Skillnad ger skillnad

Så är det dags att avsluta denna den första dagen av diskussioner här i Korea. Det blev bl a en intressant middag med olika internationella och inhemska bedömare av den vidare koreanska och regionala scenen.

Dialogen mellan de bägge Korea har helt stannat av, och från norr basuneras nu det ena konfrontatoriska uttalandet efter det andra ut.

Syftet?

Måhända delvis att påverka sydkoreansk opinion, men sannolikt än viktigare att få uppmärksamhet i Washington och måhända också att med ett yttre hot stärka inre sammanhållning i en period där det kanske råder osäkerhet om hur den framtida egna ledningen kommer att se ut.

Regimen i Nordkorea är i dag världens sista totalitära regim – och kanske dessutom den som i ett längre perspektiv gått allra längst i totalitära ambitioner. Individuella mänskliga rättigheter finns närmast per definition inte i ett samhälle som det nordkoreanska.

Det är två i dag synnerligen olika stater och samhällen som skiljs åt av den demilitariserade zon som i sin tur omges av massiva militära arsenaler.

I befolkning är Sydkorea ca dubbelt så stort som Nordkorea, men ser man på ekonomin representerar den  stagnerade nordkoreanska ekonomin planekonomin bara några enstaka procentenheter av den den dynamiska och öppna sydkoreanska.

Skillnaden i ekonomisk standard är mer än hundra gånger – men för lite mer än ett halvt sekel sedan var de på samma nivå.

Olika politik ger olika resultat!

Men frågan förblir hur länge detta kan vara – och hur en dag förändringen kan komma. Det finns scenarior av hopp – men det finns också mycket påtagliga scenarior av faror.

Kring dessa frågor har det resonerats åtskilligt under dagen – och kommer att fortsätta att göra det under mitt fortsatta besök i morgon.