Än kallare vid kallaste gränsen

Så är jag tillbaka i Seoul igen efter en eftermiddag och kväll som tillbringats uppe vid Panmunjon och den demilitariserade zonen mellan de bägge Korea.

Här går det fortfarande att uppleva ett kallt krig som är en bra bit kallare än vad det någonsin var under det kalla krigets decennier i Europa.

Jag minns förvisso besök vid några av det delade Europas känsligaste platser. Checkpoint Charlie vid muren mitt i Berlin eller Point Alpha vid det s k Fulda-gapet för att nu nämna två exempel.

Men vid Panmunjon är spänningen än mer påtaglig, kontakterna ännu mycket mindre och beredskapen för omedelbar och massiv konfrontation påtagligt mycket större än vad den var vid dessa platser – de kritiska veckorna vid Checkpoint Charlie i början av 1960-talet undantagna.

Det var en vacker och klar dag och vi kunde se en bra bit in i det annars så tillslutna Nordkorea.

Strax norr om zonen ligger det industriella området Kaesong där i allt väsentligt sydkoreanska industrier under den striktaste av kontroller kan använda av myndigheterna tillhandahållen nordkoreansk arbetskraft.

Kostnaden för denna uppges till mindre än 70 dollar i månaden per person – men av denna summa är det sannolikt bara en bråkdel som kommer den enskilde personen till del. Ändå tillhör dessa få de mest lyckligt lottade i sitt utarmade land.

Den goda tanken var att detta liksom ett turistprojekt vid den västligaste delen av den demilitariserade zonen skulle bli början på en öppning av Nordkorea. En dag kanske det blir så – låt oss hoppas det  – men det senaste året har utvecklingen gått bakåt.

Trafiken över DMZ har begränsats kraftigt, kontrollerna har ökat och projekt i norr har lagts i malpåse.

Det har blivit än kallare vid denna redan så kalla gräns.

I ett av de små hus där vapenstilleståndsförhandlingar skall föras kunde vi faktiskt gå någon meter över den linje som skiljer de bägge staterna åt. Utanför fönstren stirrade nordkoreanska officerare stelt in. Stämningen var lika tät som den var stel med ritualer som var ägnade att signalera konfrontation.

Att svenska och schweiziska officerare finns här som en del av övervakningskommissionen har säkert sin betydelse. Sydkoreas säkerhet ligger till betydande del i händerna på de amerikanska stridskrafterna i landet, men den bredare internationella närvaron som ett led i FN-beslut och internationella överenskommelser skall man inte bortse från.

Att landskapet låg stilla längs den hårt militariserade zonen säger föga om vad framtiden kan innebära.

Just nu pågår febril diplomati med anledning av att Nordkorea förbereder en skjutning med en långdistansrobot – officiellt sägs det vara en satellituppskjutning – och sannolikheten för att detta kommer att inträffa under den kommande veckan är hög.

Men viktigare än då är frågan om de kärnvapen som Nordkorea – i mycket litet antal och med all sannolikhet i grov form –  besitter. Den hypermilitariserade regimen har satsat enormt på detta program.

Mycket tyder på att osäkerheten i denna säkerhetsfixerade regim nu håller på att öka. Att det kan ligga faror i detta säger sig självt.

Då är det viktigt att det finns en aktiv diplomatisk dialog mellan ansvariga stater om hur möjliga nya situationer kan hanteras.

När jag i morgon reser vidare till Kina och Beijing för samtal där under måndagen är det rätt självklart att dessa frågor tillhör dem jag därför kommer att diskutera.

8 Responses to Än kallare vid kallaste gränsen

  1. alnabone skriver:

    Det måste vara en blandning av spänning och rädsla när man vistas där i närheten av DMZ. Kommer de så pass nära att de kan titta på varandra alltså? Jag hade för mig att zonen mellan länderna var på några hundra meter?

  2. dagoien skriver:

    Røverstater som selger atomvåpen til andre røverstater, og bruker sin atomvåpenteknologi til å bedrive utpressing, fortjener fullstendig blokade og ingen nødhjelp.

  3. Stefan Svedberg skriver:

    Godkväll Carl! Detta har inget med ditt inlägg men..Jag säger väl som alla andra att jag inte kan politik..är inte så insatt..typ! Men gällande betydelse fulla statsmän i den svenska historien så rankar jag dig som nummer 4. Du kommer före Per Albin Hansson kan jag avslöja! Men vilka 3 på min lista kommer före dig?

  4. bulis skriver:

    Hej Carl!
    Ditt nästa stopp på resan blir ju Kina. När du träffar de kinesiska ledarna hoppas jag att du tar upp läget för tibetanerna. I mars för 50 år sedan slog Röda Armén ett uppror mot kinas förtryck av tibets folk och Dalai lama tvingades fly till Indien. Trots många försök från Dalai lama att på fredlig väg lösa problemen vägrar kinas ledare diskutera med exiltibetanernas föhandlare.

    Vid en tidpunkt då tibetanernas lidande liknats vid kulturrevolutionens dagar, är ett utmärkt tillfälle för den svenska regeringen att: ”reagera mot förtryck och diskriminering och värna det fria ordet och den fria tanken”, vilket man utlovat i utrikesdeklarationen.

  5. surgeoncommander skriver:

    Då har vi gjort samma vandring runt förhandlingsbordet i Panmunjon.

    Jag gjorde min under en av HMS Carlskronas världsomseglingar 1994 med förtöjings i Incheon.

    Jag gjorde också samma iakttagelse om stirrade nordkoreanska officerare som gluttade genom fönstren och i bakgrunden kunde jag också se Nordkoreas imposanta Putemkinkulisser vid gränsen.

  6. surgeoncommander skriver:

    Skall vara förstås vara ”förtöjnings i Incheon”

  7. archimboldo skriver:

    I oktober 1950 antog FN en resolution att genomföra Koreas enande. Det är väl på tiden att man uppfyller detta.

  8. alnabone skriver:

    Korea borde onekligen få återförenas men med KimJong Il kvar ledningen blir det nog svårt. Kulten runt denna märkliga figur samt den ännu skummare gudstatus han och företrädaren (hans far) hade. Kan denna mycket underliga ledare ”försvinna” kan nog nor & syd mötas igen, knappast innan…

%d bloggare gillar detta: