Personligt stöd

Fick just tag på Bronislaw Geremek i Europaparlamentet för att på det sättet ge honom mitt personliga stöd och få lite mer information i ärendet.

Enligt min mening skulle det sätta ett mycket farligt exempel för framtiden om det plötsligt blev möjligt för regeringar att av det ena eller andra skälet återkalla mandatet för t ex ledamöter av Europaparlamentet.

Men vi får se hur det går. Sista ordet i denna sak är alldeles säkert inte sagt.

7 Responses to Personligt stöd

  1. David Igra skriver:

    För att inte bli alldeles för parodisk kanske man bör undvika uttrycket ”polsk riksdag” men det passar så väl in i denna situation.

    Det är onekligen så att Polen har utvecklat sin demokrati ganska väl under den senaste tiden, så detta besynnerliga agerande från deras sida är minst sagt överraskande.

  2. Kachina skriver:

    Bra, Carl. Att du ringde upp Geremak. Ditt och de andra EU- ländernas stöd är oerhört viktigt just nu.

    Om jag får fråga. Har du fått tag på Dawit Isaak över telefon? Även om Eritrea är primitivt, tror jag att det finns telefon i fängelserna, åtminstone hos ledningen. Varför inte ringa, presentera dig som Sveriges utrikesminister och be att de hämtar Isaak, så att du får prata med honom.

    Det skulle visa eritreanerna att Isaak inte är en liten skit som vi struntar i. Det kanske skulle ringa en liten klocka i den eritreanska skallen som säger att Isaak är en betydande man, här måste vi ha silkesvantar.

  3. Intressant att få inblick i ditt arbete. Tack.

  4. pebben skriver:

    Det tackar vi för. Att du ringde Gerek. Agerandet från den polska regeringen är minst sagt besynnerligt och samtidigt mycket besvärande. För Polen. Men sista ordet är väl in sagt ännu. David Igra skrev om “Polsk Riksdag” – det ligger nära till hands att tänka i de banorna. Du nämner uttrycket “utvidgningströtthet” i debatten hos vissa länder. Och det är ett stort problem. Ett av dem åtminstone. Och denna “trötthet” bör vi ta på blodigt allvar. De som jag talat med under en längre tid om EU, har samtliga pekat på att utvidgningen kostar för mycket. Dvs, man tycker att andra “problem” borde behandlas först. Dvs de EU-frågor som gemene man upplever som “sina egna” och betydligt mer verklighetsnära än utvidgningsproblematiken. Vi borde kanske göra mer av att förklara sambanden mellan utvidgning och andra EU-frågor.

  5. writingisawasteoftime skriver:

    är det här verkligen den riktiga carl bildt? *nyfiken*

  6. avalexandria skriver:

    pebben: det är definitivt så att utvigdningströttheten har samband med EU i stort. När man har problem att diskutera grundläggande värderingar kan samarbetet i stort mista legitimitet. Ta inställningen till religion som exempel. Där inte de medlemsstater som finns nu kan enas, hur ska EG då kunna diskutera Turkiets inträde med någon form av gemensam ståndpunkt. Eller skilsmässoharmoniseringen. Där gjorde Sverige bra ifrån sig förresten. Kudos till CB, även om det var någon statssekreterare som åkte dit.

    Ta diskussionen i närområdet för att kunna utvidga.

  7. krikon skriver:

    Men det måste väl vara möjligt för ett medlemsland att sparka en parlamentsladamot?

%d bloggare gillar detta: