Diplomati med möjligheter

VID MEDELHAVET: Mitt i sommaren har diplomatin alldeles uppenbart kommit tillbaka i högsätet när det gäller att försöka att möta vissa av de allvarligaste av de utmaningar vi står inför i Mellersta Östern.

Viktigast är självfallet beskedet från Washington att formella fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina nu kommer att inledas, att alla de avgörande frågorna står på agendan och att ambitionen är att ha en överenskommelse klar inom nio månader, d v s till nästa vår.

Själv minns jag väl den internationella konferensen i Annapolis i USA i november 2007 där det senaste mer ambitiösa försöket att få till stånd en fredsöverenskommelse inleddes.

Men successivt rann det ut i sanden i takten med att regeringen Olmerts ställning i Israel försvagades.

Och Obama-administrationens försök under dess första period att få igång förhandlingarna körde trots djärva ambitioner fast relativt snabbt.

Huvudskälet till det – även om det fanns också andra – var utan tvekan den israeliska bosättningspolitiken.

Men John Kerry har varit fast besluten att komma förbi de hinder som fanns och att få igång formella förhandlingar, och med det har han nu lyckats. Vi har självfallet all anledning att ge honom och hans ansträngningar allt stöd.

Alla frågor ligger nu på bordet, men det är tydligt att ambitionen är att så snabbt som möjligt ta sig an frågorna kring gränser och säkerhet för att på det sättet också neutralisera frågan om bosättningarna.

Och detta kompletteras med ambitiösa ansträngningar att ge den palestinska ekonomin, som nu kommit in i en mycket besvärlig fas, nya möjligheter.

Svårigheterna är självfallet enorma, och de blir inte mindre när frågan om Jerusalem eller flyktingars möjligheter att återvända också kommer att ligga på bordet.

Alla frågor måste dock få sin lösning för att en varaktig fred skall vara möjlig.

Viktigt är att John Kerry också engagerat ledande andra arabstater i sina ansträngningar. Han kommer under förhandlingarnas gång att regelbundet träffa dem. Ambitionen är ju inte bara en fred mellan Israel och Palestina, utan fred mellan Israel och hela arabvärlden.

Det är inte svårt att hitta skeptiker i de olika kommentarerna till den nya processen, men samtidigt inser nog de flesta på bägge sidor att en överenskommelse, också med de kompromisser en sådan måste innebära, är den bästa vägen framåt.

I dagens israeliska regering finns förvisso de som tydligt motsätter sig det som en överenskommelse måste innebära, men samtidigt visade en ny opinionsundersökning att mer än 60% stöder den tvåstatslösning vars huvuddrag är väl kända.

Också på den palestinske sidan finns ett betydande motstånd. Hamas har förklarat att president Abbas inte förhandlar för dem, men samtidigt säger Jimmy Carter att Hamas-ledningen till honom tydligt sagt att de kommer att acceptera ett avtal som godkänts i en folkomröstning.

Folkomröstning – när man förhoppningsvis kommit så långt – kommer det att bli där såväl israeler som palestinier får ta ställning till ett fredsavtal. Under ett optimistiskt scenario skulle sådana kanske vara möjliga redan under nästa år.

Att EU ger dessa ansträngningar vårt fulla stöd är självklart. Och vår position är ju den som lades fast i december 2009 under det svenska EU-ordförandeskapet och som sedan dess upprepats av oss utrikesministrar vid ett antal tillfällen.

Framgången för John Kerry kom efter sex resor till regionen, och när EU:s Cathy Ashton nu blivit en aktör när det gäller att försöka att påverka den tragiska och allvarliga situationen i Egypten är det ett resultat inte minst av de mer än tio resor hon gjort dit under de senaste två åren.

Och jag har varit där mer eller samtidigt med henne vid ett par av dessa tillfällen.

Hennes snabba resa tillbaka till Kairo de senaste dagarna kom efter önskemål av samtliga parter där, och hon hade också möjlighet att utförligt lyssna till dem för att se om det fanns vägar framåt i den laddade situationen efter det militära ingripandet och avsättandet av Mohamed Morsi som president.

Viktigt var självfallet att hon denna gång efter en nattlig helikopterfärd fick möjlighet att under ett par timmar tala direkt också med Mohamed Morsi. Som jag skrivit tidigare här är det svårt att se en stabil lösning som inte på ett eller annat sätt tar honom i beaktande.

Egyptens väg under det kommande året kommer att vara mycket besvärlig, men en av de säkraste prognoser som nu kan göras är att Carthy Ashton kommer att vara tillbaka i Kairo för de fortsatta samtal som kanske kan underlätta vägen tillbaka till en demokratisk övergång.

Mindre uppmärksammat än John Kerry’s och Cathy Ashton’s respektive insatser har varit det intensive diplomatiska spelet i Ankara kring olika aspekter av den kurdiska frågan. Här handlar det om förebyggande diplomati av mycket stor betydelse.

I grunden ligger de goda relationer som redan etablerats mellan Ankara och ledning i Erbil i den nordliga kurdiska regionen KRG i Irak. Om man går tillbaka till Irak-kriget 2003 var det många som tecknade helt andra scenarior i denna del.

Tidigare i år har ju premiärminister Erdogan inlett en ny och förhoppningsvis avgörande fas i försöken att nå en politisk lösning också med den kurdiska också terroristiska organisationen PKK. Framsteg har gjorts, men i början av hösten kommer man att komma in i en fas som kommer att bli svårare.

Utvecklingen i Syrien har nu gett en ny dimension till allt detta. Dominerad av PKK-lierade organisationen PYD har det i nordöstra Syrien etablerats områden utanför kontroll av vare sig regimen i Damaskus eller de olika upprorsgrupperingarna.

Plötsligt inbjöds så PYD:s ledare till Ankara för samtal, och han har sedan följts av KRG:s premiärminister. Och det är ju tydligt att det finns ett samband mellan utvecklingarna i Turkiet självt, i KRG och i delar av Syrien som nu lett till dessa initiativ.

Om någon månad är det så dags för stor all-kurdisk kongress i Erbil, och den riktning denna kommer att ta blir självfallet av stor betydelse.

Vår förhoppning är självfallet att den politiska processen i Turkiet själv nu förs fram mot en lösning, och att detta kombineras med en konstruktiv samarbetspolitik med såväl KRG som dessa krafter i Syrien.

Vid sidan av dessa tre viktiga diplomatiska processer just nu är en fjärde minst lika viktig under förberedelse.

Den 4 augusti installeras Hassan Rouhani som Irans nya president, och till den utvecklingen knyts nu förhoppningar om att de nukleära förhandlingarna skall kunna föras framåt och leda till olika överenskommelser.

Rouhani har erfarenhet som Irans chefsförhandlare i dessa frågor under de viktiga period 2003 och framåt när man avbröt sitt kärnvapenprogram, gjorde paus i sitt anrikningsprogram och började tillämpa det viktiga s k tilläggsprotokollet till icke-spridningsavtalet NPT.

Att den perioden var en förlorad möjlighet för en överenskommelse, med ansvaret för det främst i Washington, är i dag klart för de allra flesta.

Och därför är det så mycket viktigare att man inte nu spelar bort de nya möjligheter som mycket väl kan ligga i denna nya situation.

Också nu kommer nyckeln till betydande del sannolikt att ligga i Washington – allt under förutsättning att man i Teheran verkligen menar det man faktiskt säger.

Att utmaningarna håller på att bli allt mer besvärliga i hela denna region är alldeles klart. Inbördeskriget i Syrien förstör allt mer av Levanten.

Men just då kan det finnas anledning att lyfta fram dessa fyra diplomatiska processer och de möjligheter dessa faktiskt kan innebära.

16 kommentarer till Diplomati med möjligheter

  1. Kachina skriver:

    Ett ljus i mörkret? Kanske det, jag tror fortfarande att diplomati, istället för konflikt, är den enda framkomliga vägen.

    Lycka till på färden.

  2. The Golani Snowman skriver:

    Varför censureras kommentarer med klara fakta, som talar emot Bildts och Ashtons fantasier?

  3. Kerry as any other highshoters is as usual spinning the perpetum mobile. In that way it will continue going on as a life time cycle.
    Hope as an addiction!

  4. Kachina skriver:

    Ture, tron på en bättre morgondag är det som håller den här civilisationen vid liv. En trovärdig fred i MENA-området kommer att ge hela vår civilisation ny psykisk energi där framtvingade folkförflyttningar och kriminalitet (ekonomisk, politisk, fysisk,…) blir smala skuggor i den värld som för tillfället behärskas av mörker.

    Det är den tron som ger oss anledning att leva.

  5. Kachina skriver:

    Tisdag denna vecka hjälpte jag en palestinsk vän, hans fru och barn, att packa flyttlasset till ett meningsfullt arbete i södra Sverige. Ett arbete han förtjänat efter flera år av intensiva studier, på ett för honom främmande språk.

    Under de år vi känt varandra har vi aldrig pratat om religion, men vid en paus i arbetet kom frågan upp. Han förklarade islam som en fredens och förlåtande religion.

    Så säger även kristendom och andra världsreligioner, svarade jag. Det är vad de säger, men hur ser de ut i verkligheten? Alltsedan dessa religioner skapats av människohand, under illusionen att de utgår från Guds Vilja, har de förtryckt människor som lever under deras diktatur och mördat andra folkslag som lever under en annan religions diktatur.

    Jag hoppas att han fick något att grunna på under sin färd mot sitt nya hem.

    Det blir ingen fred, om vi inte först frigör oss från de världsreligioner som är skapade av och styrs av de mörka krafterna.

  6. Wow,
    Thank you Papa X-Keyscore!

    You make something very nice on the Internet and using your very very safe e-mail, sms, fax and phone to communicate your brilliant one in a lifetime invention, they steal it from you in a split second, and you are out of business forever.
    Think then for a few minutes what other things you can lose.
    What a beautiful common future we all have.
    ”The can steal my diamonds but never steal my thoughts”
    only a complete idiot would think 2013.
    How da hell are we going to be on the right side of the History, now?
    ”we” Who…Dr Who
    Whatever of value you have, give it away before it get stolen.
    Giday mates, I am on your side, whatever side you are on …
    hee heeh

    The above is a private message to NSA, so don’t read it!
    All correspondence in the world will be government issued within a nano second.
    Have a good Day!

    .

  7. bildterberg skriver:

    Det råder delade meningar om betydelsen av den senaste
    revolutionen/kuppen i Egypten. En del ser det som en reaktion
    på Morsis Muslimska Brödraskap som ju är associerat med
    tillvaratagande av intressen för USA/NATO/Qatar/Israel (säg ”väst”).
    Inte minst Morsis utspel om att bistå Al-Qaida/Al-Nusra och deras
    västsponsrade futila kamp mot Syriens armé.
    Den folkliga opinionen skulle då med stöd från armén försökt
    ersätta Morsi med en ledning som mer genuint vill tillvarata
    folkets intressen (jfr Nasser).
    Andra ser det som en återgång till en ”Mubarak-regim”
    (fortfarande sanktionerad av väst) pga av de tämligen svala
    fördömandena av ”kuppen” från väst, framförallt USA.
    Det finns en tredje hypotes som jag är benägen att se
    som närmast ”sanningen” nämligen följande:

    http://www.americanfreepress.net/html/catastrophic_zionism_257.html

    Inom en förhållandevis snar framtid kommer det att visa
    sig vilket av dessa alternativ som bäst återspeglar verkligheten.

  8. flyktingar skriver:

    För att Israel ska avvika från sina långsiktiga unilaterala planer med Jerusalem och Västbanken, så måste palestinska administrationen erbjuda något påtagligt nytt. Så enkelt är det och detta oavsett bojkotthot från omvärlden. Jag utgår från att detta är vad statsmannen Kerry förklarar för PA.

    Det är upp till Carl Bildt att inta sin egen hållning i detta. Dock, övningsexemplet Gaza borde mana den mest optimistiske blågule utrikesminister till eftertanke. Gör det inte det, så devalveras han snabbt till att bli en i mängden av irrelevanta tyckare utan inflytande, som varken ”förstår” eller kan påverka det som sker på marken och det vore väl tråkigt.

  9. nubbe skriver:

    Först i Irak och nu i Syrien………När ska ta du ta upp minoriteternas fråga på dagordningen? Som jag tidigare i mina inlägg påpekat så behöver den kristna minoriteten en frizon i mellan östern. Det mest lämpliga området är Norra Irak. Läs, reagera och agera CB. Det är dessa problem som är svåra att lösa, och där din politiska skicklighet sätts på prov. De stora frågorna är redan uppmärksammade av omvärlden och ett antal politiker med olika lösningar. Men minoriteters problem uppmärksammas sällan eftersom kunskapen kring dessa inte finns och enklast blir att blunda för dessa problem.

    ”Syriens kristna särskilt utsatta
    Situationen för den syriska befolkningen är fortsatt mycket svår. Tiotusentals befinner sig på flykt till följd av oroligheterna. Och enligt en ny rapport är det landets kristna som har det svårast och som flyr landet i högre utsträckning än andra religiösa och etniska minoriteter.

    Syriens kristna befolkning utsätts mer frekvent för olika typer av övergrepp än andra grupper. Det visar en rapport som World Watch List och Open Doors International sammanställt till­sammans med den politiske kommentatorn Nicholas Heras.
    Kristna kvinnor är de värst utsatta för sexövergrepp, och från båda stridande sidor riktas utpressningar och krav mot kristna män att ansluta sig till deras trupper. Kristna får också ofta vara med om att land som de äger konfiskeras.

    Syriens kristna är offren i konflikten, även om det inte finns några klara indikationer på att de utsätts just på grund av att de är kristna.
    Även om de alltså inte alltid befinner sig direkt i skottgluggen så hamnar de enligt rapporten ofta i korselden mellan regeringstrupperna och rebellstyrkorna och får utstå våld från båda sidor.
    Rädslan bland kristna är mycket stor, särskilt beror det på hot, skrämselaktioner och kidnappningar av olika islamistgrupperingar, skriver rapportförfattarna. En huvudanledning till att kristna blir mål i striderna, är att de upp­fattas stå bakom president Bashar al-Assad, men i rapporten betonas att verkligheten är betydligt mer nyanserad. Bland annat har flera kristna ledare tydligt ställt sig bakom oppositionen.

    Bara för en vecka sedan rapporterades om att en präst dödats av jihadister och i slutet av förra veckan detonerade en bomb i Bab Sharqi-distriktet där huvudsakligen kristna bor, just intill en grekisk-ortodox kyrka.
    Fyra personer dog och flera skadades. Det är dock oklart om attentatet var riktat mot kristna.
    – Kristna står inför att aldrig få möjlighet att återvända till sina hem och arbeten, eller att återvända till ett samhälle som är mindre pluralistiskt och accepterande gentemot minoriteters rättigheter än före kriget, säger Nicholas Heras i ett pressmeddelande.

    Samuel Teglund
    samuel.teglund@varldenidag.se

  10. Nu kan Snowden salja sitt Amerikanska pass till en storsamlare, en rysk oligarch, pa Soteby’s auktion for minst en miljon dollars.
    Ytterligare en miljon far han sakert for sina gamla kalsonger.

    Som han fatt sitt medborgarskap avslutat genom det indragna passet bor han ju inte bli ”sent” till USA dar han inte hor hemma. Bara ordet ”send” him home sager ju allt. En Parcel, eller vaska eller som i Assanges fall: Skicka kroppen vi vill inte tala med honom, bara fornedra honom alltsa kroppen och skada honom dar det gor mest ont.
    Det var manga som ville at hans ”kropp” i Sverige.
    http://www.reuters.com/profile/NEWSTIME2010

  11. The Golani Snowman skriver:

    En bra översyn av Egyptens lilla problem – och inte bara Egypten – läste jag just på
    http://frontpagemag.com/2013/dgreenfield/five-lessons-from-egypt-and-the-arab-spring/
    Görom sammalunda!

  12. un2here skriver:

    I förlängningen, om ingen rättvis förhandlingslösning godtas från judiskt håll, bör man kanske fundera på att revidera förhållningssättet, inte enbart till de illegala bosättningarna utan även till staten Israel själv som direkt styr utvecklingen där.

  13. bildterberg skriver:

    Här är en annan intressant vinkling utgående från i princip
    samma observationer när det gäller Egypten:

    http://americanfreepress.net/?p=11936

    Frågan är alltså vem som gynnas mest av instabiliteten
    i Egypten. ”Strong man” enligt Horowitz skulle väl närmast
    motsvara Gamal Abdel Nasser men denne blev ju mördad,
    som bekant …

  14. Kjell, Corruption haller tron vid liv – for alla inbillade grupperingar – vilket gor det mindre vardefullt att leva.
    Varje dag produceras en ny Bandwagon i internationell nyhetsmedia att hoppa pa, dar i varje fall diplomaterna ges mojligheter att kasta sin tarning i detta globala Casino, nasta Springtime.
    Diplomater are bara telegrambud pa asnor for 400 grymma familjer med multiplicerade ”medborgarskap”, runt globen.
    Tror du inte det sa tror du trots allt pa nagonting…

  15. nubbe skriver:

    Här är din kära Turkiet CB

    Turkiet inför ”raskod” för dess minoriteter Turkiet

    inrikesministerium har bekräftat att man har infört ”raskoder” för dess minoriteter. Greker har fått ”kod 1”, armenier ”kod 2” medan judar har ”kod 3”. Andra icke-turkiska minoriteter har inte någon kod. Myndigheterna berättigar detta genom att hänvisa till artiklarna i Lausanne-avtalet 1923 i vilket Turkiet skulle erkänna sina religiösa och etniska minoriteter. Detta blev i princip en fortsättning på ”millet-systemet” från det osmanska imperiet. Noterbart är att t.ex. kurder inte finns med i detta system. Kodningen avslöjades när en armenisk familj ville registrera sitt barn på en armenisk förskola. Där fick man veta att de först ska uppvisa dokument som bekräftar att de har ”kod 2”.

    Den nya lagen är framarbetat av AKP-regeringen som påstår att lagen ska förenkla minoriteter att utnyttja sina rättigheter enligt Lausanne-avtalets föreskrifter. Oppositionen har kritiserat lagen och kräver att den ska tas upp till diskussion i parlamentet. Omvärlden har länge hoppats på att det sekulära Turkiet ska föregå som gott exempel för länderna i regionen, men de senaste årens utveckling, bland andra hanteringen av demonstrationerna vid Gezi-parken vid Taksim-torget, har börjat orsaka seriösa orosmoment hos denna förebild. Den nya lagens tillämpning, som närmast påminner om apartheidregimen i Sydafrika eller Nazityskland, utökar denna oro ännu mer. Även om man hoppas på ett snart EU-medlemskap för Turkiet så verkar utvecklingen i landet att gå i en total motsats riktning.

     En längre reportage finns på Hurriyet Daily News: http://www.hurriyetdailynews.com/turkish-interior-ministry-confirms-race-codes-for-minorities.aspx?pageID=238&nID=51898&NewsCatID=339

  16. Kachina skriver:

    Flyktingar, har det aldrig slagit dig att den israeliska administrationen är den som måste komma med något påtagligt nytt?

    Ture, jag inser att korruption genomsyrar både inhemsk och global politik. Diplomater ÄR postryttare som rider på åsnor, men det behövs bara att en av dem avviker från den angivna rutten för att den stora illusionen skall ”gå upp i ett dimmoln.” Världsbefolkningen börjar bli allt mer medvetna om de familjer som styr politik och världsekonomi.

    När detta står klart för merparten, tar dessa familjers sagovärld slut.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 326 andra följare

%d bloggers like this: