Betydelsen av den georgiska reformekonomin

Sitter på den internationella stödkonferensen för Georgien i Charlemagne-byggnaden i Bryssel.

Just nu talar Frankrikes utrikesminister Bernard Kouchner med inlevelse om de humaniära utmaningarna efter kriget.

Och nyss talade kommissionspresidenten Jose Manuel Barroso om ”det moraliska imperativet att hjälpa en granne i nöd.”

Den georgiska ekonomiska utvecklingen under åren från den politiska förändringen i slutet av 2003 till sommaren 2008 – före konflikten – var mycket imponerande.

Ekonomin växte med i snitt mer än 10% om året. Det var ett resultat av en reformpolitik som med Världsbankens mått i dess rapporter ”Doing Business” tog företagsklimatet i landet från position 112 2003 tilkl positionen 15 2007.

Samtidigt som ett liberalt företagsklimat möjliggjorde en stark ekonomisk tillväxt kunde offentliga satsningar av olika slag växa. Skattetrycket ökade från ca 14% innan rosornas revolution till ca 26% nu, vilket bl a möjliggjorde ökade sociala satsningar motsvarande ca 5% av den samlade ekonomin.

Att man hade och har ett betydande underskott gentemot omvärlden var inte onaturligt, men detta kunde mer än väl finansieras av kapitainflöden och utländska investeringar. Förra året hade utländska investeringar en nivå motsvarande 15% av BNP, vilket internationellt var en mycket imponerande siffra.

Trots de stora underskottet i betalningsbalansen var det därmed möjligt att också påtagligt minska utländsskulden – från ca 46% av BNP till ca 17% förra året.

Jag nämner dessa siffror för att illustrera den rätt remarkabla framgångssaga på det ekonomiska och sociala området som Georgien var intill konflikten i somras. Från en sammanfallande och genomkorrupt stat 2003 var man på väg att bli ett fördöme i reformpolitik.

Men nu är mycket annorlunda. Först kriget med Ryssland i augusti – och nu den internationella finansiella krisen. Det kan diskuteras om det är det ena eller den andra som nu ställer till störst skada.

Det är viktigt för Europa och dess stabilitet att Georgien kan fortsätta som en framgångsrik reformekonomi och en framväxande europeisk demokrati. Ett Kaukasus som sjunker ner i instabiliet, konflikter och korruption kommer att ha negativa effekter i ett mycket stort område.

Så det är därför vi alla sitter här i Bryssel i dag. Snart skall också jag tala om de bidrag som vårt land kan ge till de gemensamma ansträngningarna.

Jag återkommer till det.

5 Responses to Betydelsen av den georgiska reformekonomin

  1. perfro skriver:

    Bra att de europeiska länderna,det ursprungliga EU,som nu inte minst utvidgas österut därför att dessa gamla sovjetockuperade stater vill befria sig från det ryska oket,nu även alltmer riktar sina blickar mot Kaukasus med all den instabilitet som där råder.

    Länder som Georgien och Ukraina vill i fas ett bli helt självständiga,i fas två söka ett närmande till Europa med inriktning på medlemskap i EU och i fas tre eventuellt även om folket så önskar söka medlemskap i NATO.

    Detta behövs för att hålla ryssarna bort och för att nå den utveckling som Carl här beskriver.

  2. florimond77 skriver:

    Det är positivt att höra hur bra ett land utvecklas, men tyvärr så gjorde ledningen en stor blunder genom att attackera Sydostesien. Om man nu kan kalla det en blunder när det gäller krig. Sådana allvarliga handlingar borde inte vara obetänkta blunders. Dock är det väl föga gagneligt att orda om det. Gjort är gjort, Man hoppas att alla parter respekterar varandra i det långa loppet och lyssnar till det engagemang de europeiska länderna bjudit till alltsedan konflikten började.

  3. oppti skriver:

    Kan bara hålla med florimond77. Hoppas att EUs stöd till Georgien kan få den positiva utvecklingen att fortsätta. Men polemiken med Ryssland tycker jag bör läggas till handlingarna som ett stort misstag.
    Finanskrisen har kanske fört något gott med sig. Vi är alla beroende av en fungerande omvärld-även Georgien och Ryssland.

  4. tnsexton skriver:

    Att Georgien lägger polemiken med Ryssland till handlingarna är nog en förutsättning, tillsammans med att man ger upp Sydossetien och Abchazien, för att den positiva utvecklingen ska komma igång igen.
    En annan förutsättning är att även Ryssland ger upp denna polemik, att man inser att Georgien inte längre tillhör det ”nära utlandet” där man enligt Putin/Medvedev-doktrinen anser sig ha särskilda rättigheter.

    Den finansiella krisen kan här spela en negativ roll eftersom Rysslands starka ställning de senaste åren till största delen berott på landets enorma inkomster från energiexporten.
    Med sjunkande priser och minskad efterfrågan gäller det för Ryssland att säkerställa sin export till så låga transportkostnader som möjligt och här spelar gas- och oljeledningarna genom Kaukasus en stor roll.

    Områdets strategiska och geopolitiska intresse och vikt har inte minskat!

  5. dagoien skriver:

    florimond77:

    Sør-Ossetia er en del av Georgia, innenfor Georgias internasjonalt anerkjente grenser. Russland har i årevis drevet en de-facto kolonialisering av området, ved å gi sør-osseterne russisk pass. De har på en måte annektert selve befolkningen. Det er heller ikke klart hvem som startet den siste militære fasen av denne konflikten, Georgierne har mange eksempler på at russerne var inne i Sør-Ossetia før 8. august og internasjonal presse (bla IHT) skrev om opptrappingen og russiske fordrivelser av etnisk georgiere i dagene før 8. august.

    Vi må heller ikke glemme Abkasia, det andre georgiske territoriet okkupert av Russland. 250 000 etniske georgiere er fordrevet fra Abkasia, noe som skaper et stort flyktningeproblem i Georgia. Russerne overtar eiendommene til de etnisk georgiske fordrevne, og bedriver en systematisk politikk med å repopulere området med russere.

    Vi må stille krav til Russland nå: Russlands politikk med å gi russisk pass til georgiere er en uvennlig handling på grensen til annektering eller en krigserklæring og må opphøre og reverseres. Georgiere som har tatt russisk pass må enten forlate Georgia og dra til russisk territorium, eller bli georgiske statsborgere igjen. Eiendomsretten til fordrevne må respekteres. Russere som er blitt sendt inn til Abkasia for å repopulere okkuperte områder og overta eiendommene til fordrevne må returnere til Russland. Russland er helt åpenbart en part i konflikten, og må derfor umiddelbart avslutte sine ”fredsbevarende” oppgaver og overlate disse til feks indiske, kinseiske, brasilianske eller sør-afrikanske FN-soldater som ikke er en part i konflikten. Etnisk georgiere må umiddelbart få returnere til sine landsbyer i Sør-Ossetia, med beskyttelse fra FN-soldater.

%d bloggare gillar detta: