Ryskt veto

22 december 2008

I vad som måste anses vara ett klart brott mot överenskommelsen den 12 augusti har nu Ryssland lagt in sitt veto mot en fortsättning av OSCE:s mission i Georgien.

Denna måste nu snabbavvecklas.

Kärnan i denna mission var de åtta militära observatörer som fanns i Sydossetien.

Men trots upprepade löften från rysk sida tilläts dessa aldrig att återvända till Sydossetien efter kriget i augusti.

Och nu har Ryssland också lagt in sitt veto mot den tekniska förlängning av missionen som bl a EU och USA verkade för.

Formellt grundas det ryska vetot på att Sydossetien är de som bestämmer – men alla och envar vet att sydossetiskt självbestämmande är en potemkinkuliss av rang.

Makten ligger i Moskva.

Och vad den vill har nu demonstrerats.


Samsyn med Italien

22 december 2008

Solen fortsätter att flöda över den italienska huvudstaden, och även om temperarturen är mindre imponerande värmer det ordentligt.

Själv har jag spenderat delar av förmiddagen i överläggningar med min italienske kollega.

Till det vi hade att samtala om hörde våra respektive ordförandeskap under det kommande året.

Italien övertar vid årsskiftet ordförandeskapet i G8-samarbetet från Japan, och ansvarar bl a för det viktiga toppmötet på Sardinien i början av juli.

Det blir president Obamas andra stora möte i Europa under det kommande året – de första mötena kommer redan i början av april.

Vid G8-mötet kommer Fredrik Reinfeldt att tillhöra dem som representerar den Europeiska Unionen, och under det andra halvåret kommer vi ju på olika sätt att representera EU i G8-samarebetet.

Det kommer med all sannolikhet också att innebära ett utrikesministermöte i marginalen till FN:s generalförsamling i New York i början av hösten. Då kommer bl a nedrustnings- och ickesprifningsfrågorna sannolikt att stå i centrum.

Så vi hade anledning att jämföra de politiska prioriteringarna inför våra respektive ordförandeskap. Och föga förvånande var samstämmigheten betydande.

Andra frågor där så också är fallet är utvidgningen av EU och den utvecklade grannskapspolitik vi har både med Unionen för Medelhavet och det kommande Östligs Partnerskapet.

Bägge är mycket viktiga för Europas framtid.

Såväl Sverige som Italien fäster stor vikt vid Turkiets framtida medlemskap. Den strategiska betydelsen av detta är svår att överskatta – men vi måste bli tydligare och bättre när det gäller att förklara den saken för alla dagens EU-medlemmar.

Också när det gäller utvecklingen på Balkan har vi samma syn. Och här står vi alldeles uppenbart inför behovet av att ta nya steg under det kommande året.

Franco Frattini och jag kommer att träffas åtskilligt under det kommande året – förutom i EU- och G8-sammanhang också i samband med det svenska statsbesket i Italien i slutet av mars.


I ett soligt Rom

21 december 2008

Söndag i ett Rom där solen värmt från en kristallklar himmel och den eviga staden visat sig från sin allra bästa sida.

Det blev besök på den klassiska julmarknaden på Piazza Navona, lunch i solen på Campo de Fiori och självfallet besök i Hadrianus genom årtusendena alltid lika imponerande Pantheon.

Men nyhetsflödet vittnar om en värld där utmaningarna växer. Inte minst är det den ekonomiska krisens växande sociala och politiska konsekvenser som ger anledning till oro.

Och jag ser dessvärre inga tecken på att siffrorna i strömmen av ekonomiska prognoser har slutat att försämras.

Under den gågna veckan har krisens verkningar i så skilda länder som Pakistan och Lettland gripit direkt in i mitt arbete.

Snart skulle jag tro att det blir Ryssland och dess kris som kommer att konkurrera om rubrikerna.

Men av detta märks än så länge föga i den soliga julhandelns Rom.

Här förblir jag under de allra närmaste dagarna – om nu inte någonting alldeles oväntat skulle inträffa.

Men i morgon måndag har jag överläggningar med Italiens utrikesminister Franco Frattini på utrikesdepartementet Farnesina.

Och på tisdag fortsätter jag med överläggnigar på Vatikanen om deras syn på världen och dess utmaningar just nu. Det finns mycket att diskutera också med dess välinformerade diplomater.

Väderprognosen talar om fortsatt sol och angenämt väder…


Internationellt stöd till Lettland

20 december 2008

Att Sverige spelat en ledande roll när det gällt att hjälpa Lettland i dess akut mycket besvärliga finansiella situation har nog framgått vid ett antal tillfällen också på denna blogg.

Såväl Fredrik Reinfeldt som – inte minst – Anders Borg och jag själv har lagt ner betydande möda på att mobilisera ett så brett internationellt finansiellt stöd för det lettiska saneringspaketet som möjligt.

Formellt beslut väntas i IMF:s styrelse i början av nästa vecka, men i går utannonserade Europeiska Unionen sin avgörande del i stödinsatsen. Till detta kommer så ett direkt stöd från bl a Sverige.

Här handlar det om nordisk och europeisk solidaritet i konkret och viktig handling.

För oss är Lettland ett viktigt grannland. Dess finansiella och politiska stabilitet är av betydelse också för oss. Vi har sedan början av 1990-talet investerat politiskt såväl som ekoomiskt i Lettlands självständighet och ekonomiska utveckling.

Och därför har det varit självklart för oss att nu spela en ledande roll i arbetet på att mobilisera internationellt stöd.

Men de avgörande besluten tas av Lettland självt. Under ledning av premiärminister Godmanis har regering och parlament fattat beslut som ett åtstramnings- och saneringspaket av drakonisk karaktär.

I det långa loppet kommer detta att ge ett stabilt och framgångsrikt Lettland.

Och det är det som vi vill bidra till.


Mot lite sydligare nejder

19 december 2008

Det blev – som väntat – en både produktiv och trevlig nordisk middag i går kväll ute på det gamla fortet Tre Kronor i inloppet till Köpenhamns hamn.

Platsen i sig gav anledning till en del djupdykningar i nordisk historia allteftersom julmiddagen framskred från den ena rätten till den andra.

Ålborg i de två klassiska varianterna fanns det också – om nu någon hade tvivlat på den saken.

Men en del mer omedelbart nyttigt hann vi också med.

Vi uttalade oss gemensamt om situationen i Zimbabwe, där Mugabes välde nu ökar det mänskliga lidandet dag för dag.

Och  vi hade möjligheten att diskutera igenom en hel del av det samarbete som vi planerar under det kommande året. Den nordliga accenten kommer att vara tydlig – det blir två möten i Reykjavik och i kalendern ligger också möten i Tromsö och Murmansk.

Åter till Stockholm var det en serie genomgångar med inriktning på det kommande årets olika utmaningar – och de kommer att vara omfattande. Ewa Björling, Gunilla Carlsson och jag hade möjlighet att ägna någon timma åt mer konkreta utmaningar i själva utrikesförvaltningen.

Men sedan bar det iväg till Arlanda igen, och tillsammans med familjen är jag nu på väg mot cirka en vecka av julsemester på lite sydligare breddgrader i Europa.

Nåja, helt och hållet semester blir det inte.

Världen står knappast still. Och det kommer att bli en del överläggningar också under den kommande veckan.

Men till det kommer jag självfallet att återvända även här.


Julmiddag i Köpenhamn

18 december 2008

I dag blir det då – torsdag som det är – regeringssammanträde och allmän beredning.

Efter dagens sammanträde skingras nog kretsen för ett tag. Nästa torsdag tänkte i alla fall jag vara ledig på lite sydligare europeiska breddgrader.

Efter diverse genomgångar och annat med mina medarbetare under dagen försvinner jag sedan i riktning Köpenhamn för nordisk julmiddag.

Det var förra året som Anna Maria och jag tog initiativ till att bjuda de nordiska utrikesministrarna med respektive partner på julmiddag.

Det blev både trevligt och nyttigt. Informaliteten och den personliga vänskapen ger ju det nordiska samarbetet en speciell styrka.

Nu är det Danmarks utrikesminister Per Stig Möller som fortsätter traditionen och bjuder på julmiddag och informell diskussion i Köpenhamn.

Det blir nog en Ålborg eller två.

Och en än bättre grund för det fortsatta nordiska utrikespolitiska samarbetet.


Hemma efter alla samtal

17 december 2008

Äntligen tillbaka i Stockholm efter dagarna i Bahrain, Qatar och Pakistan – om än intressanta och betydelsefulla sådana.

Dagens diskussioner i Islamabad täckte såväl de bilaterala relationerna som de just nu något komplicerade relationerna mellan Indien och Pakistan.

Att säga att mitt besök kom vid en laddad tidpunkt är något av ett understatement.

Min uppgift var att försöka att – tillsammans med andra besökare – bidraga till att minska spänningen och öka förståelsen.

I vilken utsträckning det lyckas återstår att se.