Till kullarna vid Dnjepr

Så bär det då av på det viktiga statsbesöket till Ukraina.

Strax efter tolv lokal tid tisdag stiger anländer vi till Borispol-flygplatsen en bit utanför Kiev, och sedan går det officiella programmet slag i slag intill dess att statsbanketten på kvällen avslutats.

Centralpunkt i programmet i morgon blir självklart de mer officiella samtalen mellan Kungen och president Yushchenko. De har också en kort pressträff där de gör vart sitt uttalande.

Men besöket kommer också att vara rikt på symbolik.

Direkt efter mottagningsceremonier, överläggningar och pressträff är det besök i Sofiakatedralen.

Jag har varit där ett antal gånger tidigare, men ser fram emot en mer grundlig visning i morgon.

Kiev grundades en gång där kullarna nådde fram till den mäktiga Dnjepr-flod som under hundratals år var den viktigaste kommunikationsleden mellan norra Europa och de rikedomar som låg söder om Svarta Havet.

Den nyfikne besökaren i de tusenåriga underjordiska klostergångarna vid Lavra i Kiev kan än i dag stöta på de jordiska kvarlevorna av den munk Nestor som en gång ansetts ha skrivit den krönika som är vår sannolikt främsta skrivna källa till den ryska fornhistorien.

Han berättade om vikingen Rurik som anlade Novgorod – och därmed grundade det ryska riket – och om dennes efterföljare Oleg som kom till dessa kullar och sade att ¨må Kiev bli de ryska städernas moder¨.

Var Oleg ligger begravd vet jag inte – kanske tillhör han enbart myternas värld – men i Sofia-katedralen ligger i alla fall den dotter till Olof Skötkonung som var gift med dess byggherre Jaroslav den Vise. I min skolbok lärde vi oss att der var den förre som på ett eller annat sätt gjorde kristendomen till dominerande religion i vårt land.

Utan att fördjupa sig alltför mycket i detta förtjänar det att påpekas att Kiev är en stad med djupare europeiska rötter än vårt eget Stockholm. Här har handelsvägar, stäppinvasioner och armékolonner formar en historia med betydande dramatik.

Den moderna historiens tragedier kommer vi inte att kunna komma förbi – Kungen kommer att medverka i en ceremoni vid minnesmärket för de miljoner som dödades i Stalins medvetna massvält 1932-1933. Det andra världskrigets fruktansvärda strider i Ukraina förtjänar även de att minnas.

Men nu handlar det om ett Ukraina som försöker att söka sig en mer demokratisk och mer europeisk väg än det Ryssland som en gång växte fram ur staten med centrum vid Kiev.

Att det inte är en alldeles enkel eller rätlinjig utveckling visar ju den regeringskris som vi kommer att anlända mitt i, och som i dessa tider av skärpta spänningar i de östra delarna av Europa inte är alldeles ofarlig för landet.

Om detta kommer inte minst jag att föra åtskilliga samtal under mina tre dygn vid kullarna vid Dnjepr. Jag träffade president Yushenko i New York förra veckan, och har dessutom under de senaste veckorna fört en del samtal med den vice premiärministern.

Från svensk sida har vi kontinuerligt uttalat vårt stöd för Ukrainas rätt att själv välja sin väg, och pekat på att dörren till den Europeiska Unionen står öppen för alla som vill och kan ikläda sig alla de olika förpliktelser som ett medlemskap innebär.

Nu förhandlar Ukraina om en associering med den Europeiska Unionen och ett mycket långt gående samarbete.

Samtidigt är det alldeles tydligt att det finns ambitioner i Moskva att bromsa och begänsa Ukrainas orientering mot det västliga samarbetet.

Nu markerar det svenska statsbesöket den vikt som vi fäster vid våra relationer med Ukraina. Och tidpunkten måste nog anses vara utomordentligt lämplig.

5 Responses to Till kullarna vid Dnjepr

  1. Kalle skriver:

    Ukrainas president heter Jusjtjenko. Tio bokstäver. Lika många på engelska: Yushchenko. På ukrainska är det bara sex bokstäver: Ющенко. På ukrainska är det ungefär lika många bokstäver som hans väljarstöd är i procent enligt färska mätningar. I stället är det vindflöjeln Tymosjenko som är landets populäraste politiker just nu. Men så är det i demokratier – den som har makten i dag kan inte vara säker på att ha kvar den efter nästa val.

  2. carlbildt skriver:

    Jag korrtigerade den engelska stavningen – tack fö påpekandet!

  3. soli01 skriver:

    Ett statsbesök i Ukraina – när hade vi något sådant sist? Visst ska vi stödja detta land och att de kanske kan bli ett nytt EU-land framgent.
    Trevligt med lite historia dessutom – alltid kan man lära något nytt!
    Hoppas det blir en angenäm resa för alla som deltager från Sverige!

  4. marron skriver:

    Det står i Politiken (www.politiken.dk) att ”De kampvogne og andet krigsmateriel, der befinder sig i lasten på et kapret skib ud for Somalias kyst, skulle til Sudan”. Tydligen till Kenya bara för en omlastning.

    Torde räcka för att avbryta ett statsbesök om det är sant!

  5. perfro skriver:

    Det är inte så lätt det där med stavning och uttal. MacCain gjorde bort sig i tv-debatten oaktat sin överlägsenhet i internationell politik.

    Ukraina vill med i EU.Bra.Hoppas att Sverige kan vara pådrivare. Många centralt belägna EU-länder och Frankrike förstås är emot utvidgning österut och även att släppa in balkanstater.

    Sen vill ju både Ukraina och Georgien med i NATO.Även detta komplext även om USA ger sitt stöd.

    Men,men, det dröjer nog inte allt för länge innan även vårt land är med i NATO och inte som nu i skymundan.
    Men då krävs det förstås att alliansen vinner också 2010.

%d bloggare gillar detta: