Snabbt ToR Tallinn

12 september 2014

TALLINN: Även om det är mitt i slutskedet av vår valrörelse var det viktigt att komma över hit i går kväll för den informella middagen med mina nordiska och baltiska kollegor.

Vi är ju ett väl sammansvetsat team som ömsesidigt drar nytta av varandras vishet, perspektiv och informationer. Och inte minst i dessa dagar är det betydelsefullt.

Så vi letade oss i en buss och dimma ut till en restaurang vid stranden av Finska Viken en bra bit öster om Tallinn för några timmar av mycket informell diskussion i går kväll.

Viktigt var inte minst att få en klarare bild av vad som hände när ryska FSB kidnappade en estnisk polis alldeles på den estniska sidan av gränsen förra fredagen.

Nu står polisen åtalad i Moskva för spioneri.

Vi enades snabbt om att göra ett formellt uttalande från vårt mer formella möte i dag på förmiddagen till stöd för Estland och med krav på att polisen omedelbart friges.

Det handlar, alldeles självklart, om en allvarlig situation.

Och i går kväll gjordes också ett uttalande av en talesman för EU i samma ärende.

Självfallet ägnade vi tid åt att gå igenom läget när det gäller den ryska politiken gentemot Ukraina och de kommande stegen i detta avseende.

Nu träder ju nya förstärkta sanktioner mot Ryssland från såväl EU som USA i kraft.

De ryska motsanktionerna inte minst när det gäller livsmedel har ju sina märkliga drag – bortsett från att det generellt sett är ett märkligt drag från Kremls sida.

Medan import av fisk från Norge stoppas är det fritt fram för såväl Island som Färöarna, och inte minst från den senare noteras nu en markant ökning av exporten av lax till Ryssland.

Om sedan all denna lax verkligen kommer från Färöarna är en annan sak. Det sägs att det redan börjat säljas räkor från Vitryssland i Moskva.

Men nu är det morgon, och jag hinner inte med mera än att vara med i det sedvanliga s k familjefotot innan det är dags att återvända till Stockholm.

Mina duktiga medarbetare från UD lämnat jag kvar på det fortsatta mötet under dagen.

Nu är det närmast torgmöte i Stockholm med finansminister Anders Borg och infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd som står på programmet.

I det nummer av ansedda The Economist som utkommit i dag finns en analys av Sverige och den svenska valrörelsen som alldeles säkert kommer att läsas världen över – och som måhända dessa dagar borde läsas på sina håll också i vårt land.


Bra stöd för vår politik

11 september 2014

VÄSTERÅS: Snabbt och bra kampanjmöte här denna dag i slutspurten av den valrörelse som ju börjat få ordentligt med vind i seglen under den senaste veckan.

Och i går var jag i Norrköping, Linköping och Åtvidaberg i samma ärende.

I dag på morgonen kom så nya och viktiga sysselsättningssiffror som inte saknar relevans för valrörelsen.

Med nästan 100.000 nya jobb under det senaste året visar det sig nu att det tillkommit ca 340.000 nya jobb sedan regeringsskiftet 2006.

Och det visar att jobbpolitiken som denna regering drivit faktiskt fungerar – och fungerar bra.

Denna dag inleddes dock med sedvanligt regeringssammanträde där vi fattade beslut om att lägga propositioner till riksdagen om ratificering av de viktiga EU-avtalen med Ukraina, Georgien och Moldavien.

Arbetet med dessa avtal har ju varit viktigt för oss under de senaste åren som ett led i arbetet med EU:s Östliga Partnerskap.

Och inte minst mot den bakgrunden var det tillfredsställande att regeringen i dag kunde fatta dessa beslut.

Jag utgår från att det kommer att finns ett mycket brett stöd i riksdagen för dessa avtal, och att riksdagens beslut kommer att kunna fattas under hösten.

Nu återvänder jag till Stockholm för några snabba sammanträden på UD i olika ärenden, och därefter lyfter jag mot Tallinn.

