Tillbaks till Stockholm

25 augusti 2014

GÖTEBORG: Nu går tåget tillbaka till Stockholm efter en både stimulerande och produktiv dag med alla Sveriges ambassadörer här.

Det var landshövdingen Lars Bäckström i Västra Götaland som var vår värd under överläggningarna på länsstyrelsen här, och sedan paraderade några av regionens spännande globala företag och institutioner revy under dagen.

Landshövdingen föreläste själv om statsförvaltningens uppgifter i en lagbunden demokrati, och tog dikten om landshövdingen ur Fänrik Ståls Sägner till stöd för sina teser.

Men sedan blev det forskning på Chalmers, den allt viktigare livsmedelsindustrin, bägge Volvo, AstraZeneca, SKF och Göteborgs Hamn i en imponerande kavalkad av världsomspännande engagemang och verksamhet.

Och det var nog ett mycket bra sätt att inleda ett sändebudsmöte som detta. Det är ju den svenska verkligheten som skall vara utgångspunkten för de insatser som vi gör.

I morgon i Stockholm skall vi så diskutera de mer handgripliga utrikespolitiska utmaningarna, och då är det jag som inleder den diskussionen.

I år blir det en tydligare tyngdpunkt också på de rent säkerhetspolitiska frågeställningarna i närområdet än vad som brukar vara fallet vid möten som detta.

Tiderna har ju – som bekant – blivit sådana.


Börjar veckan i Göteborg

24 augusti 2014

GÖTEBORG: Från överläggningarna på Harpsund har jag nu anlänt hit som förberedelse för att alla Sveriges ambassadörer från världens alla hörn kommer hit i morgon och får sig till livs samhällsliv och företagsamhet i denna del av Sverige under ett dygn.

Under eftermiddagen passade jag på att besöka några av allianspartiernas valstugor här i centrum och prata med valarbetare och människor som passerade förbi.

Stämningen var såväl god som optimistisk.

Att socialdemokraterna inte hade satt upp sin stuga än var lite märkligt – jag brukar faktiskt titta in också där när jag är här.

Gårdagens diskussioner på Harpsund var självfallet inte bara centrerade kring ekonomi och budget, utan handlade också om valrörelsen och hur den utvecklades.

Och det fanns en påfallande tillförsikt i de olika intryck och observationer som rapporterades.

Att vi står inför betydande utmaningar är uppenbart, men förvirringen inom oppositionen inte minst under den gågna veckans olika debatter har ju samtidigt varit tämligen så uppenbar.

Min kommande vecka blir självfallet en viss blandning av valrörelse och olika aspekter på den europeiska och internationella utvecklingen. I ljuset av hur osäker den senare är finns det också en betydande flexibilitet i min planering.

Här är jag i alla fall under morgondagen, och ser mycket fram mot det.

Viktigt för Göteborg blir i dessa dagar lanseringen för globala media av den nya modell XC90 som beskrivs som den första från ”nya Volvo” och som skall börja tillverkas på Torslanda här i januari.

Men det som är viktigt för Göteborg är självfallet också mycket viktigt för Sverige. Den äldre modellen XC90 var ju under några år Sveriges viktigaste exportprodukt, med ett exportvärde på omkring 40 miljarder kr årligen under de mest framgångsrika åren.

Sent i morgon kväll kommer jag dock att vara tillbaka i Stockholm för olika aktiviteter där under huvuddelen av tisdagen innan jag ger mig iväg till Halmstad för att under en del av onsdagen vara med om SNS:s storsa årliga konferens där.

Mot slutet av veckan blir det dock Europa igen.

I Milano samlas mitt på dagen på fredag EU:s utrikesministrar för det informella möte som ordnas under varje ordförandeskap, och på lördag eftermiddag samlas i Bryssel EU:s statsa- och regeringschefer för att inte minst fullfölja sin del av utnämning av ledande personer som inom EU under de kommande fem åren – nu främst ordförande i Europeiska Rådet och Hög Representant för utrikes- och säkerhetspolitiken.

I tiden som dessa är det självklart att detta är positioner som måste besättas av personer med tyngd, trovärdighet och förankring. Annars är självfallet risken betydande att EU:s tyngd när det gäller att möta de olika utmaningar vi i dag står inför kommer att minska.

Och dessa ser gradvis allt värre ut.

I Ukraina har i dag firats landets självständighetsdag, men det förefaller som om det samtidigt varit kraftiga strider i landets östligaste delar. Uppgifter från Nato säger ju att reguljärt ryskt artilleri inne i Ukraina nu deltar i dessa.

I sitt tal i Kiev i dag sade president Poroshenko att det som tidigare kallats en ”anti-terroristoperation” nu i stället är Ukrainas nya självständighetskrig. Det är tunga ord.

På tisdag träffar han i Mins Rysslands president Putin, och då kommer också bl a EU:s Catherine Ashton att vara på plats, liksom EU:s kommissionärer för handels- och energifrågor.

Det blir ett viktigt möte, och en viktig bakgrund för våra diskussioner i Milano.

Också perspektiven söderut är mycket bekymmersamma.

Den viktiga regeringsbildningen i Bagdad har råkat ut för nya svårigheter, och i Libyen har dagens kraftiga strider vid Tripolis internationella flygplats fört landet än längre mot kaos och sammanbrott.

Och här handlar det om utvecklingar med grava konsekvenser också för oss i Europa.

Så det blir en vecka med viktig valrörelse och med tunga också utrikespolitiska utmaningar.


Ärlighet varar längst

23 augusti 2014

HARPSUND: Så är det då dags för den traditionella sensommarsamlingen med regeringen för att diskutera främst de ekonomiska utgångspunkterna för det budgetförslag för 2015 som skall presenteras gör riksdagen i höst.

Att Sveriges ekonomi i ett europeiskt perspektiv står stark tror jag knappast någon kan förneka.

När har träffade den ansedda ekonomen Fred Bergsten i går – årets svensk-amerikan med rötter i trakten kring Kumla – var han mycket tydlig i sitt lovprisande av det som han tycker att Sverige hade åstadkommit under de senaste åren.

Och en del förde han också tillbaka till de ekonomiska reformer av olika slag som vi ju genomförde i början av 1990-talet. Om detta har han skrivit i bl a Washington Post.

Men varje situation har ju samtidigt sina utmaningar, och det är självfallet kring dessa som en regering måste koncentrera sina i insatser.

Många av dessa har ju sin bakgrund i den bekymmersamma situationen i vår omvärld.

Ekonomierna i vår omvärld går inte fullt så bra som vi hade hoppats. Försvaret kräver alldeles uppenbart ökade resurser under en lång följd av år. Starkt ökat flyktingmottagande kräver kortsiktigt mer pengar. Vårt humanitära ansvar i världen kan vi inte springa bort från.

Från socialdemokratiskt håll ser jag att man anser att Anders Borg och jag ägnar oss åt ”teaterkonster” när vi talar om dessa saker.

Men om de tror att de kan fly verkligheten riskerar de ett mycket brutalt uppvaknande.

Och – brukar jag hävda – ärlighet varar alltid längst.

Alltför cyniska politiska kommentatorer talar om att detta möjligen är valtaktik. De vet inte vad de talar om.

Jag skulle vilja se den s k taktiker som rekommenderar att man skall sätta flyktingpolitiken i centrum för valrörelsen.

De s k taktikerna i olika partierna har nog i stället haft den alldeles motsatta rekommendationen. Och på sina håll verkar det ju som om man också lyssnat på dem.

Och sanningen är ju – som knappast någon kan ha missat – att det faktiskt hänt och händer allvarliga saker i vår omvärld.

I TV4:s Nyhetsmorgon i dag på morgonen intervjuades jag lite mer utförligt om detta, och på min svenska Twitter finns en länk för dem som vill titta på den intervjun.

Sedan vi haft våra diskussioner om detta och annat i regeringskretsen, och Anders Borg gjort sin sedvanliga redovisning för den samlade pressen, fortsätter vi i sedvanlig ordning lite mer informellt.

Och det är i alla fall min förhoppning att Fredrik Reinfeldt bjuder på någon sensommarspecialitet senare i kväll.

I morgon bör det så för min del vidare mot Göteborg och mötet med alla Sveriges ambassadörer där under måndagen.


Ansvar i en orolig tid

22 augusti 2014

STOCKHOLM: Så har jag då landat från världen mitt i den begynnande svenska valrörelsen.

Och den har ju sina speciella inslag.

I onsdags kallade finansminister Anders Borg och jag till pressträff för att informera om att en betydligt mycket mer bekymmersam bild i omvärlden i olika avseenden kommer att ställa nya krav också på Sverige.

Och det kan ju anses rimligt att detta också redovisas i en valrörelse som ju skall handla om framtiden.

I fokus var de starkt ökade kostnaderna för ett starkt ökande antal flyktingar som söker sig till Sverige. Vi är nu uppe i siffror som påminner om de vi hade under Bosnien-krigets värsta år i början av 1999-talet.

Och alldeles självklart kostar detta pengar.

Att Sverige också ekonomiskt gynnas av invandringen i det lite längre perspektivet hindrar ju inte att olika aspekter av mottagandet i det korta perspektivet kostar pengar.

I debatten har attityderna till detta varit förvirrade.

Sverigedemokraterna talar självfallet om invandringens kortsiktiga kostnader, men vägrar att erkänna dess långsiktiga vinster. Det förvånar knappast.

Mer förvånande är då den socialdemokratiska inställningen där man vägrar att tala om de kortsiktiga kostnaderna, samtidigt som man självfallet är tydlig och bra om de långsiktiga vinsterna.

En realistisk och ärlig politik måste se båda dessa delar av politiken, även om det alldeles självklart är de långsiktiga vinsterna som skall vara styrande för den politik som vi skall föra.

Men det handlar, när vi talar om ansvar i en orolig tid, inte bara om detta.

Jag pekade på att vi har anledning att räkna med ökade kostnader för olika humanitära insatser, liksom att vi ju planerar för ökade kostnader för försvaret under kommande år.

Ett försämrat läge i omvärlden riskerar ju dessutom att också påverka möjligheterna för vår export, vilket även det påverkar statens budget.

Allt detta tyckte vi att det var viktigt att ärlig och tydligt redovisa. Det är en verklighet som ingen regering kommer att kunna springa bort från.

Reaktionen från oppositionen var att detta var taktik och att det hur som helst inte var någonting som man skulle prata om. De föreföll att föredra strutsens attityd till de nya krav som en mer bekymmersam omvärld ställer också på Sverige.

Aftonbladets ledarsida i går var kostlig när man dels sade att allt det vi sade var taktik och dels att det ju faktiskt är sant.

Men det är ett ovedersägligt faktum att vi nu är på väg in i mer krävande och svåra tider, och att de ställer skräpta krav också på vår politik.

Det före en tilltagande internationell debatt om hur vi skall kunna möta det hot som just nu ISIL representerar. Men utmaningen är större än så. Vi har ett bälte av sönderfall och strider söder om Europa som skapar nya utmaningar också när det gäller vår säkerhet.

Och just när jag skrivet detta kommer det in rapporter om upptrappad rysk intervention i östra Ukraina.

Redan har konstaterats enheter ur den ryska 76:e luftlandsättningsdivisionen – ett av Rysslands klassiska intervrntionsförband, stationerat i Pskov alldeles vid Estlands gräns – inne i östra Ukraina, och nu har man uppenbarligen utan tillstånd sänt in delar av den s k humanitära konvojen i samma områden.

Det handlar alldeles uppenbart om ett försök att med kombinerade militära, politiska och civila insatser säkra en enklav i östra Ukraina som bas för de fortsatta ansträngningarna. Och det handlar tveklöst om vad som måste beskrivas som aggression.

Utan att måla kända potentater på väggen i onödan är det uppenbart att detta leder till att vi måste tänka på vårt försvar i det lite längre perspektivet. Liksom på våra olika former av säkerhetssamarbeten.

Perspektiv och utmaningar som dessa måste finnas i en valrörelse.

Det kan inte bara handla om en löftespolitisk karusell – nya körkortslån ena dagen, gratis bredband andra dagen o s v – samtidigt som man sticker huvudet i sanden när det gäller de utmaningarna i omvärlden som påtagligt kommer att påverka också oss.

För då riskerar uppvaknandet efter valdagen att bli tämligen så brutalt. Och väljarna med viss rätt känna sig lurade.

I morgon är det så dags för regeringen att sedvanligt samlas på Harpsund för att gå igenom de ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för det budgetförslag som skall läggas till riksdagen efter valet.

Och på söndag fortsätter jag från Harpsund till Göteborg.

Varje år samlar vi ju Sveriges ambassadörer runt om i världen till det s k sändebudsmötet, och en innovation jag introducerade förra året var att förlägga delar av detta utanför Stockholm.

Ambassadörerna skall ju representera Sverige i dess helhet, och då är det bra att de får en bredare bild än bara Stockholm.

Förra året var vi i Linköping, och nu blir det som sagt Göteborg.


Överväldigande i Kurdistan

19 augusti 2014

BURGAS: Nu är det mellanlandning här i Bulgarien på väg hem från en minst sagt välfylld dag i Kurdistan i norra Irak tillsammans med EU:s kommissionär för humanitär hjälp Kristalina Georgieva.

Hon och hennes medarbetare lämnar oss här. De gör imponerande insatser när det gäller att i EU:s namn hjälpa runt om i världen.

Jag tror att jag sanningsenligt kan säga att det var ett mycket uppskattat besök, och det blev speciellt bra genom att vi reste tillsammans.

Det visade konkret och samlat europeiskt engagemang.

Det är en överväldigande humanitär kris vi står mitt uppe i framför allt i de nordliga delarna av Irak.

Sedan början av sommaren har ytterligare närmar en miljon människor fördrivits eller flytt framför allt genom ISIL:s attacker först mot Mosul i mitten av juni och därefter mot Nineve-slätten och kurdiska områden i början av augusti.

Och detta kommer ovanpå kanske lika många människor som tvingades på flykt i vintras i Anbar-provinsen i de västligare delarna av landet.

Men om situationen där i dag vet vi tyvärr ganska lite – situationen är alldeles för osäker.

I grunden handlar det om en kris som utlösts av en kombination av kriget i Syrien och av den sekteristiska politik som Maliki-regeringen i Bagdad drivit under de senaste tre åren eller så.

Nu är den omedelbara uppgiften att hjälpa människorna, och vi har under dagen träffat såväl hela FN-familjen av hjälporganisationer som de erfarna och imponerande frivilligorganisationer som i dag finns på plats.

Oerhört mycket har gjorts – men oerhört mycket mer måste göras.

Och självfallet är Sverige mycket viktigt. Många tackade för våra insatser.

Någonstans i luftrummet mötte vi sannolikt de två svenska Hercules-flygplan som tidigare i dag lyfte hemifrån med olika former av hjälp.

Men sedan kommer det att handla också om pengar.

Det som dock måste till är en övergripande politisk strategi. Den handlar om Bagdad och Erbil, men den handlar också om Ankara, Teheran och Rijadh.

Vi hjälper nu de som fördrivits eller flytt, men för många av dem är självfallet frågan hur deras framtid kommer att se ut. Och än finns det inte några riktigt trovärdiga svar på den frågan.

När vi satt med ärkebiskopen från Mosul, liksom hans företrädare på posten, var han mycket tydlig med att de som han representerade vill kunna flytta tillbaka.

Men när vi talade med de ledande företrädarna för yeziderna – den folkgrupp som ju direkt hotades av folkmord, men där internationella insatser gjorde att de flesta kunde räddas – var bilden betydligt mycket mer komplicerad.

Guvernören i Mosul – nu i Erbil – tillhörde de något mer förhoppningsfulla.

Han trodde att de insatser som ju förstärks skulle kunna fördriva ISIL från Mosul, och att det skulle vara möjligt för de flesta att komma tillbaka.

Och vi diskuterade olika säkerhetsarrangemang i olika delar av det vida området som skulle kunna skydda de utsatta och fördrivna.

Det var svårt att inte imponeras av den generositet och öppenhet som kännetecknade de kurdiska myndigheternas olika insatser i denna också för dem mycket svåra situation.

Men de har ett besvärligt finansiellt läge efter det att Bagdad i januari slutade med budgetbetalningar. Och även om man sedan i maj börjat direkt export av olja är produktionen för liten för att generera de resurser man verkligen behöver.

Och det gäller i all synnerhet i det läge som i uppkommit. Omhändertagandet kräver, även med den omfattande internationella hjälpen, stora insatser.

Till den i allt väsentligt humanitära dagens mer politiska inslag hörde en timslång överläggningar med den kurdiska presidenten Barzani i hans eget palats en bit upp i bergen.

Vi känner numera varandra väl, och det blev ett framtidsinriktat och intressant samtal, där vi ju också noterade de nära och goda banden mellan våra samhällen.

En bit efter midnatt hoppas jag kunna landa i Stockholm, och i morgon får jag försöka att anpassa mig till de kanske trots allt inte fullt lika avgörande frågor som dominerar vår pågående valdebatt.

Men att det är så har vi ju i grunden anledning att känna en djup tacksamhet för.


I tragedins Irak

19 augusti 2014

ERBIL: Tidigt i går morse hämtade mig ett av våra statsplan mig i Åbo och vi styrde kursen mot krisernas, lidandets och utmaningarnas Irak.

Men först mellanlandade vi i Bourgas i Bulgarien och hämtade upp EU:s kommissionär för humanitär hjälp Kristalina Georgeva och hennes medarbetare.

Det var på det extra mötet med EU:s utrikesministrar i Bryssel i fredags som vi denna gemensamma resa, med välsignelse också av Catherine Ashton diskuterades.

Såväl EU-kommissionen som Sverige tillhör ju de stora humanitära givarna i världen. Under de senaste åren har vi ju påtagligt byggt ut denna del av vår politik. Inte minst var det Gunilla Carlsson som drev på denna utveckling.

Regelmässigt är Sverige den fjärde största humanitära givaren i världen, med EU-kommissionen som nummer två och EU sammantaget som särklassigt ledande i världen.

Och då var det naturligt att vi två reste gemensamt för att understryka vår humanitära samlade humanitära hjälp till alla de som nu drabbats av ISIL:s terror och fördrivning.

Andra länder fokuserar på konkret säkerhetsstöd och har erfarenhet och resurser till det. Vi koncentrerar oss på det vi är bäst på och där vi åtnjuter stort anseende och förtroende.

Men självfallet handlar det också om politiskt stöd och att diskutera den långsiktiga också politiska strategi som krävs för att möta det hot mot Irak, mot regionen och också mot oss som ISIL innebar.

Vi landade i ett Bagdad där temperaturen denna dag närmade sig 50 grader, och avverkade på några timmar samtal med presidenten, parlamentets talman och tjänstgörande utrikesministern.

Här var det den politiska och säkerhetsmässiga situationen som var i fokus, men det var också viktigt att understryka att vi vill hjälpa alla i Irak som drabbats av det hemska som skett.

Liksom, självfallet, att detta skall ses som en del i en samlad strategi vars syfte ju är att de som nu tvingats på flykt skall kunna återvända i säkerhet till sin hembygder.

Att det är lättare sagt än gjort är uppenbart, men det är viktigt att detta är det mål som Iraks myndigheter vill att vi skall ha och som vi också skälva uppfattar som riktigt.

När mörkret lade sig över Bagdad flög vi så upp till det Erbil som vi tidigare under dagen hade haft möjlighet att titta ner på.

Och här bar det direkt till middag med premiärminister Barzani och en rad ledande företrädare här.

Och det blev en inträngande diskussion inte bara om de nu akuta utmaningarna på det humanitära området utan de vidare perspektiven för Irak och regionen i ljuset av det som hänt.

Att irakiska och kurdiska styrkor, med flygindustris från USA, någon timma tidigare återtagit kontrollen över den strategiskt viktiga vattenkraftsdammen i Tigris norr om Mosul bidrog alldeles självklar till att höja stämningen.

I dag blir det så en full dag fokuserad främst på de humanitära utmaningarna, men vi skall också passa på och träffa presidenten Barzani i hans residens lite mer uppe i bergen en bit öster om själva Erbil.

Och när mörkret sänker sig över slättlandet och bergen i det historiska landet här nere blir det dags att återvända till Bulgarien och Sverige.


Banden med Finland

18 augusti 2014

GULLRANDA: Arla denna morgon lämnar jag så Nådendal i allra västligaste Finland efter gårdagens eftermiddag och kväll på Finlands presidents sommarresidens Gullranda och de diskussioner vi haft där.

Ingen bilateral relation är viktigare för Sverige än den med Finland.

Och jag tror faktiskt att jag vågar säga att det gäller i andra riktningen också.

Denna relation har många dimensioner, och en av dem under de decennier jag haft förmånen att vara med har varit den typ av informella diskussioner och sammankomster som vi nu haft här på Gullranda.

Personer har varit betydelsefulla.

Under lång tid spelade näringslivsmannen Aatos Erkko här i Finland en mycket central roll i dessa kontakter, men också diplomaten och den imponerande statsmannen Max Jacobson.

I Sverige fanns under alla dessa decennier akademikern och diplomaten Krister Wahlbäck

I dag finns ingen av dem dessvärre längre, men behovet av kontakter i ett Europa och en värld som snabbt förändras är minst lika stort.

Och det tror jag att alla på ömse sidor som var med om diskussionerna här nu på Gullranda helt och fullt kan instämma i.

Sedan tillhör det ju saken att det finns saker bortom ekonomi och säkerhetspolitik och historia och geografi och allt detta som har sin betydelse.

Bastu. Skärgård. Kräftor. Sånger.

Det kallas förvisso inte alls allians eller så i mer formell utrikespolitisk betraktelse.

Sanningen är nog att det går betydligt djupare än så…


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 399 andra följare