Debatter i krisens tecken

På planet hem till Stockholm hann jag med att djupdyka i olika europeiska tidningars beskrivning inte minst av den ekonomiska krisens konsekvenser.

Och åtskilligt inger bekymmer.

I Europaparlamentet i går efterlyste president Sarkozy en ”ekonomisk regering” för EU eller i alla fall för Euro-området.

Även om det alldeles säkert är en bro för långt bort visar det hur tänkandet nu håller på att utvecklas.

I situationer som denna sitter vi tydligt i samma båt, och då skadar det inte med en gemensam rorsman – eller i alla fall en gemensam uppfattning om vart man skall ro.

Men om denna tanke förtjänar att – på ett eller annat sätt – föras vidare var väl andra mer diskutabla.

Han passade t ex på att efterlysa en stor europeisk statsfond som skulle se till att europeiska tillgångar inte köptes upp av icke-europeiska intressen.

Den tanken är tydligt mer fransk än vad den är europeisk. Vi har i stället all anledning att slå vakt om en europeisk ekonomi som är öppen också mot världen i övrigt. Alternativet skulle riskera att drabba oss hårdare än de flesta andra.

Statsinterventionismen måste – även i situationer som denna – begränsas till vad som är absolut nödvändigt.

Jag ser i en av tidningarna att premiärminister Berlusconi och finansminister Tremonti i Italien nu talar om behovet av statliga subventioner till i stort sett varje del av ekonomin.

Man skulle tycka att ett land med en statsskuld som den italienska – över 105% av BNP, att jämföra med Euro-kravet på högst 60% – skulle handskas lite försiktigare med så dyra tankar, men i en situation som dagens flyger eftertanken tydligen lätt alltfört långt bort.

Ökade skatter eller ökad skuldbörda för att subventionera förlusttynga företag är en politik med mycket tydliga begränsningar.

Men diskussionen i den europeiska pressen visar de också politiska utmaningar vi står inför när ekonomierna nu bromsas upp och problemen växer.

Der får inte bli de enkla lösningarnas tid – för då kommer vi att bädda för än svårare tider längre fram.

5 kommentarer till Debatter i krisens tecken

  1. peter7878 skriver:

    Controversy over events that triggered NATO attacks
    22 October 2008 | 12:19 | Source: Politika, Tanjug
    BELGRADE — A Finnish forensic expert says in her autobiography that her report on the Račak deaths was written under pressure.

    The person exerting the pressure, according to this, was U.S. diplomat William Walker, who in 1998 headed an OSCE monitoring mission in the province of Kosovo.

    Walkers’s mission said the victims in the village of Račak in Kosovo were ethnic Albanian civilians, and marked Serbian forces as the perpetratos of the crime.

    The event is considered to have triggered 78 days of NATO’s attacks on Serbia in 1999.

    Now Ranta, a forensic dentist who headed a team set up to examine the January 1999 deaths of 40 people in the village, says that Walker pressured her to speak ”more convincingly” of the alleged Serb crimes in Račak.

    Promoting her book in Helsinki last week, Ranta said three Finnish foreign ministry officials also asked for ”deeper conclusions” in her report.

    Ranta said that Walker at one point snapped a pencil in two and threw it at her, unhappy that her report ”did not use language convincing enough” when it came to alleged Serb crimes, Politika daily writes.

    She also said she has kept e-mails from her country’s foreign ministry, urging ”deeper conclusions”.

    Last year, in a documentary entitled, ”End – condemned to exile”, Ranta hinted that she would reveal the truth about the Račak controversy, when she told Russian authors Yevgeniy Baranov and Aleksandr Zamislov that Walker was ”horrified by the results of our investigation”.

    ”I was confused and I wasn’t ready to provide an answer for him. Those bodies belonged to terrorists, Serb soldiers and villagers. This report I am showing you now has never been published, and its contents are known to only a few. Now I am ready to speak publicly about the results of the investigation,” Ranta said, showing the original document to the cameras.

    But, in 1999, the Finnish expert also spoke in front of the cameras, to brand the Račak events as ”a crime against humanity”.

    In the summer of 2000, Ranta sent her report to the Hague Tribunal, while the summary was sent to the EU member states.

    In her book this year, she claims that then Finish MFA political sector chief Perti Torstila, who is today a state secretary, asked for a comment critical of the ministry’s administration to be removed.

    The MFA officials were also hopeful that Ranta would leave out the results of an investigation into the number of bullets fired, and the number of those that were in fact deadly.

    Finnish journalist and Balkan expert Ari Rusila says in an article written recently that Ranta was focused on forensic work during the investigation, attempting to avoid political influence, but that she was under pressure from the beginning.

    Rusila added that there is a widespread belief that the role of the Walker mission in Račak was to help the so-called Kosovo Liberation Army, KLA, ”create a massacre that would be attributed to the Serb forces”, in this way providing an excuse for a military intervention.

    The KLA gathered its dead after a battle, dressed them up civilian clothes and then called in the observers, the Finnish reporter says.

    Ranta appeared in 2003 as one of the witnesses in the Hague trial of Slobodan Milošević.

    She told Berliner Zeitung newspaper in 2004 that its was ”negative” that a part of the indictment against Milošević was related to the Račak events, based mostly on the version given by Walker.

    jag skulle skänka en månadslön till räda barnen om carl bildt kommenterade detta.

  2. carlbildt skriver:

    En månadslön till Rädda Barnen!

    Jo, det är nog alldeles rätt att Walker utövade betydande press både i detta och andra sammanhang för att få fram vissa slutsatser som passade med den politik som han drev.

    Jag har inte tagit del av vad Ranta skriver i detalj, men om jag inte missminner mig var den rapport hon gav 1999 inte alldeles tydlig i sina slutsatser.

  3. mrkach skriver:

    Sarkozy är en handlingskraftig man och även om det kan gå lite fort ibland, bör han nog få allt det stöd som kan uppbådas. Under bygget av EU är handlingskraft, och har alltid varit, en bristvara. Det var i det här läget som bygget borde ha varit klart.

    Se nu till att få något gjort.

  4. Pravo skriver:

    För de som inte är lika insatta om Carl Bildt och Peter kan jag tillägga att rapporten som Helena Ranta skrev användes för att rättfärdiga NATO:s insats i Jugoslavien. Insatsen som något sarkastiskt brukar kallas för ”de humanitära bombningarna av Jugoslavien”. Man skulle kunna säga att händelserna i Racak var droppen som utlöste en kedja av händelser som idag resulterat i Kosovos självständighetsdeklaration.

    Helena Ranta är förresten finsk. Vill man ha en finsk källa kan man titta här:

    http://www.hs.fi/english/print/1135240292632

  5. stig2entreprenoren skriver:

    ”Man skulle handskas lite försiktigare med så dyra tankar, men i en situation som dagens flyger eftertanken tydligen lätt alltfört långt bort.”
    Intressant!
    Det är tydligen lätt även för stora män i stora länder som varit med i EU ända sen starten och ändå så skiner det igenom att man tänker mest på sig själv.

    Allting är inte nattsvart. Människorna behöver oftast en ”kris” för att få fart? ”Nöden är uppfinningarnas moder” brukar det ju heta.
    Detta gäller även för politiker?

    Vad säger Dora Bakoyannis om läget

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare

%d bloggers like this: