Hem från Warszawa – trots allt

24 november 2008

Det var med nöd och näppe det gick att komma hem från Warszawa i kväll.

Och när vi till slut kunnat landa på Arlanda tog det närmare en timma innan vi kommit på plats och det fanns en trappa att ta oss ur planet…

Utrikesministeröverläggningarna under eftermiddagen var en mycket nyttig avstämning inför kommande diskussioner inte minst om det östliga partnerskapet. Att stödet i denna krets är stort behöver knappast nämnas särskilt.

Men diskussionen spände också över det samlade finansiella och politiska läget i de östligare delarna av vårt Europa. När de finansiella spänningarna ökar kommer förr eller senare också politiska följder.

Och vi ägnade speciell uppmärksamhet åt situationen i Vitryssland och Moldavien.

Efter mötet med presidenten och före de mer formella mötena hanns det men rundvandring på det gamla slottet.

Och det är en rundvandring i såväl äldre som mer modern historia.

Efter det att Hitlertyskland ockuperat Warszawa sprängdes det gamla slottet. Man vill utplåna allt som kunde utplånas av den polska nationen.

Ruinhögen förblev en ruinhög länge. Men efter oroligheterna i Gdansk 1970 gav den kommunistiska regimen 1971 tillstånd till frivilliga krafter att börja att bygga upp det gamla slottet igen – ett gigantiskt och imponerande arbete som avslutades 1987.

Den kommunistiska regimen insåg att den höll på att förlora vad den möjligen haft av legitimitet – och sökte delvis nya rötter. Men två år senare rasade det kommunistiska korthuset i Polen sönder och samman och den stora europeiska återföreningen kunde inledas.

I slottet pågår dessutom en spännande utställning om Polens mellankrigstid – när man efter sekler av påtvingad delning och i ruinerna av förödande krig åter byggde upp en självständig polsk stat. Fram till Hitlers och Stalins nya delning av Polen hösten 1939 – det andra världskrigets inledning.

Den inspirerande och djupt kunniga man som guidade runt förklarade att efter allt detta är det inte minst medlemskapet i den Europeiska Unionen som nu ger landet trygghet.

Och stödet för detta ligger på högre nivåer i Polen än i de flesta andra länder.

Historien är en viktig del av förklaringen till det.


Snö över Warszawa

24 november 2008

Morgon i ett påtagligt snöigt Warszawa. Påtagligt vitt eftersom solen i alla fall delvis tittar fram.

Viss dramatik i tidningar och media i övrigt efter en incident i Georgien – alldeles vid Sydossetien – med president Kaczynski i går.

Jag antar att jag får höra mer om den saken när jag träffar honom om någon timma.

Efter ett besök på en utställning om mellankrigstidens Polen – när den oberoende staten återupprättades – på det av Sigismund en gång byggda och efter världskriget återuppbyggda kungliga slottet blir det så överläggningar med övriga utrikesministrar under eftermiddagen.

Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som jag är på besök i Polen som utrikesminister.

Klart är i alla fall att det blivit en betydligt mycket intensivare relation under de senaste åren, vilket ju också tagit sig uttryck i olika gemensamma politiska initiativ. Trots den finansiella krisens härjningar är ju dessutom Polen ett land med en ekonomisk dynamik som det vore synnerligen dumt att bortse från.

Så det blir alldeles säkert fler besök framöver…


Ursulas avgång

23 november 2008

På eftermiddagen kom beskedet att förhandlingarna om en ny regering i Österrike efter valet den 18 september nu lett till en principöverenskommelse mellan SPÖ och ÖVP om en ny s k stor koalition.

I den uppkomna parlamentariska situationen fanns i realiteten inget annat alternativ.

Samtidigt meddelas att utrikesminister Ursula Plassnik inte kommer att finnas med i den nya regeringen.

Hennes parti ÖVP har uppenbarligen erbjudit henne att vara kvar, men hon har tackat nej eftersom hon inte tycker att den blivande regeringens kurs i Europa-frågor är tillräckligt tydlig.

Att hon under månaderna fram till valet tagit bestämd position mot de Europa-fientliga röster som dominerat i vissa österrikiska media tillhör nog dessvärre också denna bild.

Hennes avgång är att beklaga – liksom den politiska utveckling i Österrike som tydligen lett till den.


Warszawa och utvidgade Visegrads-gruppen

23 november 2008

Mitt på dagen i dag bär det iväg söderut mot den polska huvudstaden Warszawa.

Först blir det middag i kväll med utrikesminister Radek Sikorski.

Vi sågs senast som hastigast i Washington i onsdags – då deltog vi bägge i en diskussion om Rysslands politiska utveckling – och han var sedan kvar där veckan ut. Vi kommer säkert att jämföra intryck från våra olika samtal där.

I morgon måndag blir det först ett möte på förmiddagen med president Lech Kaczynski.

Och därefter deltar jag i ett möte med utrikesminstrarna från den s k Visegrad-gruppen – som denna gång fått en vidare sammansättning.

Åtskilliga av våra diskussioner kommer säkert att handla om hur vi skall gå vidare med det polsk-svenska initiativet om ett s k Eastern Partnership.

Förslaget från kommissionen är ju att vänta inom kort, och därefter blir det diskussion och ställningstagande på det europeiska toppmötet i december.

Men alldeles säkert kommer också åtskilligt annat att stå på agendan i Warszawa – dit kommer utrikesministrar från Estland i norr till Bulgarien i söder.

Måndag kväll är jag dock hemma i Stockholm igen för bl a ett sent kvällsmöte med USA:s f d utrikesminister Madeleine Albright.

Hon ägnar sig nu till betydande del åt den politiska konsultverksamhet hon leder, men det tillhör bilden att delar av denna är i dessa dagar är djupt engagerade i förberedelsearbetet för Obama-administrationen.


En desperat regim

22 november 2008

Ett synnerligt snöigt och vintrigt Stockholm denna lördag – men passande för lite avkoppling med valda delar av familjen.

Få saker kunde bättre illustrera vidden av den accelererande krisen i Zimbabwe än beslutet att vägra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan inresa i landet.

När vi talades vid för någon vecka sedan berättade han om sin avsikt att tillsammans med några andra äldre statsmän åka till landet för att försöka att få en bättre bild av den humanitära situationen där. Att den är ytterligt allvarlig vet vi dessvärre väl.

När han nu vägras inresa visar regimen hur den stänger sig allt mer och om hur den humanitära katastrofen i landet håller på att bli än värre. Försoningssamtalen efter de val som president Mugabe och hans parti de facyo förlorade har ju hitintills dessvärre inte lett någonstans.

Att Afrikas i vår tid – vid sidan av Nelson Mandela – mest ansedde statsman förvägras tillträde till Zimbabwe borde ses som ett slag i ansiktet mot det övriga Afrika i dess helhet, och borde bidra till att relationen till Mugabe-regimen omprövades än tydligare.


Starkt norskt luftförsvar

21 november 2008

Det gick inte att – interpellationsdebatten i riksdagen – att undvika att svara på medias frågor om det norska flygplansvalet.

Jag underströk betydelsen av att vi – vid sidan av högsta kvalitet – i Nordeuropa också håller upp kvantiteten på vår samlade luftstridskrafter.

Jag tror det har avgörande säkerhetspolitisk betydelse.

Skulle de norska antagandena om att F35 är markant mycket billigare är Gripen visa sig vara riktigt finns det ingen anledning till farhågor på den punkten.

Om det antagandet skulle visa sig mindre riktigt kan situationen dock bli en annan.

I det offentliga underlag jag kunnat ta del av noteras att prisåtaganden för Gripen till överväldigande delen var fast. Någon kommentar om karaktären på prisåtaganden på F35 ges inte, vilket skulle kunna tydas som att detta är mindre fast.

Men den som lever får se.

Ett starkt norskt luftförsvar ligger i vårt samlade intresse.


Med sikt på avtal 2009

21 november 2008

Förutom finanskrisens inverkningar var det perspektivet vad gäller europeisk integration som stod i fokus för samtalen med Yulia Timoshenko i dag.

Det var arbetslunch med Fredrik Reinfeldt på Rosenbad.

Vår gemensamma förhoppning är att förhandlingarna om ett associationsavtal mellan Ukraina och den Europeiska Unionen skall kunna föras i hand under det svenska ordförandeskapet om cirka ett år. Vi planerar försiktigt för ett toppmöte som kröning på den processen.

Det kommer att kräva politisk handlingskraft från bägge sidor.

Den inrikespolitiska situationen i Ukraina utmärks just nu inte av någon större stabilitet. Tyvärr riskerar osäkerheten om bl a val att påverka möjligheten såväl till genomförandet av det robusta ekonomiska reformprogram som överenskommelsen med IMF förutsätter som dessa förhandlingar med EU.

Men samtalen med premiärminister Timoshenko visade tydligt hennes starka vilja att gå vidare i bägge dessa viktiga hänseenden.

Vi går vidare med vår ambitiösa tidtabell.


Debatt om Mellersta Östern

21 november 2008

Denna fredagförmiddag blir för min del en förmiddag med interpellationsdebatter i riksdagen.

Jag skall besvara inte mindre än åtta olika interpellationer om olika aspekter på situationen i Mellersta Östern.

Och därmed blir det en större diskussion om situationen i området och Sveriges och den Europeiska Unionens politik. Utmärkt så.

Från den diskussionen i riksdagen på Helgeandsholmen hastar jag sedan till Rosenbad och de mer formella överläggningarna mellan Fredrik Reinfeldt och Yulia Timoshenko.


Lissabon och Kiev

21 november 2008

Samtidigt som jag i går kväll satt på middag med Ukrainas premiärminister Yulia Timoshenko godkände riksdagen Lissabon-fördraget om ett fördjupat och förbättrat europeiskt samarbete.

243 ledamöter röstade för fördraget, 39 röstade mot och 13 lade ner sina röster. Det är ett starkt stöd.

Att det i kategorin nedlagda röster fanns två socialdemokratiska f d statsråd visar att vågorna i dessa frågor inom det partiet ännu inte lagt sig – minns den roll som splittring och osäkerhet där spelade för att vi skulle förlora folkomröstningen om den gemensamma valutan.

Gårdagens fortsatta försvagning av den svenska kronan borde ge åtskilliga ett nytt perspektiv på den frågan.

Mellan min middag och riksdagens omröstning fanns det ett samnband.

Att Ukrainas premiärminister kommer till Stockholm mitt i sitt lands politiska och finansiella kris har föga med dalahästar eller arbetsmarknadspolitik att göra, utan är en återspegling av Sveriges roll i det europeiska samarbetet.

Och vår middagsdiskussion kom också mycket att handla om Ukraina mellan ett Ryssland med all tydligare anspråk och en Europeisk Union som ses som allt mer betydelsefull inte minst för ekonomisk utveckling och stabilitet.


Gripen kontra F35

20 november 2008

Jag har nu anlänt till Stockholm och möttes här av beskedet att den norska regeringen föreslår en anskaffning av amerikanska F35 som ersättning för det norska luftförsvarets nuvarande F16-flygplan.

Grunden är att F35 visat sig bättre än svenska Gripen klara de operativa krav som det norska försvaret ställt upp. I internationella operationer ansågs de två alternativen dock vara likvärdiga.

Att operativa krav väger tyngst när det gäller anskaffningar som dessa är naturligt och riktigt.

Att Gripen skulle vara en tredjedel dyrare än F35 i anskaffning är dock ett påstående som alldeles säkert kommer at bli föremål för betydande diskussion.


Hjälp till Island

20 november 2008

I går eftermiddag godkände styrelsen i internationella valutafonden IMF lånet till och programmet för att hjälpa Island att åter få sin ekonomi på fötter.

Och därmed frigörs också möjligheter till den nordiska hjälp som koordinerats av Sverige.

Situationen är förvisso svår, och de utmaningar som återstår skall alls inte underskattas, men jag har förtroende för att Islands regering, parlament och folk med hjälp också av denna internationella och nordiska hjälp skall kunna lägga en ny grund för framtiden.


Mot Europa

20 november 2008

Sitter på Dulles airport och väntar på att flygplanet skall vara klart att ta emot passagerare, taxa ut, lyfta och styra norrut längs den amerikanska östkusten, ut över Atlanten och mot Europa.

Det har varit nyttiga dagar i förändringens USA och spekulationernas Washington.

Och trots begränsningar fanns det goda möjligheter att föra fram viktiga budskap och lyssna av de stämningar som växer fram.

Den ekonomiska nedgången kommer nog att dominera agendan mer än vad de flesta ännu föreställer sig. Det är svårt att undgå slutsatsen att de flesta indikationer fortfarande tyder på storm.

Nu väntar diskussioner i morgon kväll i Stockholm om Ukraina och de utmaningar – inte minst ekonomiska – som landet står inför.


IMF, transatlantisk agenda, Lissabon och Ukraina

19 november 2008

Ytterligare en solig dag i den amerikanska huvudstaden.

Och jag börjar dagen med en frukostdiskussion på hotellet kring de olika länder som nu gått till internationella valutafonden IMF för hjälp på ett eller annat sätt.

Den finansiella krisen leder till politisk instabilitet i en lång rad olika länder.

Men sedan domineras dagen av diskussioner och möten på Brookings Institution uppe vid Dupont Circle. Vi kommer att fortsätta att gå igenom den kommande transatlantiska agendan.

Mot slutet av dagen har så Alexandr Vondra och jag ett gemensamt offentligt framträdande för att berätta om de kommande tjeckiska och svenska ordförandeskapen.

Jag kommer att upprepa att det svenska ordförandeskapet kommer att bli ett av de mest krävande och komplicerade i unionens historia.

Varför?

Kombinationen av den osäkerhet som alltid ligger i en ny kommission och ett nytt parlament i förening med den osäkerhet som ligger i den olösta frågan om Irland och Lissabon-fördraget.

Men gemensamt strävar vi till en viktig nystart i det viktiga transatlantiska samarbetet.

Sedan börjar den långa resan hem till Stockholm. Jag tar ett av de sista kvällsplanen tillbaks till Europa.

I morgon tar i alla fall Sveriges riksdag ställning till Lissabon-fördraget. Sverige blir ett av de sista länder som ratificerar detta, men vi har alls ingen anledning att skämmas för att vi vänt och vridit på denna fråga enligt bästa svensk politisk tradition.

Då befinner jag mig fortfarande på hemresa.

Till Stockholm kommer jag först sent torsdag eftermiddag.

Och då bär det så gott som direkt till middag med Ukrainas besökande premiärminister Yulia Timoshenko.

Hennes besök i Stockholm – samtal med Fredrik Reinfeldt under fredagen – är en fortsättning på samtal under det frsmgångsrika statsbesöket i Ukraina i början av hösten. Och diskussionerna visar frmåt såväl mot EU:s kommande Eastern Partnership som det svenska ordförandeskapet.


Samtal, sol och snö

19 november 2008

Slutet på en dag av samtal och diskussioner i övergångsdiskussionernas amerikanska huvudstad.

Solen tog jag tydligen med mig från Kalifornien – men dagen innebar trots detta de första mycket försiktiga snöflingorna över Washington.

På State Departement blev det sedvanligt samtal med utrikesminister Condoleezza Rica, med utsikterna för fredsprocessen i Mellersta Östern i centrum.

Det är viktigt att vi sänder signalen att de direkta fredssamtal som pågår mellan Israel och president Abu Mazen skall fortsätta trots skiftet i Washington – även om självfallet valet i Israel i början av februari innebär att ett avgörande på ett eller annat sätt måste avvakta den regeringsbildning som kommer därefter.

För oss européer förblir detta en fråga av utomordentlig vikt – och det är också ett budskap jag förmedlar till alla och envar här.

I hela området mellan Palestina och Punjab klickar klockan i en rad olika mer eller mindre explosiva frågor. Men den kanske allra viktigaste av alla dessa är just denna. Skiftet i Washington måste innenbärsa kontinuitet i engagemanget i denna fråga.

Men de fortsatta samtalen på State Departement kom att handla även om annat. Situationen på Balkan tillhör de ämnen som jag aldrig kommer att klara mig undan – och det finns alltid nya utmaningar.

Programmet på eftermiddagen gav också utrymme för att diskutera med personalen på denna stora och viktiga ambassad. De utgör ju regeringskansliets – och i vidare mening Sveriges – öga, öra och hand i denna viktiga huvudstad.

Det innebär att de måste kunna spänna över vida områden – liksom att prioritera mellan olika arbetsuppgifter.

Men jag hade möjlighet att till dem framföra den uppskattnuing jag och andra har för det arbete de utför.

På eftermiddagen hade jag så möjlighet att närvara när Europeiska Unionens representant här – den f d irländske premiärministern John Bruton – förlänades Nordstjerneorden för de insatser han gjort för Sverige och Europa under ett långt och aktivt politiskt liv.

Det blev en välbesökt och uppskattad ceremoni och mottagning i det svenska residenten uppe på Nebraska Avenue.

Och därifrån bar det för min del vidare till middag i det tyska residenset på Foxhall Road med en rad opinionsformare från USA och olika länder.

Våra diskussioner kommer att fortsätta under morgondagen.

Då står ämnen som Ryssland, Iran och fredsprocessen i Mellersta Östern på dagordningen.


Bilindustrins dag

18 november 2008

Medan mina diskussioner här under dagen kommer att fokusera på internationella frågor är det bilindustrins situation som kommer att stå i fokus i övrigt.

Bilindustrins ledningar kommer till kongressen för att försöka få stöd för ett omedelbart stödlån på 25 miljarder dollar – 200 miljarder kronor.

I massiva annonser i tidningarna och på nätet argumenterar man som om det var hela USA:s framtid som stod på spel. Detta är en nation där bilen i alla avseenden spelar en viktig roll, och där bilindustrin ty följande ses som något av kärnan i ekonomin.

Att den amerikanska bilindustrins marknadsandel successivt minskat – liksom dess lönsamhet – visar dock att problemet nu inte bara är en tillfällighet – och att även ett massivt stödlån inte innebär någon lösning.

Men dagens framträdanden uppe på Capitol Hill innebär bara en förpostfäkting. Det sannolika är att frågans reella avgörande kommer när den betydligt mer demokratiskt dominerade kongressen tillträder på andra sidan årsskiftet

Barack Obama har nu utnämnt kärnan i sin stab i Vita Huset.

En av mina gamla medarbetare från tiden i Sarajevo – Mona Suthpen – blev biträdande stabschef. Hon är en utomordentligt kompetent person.

Och nästa logiska steg blir sannolikt att utse teamet på utrikes- och säkerhetsområdet.

Spekulationerna är många – men det klokaste är att vänta och se hur det faktiskt blir.


Anlänt till Washington

18 november 2008

Efter dagens flygning över den amerikanska kontinenten och landning i Washington – från sommar till höst – bar det mer eller mindre direkt av till middag på den tjeckiska ambassaden.

Egentligen var det en gemensam tjeckisk-svensk middag även om den ägde rum i det tjeckiska residenset.

Tjeckiens biträdande premiärminister Alexandr Vondra och jag talade om och diskuterade de kommande tjeckiska och svenska ordförandeskapet med en rad opinionsformare i den amerikanska huvudstaden.

Tillsammans kommer vi att ha ett betydande nystart för det allt viktigare transatlantiska samarbetet.

Oavsett om vi talar om klimatfrågan, fredsprocessen i Mellersta Östern, finanskrisen eller Afghanistan kommer dialogen över Atlanten att bli allt viktigare.

I morgon träffar jag så utrikesminister Condolezza Rice för mer officiella samtal på State Departement. Det glöms lätt bort att hon förblir amerikansk utrikesminister till den 20 januari.

Med all säkerhet kommer fredsprocessen i Mellersta Östern att stå i centrum för våra samtal. Det handlar såväl om vad som uppnåtts som om hur detta skall föras vidare under det kommande året.

Men säkert kommer den europeiska säkerhetsfrågorna också upp. Jag vet att hon avser att komma till OSCE:s ministermöte i Helsingfors i början av december.

Och sedan fortsätter jag med State Departements politiske chef William Burns. Med honom kommer jag säkert också att diskutera olika vägar att hantera den iranska frågan.

Kontakter med Barack Obamas team är mer informella.

De har – alldeles riktigt, enligt min mening – fattat beslutet att inte ha några internationella kontakter under denna period. Det är dels för att få arbetsro själva och dels för att respektera att ansvaret ännu inte ligger hos dem.

Men informella och personliga kontakter med individer jag känner sedan tidigare fungerar i alla fall – men de får hanteras med viss diskretion i den häxkittel av spekulationer som den amerikanska huvudstaden just nu utgör.


Att göra eller inte göra

17 november 2008

När dagen nu går till ända här borta i södra Kalifornien har dess efterföljare redan gjort sin trevande start i norra Europa.

Och när jag i morgon bitti sätter mig på planet för att bege mig över den amerikanska kontinenten till Washington har mörkret alldeles bestämt redan sänkt sig ner över Stockholm.

Dagens diskussion om det ekonomiska läget kom bl a att fokusera på den just nu här mycket aktuella frågan om staten skall gå in och rädda den amerikanska bilindustrin – General Motors, Ford och Chrysler.

Eller om man skall låta i alla fall någon av dem dem gå över i s k Chaper 11 – en form av konkurs.

Tydligen var det frågan om stöd till bilindustrin som var den helt dominerande när Barack Obama omedelbart efter valet hade det första mötet med sin krets av ekonomiska rådgivare.

Beslutet blir på många sätt riktningsvisande för den politik han kommer att driva.

Inte minst från de fackföreningar som tydligt stött honom är kraven ny mycket starka på ett multimiljarstöd till bilindustrin. Men ett generöst sådant skulle visa att han är känslig för just den typen av krav, och skulle i detta avseende påverka bilden av hur den ekonomiska politiken framöver kommer att se ut.

Ronald Reagan gjorde entré genom en mycket bestämd behandling av strejkande flygledare, och det kom att ge honom en viss styrka i dessa frågor genom sin presidentperiod.

Men förutom denna mer politiska frågeställning handlar det självklart om huruvida ett räddningspaket skulle vara meningsfullt. Bilförsäljningen i USA har nu minskat med ca 30 %, och det finns inget bilindustripaket som på sikt kan kompensera för att det köps betydligt färre bilar.

Det behövs helt enkelt strukturella förändringar.

Kring detta går nu debattens vågor höga här – och med all säkerhet än mer i de rum i Washington och Chicago där den nya politiken nu värker fram.

En gång i världen brukade det heta att vad som är bra för General Motors är bra för USA.

Men nu lever vi en annan värld. Det är inte uppenbart vad som är bra för General Motors. Och det kan mycket väl vara så att det som är bra för General Motors inte är bra för USA.

Och alldeles säkert inte för världen i övrigt.


Diskussionssöndag

16 november 2008

Åter en stilla morgon vid Stilla Havet – men snart börjar åter samtalen denna diskussionernas veckoslut.

I går kväll var det åter statsbyggnadsutmaningarna i Irak och Afghanistan som var i centrum för diskussionen.

Att den irakiska regeringen nu godkänt avtalet med USA om koalitionstruppernas fortsatta närvaro men gradvisa tillbakadragande är ytterligare ett tecken på den försiktiga stabiliseringen av situationen i landet.

Avtalet skall dock också godkännas av det irakiska parlamentet, och det finns inga garantier för att det kommer att bli enkelt.

Om utmaningen för den kommande Obama-administrationen är att vidmakthålla den försiktigt positiva trenden i Irak är utmaningen i Afghanistan att vända den negativa trenden där.

Att trupper kommer att överföras från Irak till Afghanistan är bara en del av svaret på den utmaningen. Det krävs en samlad politisk strategi. Resonemangen här har gått i de banor jag själv indikerat efter mitt besök i landet.

Nu på förmiddagen fortsätter vi med mer inträngande diskussioner om vart den globala ekonomin är på väg.

Och i kväll blir det middag med några av dem som är allra mest kompetenta på att bedöma förutsättningarna för fortsatta steg mot kärnvapenreduktioner. USA:s ledande kompetens när det gäller dessa teknologier råkar finnas i denna del av landet.


Ljusning för Island

16 november 2008

Det är med största tillfredsställelse jag tar emot nyheten att avtalet mellan Island och IMF om ekonomiska reformer och ekonomiskt stöd kommer att vara klart på onsdag.

Därmed bör vägen kunna öppnas för det viktiga och omfattande nordiska stöd som förberetts. I det arbetet har ju Sverige haft det samordnande ansvaret.

Utan att förtiga de misstag som har begåtts förtjänar Island som nordiskt land vårt stöd i den svåra situation landet hamnat i.

Jag hoppas innerligt att detta är början till ljusningen för Island.


Politik för Afghanistan

16 november 2008

I Göteborgs-Posten i går hade jag en artikel om utvecklingen i Afghanistan som kanske intresserar.

Den blickar såväl bakåt på misstag i den förda politiken som framåt mot den dialog med den nya amerikanska administrationen i denna fråga som med all säkerhet kommer.