Balkansk diplomati

Nu bär det iväg till Sofia för möten i eftermiddag och kväll med utrikesministrarna från sydöstra Europa.

Det var omedelbart efter Kosovo-kriget som den s k stabilitetspakten sattes upp. Tanken var att skapa en institution för bredare samarbete och integration i hela denna region.

Det stora första mötet ägde rum i Sarajevo med president Clinton som den mest uppmärksammade deltagaren. Jag var där som representant för FN och Kofi Annan och minns det som ett möte med viss dramatik – i Belgrad satt fortfarande regimen Milosevic.

Åtskilligt har uträttats och hänt under åren sedan dess, och vid mötet i Sofia kommer nu stabilitetspakten formellt att avvecklas för att ersättas av ett regionalt samarbetsråd. Jag misstänker att jag kommer att vara den ende mer ledande företrädaren på dagens sista möte i Sofia som också var med på det första mötet i Sarajevo.

Att detta får sitt säte i en byggnad i Sarajevo som före kriget hyste den lokala regeringen, men som under åren sedan kriget stått sönderskjuten och tom, har sin speciella symbolik.

Dagens möte har dock sin betydelse framför allt mot bakgrund av de nya spänningarna kring Kosovo.

Kosovos premiärminister Thaci sade till mig härom dagen att han med 90% sannolikhet skulle komma till Sofia, men nu ser det ut som om han får inställa. Spänningarna hemma måste hanteras.

Kommer gör dock Serbiens utrikesminister Jeremic, och det är naturligt att jag talar med honom om hur den nya situationen hanteras. Men på plats finns också samtliga andra utrikesministrar från regionen – inte minst EU-ordföranden Slovenien med utrikesminister Rupel.

Så det blir en jäktig dag efter det att planet landar strax efter ett.

Och i morgon bitti fortsätter jag till Moldavien.