Oro i Belgrad – osäkerhet i Jerusalem

Min middag denna söndagkväll i Knesset i Jerusalem – med bl a president Shimon Peres – avbröts ständigt av SMS med olika bud och bedömningar om det serbiska presidentvalet.

Slutresultatet inger onekligen bekymmer.

Vid ett oväntat högt valdeltagande fick president Tadic ca 35 % av rösterna medan den nationalistiske utmanare Nikolic fick ca 40 %.

Allt kommer nu att avgöras i den andra omgången den 3 februari – det kommer att bli ett lika jämnt som viktigt val.

På middagen fanns också min holländske kollega Maxim Verhagen, och när vi lyssnade till de stundtals föga korthuggna anförandena hade vi möjlighet att utbyta synpunkter också på viktiga delar av den europeiska agendan de närmaste veckorna.

Att jag är här är för att lyssna på och diskutera med olika israeliska opinioner inför de fredsförhandlingar som nu förestår.

Och det var självfallet också detta som mitt samtal med premiärminister Olmert handlade om. Jag avbröt honom i arbetet på det stora anförande som han skall hålla onsdag kväll på den konferens där jag talar tisdag kväll.

På konferensen sitter vi nere vid Medelhavets strand i det angenämaste av vinterväder. Ockupationspolitikens verklighet känns på något sätt långt borta – ändå finns den bokstavligen inom synhåll. För israeliska deltagare är det uppenbart att ett möjligt kärnvapenhot från Iran känns närmare.

De närmaste dagarnas diskussioner kommer onekligen att bli spännande.

President Peres sade i sitt middagstal att Israel slits mellan känslor av fruktan och känslor av hopp. Så är det säkert – och uppgiften för statsmannaskap är att se till att det blir hoppet om fred som leder politiken framåt under detta år.