Där är det nu det årliga mötet med alla de nordiska och baltiska utrikesministrarna, men med anledning av vår valrörelse blir det för min del bara kvällens middag som jag har möjlighet att delta i.

Med all sannolikhet kommer diskussionen på middagen att domineras av våra bedömningar av hur den ryska politiken utvecklas, liksom av hur vi på olika sätt kan hjälpa Ukraina i dess svåra situation.

Viktigt är att den vapenvila som ingåtts i de östligaste delarna av Ukraina verkligen håller, och att det därmed kan skapas bättre förutsättningar för en mer politisk process mellan främst Ryssland och Ukraina.

De ytterligare sanktioner som EU nu fattat beslut om kommer att träda i kraft, men samtidigt är det ju självklart att det alltid måste finnas en beredskap att modifiera eller häva dessa om Ryssland är berett av upphöra med sin aggression och destabiliseringspolitik.

Där tror jag dock knappast att vi ännu är.

I går publicerades i Bryssel och Washington den årliga stora opinionsundersökningen Transatlantic Trends som ju också jämför opinionen i Sverige med den i ett antal andra länder.

Det finns åtskilligt i denna rapport som är av intresse, men jag noterade med speciell tillfredsställelse att 74% i Sverige förklarade att de stöder det sätt regeringen sköter vår utrikespolitik på.

Och den siffran skall då jämföras med ett europeiskt genomsnitt på 52% och en motsvarande siffra i USA på 35%.

I går offentliggjordes förslaget till fördelning av ärenden i den nya EU-kommissionen, och som bekant fick Cecilia Malmström den politiskt mycket tunga och viktiga handelsportföljen.

Det var den position som stod högst upp på vår önskelista, men vi visste ju också att bl a Tyskland hade gjort exakt samma prioritering.

Men att det nu blir Cecilia är ju ett viktigt erkännande såväl till henne som till den tyngd som Sveriges regering i dag har i EU-politiken.

På olika andra poster blev det också från vår utgångspunkt tillfredsställande och lovande nomineringar, med försöken att spela ner den viktiga utvidgningspolitiken som möjligt smolk i glädjebägaren.

Man satte nu ”utvidningsförhandlingar” snarare än ”utvidgning” i arbetsbeskrivningen för en av kommissionärerna för att därmed ligga i linje med Jean-Claude Junckers strategisk okloka uttalanden i denna fråga.

Nå, det är en viss förbättring i förhållande till vad som tydligen planerades för någon vecka sedan, men fortfarande oklokt mot bakgrund av EU:s uppenbara strategiska intresse av reformpolitik, samarbete och integration i vårt omedelbara närområde.


Värna EU:s trovärdighet

09 september 2014

UPPSALA: Mitt på dagen i dagen i dag blev det så utflykt hit till Uppsala för klassiskt politiskt torgmöte tillsammans med EU-minister Birgitta Ohlsson.

Opinionsundersökningarna denna valrörelse är spretigare än vanligt, men är dock entydiga på två utomordentligt viktiga punkter.

Den ena är att gapet mellan alliansen och de rödgröna partierna har minskat tämligen rejält under den allra senaste tiden.

Och den andra är att det fortfarande är ovanligt många väljare som säger att de ännu inte har bestämt sig för vilket parti de skall lägga sin röst på.

De rödgröna partierna sammantaget har fortfarande ett övertag, men i dag finns det nog ingen politisk bedömare som inte säger att valrörelsen hitintills påtagligt har ändrat situationen och att det har alla förutsättningar att bli mycket jämnt och mycket spännande.

De många TV-debatterna har säkert haft sin betydelse, och inte minst duellen mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven i TV i söndags. Att en favör gett alliansen en skjuts framåt är uppenbart.

Vid sidan av sakfrågorna är det nu allt mer regeringsfrågan som rycker fram. De flesta väljare vill ha någon typ av besked om vilken regering som kan komma efter valet.

Och den önskan är ju mycket rimlig.

Alliansen har ett klart, tydligt och trovärdigt regeringsalternativ.

Men på den rödgröna sidan slås jag av hur osäkerheten snarast är i tilltagande.

Stefan Löfven närmast ropar på hjälp för att undvika att miljöpartiet och vänstern skall få för stort inflytande över honom om det nu skulle gå den vägen, och det inger knappast så stor förtroende.

Men som siffrorna nu ser ut skulle han riskera att hamna i ett mycket påtagligt beroende av dem – långt större än vad jag är övertygad om att de trodde skulle bli fallet innan valrörelsen inleddes.

Och detta skulle alldeles självklart öka den politiska osäkerheten inte minst men inte enbart när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Att detta är någonting som vi inte behöver i denna osäkra tid borde vara tämligen uppenbart.

När Birgitta Ohlsson och jag talade och svarade på frågor på Stora Torget här var det också dessa frågor som helt och hållet stod i centrum.

Utvecklingen i Ukraina fortsätter självfallet att kräva uppmärksamhet.

Sent i går blev vi i Bryssel klara med det senaste paketet av sanktioner mot Ryssland.

Detta beställdes ju av stats- och regeringscheferna vid deras möte som en reaktion mot att Ryssland nu fört in reguljära förband i striderna i Ukraina. Det handlar om en ny invasion.

Några medlemsstater svävar nu på målet i denna fråga, vilket knappast är särskilt lyckligt.

Sanktioner är självfallet inget självändamål, utan bara ett av flera medel i en samlad politik. Och att lyfta sanktioner kan stundtals vara ett än tydligare instrument än att införa dem.

Skulle Ryssland vara berett att ta bort sina trupper från Ukraina skulle självklart grunden för detta senaste sanktionspaket bortfalla. Men om det bromsas utan att så sker så är det ju dessvärre uppenbart att det påverkar EU:s trovärdighet i denna viktiga fråga.

Och EU:s trovärdighet är viktig.

I går var Frank Belfrage i Bryssel som Sveriges representant i styrelsen för nyinrättade European Institute of Peace, och han rapporterade att EIP nu verkligen kommit igång med stark styrelse och kompetent ledning.

Direkt från Bryssel åkte styrelsens ordförande Staffan de Mistura till Beirut och Damaskus i sin egenskap av FN-representant med uppgift att försöka få ett slut på kriget i Syrien. Men Staffan kombinerar väl sina bägge hattar för FN och för EIP.

Morgondagen blir för min del också fortsatta diskussioner med valrörelsen.

Det blir möten i Norrköping, Linköping och Åtvidaberg och – fruktar jag – påtagligt sen återkomst till Stockholm.


Valrörelse i strålande väder!

07 september 2014

STOCKHOLM: I dag har för min del varit en dag med kampanj runt om i Stockholms-området. I strålande varmt och vackert väder!

Det var Vällingby, Tensta, Sundbyberg, Vasaparken och Medborgarplatsen. Samtal och diskussioner. Intryck och kontakter.

Och trevligt att också hälsa på valarbetare från andra partier. I vår demokrati är respekten för varandra alltid viktig.

Roligast var utan tvekan Tensta marknad, som ju numera blivit tradition.

Här möts världen mitt uppe i den svenska verkligheten, och det blev många diskussioner som ibland handlade om Sverige men ofta om olika utmaningar i andra delar av världen.

Vad vi kan och måste göra åt den terrorism som ISIL står för blev en fråga på flera av dessa möten.

De representerar ett tydligt hot också mot vårt eget samhälle, och det är alldeles utomordentligt att det finns en medvetenhet om detta.

Här måste vi, alldeles uppenbart, nationellt och internationellt vara beredda att göra mera.

Min kommande vecka blir, av lätt insedda skäl, en vecka dominerad av slutskedet i vår egen valrörelse.

Och någon roll borde ju rimligen utrikes- och säkerhetspolitiken spela även i denna. Jag skrev om saken i Expressen i dag, med länk via min svenska Twitter här till höger.

I morgon är jag kvar här i Stockholm med en del som måste göras i anslutning till Rysslands aggression mot Ukraina och det nya EU-beslut om nya sanktioner som kommer.

Till spännande och viktiga utvecklar i omvärlden hör ju också den folkomröstning om möjlig självständighet för Skottland som kommer i veckan efter vårt eget val.

I dag visade en opinionsundersökning för första gången att alternativet självständighet hade störst stöd. Gapet har successivt krympt, men detta var en dramatisk förändring.

Ett sådant resultat skulle få dramatiska konsekvenser först och främst för Storbritannien, men skulle också få mycket betydande både direkta och indirekta effekter för Europa i övrigt.

Valet är ett val som skall och som kommer att träffas av de som deltar i folkomröstningen i Skottland, men det vore dumt att dölja att jag känner en betydande oro för vad som kan komma om dagens opinionsundersökning har rätt.

Min vecka i övrigt blir – av lätt insedda skäl – i allt väsentligt en vecka i Sverige, men jag hoppas i alla fall att torsdag kväll hinna hoppa över till Tallinn för att delta i middag där med de nordiska och baltiska utrikesministrarna.


Fart och god stämning

05 september 2014

KASTRUP – ARLANDA: Det blev en dag av valrörelse med möten, diskussioner, frågor och icke så få ”selfies” runt om i västra Skåne i dag.

Och även om mitt budskap är långt ifrån glättigt och löftesrikt märks det att det finns ett påtagligt intresse för de utrikes- och säkerhetspolitiska frågeställningarna i valrörelsen.

Ärlighet varar längst också i politiken, och då är det viktigt att också i en valrörelse tala om den mer bekymmersamma omvärld som Sverige har att manövrera i under de kommande åren.

Och det var fulla hus och fulla torg i Helsingborg. Lund och Malmö. Strålande sol bidrog självfallet även den till att göra dagen lyckad.

Att avgöra stämningar i en valrörelse är inte alltid det lättaste, och jag har egentligen inte varit ute tillräckligt mycket för att uttala mig med alltför stor säkerhet.

Men den stämning jag möter är en stämning av optimism och tillförsikt. Det finns en känsla av att alliansen och inte minst dess partiledare hitintills har gjort en stark valrörelse.

Och av att det inledningsvis stora gapet mellan blocket nu borde börja att minska.

I morgon blir det så fortsatt kampanj, men nu mer på hemmaplan i Stockholm.

Under tiden skall ju också utrikespolitiken skötas.

Uppgifterna om en överenskommelse om vapenvila i de samtal som hållits i Minsk är självfallet glädjande, även om jag inte haft möjlighet att värdera dess detaljer ännu.

Viktigt är, som jag skrivit tidigare, att ryska trupper och ryska vapen dras bort från Ukraina, och att landet kan kontrollera sin egen gräns.

Sedan kan man ju hoppas att det blir möjlighet att genomföra det val till det ukrainska parlamentet Radan som skall ske i oktober också i dessa delar av landet.

Med demokratiskt valda företrädare finns ju helt andra förutsättningar för samtal och överenskommelser.

Men sannolikt är det att hoppas på för mycket. Den ryska agendan ser nog lite annorlunda ut.

Förhoppningsvis får vi lite närmare informationer under det kommande dygnet för att kunna värdera detta bättre.


Gårdagen i Newport

05 september 2014

KÖPENHAMN: Efter tidig start från London har jag nu landat här och tar tåget över Öresund för min dag i Helsingborg, Lund och Malmö.

Och jag måste säga att jag tillhör dem som njuter varje gång jag var möjligt att fara över denna vackra bro som förenar Skåne och Själland och skapar så mycket av nya möjligheter.

Borta i Newport i Wales går Nato:s stora toppmöte nu in på sin andra dag. Försvarsminister Karin Enström deltar i ett ministermöte med de länder som nu får möjlighet till ett lite mer utvecklat partnerskap med Nato.

Och mycket uppmärksamhet kommer alldeles säkert att ägnas möjligheterna till någon typ av vapenstillestånd mellan Ryssland och Ukraina.

Jag hade ett flertal samtal med president Poroshenko kring detta under gårdagen. Han gör förvisso sitt bästa men om det kommer att finnas ett konstruktivt gensvar på andra sidan är långt ifrån säkert.

Under tiden fortsätter arbetet i Bryssel med EU:s förstärkta sanktioner, och det är självfallet viktigt att så sker.

De beslutades mot bakgrund av att Ryssland fört in reguljära förband i striderna i östra Ukraina, och så länge dessa finns kvar bör också dessa sanktioner verka.

Gårdagens viktigaste möte var det stora mötet med alla länder som deltagit i ISAF-operationen i Afghanistan under de gångna åren. Och det blev till stor del en summering av det som uppnåtts med denna Nato:s särklassigt största operation genom åren.

Afghanistan är fortfarande ett av världens fattigaste länder, men det till det som kan noteras hör förvisso att förbättringar inte minst i grundläggande hälso- och sjukvård lett till att medellivslängden i landet under dessa år ökat med inte mindre än 20 år.

Nu står man mitt uppe i det första demokratiska maktskiftet någonsin i landets långa historia, och det är kanske inte överraskande att det sker lite trevande.

Men det finns goda förhoppningar om att de två huvudkandidaterna Ashraf Ghani och Abdullah Abdullah när alla röster kontrollerats skall kunna komma överens om någon form av samregerande i landets intresse.

Förutsättningen för att detta skall lyckad är dock det internationella samfundets fortsatta engagemang och stöd – politiskt såväl som ekonomiskt.

Inte minst det senare är viktigt. Fram till i alla fall 2022 kommer det att krävas en betydande internationell finansiering av de afghanska säkerhetsstyrkorna. Skulle denna fallera finns en betydande risk för att allt annat fallerar också.

Från svensk sida kommer vi ju att koncentrera våra insatser främst på utvecklingsbistånd i övrigt. Under det kommande decenniet räknar vi med att kunna bidrag med ett belopp kring 1,2 miljarder dollar, och det är ju en i sammanhanget högst betydande siffra.

Men vid sidan av ISAF-mötet – som var den egentliga anledningen till att jag kom till Newport – gavs det självfallet möjlighet till många andra samtal och möten. Inte minst var samtalen och samverkan med Finlands representanter på plats viktiga.

Vid sidan av Ukraina diskuterades åtskilligt om det hot som ISIL utgör och vad som kan göras.

Jordaniens kung Abdullah höll ett passionerat anförande om det hot som nu finns, och företrädare för bl a Bahrain och Förenade Arabemiraten bidrog med sina inte mindre bekymrade bedömingar.

Och i brittiska media också i dag på morgonen är denna fråga större än t o m utvecklingen i Ukraina. Premiärminister Cameron har i starka ordalag varnat för hotet, och det förs en debatt om möjligheten av att också Storbritannien skall bidra med flygattacker för att bekämpa ISIL-hotet.

Men alldeles självklart kan detta bara bli relevant och verkningsfullt som ett led i en betydligt mycket bredare strategi.


Blivit sent

04 september 2014

NEWPORT: Timmen har blivit sen och jag lämnar nu Nato-toppmötet här, beger mig till Londons flygplats Heathrow och överlämnar ledarskapet för den svenska delegationen till Karin Enström.

Mycket tidigt i morgon bitti bär det så vidare till Köpenhamn för en dag av valrörelse i Helsingborg, Lund och Skåne innan jag sent på kvällen kommer hem till Stockholm.

Om mötena här under dagen finns självfallet åtskilligt att säga, men jag tror faktiskt att det får vänta tills i morgon.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 434 andra följare