Valsöndag i Europa

Tillbaka i Stockholm och den vackra hösten igen.

Denna söndag är valdag i Österrike, Vitryssland och den tyska delstaten Bayern – alla tre val av betydelse också för de vidare europeiska bilden.

Att valet i Vitryssland kommer att vara fritt och demokratiskt är självfallet inte aktuellt. Men detta till trots finns det anledning att vara uppmärksam på de förskjutningar i försiktigt positiv riktning som kan förekomma.

Positivt är att ODHIR – den gemensamma europeiska organisationen för att bedöma val – har getts möjlighet att verka i Vitryssland i samband med valet. Den möjligheten gavs som bekant inte vid de senaste valen i det östra grannlandet Ryssland.

I Österrike förefaller det att ha varit en valrörelse i populismens tecken – och med betydande risker för att olika populistiska alternativ kommer att vinna mark. Att socialdemokraterna SPÖ har låtit sig påverkas av militant anti-europeiska boulevardbladet Kronen-Zetitungs kampanjer måste dessutom inge allvarliga bekymmer för framtiden.

Delstatsvalet i Bayern tilldrar sig intresse därför att det ser ut som om regerande CSU kommer att få ett stöd på under 50 % av rösterna.

I varje annat val skulle ett resultat i närheten av denna siffra vara sensationellt bra – men nu handlar det om Bayern och den unikt starka position som CSU har kommit att få i denna framgångsrika tyska delstat.

Så det blir till att avvakta olika valresultat under kvällen.

3 Responses to Valsöndag i Europa

  1. perfro skriver:

    Ingen anständig demokrati vi ha val i populismens tecka,detta som i Österrike av ett antal främlingsfientliga partier.
    Dessa kommer sannolikt att få ett så stort stöd att ÖVP och SDP måste bilda koalititionsregering liksom i Tyskland.

    Den minnesgode kanske erinrar sig att närJörgen Haiders Frihetliga union fick ett begränsat stöd och bilda koalitionsregerin med ÖVP så ville vår statsminister Göran Persson utesluta Österrike ur EU. Välförtjänt fick han inget stöd för sådan idioti.

    Men Persson själv har en del invandrarfientligt på sitt samvete. Dit hör att vårt land inte vill ha en ”social turism”.

  2. tnsexton skriver:

    President Lukasjenko håller hårt om makten i Vitryssland och att valen ska bli ens tillstymmelsen till fria och öppna, vore en sensation.
    Annars är utvecklingen i Vitryssland intressant. Förutom att opinionen givits minimala och synnerligen varierande, men dock, möjligheter att verka, är landets och regimens inställning till Ryssland det som mest borde ägnas analys och uppföljning.
    Från att för några år sedan förhandla med dåvarande president Putin om en union mellan länderna eller ett vitryskt inträde i den ryska federationen och från ett läge då de båda ländernas krigsmakter var helt integrerade med varandra, har man nu i Minsk börjat spela upp delvis andra tongångar.
    Trots påtryckningar från Kreml har man inte erkänt Abchaziens och Sydossetiens självständighet. Inte heller har man på samma sätt som tidigare stämt in i de ryska fördömandena av politiken och politikerna i Ukraina. Ett avsevärt mera självständigt agerande än för bara några år sedan alltså.
    Mycket kan förklaras med att Lukasjenko ägnar sig åt byteshandel. Hörsamhet mot Kreml mot fortsatta gynnsamma energiavtal och extrapriser på krigsmateriel. Detta kan dock knappast förklara allt; strävan mot ökad självständighet gentemot Moskva är tydlig. Om det bara är detta och inget annat eller om vi ser början på en ominriktning av den vitryska politiken återstår att se.

  3. Kalle skriver:

    Lukasjenko försöker balansera mellan öst och väst. Därför kan han tänkas låta några oppositionsföreträdare bli invalda i parlamentet, och därför låter han oppositionen demonstrera i centrala Minsk just nu. Men parlamentet har inget att säga till om, det finns ingen fri press i Vitryssland, och oppositionen är splittrad och kraftlös efter ett årtionde under jorden.

    Här är lite intressanta siffror från det oberoende (och förbjudna) opinionsinstitutet Nisepi:

    http://www.kniivila.net/2008/vitryska-siffror/

    Siffrorna, som enligt min mening är ganska trovärdiga, visar att Lukasjenko har relativt starkt stöd, i alla fal klart mer än den splittrade oppositionen. Något annat kan man väl inte vänta sig efter ett drygt årtionde av hjärntvätt.

%d bloggare gillar detta: