I myllret i Kabul

Att manövrera sig fram genom myllret i den afghanska huvudstaden kan förvisso ha sina sidor. Vid rusningstrafik står allt bara still.

Exakt hur många miljoner människor som nu bor i Kabul får jag lite olika besked om. Men att denna stad med kanske 3000 år av historia under de allra senaste åren växt enormt är alldeles uppenbart.

I kvarteren med de viktigare ambassaderna och ministerierna påminner situationen lite om den i den s k gröna zonen i Bagdad. Tung säkerhet och tunga avspärrningar.

Med i andra delar av staden är det myllret av människor som är det dominerande intrycket. Och stämningen verkar mindre nervös och spänd än vad mediarapport lett till mig att vänta.

Det har varit en dag av intressanta politiska samtal med presidenten, utrikes- och försvarsministrarna liksom EU:s representant och USA:s ambassadör.

Sakta fylls min bild av de utmaningar landet – och regionen – står inför i med nya detaljer. Och kanske är den snäppet mindre dyster än vad den konventionella visheten annars skulle föreskriva.

På kvällen blev det så mer avspänd middag på lokal restaurang med  bl a Anders Fänge från Svenska Afghanistankommittén. Med grundlig erfarenhet från nästan tre decennier med landet gav han bilden ytterligare nyanser.

Men att det kommande året blir utomordentligt viktigt står alldeles klart.

Hur kommer de planerade parlaments- och presidentvalen att fungera och vilka resultat kommer de att leda till? Vilken politik kommer en ny amerikansk administration att föra? Kommer det att gå att stabilisera Pakistan och begränsa det negativa inflytandet därifrån.

De tillhör de frågor som säkert kommer att finnas med också i morgondagens möten här.

Men jag börjar i Barburs trädgårdar – den första mogulkejsaren av Indien, född i Andijan i Ferganadalen i Centralasien, som alltid längtade tillbaka till den friska luften och den vackra grönskan i Kabul och som – efter att ha dött i Agra 1530 – till slut kom att begravas i sin trädgård här.

Det historiska perspektivet berikar alltid bilden av nuet.

4 kommentarer till I myllret i Kabul

  1. soli01 skriver:

    Tack för en intressant beskrivning om tillståndet i Kabul. Alltid intressanT med även historiska återblickar.
    Ha en fin fortsättning på Din resa!

  2. sachristensson skriver:

    Först måste det sägas att det är bra med en utrikesminister som lägger ut en samtida text om sina resor eller funderingar från det han sett i främmande länder. Det är få i de tidigare regeringarna som skulle komma på tanken ens. Detta faktum och med tanke på egna funderingar rycks jag med att kommentera denna text ur mitt perspektiv. Alltså..
    Det är ju kul att det är intressant, eller snäppet mindre, gavs nyanser etc.Avvaktande resonemang om vad Amerikaner skall göra eller inte etc. Förlåt men vi då, dvs skattepengarnas målmedvetna användning, vart tog den vägen.
    Var finns den i närtid, c.a 2-3 års plan som beskriver vad Svenska insatser skall åstadkomma med de i dag helt oberoende aktiviteterna UD, FM, och SIDA insatser. Tre olika finansiärer med tre olika helt skilda från varandra genomförda aktiviteter som via tre olika oberoende kontroll rör landar i Afghanistan. Där i landet tas dessa tre olika aktiviteter med var sin finansiering hand av tre olika aktörer. Ingen samverkan i Sverige, parallella rör till Afghanistan och ingen samverkan i landet av aktiviteter. SIDA gillar inte militärer och militärer på sin höjd artigt lyssnar. UD drunknar i gammal lednings filosofi och orkar inte följa upp SIDA utan hoppas på SADEV.
    Kan man inte uttrycka ett Sverige gemensamt mål med Afghanistan aktiviteterna! Ett mål för de närmaste tre åren. Uttryckt mål skall ha mät storheter som då tiden tre år löpt ut kan indikera att mål är uppnått eller ej. Väl detta är uppställt under planeringen inför gemensam insats kan blandade insatser lösa uppgifterna att nå de ställda önskade effekter som beskrivs av målet. Insatser där SIDA personal och FM kan sitta i samma rum och diskutera i sak vilket de inte gör idag.

    Om detta kunde genomföras vore jag som skattebetalare mer benägen att tro att vi har en uttryckt utrikespolitik och försvarsmakt.

    SAC

  3. Bo W. Höglund skriver:

    I ett historiskt perspektiv vill jag bara påminna om att det snart är 200 (ok.180 c:a) år sedan vad engelsmännan kallar ”The first Afghan War” påbörjades – det blev väl några till – ”The Fifth” – vill jag minnas?

    De flesta utan något större och bestående resultat.

    Kanske beroende på att de inblandade ”Västliga” makterna inte läst och begrundat Kiplings lilla predikan – ”The Amirs Homily” – vilken på ett påtagligt sätt illustrerar svårigheten att ha en ledande position i detta direktdemokratiska rike!

    Ville bara påminna Utrikesministern om att det kan vara värt att läsa om den – http://rudyard.kipling.weblogelite.com/rudyard.kipling/2008/05/the-amirs-homily/ -

    Den mänskliga/afghanska naturen har nog inte ändrats SÅ mycket de sista åren!
    mvh
    bwh

  4. ollemunter skriver:

    Precis som med Babylons hängande trädgårdar i Irak. Numera en grushög, sönderbombat av alla krigen. Ett av världens sju underverk enligt grekerna.

    Vad bryr sig egentligen krigsherrarna om kulturen och dessa skatter.

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Babylons_h%C3%A4ngande_tr%C3%A4dg%C3%A5rdar

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 325 andra följare

%d bloggers like this: