24 februari 2009

Att jag var i Bryssel i dag innebar att jag dessvärre inte kunde vara närvarande vid det extra regeringssammanträde som gav sitt godkännande – i enlighet med bestämmelsen i successionsordningens femte paragraf – till kronprinsessan Victorias avsikt att gifta sig.

Men mina gratulationer är inte mindre hjärtliga för det.

Kronpinsessan Victoria tillhör utrikesförvaltningens absoluta favoriter efter att hon under åtskilliga år ha varit en mer eller mindre integrerad del av vårt arbete och då blivit en utomordentligt uppskattad medarbetare.

Bara för några dagar sedan var hon hos mig och vi ägnade en del tid åt att gå igenom dagens och morgondagens utmaningar i Afghanistan och den vidare regionen.

Det råder ingen tvekan om att hon med sitt engagemang, sin kunskap och sin personlighet är en betydande tillgång för Sverige – och jag är övertygad om att Daniel också kommer att bli det i den nya roll som han nu har att växa in i.


Grattis Stockholm!

24 februari 2009

Här nere i Bryssel noterar jag att Stockholm nu utnämnts till Europas miljöhuvudstad 2010.

Och borgarrådet Ulla Hamilton var nere och tog emot äran.

Man ber att gå gratulera – inte minst den politiska ledningen i Stockholms Stadshus.


Trojka och parlament

24 februari 2009

I dag fortsätter så mina olika möten i ett gråmulet Bryssel.

Först på förmiddagen är det s k trojka-möte med Albanien som sedan övergår i lunch. I går kväll var det motsvarande möte med Libanon.

Dessa bilaterala utrikespolitiska konsultationer mellan Union och olika länder och grupperingar i världen är en del av den allt tätare och intensivare utrikespolitiska aktiviteten av EU.

Och den i sin tur är en funktion av att Unionens betydelse på den globala arenan ökat högst märkbart.

Antalet trojka-möten av detta slag som hålls är betydande och innebär en stor icke minst tidsmässig belastning på ett ordförandeskap – även om vissa av dem kan skötas under ledning av Javier Solana.

Nåja, i morgon är det alltså Albanien som gäller. Det ger i alla fall tillfälle till ett informationsutbyte om utvecklingen i den delen av Europa.

Efter den lunchen styr jag över till Europaparlamentet för olika möten.

Först blir det ett möte med socialistgruppens ledare Martin Schulz. Jag har tidigare träffat den borgerliga gruppen EPP-ED’s ledning liksom den liberala gruppens dito, och nu är det socialisterna som gäller.

Och därefter går jag vidare för en diskussion med parlamentets viktiga utskott för utrikes- och säkerhetspolitik.

Allt som en del av förberedelserna för vårt ordförandeskap.

Så småningom bär det sedan tillbaka till Stockholm.


Signaler från Bryssel

23 februari 2009

Dagens möten i Bryssel förändrade kanske inte världen på något avgörande sätt, men gav oss goda möjligheter att informellt föra våra diskussioner i viktiga frågor vidare.

Viktigast under denna dag var det starka stödet i ministerkretsen för det Östliga Partnerskapet.

Det är inte så att vi gör för mycket – snarare skulle vi kunna anklagas för motsatsen. Det är viktigt att ge dem av dessa stater som så vill ett reellt samarbets- och integrationsperspektiv för framtiden.

Och det gäller inte minst i ljuset av den finansiella krisens framvällande politiska effekter.

Kontakter med media gav oss anledning att uttala viss oro för de effekter den pågående israeliska regeringsbildningen kan få på möjligheterna till en förnyad fredsprocess i regionen. Det kan inte skada.