Den globala och den nära instabiliteten

18 oktober 2014

BODRUM: Årets möte organiserat av några olika tankesmedjor här på den turkiska kusten har haft att diskutera större utmaningar än något av de tidigare möten av detta slag som avhållits.

Över alla diskussioner hänger frågan om vi inte har kommit in i en längre period av global instabilitet, och att denna till betydande del är fokuserad på det europeiska närområdet.

Men det handlar också om, för att använda ett nu populärt intryck, en medioker global ekonomisk utveckling.

Och till detta skall läggas alla de olika effekterna av den accelererande digitala revolutionen.

Självfallet är det situationen i den arabiska världen och de olika konflikterna där som dominerad. Och dessa påverkar ju inte minst Turkiet mer och mer.

Just ligger världens fokus mycket på ISIL och de olika ansträngningarna att bekämpa dess försök att sätta upp ett expanderande kalifat. Men det säger sig självt att det bara är en del av den vidare utmaningen i regionen.

Om ISIL kommer att lyckas i sina ambitioner eller inte återstår att se.

Själv tillhör jag de som tvivlar.

Att bygga stater är inte enkelt, och det är ju faktiskt detta som man bu försöker. Men jag tror samtidigt att det kan ta betydande tid innan vi ser detta misslyckande, och att detta i sig kan komma att öppna dörrarna för nya svåra utmaningar.

Att hålla ihop Irak på ett eller annat sätt är alldeles avgörande.

Oroande just nu är hur det bildas olika shia-milisförband som kastar sig in i kampen mot ISIL.

Men i ett längre perspektiv riskerar detta att leda till att Irak rämnar, och detta kommer påtagligt att spela ISIL eller dess efterträdare i händerna. Och uppskjuta ytterligare det misslyckande som jag tror förr eller senare måste komma.

På lite distans från denna konflikt har vi också en situation i Libyen som inte minst från ett EU-perspektiv är djupt oroande.

Ca 100.000 flyktingar har kommit in i EU från det sönderfallande Libyen bara under detta år.

Oljeproduktionen i Libyen fungerar till betydande del, men inkomsterna distribueras till de olika milisgrupper som sedan manövrerar och strider mot varandra på ett sätt som förstör vad som möjligen finns av en libysk stat.

Och konsekvenserna av detta riskerar att bli allt värre och värre.

I våra diskussioner fanns de som inte såg något alternativ till någon form av ”boots on the ground” om det skall bli möjligt att stabilisera denna viktiga del av Europas omedelbara närområde.

Utanför vårt mötesrum lyser solen frestande över det blåa Medelhavet, men det blir inte mycket tid över för dess frestelser.

I kväll blir det dock lite mer informella middag inne i Bodrum. Men jag misstänker att den kommer att domineras av våra fortsatta diskussioner.


Reflektioner över Asien

16 oktober 2014

SEOUL-ISTANBUL: Det var en dag med en bit mer än elva timmars flygning över Asirn från Seoul hit, och sedan kommer det att bärs vidare från Istanbul ner till Bodrum för helgen där.

Och faktiskt var det klart väder hela vägen under denna dag.

Medan de flyg från Ostasien med destination Helsingfors man då och då tar sveper upp över norra Sibiriens ödemarker har Korean Air i dag tagit mig över Asiens verkliga hjärta.

Vid Tianjin på den kinesiska kusten var trafiken med fartyg till de stora hamnarna imponerande.

Det talas mycket i dessa dagar om hur den kinesiska ekonomin bromsar in från en tillväxttakt kring 10% till någonting som antas ligga kring 7,5%. Och skillnaden är inte obetydligt – det ser vi inte minst på världens råvarumarknader just nu.

Men även detta är en expansion, och jag ser att trafiken från Kinas hamnar ökade med 6% under september. Fartygen jag såg lastade väl till del julhandeln i Europa och Amerika.

Över norra Kina var luftkvaliteten denna dag betydligt bättre än vad som dessvärre ofta är fallet.

Man borde ha kunnat se solen i Beijing i dag.

Och norr om Beijing kunde jag i den klara luften i alla fall blicka ner på den kinesiska muren. Att bygga imponerande infrastruktur har tradition i landet.

Det inre av Kina och av Asien fascinerar i sin storhet och ödslighet. Vi flög strax söder om Mongoliet, och då och då dyker det upp städer och industrier. Vägar och järnvägar har planerats med linjal.

Men i Xinjiang är det de väldiga öknar som en gång Sven Hedin tog sig fram igenom som dominerar. Hans bravader framstår sannerligen inte som mindre när man nu bekvämt från 13.000 meters höjd blickar ner på denna ödslighet.

Snöklädda bergskedjor markerade att vi lade Kina bakom oss och tog oss in över Kazakhstans väldiga och successivt allt plattare land.

Av Aral-sjön finns nu inte mycket kvar. Delar här och där skymtar förbi. Och denna enorma ekologiska katastrof har utvecklats snabbt bara under de senaste åren.

Åtskilliga flygningar fram och tillbaks till Afghanistan har ofta fört mig över den krympande sjön.

Efter timmarna över väldiga Kazakhstan börjar mörkret komma över Kaspiska Havet. När vi flyger in över Dagestan är det fortfarande sol uppe hos oss, men därnere börjar det redan bli mörkt.

Kaukasus snötäckta toppar kontrasterar mot det tilltagande mörkret, och man skymtar ljusen där nere från Tbilisi och Batumi.

Och så bar det vidare över Svarta Havet till landningen alldeles på andra sidan av Bosporen.

Jag är åter i Europa.

Men Asian fascinerat. Och varje besök jag gjort under åren i Korea har förvisso imponerat.

Och denna gång hade jag bättre möjligheter att se utvecklingen när det gäller teknologi, industri och undervisning, och det gavs dessutom rikliga möjligheter med spännande samtal inte minst med företrädare för den mångfasetterade koreanska universitetsvärlden.

Inte sällan kommer frågan om utvecklingen i norr och en möjlig återförening upp.

Härom dagen dök så Kim Jong-un upp igen på några bilder efter den långa bortavaro som ju lett till en flod av spekulationer.

Men på mig ser uppställningen på dessa bilder så spänt arrangerad ut, och leendena så artificiella, att de snarare förstärker bilden av en tilltagande osäkerhet i Nordkorea. Och förutom den slutna gruppen kring ledaren finns det inte en antydan till någon annan levande individ på serien av bilder.

Tydligt är att regimen där vill att Seoul skall lätta på de olika sanktioner som infördes efter torpederingen av det sydkoreanska fartyget i mars sänkningen 2010. Det har varit budskapet också i en del av de överraskande högnivåkontakter som nu ägt rum.

Och på sina håll i Seoul hörs röster som säger att dessa sanktioner inte medfört så mycket mer än att den desperata regimens beroende av Kina blivit än mer desperat.

Dock – och det visas ju nu – har de givit Seoul ett kort att spela.

Sakta håller den totala isoleringen i norr på att brytas. Det är uppenbart att det finns en framväxande grupp som med olika affärer skaffar sig ett något bättre liv, och insmugglade mobiltelefoner i förening med likaledes insmugglade sydkoreanska såpoperor har också sin betydelse.

Fortfarande är ”reformism” ett officiellt skällsord i den politiska vokabulären, men ledningen måste samtidigt inse att systemet förr eller senare riskerar att helt enkelt rämna.

För mig är det en avgörande fråga om systemet går att gradvis reformera enligt t ex kinesisk modell, eller om försök i den riktningen kommer att leda till en okontrollerad utvecklingen som gör att systemet rämnar och regimen kollapsar.

Och jag skulle tro att det är en fråga som än mer intensivt sysselsätter dem i Pyongyang som vägar tänka på framtiden i lite mer systematiska former.

I Seoul är det nu som förr en gradvis, ordnad och i viss utsträckning också förhandlad omvandling i norr som steg för steg leder till någon typ av återförening som man strävar efter.

Men man är inte omedveten om att ett scenario med en kollaps också är tänkbar.

Och en sådan utveckling skulle innebära betydande utmaningar i en lång rad olika avseenden. Massiva flyktingströmmar, kärnvapen och en desperat regimrest är bara några av de frågor man då kommer att ställas inför.

Ekonomiskt skulle bördan inledningsvis vara betydande. För lite mer än ett kvarts sekel sedan var Nordkorea sannolikt rikare än Sydkorea, men nu är det en skillnad på en faktor någonstans mellan tio och 15.

Mitt i en middag med några av IT-entreprenörer frågar en av dem plötsligt mig om hur jag tyckte att man bäst skulle klara av just internet- och teleinfrastrukturen i norr om det blev en snabb förändring.

Frågan om vad som kan hända finns där hela tiden.

Men samtidigt skulle ett förenat Korea på sikt sannolikt bli en allt starkare ekonomisk utmanare.

De säkerhetspolitiska utmaningarna i en sådan situation – landet mellan Japan och Korea – skulle alldeles uppenbart vara betydande. Det tänks åtskilligt också på kärnvapenfrågan i detta perspektiv.

De närmaste dygnen kommer dock till betydande del att ägnas utmaningarna i denna region. Och de är snabbt växande.

Vid motsvarande diskussion för ett år sedan minns jag att vi talade om riskerna för att ett fortsatt krig i Syrien skulle spridas in i Irak och successivt påverka också situationen i Turkiet på ett allvarligt sätt.

Så har det förvisso blivit.

I dag finns det ca 1,6 miljoner flyktingar från detta krig i Turkiet, och bara under några dagar av de inledande striderna runt Kobane tog landet mot lika många flyktingar som hela Europa i övrigt gjort under hela denna konflikt.

Men spänningarna blir allt mer påtagliga.

Den oerhört viktiga kurdiska fredsprocessen hotas. Och ISIL försöker säkert etablera sig direkt också i Turkiet på samma sätt som man gör det i andra länder. Jag såg t ex att några taliban-ledare i Pakistan nu tillhör de som slutit sig till dess svarta fana.

De enkla möjligheterna i politiken finns inte i den situation som uppstått och som ser ut att bli allt värre.

Det var spännande dagar i nordöstra Asien.

Nu blir det några spännande dagar med de allt mer komplicerade perspektiven här.


På World Knowledge Forum

15 oktober 2014

SEOUL: I går kväll avslutade vi arbetet med detta möte med den global internet-kommissionen, och för mig har denna dag i dess helhet tagits upp av olika aktiviteter inom ramen för World Knowledge Summit här.

Det har dock inkluderat diskussioner om nätfriheten och nätpolitiken, som faktiskt är ämnen som tilldrar sig en betydande uppmärksamhet här i Korea.

Det var åtskilliga hundra, huvudsakligen ungdomar, i lokalen när vi diskuterade olika aspekter av detta.

Här i Seoul är vi mitt i ett av världens allra mest uppkopplade samhällen, men bara några kilometer längre norrut möter vi det samhälle i världen som allra effektivast har skärmat sig av från denna utveckling.

Att det är ett tillstånd som inte kan bestå borde vara alldeles uppenbart.

Men diskussionerna har spänt sig över betydlig bredare fält än så – och jag hann också med en session om utveckling av svensk ekonomi och välfärdspolitik i ett längre perspektiv.

Asiens ekonomiska utveckling. Robotisering och framtidens arbetsliv. Geopolitikens återkomst. Relationerna mellan USA och Kina.

Och här finns på konferensen också ett icke obetydligt antal av de främsta analytikerna i världen på områden som dessa.

Djupet och bredden i diskussionerna imponerar.

I morgon förmiddag fortsätter jag här med bl a diskussioner om de globala utmaningarna vad gäller utbildning.

Tidig eftermiddag sätter jag mig dock på ett plan till Istanbul för att påtagligt sent på kvällen i morgon anlända till Bodrum i sydvästra Turkiet.

Där väntar nya perspektiv och nya diskussioner.


Internet i Seoul

13 oktober 2014

SEOUL: En solig och behaglig dag sedan jag landat efter färden genom natten över Asien och hit.

Efter lunch samlade vi ihop de delar av internet-kommissionen som anlänt och gav oss iväg på ety besök hos den koreanska IT-jätten Samsung.

Det var i Suwon söder om Seoul som företaget startade med 36 anställda 1969, och nu arbetar i det område som kallas Digital City 34.000 personer varav 21.000 arbetar med forskning och utveckling och de resterande med ledningen av företagers olika delar.

Det är en imponerande utveckling, som ju i mångt och mycket är en spegel av landets utveckling i stort.

I dag har Korea ett överskott i sin handelsbalans vad gäller IT-produkter av olika slag på 88 miljarder dollar, och det sades oss att enbart Samsung svarar för ca 9% av landets ekonomi.

Att det senaste kvartalsresultatet var lite bekymmersamt är därmed långt mer än bara en av många frågor. Det finns en stolthet över vad som åstadkommits, men också en nervositet inför den kommande utvecklingen.

Korea är ett av de mest IT-beroende samhällena i världen oavsett om man mäter detta i bredband eller i smartphones av olika slag. Här ser man såväl möjligheterna som konfronteras med utmaningarna.

I kväll bjöds det så på middag med olika koreanska företrädare, och i morgon börjar så kommissionens egentliga arbete.

Vi är här i anslutning till det tionde World Knowledge Forum, och det inleds i morgon med anförande av Koreas president Park och med bl a Frankrikes f d president Sarkozy till de inbjudna.

Även jag deltar i inledningen, men det är först på onsdag som jag får möjlighet att mer ordentligt ansluta mig till de många spännande diskussionerna där.

Många diskussioner här under dagen har självfallet handlat om vad som händer eller inte händer norr om den 38:e breddgraden i Nordkorea, men till det tänkte jag återvända efter de ytterligare samtal jag alldeles självklart kommer att ha här i denna viktiga fråga.

I morgon blir det arbetet med Independent Commission on Internet Governance som kommer att vara mitt fokus.


Min vecka till Korea och Turkiet

11 oktober 2014

STOCKHOLM: I dag blev till slut lite tid över att också göra lite rensning i källaren, och det är något som det faktiskt funnits ett rätt påtagligt behov av under de senaste åtta åren eller så.

Och det får ju definitivt föras till den senaste tidens pluskonto.

Annars tar det sin tid att komma i ordning efter regeringsskiftet, men det är ju så det brukar vara. Att planera pass och viseringar inför kommande resor tornar upp sig som ett rätt så betydande problem.

Men problem är som bekant till för att lösas.

I morgon sätter jag mig åter på flygplan för den resa som tidigt måndag morgon för mig till den koreanska huvudstaden Seoul.

Och dit kommer jag ju under en politiskt intressant period såväl vad gäller situationen i Nordkorea som vad gäller relationerna mellan de bägge koreanska staterna.

Luften över halvön verkar vara mer fylld av rykten än normalt. Och det vill inte säga lite.

Det blir säkert åtskilliga samtal om detta under mina dagar i Seoul, men syftet med min resa är framförallt mötet med Independent Commission on Internet Governance där under främst tisdagen.

Vi börjar dock redan på måndag eftermiddag med ett besök på Samsung för att höra hur världen och dess utmaningar ser ut från deras horisont.

När vi hade möte i Stockholm i maj hade vi ett motsvarande besök hos Ericsson i Kista och det var påtagligt värdefullt.

Fokus för våra diskussioner kommer att bli de risker för en ”balkanisering” av nätet som nu finns, och som vi nu senast ser i olika nya försök till ryska regleringar, även om fenomenet är betydligt vidare än så.

Samtidigt pågår i Seoul årliga stora World Knowledge Forum, och för min del blir det under främst onsdagen medverkan även där i ett antal olika diskussioner med främst europeisk och svensk utgångspunkt.

På torsdag tar jag mig så den inte alldeles korta vägen från Seoul till Bodrum nere i det sydvästra hörnet av Turkiet. Förhoppningsvis finns det fortfarande lite sommar kvar där nere vid Medelhavet.

Men jag är dock främst där för olika informella diskussioner om utvecklingen inte minst i den delen av världen under den helg som följer. Och mycket av dramatiken i världen äger ju just nu rum just i dessa regioner.

Kobane är det som dominerar uppmärksamheten i media just nu, men jag oroas också av hur ISIL förefaller att vara framgångsrikt i Anbar-provinsen i Irak. Är de rapporterna riktiga är det utomordentligt oroande.

Det finns förvisso mycket att diskutera och försöka att utvärdera.

I morgon är det så val i Bosnien med allt vad det kan komma att innebära – eller inte kommer att betyda. Till utvecklingen där kommer det at finnas anledning att återkomma.

I Kairo samlas så den stora givarkonferensen för Palestina under inte minst norsk ledning. Om det är för turligt eller ej återstår att se – osäkerheten om utvecklingen vad gäller Israel och Palestina är ju högst påtaglig.

Jag hoppas att de som möts i Kairo inte alldeles glömmer bort utvecklingen i landet självt.

Av Tahrir-revolutionens förhoppningar och drömmar finns i dag intet kvar när landet efter kuppen förra sommaren gått in i en starkt auktoritär fas. Vart denna kommer att leda är svårt att veta – men det finns all anledning att vara orolig.

Mot slute av den kommande veckan är det dags för toppmöte mellan Europa och Asien i Milano.

Det senast s k ASEM-toppmötet var i Vientiane i Laos och blev minnesvärt inte minst genom den mycket skarpa ordväxlingen på hög nivå mellan Japan och Kina. Och den situationen har ju dessvärre inte blivit så mycket bättre sedan dess.

Nu kommer säkert president Putins närvaro att uppmärksammas, och han skall i Milano också möta Ukrainas president Poroshenko. Men hans huvudsyfte med att vara där är självfallet att försöka att försvaga och splittra främst den europeiska fronten mot hans aggression mot Ukraina.

Men intill dess hinner det säkert att hända mycket.

De ryska försöken att trots vapenvilan få kontroll över bl a flyplatsen i Donetsk fortsätter t ex.


I bubblan i Bryssel

09 oktober 2014

BRYSSEL: I går kväll var jag här för diskussioner i samband med att Svenskt Näringsliv firade 40 år av sin närvaro här, och eftersom jag ändå pallrat mig hit stannar jag under delar av denna dag på Friends of Europe årskonferens.

Bryssel är på många sätt en bubbla med sig eget liv, där relationen till debatt och realitet i de olika 28 medlemsstaterna inte alltid är alldeles solklar.

Men det är detta till trots en plats av relevans. Vid frukost på hotellet stötte jag först på Kazakhstans utrikesminister, och hade möjlighet att tala en del med honom, för att därefter omedelbart snubbla på Jordaniens utrikesminister som också var här för olika politiska samtal.

Catherine Ashton lämnade dock i går eftermiddag Bryssel för att bege sig till Kairo för givarkonferensen om Palestina där på lördag under ordförandeskap också av Norge.

Och därefter står på hennes agenda en mycket viktig omgång av förhandlingar i början av nästa vecka i Wien med Iran. Dit kommer i samma viktiga ärende också USA:s John Kerry.

Om vikten av dessa samtal har jag skrivit åtskilliga gånger här, och det finns ingen anledning att upprepa det.

Men jag hann i går i alla fall med att träffa Cecilia Malmström samt ett antal av våra EU-parlamentariker fullt upptagna med den komplicerade processen i Europaparlamentet med att godkänna de nya kommissionärerna.

Dagens diskussioner hör försöker att formulera utmaningarna för EU i det längre perspektivet.

Jag har talat lite om kombinationen av en medioker ekonomisk utveckling, växande geopolitiska utmaningar och en accelererande teknologisk revolution.

Var för sig utvecklingar med konsekvenser – tillsammans ännu mycket mer så.

Medan framförallt Euro-områdets ekonomiska tillväxt i dag inte är mer än i bästa fall en tredjedel av vad den var före 2008, är talen för den amerikanska ekonomin nu högre än vad de var före krisen.

Tillväxtkrisen är självfallet också en sysselsättningskris. Men att se den senare som frikopplad från den förra kommer alldeles självklart att leda fel.

Och tron att man löser denna med ökade underskott i statsfinanserna må ha sina anhängare bland franska socialister och andra, men obefintligt stöd i de högst konkreta erfarenheter vi gjort i de ekonomier i främst norra Europa som lyckats betydligt bättre.

På programmet för EU för 2015 står att fullborda den inre marknaden för energi, att skapa en gemensam digital marknad och att föra de viktiga frihandelsförhandlingarna TTIP med USA i hamn.

Det är en påtagligt tung agenda, men också en agenda av påtaglig betydelse för tillväxt- och därmed också sysselsättningskrisen i Europa.

Och den ligger dessutom påtagligt i Sveriges intresse. Omkring 80% av vår utrikeshandel äger ju rum med den gemensamma europeiska marknaden.

På det mer utrikespolitiska området är det allt mer situationen kring Kobane som är i fokus.

Om denna skrev jag ju rätt utförligt för några dagar sedan, och det jag då skrev gäller i allt väsentligt fortfarande.

Många vill att den turkiska armén skall rycka in i dessa områden i Syrien, men åtskilliga av dessa indirekta uppmaningar kommer från länder som ju knappast själva är beredda till några som helst väpnade insatser i Syrien vare sig det är mot ISIL eller mot Assad.

Och den turkiska inställningen förefaller att vara att man är beredd att delta i en koalition av militära insatser i Syrien under förutsättning att denna koalition riktas mot såväl ISIL som regimen i Damaskus.

Men samtidigt är farorna för massakrer och mord, för att inte tala om ytterligare massiva flyktingströmmar, synnerligen överhängande.

Mot slutet av denna eftermiddag lämnar jag bubblan här för denna gång.

Under de senaste åren har jag ju deltagit i mer än 130 olika ministerrådsmötena med EU huvudsakligen här, men denna gång har jag haft möjlighet att vara lite friare i de olika diskussionerna.

I morgon blir det en dag i Stockholm.

Och på besök kommer bl a Lescek Balzerovic från Polen – av många sedd som fadern till landets imponerande ekonomiska utveckling.


I morgon till Bryssel

07 oktober 2014

STOCKHOLM: Samtidigt som riksdagen har sin första partiledardebatt för denna mandatperiod, och Fredrik Reinfeldt sin allra sista, beger jag mig till Bryssel för olika möten och diskussioner där.

Anledningen är främst att de bett mig tala i samband med att Svenskt Näringsliv högtidlighåller 40 år av sin närvaro i denna europeiska politiska metropol, och därmed är det ju naturligt att fokus på det arrangemanget nog snarare kommer att ligga på de ekonomiska utmaningarna de kommande åren.

Sådana kommer inte att saknas.

IMF-chefen Christine Lagarde har ju inför de förestående IMF- och Världsbanksmötena i Washington sagt att vi ekonomiskt står inför en ”medioker tid”.

Och inte minst handlar det då om att man nu justerar ner prognosen för den europeiska ekonomin ytterligare.

Även de mest optimistiska bedömningarna för de närmaste åren kommer ju inte ens halvägs upp till de inte alltför imponerande siffrorna före 2008, och alldeles säkert kommer man att hamna på siffror väl under hälften av vad den amerikanska ekonomin kommer att uppvisa.

Det som kan åstadkommas för att rätta till detta på EU-nivå överdrivs inte sällan. Det talas om det ena eller det andra ”paketet” på sätt som för minnen till hur det lät förr i Sverige.

Ansvaret för ekonomisk reformpolitik – eller frånvaron av en sådan – är ju i allt väsentligt nationellt.

Men två saker för EU tror jag skulle ha stor betydelse.

Dels handelsavtalet TTIP med USA och dels förverkligandet av den omtalade digitala inre marknaden.

Jag skulle tro att vi kommer att tala en del om de två frågorna i morgon.

Och alldeles säkert kommer vi att göra det också på årskonferensen med Friends of Europe dagen därpå som jag skall delta i åtminstone betydande delar av.

Den brukar ge en bra bild av den rådande visheten i de talande och tänkande kretsarna i staden, och det är ju inte alldeles utan sitt värde.

Lite kontakter om utrikespolitiken blir det alldeles självklart också när jag nu ändå är där, även om jag nog missar just den utrikes- och säkerhetspolitiska delen av Friends of Europe-konferensen.

Men på torsdag kväll skall jag i alla fall vara tillbaka här i Stockholm. På fredag väntar nya diskussioner och besök.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 478 andra följare