Den afghanska utmaningen

Söndag morgon inte minst med de utmärkta artiklar från de svenska insatserna i Afghanistan som SvD:s Mikael Holmström har producerat.

Situationen i den regionen – och vad som kan och bör göras från det internationella samfundets sida – står högt upp på min lista över frågor för de närmaste månaderna.

I de södra och östra delarna av Afghanistan har situationen tydligt försämrats. Det är i det vidare pashtunska området – på bägge sidor om den s k Durand-linje som en gång blev gräns mellan Afghanistan och Pakistan – som vi står inför en mycket besvärlig situation.

I betydande utsträckning torde denna vara en funktion av situationen i de svårtillgängliga pakistanska gränsområdena.

Norr om den väldiga bergskedjan Hindu Kush är situationen dock annorlunda.

Detta är delar av Afghanistan som snarare blickar mot Centralasien och Iran än ner mot Indus. Och det är i dessa delar av landet som bl a de svenska, norska och finska insatserna finns.

De avgörande utmaningarna under det kommande året kommer dock snarare att vara politiska än militära – och det sagts trots de betydande säkerhetsproblemen i delar av landet.

Det handlar främst om hur de planerade president- och parlamentsvalen skall genomföras.

Men en avgörande fråga är också hur den opiumodling som numera är koncentrerad till samma områden som säkerhetssituationen är mest besvärlig i skall kunna begränsas.

Jag ser att förra talmannen Thage Peterson upprepar sin kritik av Sveriges insatser genom att säga att vi inte längre är neutrala.

Riktigt vad han menar med det förstår jag inte.

Vi är ju i Afghanistan som en del av en omfattande internationell insats beslutad av FN:s säkerhetsråd.

Och vi kan inte stå neutrala till om den insatsen skall lyckas eller inte. Dess framgång – eller misslyckande – kommer att påverka också vår egen framtid.

Det finns ingen som helst anledning att underskatta utmaningen i Afghanistan.

Och den kommer att stå allt mer i fokus under de kommande månaderna – också i samband med att en ny amerikansk administration tillträder.

Så det finns all anledning att välkomna en bredare diskussion också i Sverige.

8 Responses to Den afghanska utmaningen

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Du har nog rätt i att Afghanistan är en utmaning.
    Få torde ha den överblicke som krävs för att ta ifrågan.
    Dessutom finns nu mer närliggande saker att ägna sig åt.
    Klart att det är superviktigt att få bort opiumodling och terrorism men när det brinner i källaren så rusar man nog dit först.
    De få som flyger över Afghanistan ser ett brunt ödsligt och bergigt landskap och längtar nog mest till grönare trakter.
    Motivationen är nog inte på topp just nu om man säger?

  2. perfro skriver:

    Det finns anledning tycke jag att dra en parallell mellan de internationella insatserna i Irak och nu i Afghanistan.

    När Irak invaderades och den vidriga SaddanHussein-regimen störtates så hade USA inte bara stöd av en nästan enig kongress utan ocks¨å av mer än 20-talet länder även om de amerikanska och brittiska styrkorna dominerade.
    Nu är terrorismen på tillbakagång i Irak och utvecklingen normaliseras både politisk och ekonomiskt. Det är bra att Carl stöder denna utveckling på en rad olika vägar.

    Afghanistan har tidigare varit en sovjetisk maroniettstat.Efter ryssarnas tillbakadragande så hotades landet att styras av talibanerna som närmast påminner om Al Qaida.
    Detta motiverar de internationella insatserna i Afghanistan vilket som CARL skriver blivit sanktionerade av FN:s säkerhetsråd.
    Som vanligt är det USA som tar på sig de största krigsinsatserna och som har sina trupper i de områden varifrån talibaner-och al-Qaida -terrorister verkar med sikte på att överta makten i landet.

    Det är bra att Bush.Obama samt McCain här har samma uppfattning och är beredda att flytta över trupp från Irak till Afghanistan även om betoningen varierar.

    Carl välkomnar en bredare diskussion i Sverige närmast då om de svrenska insatserna.
    Bra med Svenskans artiklar,som ju visar att vår lilloa trupp trots allt är rådgivare rent militärt och inte bara håller sin i bakvatten.

    Våra politiker verkar vara ovetande och likaså allmänheten.
    Det vore bra tycker jag om vbåra försvars-och utrikesministrar reser till Afghanistan.Först efter det får de underlag för en mer öppen debatt,

  3. tnsexton skriver:

    T o m Thage G Peterson, så fd försvarsminister och talman han är, verkar ha fastnat i mantrat från det kalla kriget om ”alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig”. Första ledet glömdes ofta bort och man talade om ”den svenska neutralitetspoltiken” som om vi var ständigt neutrala, som om vi förbundit oss till något slags åsiktsneutralitet. Frågan om neutralitet gällde faktsikt bara vid krig där vi inte var inblandade och testades tursamt nog aldrig efter VK 2!

    Mantrat och dess missuppfattning sitter fortfarande fast hos många, trots vårt medlemskap i EU, trots ett antal regeringsdeklarationer, även från (s), om en nyformulerad säkerhetspolitisk doktrin, trots vårt deltagande i ett antal utlandsmissioner under NATO.

    Men det är klart, om missuppfattningen kan användas som ett politiskt slagträ i det inrikespolitiska käbblet, skäms man kanske inte för att verka ovetande…

  4. henrikgilstring skriver:

    Helt rätt, det finns inga internationella problem som ska underskattas. Ännu viktigare blir det då man till bilden lägger de enorma spänningar som uppkommit mellan västvärlden och mellanöstern sedan 2001, och aldrig egentligen börjat avta, snarare ökat.

  5. hariknaidu skriver:

    If one has followed Amercan strategic pitfalls in Iraq, after (9/11) conquering of Afghanistan, it’s becoming obvious that military solution is not the way forward in Hindu Kush. President Karsai is also following peaceful co-existence policy with Taliban thru good offices of Saudi Kingdom – to establish a gov of national unity with Taliban participation. Now, British Commander’s report was leaked with his conclusion advising Lon there is no military solution in Hindu Kush. He argues for bringing Taliban to the negotiations table.

    Recall, prior to 1947 division of India and Pakistan, Afghanistan was neighbour of British India. There is a lot of good will between Karzai and his cabinet with Indian Gov and India has been home for a lot of them during the rise of the Taliban against Soviet Union. It’s not possible to find a diplomatic solution in the regiuon without involving India and Iran – with its cultural and linguistic influence in southwest.

    Pustuns have ruled Afghanistan over the centuries. Central Asian muslims entered Hindus Kush perhaps in greater numbers during Soviet occupation, I don’t know. But the tribalism that has evolved outside of pustun leadership tribal warloards is now matched by their counterparts in northern regions with non-pustun warloards of their own.

    Recall, finally, the Taliban was organized with CIA money and recruitment of Bin LAden from Saudi Arabia to lead the struggle against Soviet occupation based in Pakistan – a US military partner in the struggle. The US treasury wasted a lot of money in Pakistan with a view to counter Soviet influence in Kabul. In the process, Pakistan emerged as a military diktatorship under American protection – which was counterproductive to SouthAsian peace and conflict resolution in Kashmir.

    It’s not necessary to get into blame game i Afghanistan now. What’s required is to find ways and means to bring Taliban and (pustun) shek Omar to the negotiations table to find a peaceful transtion to peace and security. It won’t be easy and there is no gurantee either that it will work – meanwhile military alternatives are getting more and more difficult to accomplish given the tribal breakdown of the Hindu Kush cultural history and allegiance.

  6. ebtisamhatem skriver:

    I hope that in the next year it will be normal to say that:
    ( I am not muslim, not Christian, not Jewish) This I declare today, knowing full well what each word means. Not Sunni, not Shi`a or any other category. I belive that all religions should come with an expiration date. (Valid for consumption until) … Beyond this date this religion will turn into poison if consumed. Since everybody is creating God in his own image anyway, I think that from now on I will create somthing that I like.

  7. Det skulle vara oerhört intressant att få höra dina synpunkter på den kritiska situation som råder mellan Indien och Pakistan – två kärnvapenländer, och Pakistan med en allt starkare önskan att sabotera för Indien, invadera Indien och annektera delar av Indien (Jammu och Kashmir).
    De mer militanta islamiska grupperna vill ju som vanligt islamisera allt i sin omgivning, och gärna föra krig mot de otrogna, och Indien kommer självfallet att försvara sig.
    Vad tror du om krigsrisken mellan Indien och Pakistan?

  8. afghan2008 skriver:

    ” Durand Linjen; Norr om den väldiga bergskedjan Hindu Kush är situationen dock annorlunda. Detta är delar av Afghanistan som snarare blickar mot Centralasien och Iran än ner mot Indus. Och det är i dessa delar av landet som bl a de svenska, norska och finska insatserna finns.”

    Den påtvingade kolonialgränsen, Durand Linjen, som aldrig har officiellt erkänts av någon afghansk regering eller av pashtunerna på bägge sidor, inte ens av taliban regimen, är utan tvekan den främsta drivande faktorn bakom Pakistans Afghanistan-politik sedan Pakistans omdiskuterade och blodiga uppkomst efter andra världskrigets slut och det kalla krigets början 1945-1948. Vi kan vända och vrida på Durand Linjen hur länge vi vill och kan, så kommer den ändå inte att erkännas av Afghanistan och pashtunerna. Frågan (erkännandet av Linjen) är extremt känslig för afghanerna generellt och pashtunerna i synnerhet. En sak är klar, stabiliteten i Syd -och Centralasien balanseras i det så kallade pashtunska bältet, som alla måste passera för att ta sig in eller ur Centralasien. Just därför hänger stabiliteten i hela regionen på stabiliteten i pashtunernas land som sträcker sig från Balkh (Mazar-e Sharif) i norr till Quetta (Baluchistan) i söder, samt Herat i väst till Peshawar i öst. Med andra ord det riktiga, engentliga, historiska och naturella Afghanistan.

    Det är riktigt att påstå att det finns etniska minoriteter i norra Afghanistan som härstammar från Centralasien. Dessa sökte skydd i Afghanistan när Tsar Ryssland och Sovjet expanderade österut. Men norra Afghanistan består inte bara av minoriteter, utan där bor många pashtuner i prakstiskt taget alla provinser i norr, vilket delvis underlättade talibans frammarsch mot norra Afghanistan.
    Att dessa idag blickar mot ”Centralasien och Iran” är mera propaganda än verklighet. Så fort man påstår det, har man glömt den afghanska historien och Afghanistan’s många krig mot Iran, som med sin religio-fascistisk regim försöker provocera de Centralasiatiska minoriteterna mot Afghanistan och på så sätt hoppas kunna öppna dörren till Kina.

    Tajiker, uzbeker, turkmen och kyrgyzer är idag en integrerad del av det afghanska samhället. De har samma rättigheter som alla andra afghaner, men norra Afghanistan tillhör inte bara dem. Det är lätt att glömma pashtunerna i norr, men det vore fruktansvärt farligt om den attityden börja få grepp hos utlänningar i Afghanistan.

    Därför förslår jag att de svenska hjälpinsatserna (biståndet) bör få en nationell karaktär och spridning än att fortsätta vara geografiskt begränsade. En nationell spridning innebär att Sverige är intresserat av hela Afghanistan och inte bara de norra delarna.

%d bloggare gillar detta: