Tidig morgon efter en sen kväll i Tbilisi. Det kommer säkert att bli ytterligare en dramatisk dag här.
Vi landade på seneftermiddagen i går samtidigt som flygplanet med Frankrikes utrikesminister Kouchner startade.
Men bortsett från våra två flygplan var det tyst och öde på flygplatsen.
Frankrikes och Finlands utrikesministrar hade här diskuterat den fredsplan i fyra punkter som EU:s och OSCE:s ordförandeskap tillsammans står för, och fått den georgiska ledningens anslutning till denna.
Från rysk sida verkar det inte finnas någon genuin vilja till ett upphörande med fientligheterna ännu.
Jag skulle tro att det beror på att det finns såväl militära som politiska mål som man ännu inte ansett att man uppnått med sina operationer.
Att den georgiska ledningen är i ett ytterligt besvärligt läge var alldeles tydligt när jag under kvällen och natten i går träffade bl a presidenten, premiärministern och utrikesministern.
Stora delar av det georgiska försvaret har slagits i spillror av de ryska attackerna i luften och på marken. I går fanns det en fruktan att ryska stridsvagnar kunde vara på väg från Gori mot Tbilisi självt. Presidenten jämförde i ett TV-tal situationen med den 1921 när sovjetiska styrkor krossade den då kortlivade självständigheten.
Situationen i Gori – avgörande strategisk knutpunkt – förblir oklar. Men i Moskva förnekar man – för vad det nu är värt – att man blockerar vägar och kommunikationer där.
Alldeles klart är dock att ryska styrkor opererat relativt fritt i betydande delar av västra Georgien. Man har gått rakt genom FN-zonen i Abkasien in i staden Zugdidi, ett tag varit inne i hamnstaden Poti och tydligen också slagit till mot staden Senaki med dess georgiska arméförläggningar.
Jag ser att man officiellt själva säger att man nu har 9 000 man trupp i Abkasien – och alldeles uppenbart i delar av Georgien väl bort från den konfliktzonen.
Att detta är en militär aggression är alldeles uppenbart.
Målet förefaller nu att vara att militärt och ekonomiskt skada Georgien så kraftigt att dess politiska motståndskraft reduceras högst väsentligt.
Därefter kommer sannolikt de politiska villkoren att dikteras.
Men nu bygger den internationella reaktionen upp. President Bush hade starka ord att säga från Washington i går, och i dag flyger Frankrikes president Sarkozy till Moskva och sedan – enligt plan – hit.
Ett antal andra presidenter – bl a från Polen och Ukraina – väntas också till Tbilisi för att visa sitt stöd.
Och i eftermiddag planeras en större nationell manifestation mitt i Tbilisi.
Mitt eget program under dagen är i skrivande stund lika oklart som det mesta annat här just nu. Stundens händelser kommer säkert att styra stundens program.
Men det handlar ju om att värdera händelseutvecklingen för att sedan kunna rapportera till Europarådets 47 medlemsstater. Alldeles uppenbart är ju att detta kommer att kräva en reaktion också från Europarådets sida.
Vid någon tidpunkt tror jag att det kommer att kräva samtal även med Moskva.
Men nu är det allra viktigaste att få ett snabbt eld upphör – och att Ryssland omedelbart drar bort alla de trupper som man sedan i fredags fört in i detta lilla land.
Därefter blir det tid att värdera de vidare konsekvenserna av denna dramatiska utveckling – och de kommer att vara omfattande.