Hela Sudans fred

Att det kom att bli många samtal om situationen i Sudan och Tchad under min vecka i New York är inte så märkvärdigt.

Den 27 oktober inleds i Tripoli försöken att få till stånd ett förnyat fredsavtal om Darfur under ledning av Jan Eliasson och Salim Salim.

Betydelsen av de ansträngningarna är uppenbara.

Men samtidigt tilltar min oro för att det stora fredsavtalet mellan landets norra och södra delar – det s k Comprehensive Peace Agreement – håller på att börja erodera. Det siktade bl a på fria val i landet i dess helhet 2009 och en folkomröstning i landets södra delar 2011 om de vill vara en del av Sudan eller ej.

De olika steg som skulle tas i genomförandet av CPA förefaller att gå allt trögare. Och uppbyggnaden av en fungerande administration och ekonomi södra Sudan går – trots nya oljemiljarder – utomordentligt långsamt.

I detta ligger mycket betydande risker för landet och regionen i dess helhet, vilket jag gav uttryck för i en radiointervju i New York i dagarna.

I diskussioner både inom EU och med FN har jag sagt hur viktigt det är att vi ägnar uppmärksamhet åt Sudan i dess helhet – och trots nödvändig koncentration på Darfur-förhandlingarna nu också tydligt sätter upp ptoblemen med förverkligandet av CPA på agendan.

Sudan är Afrikas största land – men är ett utomordentligt sammansatt sådant. Skulle landet börja att brytas ner i olika delar skulle konsekvenserna – humanitära lika väl som politiska – för denna del av Afrika riskera att bli mycket omfattande.

I tidningarna läser vi om dagens kriser – men mer sällan om det som riskerar att bli morgondagens.

Sudan illustrerar väl den tesen.

2 Responses to Hela Sudans fred

  1. Kachina skriver:

    Som sagt, den svenska insatsstyrkan måste byggas upp ytterligare, tillsammans med Nordic Battle Group. Liknande förband måste finnas tillgängliga i alla EU:s stater. EU måste bli mer aktivt. Afrika är så att säga ”vårt ansvarsområde” och små konflikter kan växa, nya kan tillkomma. EU måste ta sitt ansvar och förhindra slakt av civilbefolkning.

  2. granitz skriver:

    ”Hela Sudans fred”
    – antagligen måste det mera till än att ”vi ägnar uppmärksamhet åt Sudan”. Världssamfundens misslyckanden beskrivs av Vaclav Havel i en genuint engagerad brännpunktsartikel i SvD om Burma, 2007-09-28: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_259729.svd. Hans, liksom Desmond Tutus ställningstaganden till tragedier i vår omvärld andas mera engagemang och etisk integritet än vad dina texter än så länge gör, Carl Bildt. Du skriver idag 2007-09-30 i SvD om Burma. I en slutkläm räknar du upp länder på ett sätt man inte kan förstå på annat sätt än att du anser de nämnda länderna mest angelägna när det gäller problematik om demokrati och mänskliga rättigheter. Du inkluderar där Kuba (!?) i en kort lista bestående av f.ö. Iran, Zimbabwe. Beror det på 1) att du är nyss hemkommen från USA; 2) din politiska bias som är så allt överskuggande; eller 2) genuint svagt omdöme?
    De stora ur människorättsynpunkt beklagliga fånglägren på Kuba, som upprör en hel värld ligger på av USA annekterat område. I din uppräkning av stater du bekymrar dig över finns det lilla öriket Kuba, trots att en växande opinion internationellt (och inom USA och EU) ser kvarstående sanktioner mot landet som orättvisa och obefogade.
    Du förbiser att räkna upp länder som Egypten, Nordkorea, Kina, m.fl. Om man vill uppträda som förespråkare för mänskliga rättigheter måste det göras trovärdigt, konsekvent och opartiskt, och utan de alltid igenkännbara politiska glasögonen och dolda taktiska agendan. Än så länge har du ett stycke kvar till ex.vis Vaclav Havels och Desmond Tutus genuina engagemang i tragedier i vår omvärld. Med din möjlighet att göra dig hörd, vore det tråkigt om du inte kom fram till att du kanske borde börja förvaltade ditt tillfälle.

%d bloggare gillar detta: