Bekymrade perspektiv i Visby

05 oktober 2014

VISBY: Prognosen talade om regn, men det har blivit en vacker helg här i Visby med spännande diskussioner, Visby-dagen med alla aktiviteter i går och Gripen-flygplan svepande förbi på sina uppdrag över spända Östersjön.

Det var bra länge sedan dessa s k Visby-konferensen i regi av Jarl Hjalmarsson-stiftelsen arrangerades för första gången, men fokus i diskussionerna har alltid varit i huvudsak detsamma – säkerhet och utveckling inte bara i Östersjö-området utan i det vidare östliga Europa.

Så här har nu samlats bedömare och aktörer från Moskva, Kiev, Tbilisi, Vilnius, Warsawa, Tallinn, Bryssel och Washington för några dygn av diskussioner om de utmaningar vi står inför.

Och det är ju ett i grunden förändrat läge sedan många av oss sågs här i Visby för motsvarande diskussion för ett år sedan.

Inte ens den dystraste profet kunde då förutse att Putin skulle slå in på den politik gentemot Ukraina som vi sett sedan dess.

Nu kom mycket av diskussionen här alldeles självklart att handla om detta.

Djup oro för den ekonomiska situationen i Ukraina som förvärrats mycket tydligt under de allra senaste månaderna, och lite olika meningar om hur den politiska situationen skulle utvecklas efter valet den 26 oktober.

Men dysterheten var, åtminstone i det lite längre perspektivet, nästan ännu större när der gäller Ryssland.

Dess statsbudget för 2015 beskrevs av sakkunniga i termer av en krigsbudget och det samtidigt som vi kommer att se en väsentligt svagare ekonomisk utveckling i landet under kommande år.

Sanktionerna är då bara en mindre del av orsakerna till detta – frånvaron av modernisering och öppning i förening med utvecklingen på energimarknaderna är de dominerande.

Hur detta kommer att påverka politiken fanns det olika meningar om.

Men de flesta möjligheter som lades på bordet i våra diskussioner var av den arten att de kommer att leda till nya bekymmer.

Självklart talades det åtskilligt om den ekonomiska och politiska situationen i EU också.

Hur den nya uppsättningen av personer i institutionerna i Bryssel kommer att agera i den mer utmanande situation vi nu befinner oss i kommer att bli av största betydelse.

Öster om Gotland var det i går val i Lettland. Och när resultaten nu kommer in förefaller förutsättningarna goda för att den sittande koalitionen kommer att fortsätta vid makten i Riga.

Och det har sin speciella betydelse också i ljuset av det kommande EU-ordförandeskapet.

I dag är det så parlamentsval i Bulgarien och dessutom presidentval i Brasilien. Bägge resultaten blir viktiga.

Nu återvänder jag dock till Stockholm för att spendera de närmaste dagarna där. Det är ju en del som måste ställas i ordning i den nya situationen.

I mitten av veckan blir det dock en utflykt till Bryssel.


Ny regering – och nu till Visby

03 oktober 2014

STOCKHOLM: Så har då Sveriges nya regering tillträtt, och jag har gratulerat min efterträdare Margot Wallström såväl offentligt som privat på det sätt som är en självklarhet.

Regeringens politik skall och kommer säkert att kommenteras av andra. Jag ser inte det som min uppgift.

En viss synpunkt på organisationen av regeringens arbete kan man dock tillåtas att ha.

På två punkter av betydelse från min tidigare utgångspunkt väljer man nu att organisera om regeringen och regeringskansliet.

Den ena är att EU-frågorna flyttas från statsrådsberedningen till utrikesdepartementet.

Möjligen har detta sin bakgrund i att Margot Wallström ju har en betydande erfarenhet av just EU-frågorna, och det är förvisso en faktor som inte skall försummas.

Men annars är EU-politiken numera knappast utrikespolitik – om man undantar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken liksom utvidgningsfrågorna.

En mycket betydande del av EU-politiken har en tydligare förankring i dels finansdepartementet och dels alldeles självklart statsrådsberedningen med dess mer övergripande ansvar för alla frågor i regeringens arbete. Det är naturligare att se EU-frågorna som inrikespolitikens europeiska förlängning snarare än som klassisk utrikespolitik.

Men detta hindrar inte att den modell man nu valt är en modell som tillämpas också i vissa andra länder. På sikt tror jag dock att den är utgående – numera har EU-samarbetet sådan tyngd och bredd att det krävs en lite annan syn.

Den andra frågan är nu handelspolitiken som förs över till näringsdepartemetet.

Självfallet kan det finnas skäl även för detta, men nackdelen är att vi inte längre har någon separat minister för utrikeshandel som dels kan hålla Sveriges fana för en fri och öppen världshandel högt och dels på hög nivå kan främja svensk handel och öppna dörrar runt om i världen.

Att de nordiska frågorna nu förflyttas från utrikesdepartementet till statsrådsberedningen kan däremot vara naturligt – och det av ungefär samma skäl som det finns anledning för att sätta ett frågetecken för förflyttningen av EU-politiken i motsatt riktning.

Varje regering organiserar sitt kansli på det sätt den tycker är bäst för att uppnå de politiska mål man satt, och det är självklart så att det är dessa snarare än detaljerna i regeringskansliets organisation som är det avgörande.

Själv ger jag mig i kväll iväg till Visby och den årliga konferens som Jarl Hjalmarsson-stiftelsen alltid har där vid denna årstid. Sommaren är bakom oss, och det brukar vila ett behagligt lugn över den vackra staden mitt i Östersjön.

Det blir perspektiv och politik i det östliga Europa i allmänhet och Ryssland i synnerhet som kommer att vara i centrum för helgens diskussioner där. Inte minst blir det ett spännande deltagande från Ryssland självt.

Helgen blir också en helg av viktiga europeiska val som det kommer att finnas all anledning att följa.

Först är det val i morgon i Lettland, och det säger sig självt att det blir viktigt. Kommer krisen i öster att leda till större förändringar i det lettiska politiska landskapet?

Valet har ju också sin betydelse mot bakgrund av att Lettland vid årsskiftet övertar ordförandeskapet i EU från Italien, och bl a kommer att stå som värd för det nya toppmötet med EU och det Östliga Partnerskapet i Riga kommande vår.

På söndag är det så val i Bosnien, och här är frågan om de oroligheter vi såg främst i den s k Federationen i början av detta år kommer att leda till att de ekonomiska och sociala utmaningarna prioriteras högre än de mer nationella motsättningar som annars alltför lätt dominerar.

Och i den delen av Europa blir det på söndag också val i Bulgarien, där ett regeringsskifte nu framstår som mycket sannolikt.


Allians för framtiden

02 oktober 2014

STOCKHOLM: Så har vi då klarat av det sista sammanträdet med alliansregeringen för den här gången, och snart är det iväg till riksdagen för att vara närvarande där i samband med att votering sker om det redan två gånger bordlagda förslaget till ny statsminister.

Det är så det fungerar.

Flyttlådorna har min del redan gått från Arvfurstens Palats.

Jag flyttar nu till lite mindre ståtliga lokaler.

Dels kommer jag att ha ett rum i riksdagen i egenskap av gammal partiledare och statsminister, och det ger ju en närhet till det politiska skeendet i olika avseenden.

Och dels har jag hyrt två rum som kontor på annan plats för attfå ordning på papper och annat och organisera min verksamhet.

Jag återgår till det jag var före oktober 2006 – en fri företagare i fred och framtid, som jag brukade formulera det då.

Det skall inte döljas att delar av regeringen i dag på morgonen var något lite märkt av den avslutningsfest vi hade i går kväll och en bra bit in över natten med alliansens alla politiska medarbetare i regeringskansliet.

Där formades alliansen för framtiden!

Vi var ett antal som var med och mindes motsvarande fest efter regeringsskiftet 1994.

Den natten slutade i Estonia-katastrofens oerhörda tragedi, och estade sig som sådan fast i minnet hos alla oss som var med.

Men det var också en fest som ytterligare förstärkte både personliga och politiska band.

Så är det också nu.

Allianspartierna lämnar i god och demokratisk ordning över regeringsmakten, men gör det med en tillförsikt om den egna politiken som ju snarast stärks av det som nu kommer ut om olika rödgröna kompromisser som i många fall tvingas acceptera vad de tidigare kritiserat och varit mot.

I morgon tillträder en ny utrikesminister, och sätter mig ner bakom skrivbordet här. Vederbörande kommer att mötas av en hälsning med genuina välgångsönskningar från mig.

Och jag kommer inte att se det som min uppgift att i detalj kommentera den politik som den nya regeringen kommer att föra på dessa områden.

Däremot kommer denna blogg alldeles självklart att fortsätta. Och utan att säga att jag varit ålagd några alltför kvävande diplomatiska hänsynstaganden under de gångna åren kanske utrymmet för mina kommentarer om framför allt olika aspekter av det internationella skeendet att vidgas.

Närmast på mitt program i mitt nygamla liv står en informell säkerhetspolitisk konferens i Visby under helgen. Den brukar vara både trevlig och givande.


Anförande och avtackningar

30 september 2014

STOCKHOLM: I går höll jag då anförande på Utrikespolitiska Institutet om utrikespolitiken under de senaste åtta åren och utmaningar som ligger framför oss.

Och på detta följde sedan en alls icke ointressant frågestund.

Den intresserade kan ta del av antingen texten eller se inspelningen på såväl anförandet som den efterföljande frågestunden.

Sedan blev det i går kväll mycket trevlig middag med dem som varit mina närmaste medarbetare under de senaste åtta åren.

Avtackandet har sedan fortsatt under dagen på UD. Och det skedde i dag eftersom Ewa Björling skulle iväg med planet till New York på ett allra sista uppdrag.

Viktigt var inte minst att avtacka kabinettssekreterare Frank Belfrage som ju nu slutar efter 50 oavbrutna år i UD:s tjänst.

Om jag under dessa år haft en del med utrikespolitiken att göra så är det samtidigt Frank som med din djupa erfarenhet också har varit den som skött utrikesförvaltningen.

Han är diplomaternas diplomat och oöverträffad i alla dessa hänseenden.

Men sedan dessa avtackningar har det blivit riksdagens högtidliga öppnande med alla dess ceremonier, ingredienser och inslag.

Först i Storkyrkan, sedan en snabb korv på Myntorget, kö framför paraden i solen på Helgeandsholmen, till statsrådsbänkarna för sista gången, musik, sång och öppning och sedan mingel, mingel och mingel.

Det är så det bruka vara – med undantaget att det inte fanns någon regeringsförklaring eftersom rn sådan inte förändras förrän på fredag förmiddag.

Åtskilliga intervjuer blev det också denna dag.

Jag underströk hos Mats Knutsson i SVT att en ny regering snabbt måste ge besked om svenska insatser för att hjälpa till med arbetet mot Ebola. Det bör ligga högst upp på dess lista.

Vi hade gärna gjort det, men det ansågs att föregripa den kommande regeringen. Men då är det extra viktigt att skiftet inte medför någon nämnvärd försening.

Nu på kvällen har så vi alla – riksdag, regering och diverse andra dela av Sverige – varit i Konserthuset och lyssnat på musik av alla de olika slag, och det är alltid en trevlig och avkopplande inramning av denna ceremoniella dag i vår parlamentariska demokrati.

I morgon blir det i allt väsentligt vad som brukar betecknas som inre arbete. Det återstår en del av detta.


Nya riksdagen samlas

29 september 2014

STOCKHOLM: Det blev inte något inlägg här i går på det sätt som är brukligt, och det får jag väl i all ödmjukhet be om ursäkt gör. Jag brukar ju ge lite av en bild av vad min kommande vecka innebär.

Och denna kommande vecka innebär ju det formella regeringsskiftet, och kommer för min del naturligen att domineras av detta.

I dag är det upprop med den nya riksdagen, liksom val av talmän, och i morgon blir det så högtidligt öppnande, dock utan sedvanlig regeringsförklaring.

Den förväntas i stället komma på fredag i och med att en ny regering då träder till efter en formell omröstning om statsminister i riksdagen på torsdagen.

Hade det inte varit för detta hade jag i dag med stor sannolikhet varit i Afghanistan på installation av den nye presidenten Ashraf Ghani.

Betydelsen av detta det första demokratiska maktskiftet i landets historia kan knappast överskattas, även om ju vägen med överenskommelse om maktdelning mellan de två kandidaterna inte varit alldeles enkel.

Sveriges stridande bidrag i landet har ju nu avslutats, men Afghanistan kommer att förbli en viktig partner och den största mottagaren av svenskt bistånd under de kommande åren.

Och därför hade jag gärna markerat vårt stöd genom närvaro i Kabul i dag.

Till dagens viktiga händelser hör ju att Europaparlamentet startar sina utfrågningar av de föreslagna ledamöterna av kommissionen de kommande åren, och först ut är Cecilia Malmström med de allt viktigare handelsfrågorna.

Säkert kommer mycket att handla om frihandelsförhandlingarna TTIP med USA, där ju olika mer eller mindre grumliga grupperingar försöker att kasta grus i maskineriet.

Cecilia kommer säkert att tala om den mycket stora betydelsen av ett sådant avtal för de europeiska ekonomierna, men måste samtidigt manövrera för att ett avtal fullt ut har parlamentets stöd.

För min del innebär denna dag bl a att jag håller ett angörande på Utrikespolitiska Institutet med lite av en tillbakablick på mina åtta år som utrikesminister.

Det var ju i ett anförande på UI i början av december 2006 som jag skisserade linjerna i den utrikespolitik som jag ville föra, och det blir ju en naturlig utgångspunkt för mina reflektioner senare i dag.

I morgon har vi så samling på UD där Ewa Björling, Hillevi Engström och jag tackar för alla de insatser alla på UD gjort under dessa år. Och det blir redan i morgon eftersom Ewa ända in i det sista skall ut och företräda Sverige i världen.

Själv stannar jag dock hemma dessa dagar av demokratiskt maktskifte även i vårt land. Det är viktigt för alla att det sker på ett så smidigt och bra sätt som möjligt, och numera har vi ju fått en viss vana vid detta.

Den kommer vi alldeles säkert att ha användning för också framgent.


Vi måste mångdubbla insatser mot Ebola!

25 september 2014

NEWARK: Så är jag då på väg hem från vad som rimligen var min sista resa som Sveriges utrikesminister.

Och det blev en intensiv och nyttig serie av dagar med FN här i New York, även om det självfallet blev med restriktionen att jag inte hade någon möjlighet att uttala mig om Sveriges politik bortom slutet av den kommande veckan.

Denna dag gick i de olika humanitära krisernas tecken.

På förmiddagen var det ett viktigt seminarium med Intenationella Röda Korset om vikten av att skydda sjuk- och hälsoarbetare i olika konfliktsituationer.

Inte minst i konflikten i Syrien har sjuk- och hälsovården och dess personal varit föremål för närmast systematiska attacker. Och detta strider alldeles självklart mot den internationella humanitära rätten.

Från detta möte gick jag mer eller minde direkt till mötet om Ebola-krisen allra främst i Liberia, Guinea och Sierra Leone.

Det blev skrämmande vittnesbörd från de tre ländernas presidenter – två av dem på videolänk – och en mycket stark appell av president Obama om det utomordentliga allvaret i situationen.

Insatserna för att möta sjukdomen måste nu tjugodubblas för att det skall vara möjligt att bryta den alarmerande utvecklingen. FN inrättar en speciell nödorganisation, och USA har satt in militära styrkor för att snabbt få den nödvändiga hjälpen på plats.

Världsbankens president var kanske den som var allra starkast. Han ha hållit många anföranden under senare år om Afrikas framgång – tillväxt kring 5% år efter år – men såg nu risker för att allt detta skulle komma att mer än äventyrs.

Han vädjade om att vi alla skulle göra mycket mera – och att vi målet- göra det omedelbart och nu.

Det gäller också Sverige.

Det kommer att bli en av mina mycket starka rekommendationer till vår nya regering att man ser på möjligheterna att påtagligt och snabbt öka också Sveriges insatser för att möta denna katastrofala utgivning.

Politiken var dock inte alldeles frånvarande denna dag.

På eftermiddagen satt jag ner en stund med Ukrainas premiärminister Arsenij Yatsenjuk och diskuterade landets utveckling och vad vi olika sätt kan göra för att hjälpa.

Och han kommer också att träffa Fredrik Reinfeldt innan han i kväll återvänder till Europa och till Kiev.

Jag hann också med att på FN-högkvarteret underteckna det formella avtalet om vårt militära bidrag till FN-insatsen MINUSMA i Mali. Det blir vår första substantiella bidrag till FN:s viktiga fredsoperationer på åtskilliga år.

Svårigheterna skall inte underskattas när fokus för våra fredsbevarande operationer nu ändras från Mazar-e-Sharif i Centralasien till Timbuktu i Sahara.

I flera avseenden ser jag större utmaningar i denna nya operation i Mali än de vi hade att hantera under åren i Afghanistan. Bara under detta år har 23 FN-soldater omkommit i området.

Men nu är i alla fall avtalet på plats, och strax efter nyår skall våra ca 250 svenska soldater också finnas på plats vid Timbuktu.

Och därmed inleds ett nytt och viktigt skede i vårt FN-engagemang.

Självfallet har det under dessa dagar också blivit åtskilliga andra samtal både i högst konkreta ärenden och allmänna ämnen. Denna vecka här i New York, när en betydande del av världens ledare finns på plats, ger betydande möjligheter i dessa avseenden.

Men snart lyfter planet över Atlanten. Jag hoppas att det blir möjlighet till lite sömn. Någon gång efter lunch fredag borde jag vara tillbaka i Stockholm igen.


ISIL, Ukraina och ISIL

25 september 2014

NEW YORK: Även om president Obama inledde sitt anförande i den allmänna debatten på FN här med starka ord om Rysslands aggression mot Ukraina har det varit frågor om terrorism och ISIL som varit de dominerande under dagen.

Och mycket kom att fokuserar på det möte på högsta nivå med FN:s säkerhetsråd som ägde rum under eftermiddagen.

Under senare år har vi ofta haft anledning att beklaga att FN har varit förlamat på grund av splittringen i säkerhetsrådet, var det i dag möjligt att anta den viktiga resolutionen 1271 med 15 röster mot noll i säkerhetsrådet.

Och det var självfallet viktigt.

Resolutionen antogs under det sjunde kapitlet i FN-stadgan, vilket gör den mycket bindande för alla medlemsstater.

Sverige tillhörde kretsen av 104 stater som var medförslagsställare till resolutionen, men den kommer att ställa krav också på oss vad gäller våra lagar.

En del av detta har redan inletts, en del diskuterades under den gångna valrörelsen och en del kommer det nu att finnas anledning att fokusera ytterligare på.

Lite paradoxalt blev det i dag när SVT med kritiskt tonfall försökte göra sensation över att också Sverige, i likhet med så gott som alla europeiska stater, förklarade att vi är en del av de samlade insatserna mot ISIL och terrorismen.

Det hade nog varit en betydligt större nyhet om vi, i kontrast mot de andra nationer vi samarbetar med, inte hade varit med. Och det hade med rätt varit en inställning som kritiserats.

Som avslutning på dagen bjöd USA:s utrikesminister John Kerry på traditionell s k transatlantisk middag med alla utrikesministrar från Europa och Nordamerika. På samma sätt som andra år blev det trevliga diskussioner.

Detta var min åttonde och sista middag i detta sällskap, vilket också noterades. Det har varit tre olika amerikanska utrikesministrar under dessa år – för att nu inte tala om hur många europeiska det har varit.

Jag fokuserades på den strategiska betydelsen av dess handelsförhandlingarna TTIP och dels Ukrainas framtid.

Lyckas vi med TTIP är det bra – om vi misslyckas är det katastrofalt. Och jag argumenterar för att också utrikesministrar måste engagera sig tydligare för att processen skall bli framgångsrik.

Lyckas vi i vårt stöd för Ukraina kommer det också att påverka Rysslands framtid och detta kommer också att vara avgörande för Europas säkerhet under kommande decennier.

Mitt i det omedelbara taktiska manövrerandet med konfliktens olika detaljer tror jag att det är avgörande att ha klarheten i dessa perspektiv.

I morgon gryr så en ny dag med nya frågor – intill dess att jag på kvällen sätter mig på ett plan tillbaka över Atlanten i riktning mot Europa och Sverige.

Jag måste ju hem och packa.

Men innan dess är det viktiga frågor som måste diskuteras.

Först på förmiddagen tillsammans med Internationella Röda Kors-kommittén om hotet mot sjuk- och hälsovård, och alla som arbetar med denna, i konfliktområden.

Att detta är viktigt behöver knappast påpekas särskilt.

Sedan på eftermiddagen Ebola och kampen mot denna farsot. Det kommer att bli ett av denna FN-veckans allra viktigare möten, och alldeles självklart kommer jag att finnas där.

Och jag kommer att återvända på både Twitter och här om de diskussionerna.

Men nu är det snart midnatt, och dags att stänga denna butiken tills vidare..


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare