Trädgårdar, bomber och film

Ytterligare en dag med intryck och informationer från livet och politiken i den afghanska huvudstaden.

Med början i Barburs vackra trädgårdar fortsatte det med parlamentets talman, kämpande kvinnliga parlamentariker, inrikesministern samt chefen för de internationella ISAF-styrkorna innan det var dags för invigning av den nya svenska ambassadbyggnaden här.

Ambassaden i Kabul tillhör ju en av de nya vi nu etablerat, och det är självfallet viktigt att vi finns på plats här också diplomatiskt och politiskt. Miljardsatsningar på bistånd och säkerhet kräver en ambassad för att allt skall bli rätt.

Så den samlade svenskkolonin – högt räknat upp mot hundratalet personer – myllrade i trädgården, skålade och förklarade allt invigt allt medan kylan och mörkret smög sig på.

De soliga dagarna här är fortfarande mycket behagliga, men mot kvällen kryper temperaturen ner riktigt ordentligt. Kabul ligger högt upp.

Lite oordning i program och arrangemang blev det med anledning av en bombattack mot kultur- och informationsministeriet. Fem personer dödades.

Attacken var visserligen bara ett hundratal meter från mitt hotell, men jag satt i parlamentet i en annan del av staden och märkte ingenting förrän Aftonbladet ringde från Stockholm till en av mina medarbetare.

Varför just detta ministerium som leds av en talibanerna icke alldeles fjärran person av föga liberal böjelse attackerades kan man spekulera om. Kanske  av den enkla anledning att det ligger med mycket ringa skydd i en helt öppen del av staden – viktigare byggnader har ett helt annat skydd.

Mitt i allt krävdes också uppföljning per telefon och på andra sätt om andra ärenden.

Krisen i östra Kongo. President Saakhasvilis besök i Stockholm. Arbetet med Eastern Partnership. FN-förhandlingar med Belgrad. En utrikesminister är alltid on line.

Sedan blev det trevlig middag hos en god vän från bl a Bosnien-tiden som hos sig samlat fristående tänkare och tyckare att tänka högt och fritt om landets framtid.

Och kvällen avslutades med en fascinerande nyproducerad afghansk film om landets lite stapplande svar på Melodifestivalen.

Här visades alla de brytningar – sång och dans versus traditionalism och förändringsmotstånd – som utmärker detta så mångfasetterade land. Säkert kommer den filmen att låta tala om sig framöver.

I morgon blir det så ytterligare en dag i den afghanska verkligheten – dock annorlunda än dagens.

En kommentar till Trädgårdar, bomber och film

  1. Peo Lindholm skriver:

    Afghansk melodifestival? Låter fantastiskt underhållande, stapplande är väl just ordet kan jag tänka mig… Dock måste det ju vara en förträfflig barometer om man vill tydliggöra krockar mellan gammalt och nytt. Säkert en kontroversiell händelse i mångas ögon, iallafall om det får tillräckligt med mediabackning.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 327 andra följare

%d bloggers like this: