Nätvärldens nya och viktiga frågor

STOCKHOLM: Så är jag tillbaka här igen efter diskussionerna på Bilderberg-konferensen strax utanför London.

Alldeles uppenbart är att olika nät- och cyberrelaterade frågor raskt håller på att få allt större betydelse.

När USA:s Barack Obama och Kinas Xi Jiping träffades för informellt toppmöte i Kalifornien förefaller frågan om olika kinesiska cyberoperationer ha tillhört de frågor man från amerikansk sida var allra mest angelägen att ta upp.

Samtidigt ser vi i media olika uppgifter om amerikanska digitala övervakningsprogram som lett till betydande diskussioner också i Storbritannien.

Och frågorna kring det som kallas Big Data – att analysera stora mängder data för att få fram mönster och informationer – och vilka olika konsekvenser de teknologierna kan få blir allt fler.

Vad som är sant och falskt i de senaste mediauppgifterna om amerikanska övervakningssystem återstår att se. Jag noterar att ledande företrädare för Google mycket tydligt dementerar tidningarnas uppgifter vad gäller dem.

Viktigt är att de system för övervakning som kan finnas är tydligt förankrade i rättsordning och lag. Det har vi ju varit mycket noggranna med i Sverige, och jag vet ingenting annat än att det fungerat väl.

Detta gäller vad stater gör. En lite annan sak är ju den bearbetning av information som ligger i begreppet Big Data, och som ju i allt väsentligt sker i den privata sektorn, även om statlig användning säkert också kan förekomma.

Att det här öppnas betydande också positiva möjligheter, t ex när det gäller att bekämpa sjukdomar, är alldeles uppenbart.

Men samtidigt finns det bekymmersamma aspekter när det gäller integritet av olika slag. I vår allt mer digitala vardag avsätter vu ju ständigt allt fler avtryck, och det säger sig självt att det sätt på vilket dessa används inte är likgiltigt.

Till det som kommit ut i dessa dagar hör ett sekretessbelagt s k presidentdirektiv från USA som lägger fast dess politik vad gäller olika former av cyberoperationer.

Och mot slutet av detta står att amerikanska UD skall fortsätta arbetet med att få tillstånd internationella normer om uppträdande i cybervärlden som minskar sannolikheten för olika former av nätattacker och nödvändigheten av att direkt agera mot sådana.

Den uppgiften kommer att bli allt viktigare.

Vi har ju varit pådrivande när det gäller just detta och friheten på nätet. Det är en utomordentligt grundläggande del av det hela.

Men även andra delar är viktiga om vi inte skall hamna i en tilltagande internationell osäkerhet på dessa områden med de allvarliga konsekvenser för våra samhällen som detta i så fall kan få.

Här ligger ett mycket viktigt område för de kommande årens internationella diskussioner. Och det vi sett och hört under de senaste veckorna har visat det med all önskvärd tydlighet.

Den nya veckan inleds för min del med besök i morgon av den Tjeckiska Republikens utrikesminister Karel Schwarzenberg.

Och det är ett besök jag ser fram emot.

Vi har ett nära förhållande som inte bara går tillbaks till en tid när vi bägge arbetade för frihet och mänskliga rättigheter för nationer och människor på andra sidan Järnridån, utan också därför att vi alltid sitter bredvid varandra på EU:s utrikesministermöten med de möjligheter till ständiga små kommentarer som detta innebär.

Men i morgon blir det så seriösa samtal om de olika utmaningar som vi gemensamt i EU står inför.

I Hertfordshire

WATFORD: I vackra Hertfordshire strax norr om London äger årets s k Bilderberg-konferens rum, och hit tog jag nig i går efter Östersjö-mötet i Kaliningrad-området.

På sina håll vävs det mäktiga konspirationsteorier kring dessa konferenser, men de har föga med verkligheten att göra.

Själv tillhör jag dem som sätter värde på den typ av informella diskussioner som konferenser som denna innebär.

I stället för att mest träffa andra utrikesministrar ges här möjlighet till betydligt bredare diskussioner.

Här finns t ex åtskilliga oppositionspolitiker från olika länder liksom ledande journalister.

Dygnen härutanför London ger dessutom en möjlighet att lite närmare följa olika delar av den brittiska debatten i olika frågor.

Frågan om att möjligen leverera vapen till oppositionen i Syrien förefaller t ex ha blivit betydligt mer laddad, och det är notabelt att det finns ett tydligt ifrågasättande av visheten i denna tanke.

Själv skulle jag gärna se ett embargo för samtliga vapenleveranser till Syrien just nu.

Nu finns ju i ställt en risk för att vi får svårare att argumentera mot de planer på vapenleveranser som förefaller att finnas från rysk sida.

Viktigast just nu är att försöka att föra förberedelserna för en möjlig fredskonferens framåt, och det förefaller som om de samtal som skett under de senaste dagarna mellan USA och Ryssland varit påfallande konstruktiva.

Svårigheterna är självfallet enorma. Viljan till genuina förhandlingar torde för ögonblicket inte vara imponerande på något håll.

Och det gör ju att man nu talar om juli snarare än juni innan man kan sätta sig ner och börja tala.

Men gradvis finns en insikt om att det mänskliga priset för att bara fortsätta och fortsätta denna konflikt kommer att bli högre än vad någon borde kunna acceptera.

Svenska Flaggans Dag i Pionersky

PIONERSKY: Någon större dramatik bjöd inte detta ministermöte i Östersjöstaternas råd på, och det är ju också så det skall vara i vårt viktiga regionala samarbete.

För oss är inte minst Östersjöns miljöfrågor viktiga i detta sammanhang.

Och senare år har också inneburit betydelsefulla framsteg.

Polens anslutning till EU och goda ekonomiska utveckling har inneburit betydande investeringar i bättre miljö, och därmed har de utsläpp som tidigare kom inte minst via floden Vistula begränsats högt avsevärt.

Också St Petersburg har genom gemensamma insatser fått ett modernt system för rening av sitt avloppsvatten, vilket självfallet haft stor betydelse.

Det som återstår är att fullborda det reningsverk för staden Kaliningrad som arbetet pågått med under ett antal år, och som ju dessvärre blivit försenat.

Intill dess att det är klart – och det skall förhoppningsvis inte dröja länge – går avloppen från denna halvmiljonstad orenat ut i Östersjön.

I går kväll hade vi utrikesministrar informell middag på en restaurang strax utanför Kaliningrad, men i dag har vi haft vårt möte i presidentadministrationens nybyggda och imponerande anläggning här i Pionersky på Samlands-halvöns norra kust.

Denna ryska provins utgör ju cirka en tredjedel av gamla tyska Ostpreusssn, och spelade under århundraden en viktig roll inte minst i Tysklands utveckling.

Men 1945 ändrades allt detta, den tyska befolkningen flydde eller fördrevs, och en ny flyttades in från det sovjetiska väldets olika delar. Och gradvis sökte man sig fram till en ny identitet.

Sedan cirka ett år tillbaka har de närmare en miljon invånarna här möjlighet att utan visum åka till närbelägna polska staden Gdansk, och det har också blivit en betydande trafik.

Från Kaliningrad åker man till Gdansk och köper livsmedel, som tydligen är billigare i EU än i Ryssland.

Och åt motsatt håll är det inte minst en fråga om att handla billigare bensin.

Självfallet innebär detta att kontakter på olika sätt intensifieras – på samma sätt som sker i området uppe vid Kirkenes som jag ju besökte för bara några dagar sedan.

Vår långsiktiga vision är att man skall kunna röra sig fritt i hela Europa, och det som sker i dessa två fall vid gränser till Ryssland skall ju också ses i detta perspektiv.

Men nu återvänder jag först till Stockholm, och flyger sedan vidare till London för att vara med på årets Bilderberg-konferens i Watford en bit utanför staden.

Svenska flaggans dag kom för min del att firas här i Pionersky, vilket ju var lite ovanligt.

Men det gav i alla fall en god möjlighet för alla Östersjö-områdets utrikesministrar att framföra sina gratulationer på vår nationaldag.

Och det gjorde de också.

Östersjösamarbete i Kants gamla stad

KALININGRAD: Efter regeringssammanträde och några timmar av arbete i övrigt har jag nu anlänt till Kaliningrad inför först middag i kväll och sedan mer formellt ministermöte med Östersjö-rådet i morgon.

I kväll är vi här i Kaliningrad stad, men i morgon skall vi vara i orten Pionyersk vid norra kusten där det byggts en anläggning för den ryska regeringen.

Och det ger ju dessutom lite möjlighet att se också en del av omgivningarna.

Från mitt fönster ser jag den gamla tyska katedral som nu byggts upp igen, och vid vars mur filosofen Immanuel Kant ligger begravd.

Staden förstördes till mycket betydande delar under det andra världskrigets slutstrider, och de ruiner av det tyska som fanns kvar, inklusive det gamla slottet, förstörde man grundligt därefter.

Men Immanuel Kants grav fick vara kvar ostörd också under den sovjetiska pengar. Och sedan dess har åtskilliga tyska pengar gått till att restaurera katedralen.

Bara något stenkast från den ligger dock fortfarande tom och outnyttjad den höga sovjetiska monstrositet som byggdes här för parti- och regionledning en gång i världen.

Och något stenkast åt ett annat håll planeras nu en jättelik fotbollsstadium inför VM om några år. Om det blir så vackert mitt i det hela kan säkert diskuteras.

Men nu är det Östersjö-samarbetet som skall diskuteras.

Ekonomi och miljö står i centrum.

Och vi börjar med middag i kretsen av utrikesministrar i kväll.

Har vi uppnått det vi hoppades på?

KIRKENES: Det är i alla fall strålande väder när vi nu så sakta börjar att samlas här för att fira 20 år av samarbete i Barents-regionen.

Jag landade strax före Norges statsminister Jens Stoltenberg, som passat på att besöka Harstad tidigare under dagen och tala om Norges nordpolitik i största allmänhet.

Och på vägen in hit till Kirkeness mötte jag en kolonn med också ryska bilar som alldeles säkert var på väg till flygplatsen för att möta premiärminister Medvedev när han landar.

Sedan blir det kort Barents-konsert och middag, och i morgon har vi så det egentliga mötet och antar en ny Kirkenes-deklaration med riktlinjer för det kommande samarbetet.

När detta samarbete inleddes för två decennier sedan hade vi stora förhoppningar, och mycket har förvisso skett under denna tid. Om det kommer vi att tala åtskilligt.

Men ändå var nog förhoppningarna större.

Att vi fortfarande brottas med de stora miljöutsläppen från smältverket i Nikel alldeles på andra sidan gränsen här är knappast tillfredsställande.

Och det är ju inte så att det ryska företaget Norilsk Nikel har brottats med förluster under dessa år. Långt därifrån.

Förutsättningarna för ett intimare samarbete finns förvisso. Inte minst gäller detta samarbetet med Murmansk-regionen och de olika mnöjligheter som ju finns på Kola-halvön.

Vi får se hur diskussionerna i kväll och i morgon kommer att utveckla sig.

Efter det mer formella mötet i morgon hoppas jag kunna göra en liten utflykt till den ortodoxa kyrkan i Boris Gleb alldeles på andra sidan gränsen in i Ryssland.

Här låg ursprungligen ett ortodoxt kapell som går tillbaka till 1560-talet, och när gränsen 1826 formellt drogs mellan Ryssland och den tidens Sverige-Norge här uppe gjordes en mycket tydlig utvikning för att kyrkan på västra sidan av Pasvik-elven skulle tillhöra Ryssland.

Och så har det förblivit.

Sverige-Norge kompenserades med att gränsen längs havet flyttades längre österut till Grense Jakobselv, och här invigde Oscar II senare en lutheransk kyrka för att markera den saken.

Detta kan ju tjäna som en illustration på den växlingsrika historien i dessa nordliga bygder.

Och därför kan ett besöka vara spännande.

Men dit är det ett dygn – och innan dess är det mycket som skall hinnas med.

Från Singapore till Kirkenes

SINGAPORE: Diskussionerna på Shangri-La Dialogue är över, spännande middagen med företrädare för svenskt näringsliv i denna del av världen avslutad, och strax börjar den långa resan hem igen.

Men det var påtagligt värdefulla dagar här.

Att som enda utrikesminister från Europa – med undantag av Catherine Ashton – ha möjlighet att delta i de både formella och informella diskussionerna här är tveklöst något av ett privilegium.

De öppna diskussionerna har speglats brett och öppet i media i hela denna region under dessa dagar. Anföranden och frågesvar har skärskådats och analyserats.

Detta är en region som – och den har anledning till det – tar frågor om säkerhet på allvar.

På den avslutande lunchdiskussionen med kvarvarande ministrar handlade det mesta om s k icke-konventionella säkerhetsutmaningar. Och på många sätt är det dessa som dominerar.

Cyberfrågorna har berörts av många. Det är mycket naturligt.

Men också frågor kring organiserad brottslighet, människosmuggling och terrorism. Och också konsekvenserna av olika miljöutmaningar har självklart funnits med i diskussionerna.

Allt detta kräver ökat samarbete, och detta samarbete kräver ökat förtroende.

Men självklart har alla de olika frågeställningarna kring Kinas växande inflytande och makt ständigt funnits med. Dess konsekvenser utgör ju dessa dialogmötens själva kärna.

När jag landar i Stockholm i morgon tillhör ett möte med ordföranden i Kinesiska Folkets Konsultativa Konferens CPPCC Yu Zhengsheng mitt program. Och det ser jag fram mot.

Yu Zhengsheng anlände till Göteborg redan i lördags, och har ett omfattande program med inte minst besök på viktiga företag som Volvo Cars, Atlas Copco och Ericsson.

Det är ett mycket viktigt besök, och det markeras tydligt av att såväl Kungen som riksdagens talman också tar emot för överläggningar.

Men dessvärre blir mitt uppehåll i Stockholm i övrigt inte särskilt långt.

Jag måste iväg till först kort konsert och sedan middag i Kirkenes i nordliga Norge alldeles invid gränsen till Ryssland i samband med firandet av att det är 20 år sedan det s k Barents-samarbetet inleddes.

Då var jag statsminister, och minns väl de förhoppningar vi då knöt till detta.

Jag besökte tillsammans med Rysslands dåvarande utrikesminister Andrey Kozyrev Murmansk för att diskutera de olika nya möjligheter som höll på att öppnas upp.

Nu har två decennier gått, Rysslands premiärminister Medvedev tillhör gästerna i Kirkenes, och vi skall försöka blicka framåt när vi sätter oss ner till det mer formella mötet på tisdag förmiddag.

Och den kommande veckan kommer att handla om samarbetet i vårt eget närområde i fler avseenden.

På onsdag eftermiddag bär det av till Kaliningrad i Ryssland vid Östersjöns strand i samband med mötet med Östersjö-staternas utrikesministrar där på kvällen och torsdagen.

Senast jag var i Kaliningrad beskrevs staden som att den hade en tysk bakgrund, en rysk nutid och en europeisk framtid.

Och det skall bli spännande att höra mera om den öppning av gränsen som ju nu skett mellan hela Kaliningrad-området och den polska regionen och staden Gdansk.

Samma öppning har f ö skett uppe i norr vid Kirkenes och in på den ryska Kola-halvön, men antalet berörda individer är självfallet betydligt mycket färre.

I början av veckan är det också toppmöte mellan EU och Ryssland borta i Yekaterinenburg, och när vi träffas i Kaliningrad på onsdag hoppas jag att det skall vara möjligt att ha en bild av de diskussioner där som möjligen kan ha intresse.

Scenförändringen från säkerhet och samarbete i främst Sydost- och Ostasien till samarbete i Barents- och Östersjö-områdena kan förvisso kännas dramatiskt.

Det är skillnad på Singapore, Kirkenes och Kaliningrad.

Men alla dessa regioner och de nätverk av samarbete och säkerhet vi förmår att etablera är självfallet viktiga för Sverige – och därmed för svensk utrikespolitik.

Att bygga strategiskt förtroende

SINGAPORE: Det yttersta syftet med diskussionerna och dialogerna på den stora Shangri-La konferensen här kan sägas vara att bygga strategiskt förtroende.

Detta är en region i stark ekonomisk expansion och påtaglig politisk omvandling.

I spåret av den första utvecklingen följer också, inte onaturligt, betydande militära satsningar.

Men de politiska relationerna är ofta sköra.

I den omedelbara regionen – Sydostasien – har remarkabla framsteg skett genom samarbetet inom ASEAN, men i den vidare regionen är det inte svårt att se påtagliga spänningar.

Situationen på den koreanska halvön, med en regim i Pyongyang vars agerande av alla uppfattas som farligt, är i en kategori för sig. På sikt är den ohållbar därför att den nuvarande regimen i Pyongyang aldrig kommer att kunna överleva.

Och alla har ett starkt intresse av att de förändringar som måste komma sker i fredliga former.

I många andra områden handlar det mellan ett allt starkare Kina anspråk och intressen som andra länder i regionen uppfattar som minst lika legitima.

Det var en intressant upplevelse att i går kväll höra Vietnams premiärminister närmast vädja om en stark närvaro av USA i regionen, medan antydningarna om en starkt kritisk syn på Kina var långt ifrån diskreta.

Tiderna har förvisso förändrats.

Men i allt väsentligt tror jag att diskussionerna här bidragit till att minska den strategiska misstron.

Japans försvarsminister höll ett anförande som i sin klarhet vad gäller historisk försoning med Kina säkert inte kommer att passera utan diskussion i hans hemland.

Och när vi ministrar här slog oss ner för gemensam och informell lunch var tonläget mellan USA:s försvarsminister och Kinas biträdande ÖB påtagligt öppen och konstruktiv.

Men mycket återstår.

Frågor om säkerhet för handeln och maritima avgränsningar förblir laddade. Och den starka och snabba förskjutningen av maktrelationer innebär en ny nödvändighet av öppen strategisk dialog av den art som dessa dagar innebär.

För USA är det naturligt att förskjuta allt mer av sin militära tyngdpunkt till detta område.

Ca 60% av USA:s flyg- och flottresurser kommer att finnas i det område som lite populärt kan beskrivas som från Hollywood till Bollywood. Här finns några av världens mest expansiva ekonomier och några av världens mest spända områden.

Försvarsminister Chuck Hagel lade vältaligt ut texten om detta, men ville också understryka att detta inte behövde betyda att man vill försvaga sitt engagemang i andra områden.

Och det är säkert ett budskap han kommer att vara än tydligare med när han på tisdag träffar Nato:s försvarsministrar i Bryssel.

Diskussionerna är ett uttryck inte minst för det som kallas ”defence diplomacy”, och som i många områden blir allt mer betydelsefullt. Att bygga nätverk av förtroende och samarbete mellan olika länders militära struktur är självfallet av betydelse.

I morgon fortsätter diskussionerna här under några timmar.

Och innan jag sedan sätter mig på olika flygplan i syfte att komma tillbaka till Stockholm hoppas jag kunna sitta ner med olika företrädare för svensk företagsamhet här i Singapore för att lyssna på deras bedömningar av denna spännande region.