Historia och Afghanistan

Så är jag då åter i Stockhoim efter den stora säkerhetskonferensen i Munchen under de senaste dagarna.

I mångt och mycket handlade den om den nya amerikanka administrationens första större entré på den europeiska – och vidare internationella – scenen.

Vicepresidenten Joe Biden slog an alla de riktiga strängarna i sitt anförande i går. Han var också generös med sin tid och sin närvaro på konferensen och dess olika arrangemang. Och samma sak gällde säkerhetsrådgivaren general Jones.

Det gavs många tillfällen till informella bilaterala samtal i olika frågor. Till mina många dylika hörde med den ryske vice premiärminister Sergej Ivanov.

Det var den 45:e konferensen av denna typ som ordnades i Munchen, och i går kväll hyllades en av dem som varit talare på den allra första konferensen 1962, nämligen Henry Kissinger.

Ocb den som hyllade honom var konferensseriens initiativtagare och inspirator under många år – den 89-årige Ewald von Kleis. En fortfarande vital talare är han i dag den siste av de överlevande från attentatet mot Hitler den 20 juni 1944.

I sitt svarstal berättade Kissinger om sina tankar när han återkom till sitt födelseland som ung amerikansk soldat 1944. Och konstaterade att det var de band som man därefter knutit mellan Amerika och ett nytt demokratiskt Tyskland som hade förändrat Europa och världen till det bättre.

Till orda vid middagen i den mäktiga Kaisersaal på slottet tog också vicepresident Joe Biden som mindes sin första Munchen-konferens 1973, och generöst sade att ingen enskild individ hade betytt så mycket för honom i dessa frågor som just Kissinger.

Det visade gemensamt kontinuiteten och kraften i den långsiktiga amerikanska allians- och säkerhetspolitiken.

Men trots återblickar som dessa var det framtidsfrågorna som dominerade diskussionerna, och just i dag var det Afghanistan och Pakistan som var i centrum.

President Karzai beskrev både framgångar och bakslag, och de olika amerikanska representanterna angav lite av utgångspunkter för den prövning av politiken som nu inletts.

Efter det att Irak nu börjar att stabiliseras – den gågna veckans provinsval var ett viktigt led i den processen – är det nu den bekymmersamma situationen i Afghanistan som framstår som en av de största utmaningarna för Washington.

Det är här som Richard Holbrooke nu kallats in under fanorna igen. Och han är väl medveten om vidden av den utmaning han står inför.

Men här måste det – som den polske utrikesministern Radek Sikorski framhöll – också handla om vad Europa kan göra bättre.

Det som behövs är ju inte bara en militär ”surge” för att säkra valen i Afghanistan den 20 augusti, utan i lika hög grad en civil och politisk sådan för att säkra statsbyggnad och stabilitet därefter.

Här tror jag en av de viktigare uppgifterna för vårt kommande ordförandeskap i den Europeiska Unionen ligger.

Och det börjar vi nu att förbereda oss för.

4 Responses to Historia och Afghanistan

  1. perfro skriver:

    Det var lika olika amerikanska budskap tycker jag.
    Biden slog an den mjuka tonen mot européerna, vi ska lyssna, vi ska samarbeta, hette det.
    Vad det betydde konkret fick vi inte veta annat än den försonliga tonen.
    Samtidigt sträckte Biden ut handen mot ryssarna och talade t o m om att militärt samarbetsavtal om raketsköldden, riktad mot Iran.
    Vi får väl se vad det blir med det även om ryssarna nu jublade.
    Nato-chefen deklarerade dock att ett vidgat samarbete på det militära området krävde att Ryssland övergav sitt 1800-talstänkande, vilket var den storryska imperialismen.
    Ja, nåt åt det håll använder sig tsaren Putin av.
    Annars var det intressant notera att Obama sannolikt bara marginllt kommer att ändra på USA:s Irakpolitik-och bäst är det faktiskt.

    Sen vill ju fredshjälten Obama utöka de amerikanska trupperna i Afghanistan med 20-30000 man, nåt som han också vågade tala om i valrörelsen.
    Det finns en amerikansk rädsla att EU-trupper drar sig tillbaks från Afghanistan, kanske därför lite mjukare tongångar i syfte nå ett transatlantiskt samarbete, vilket onekligen behövs.

    Men frågetecken nu är många. Hur blir det t ex med Ukraina och Georgien?

  2. oloflindberg skriver:

    Jag tycker det är vedervärdigt att Sverige har soldater i Afghanistan. Efter mer än tvåhundra år deltar vi i krig.
    Det vimlar av länder som är bra på att kriga. Apar vi efter dom för att inte verka fega? Vi förlorar ju den trovärdighet Sverige hade som neutral stat. Vårt värdefullaste vapen!
    Ta hem soldaterna genast! Skicka dit ingenjörer, administratörer och lärare. Gör en modig insats istället för att lyda storebror!

  3. thny skriver:

    Henry Kissinger, herregud vad denne man är överprisad. Han är ju en brottsling, och ingen liten sådan. Jag önskar att du tog dig tid att läsa ”The trial of Henry Kissinger” av Christopher Hitchens. Du gav mycket intressanta observationer hos KB Bergström.

%d bloggare gillar detta: