Genom ett försommarfagert Tyskland tar sig tåget fram i riktning Frankrike och Strasbourg.
Det är först i morgon som Sverige mer officiellt tar över ordförandeskapet i Europarådets ministerkommitté.
Men i dag blir det möten med rådets generalsekreterare Terry Davis, rådets kommissionär för mänskliga rättigheter Thomas Hammarberg och medarbetare på vår ambassad här samt senare informell middag med de ministrar som redan är på plats.
Det var 1991 som Sverige senast hade detta uppdrag, och – försiktigt uttryckt! - mycket har hänt sedan dess.
Då hade Europarådet 23 medlemmar – i dag är siffran 47. Endast Vitryssland står utanför, även om nya Kosovo av helt andra skäl nog får nöja sig med väntläge ett tag framöver.
Rådets viktigaste uppgifter ligger tveklöst inom områdena demokrati, rättsstat och mänskliga fri- och rättigheter. Europadomstolen – med möjligheten för individer att vända sig direkt till den – är det starkaste övernationella instrumentet för att värna frihet som finns i världen i dag.
Och behovet är stort.
Under de senaste åren har ca 50 000 fall kommit in till domstolen. Cirka en fjärdedel av dessa kommer från Ryssland, men frågor med anknytning till Turkiet och Cypern är också många.
Det finns skäl att erinra om att det inte bara handlar om ”problemområden” som dessa. Också Sverige kommer då och då i fokus.
Vid slutet av förra året hade domstolen 631 pågående mål mot Sverige. Sju domar fälldes i mål som rörde Sverige, och i inte mindre än fyra av dessa fälldes svenska myndigheter.
Det är en övervakning som Sverige mår väl av – och det är viktigt atrt vi helt och fullt också efterlever dessa domar. Vår möjlighet att vara kritiska mot andra är också en funktion av vår egen respekt för frihet och rätt.
Till morgondagens möte kommer så gott som samtliga utrikesministrar från sydöstra Europa och från södra Kaukasus – de två områden som står i centrum för diskussionen.
Det är t ex första gången på ett decennium som Turkiets utrikesminister kommer.
Därmed blir det i alla fall ett betydligt bättre besökt möte än förra årets, då bara tre mindre länder dök upp. Och enligt uppgift ett av de bästa besökta ministermötena på åtskilliga år.
Måhända tilldrar sig det svenska ordförandeskapet – med det engagmang vi har såväl för mänskliga rättigheter som i områden som Balkan och södra Kaukasus – ett lite större intresse än vad som är vanligt.