Ny påsk och gamla ubåtar

VID MEDELHAVET: Efter påskhelgen hade jag tänkt att fortsätta att ha en vecka av det som i alla fall formellt kallas ledighet, men som ju av lätt insedda skäl innehåller också annat.

I såväl formell som reell mening har ett statsråd aldrig ledigt. Men det hindrar inte att tillvaron kan organiseras lite olika.

Denna dag började med telefonkonferens via vårt säkra system med medarbetare såväl i Stockholm som i andra delar av Europa. Uppföljning av olika aktuella ärenden.

Förberedelser inför det som ligger lite längre fram.

För min del inleds ju nästa vecka med besök i Washington för anförande och olika samtal. Och i sedvanlig ordning är det mycket som står på agendan.

Inte minst handlar det om slutspurten för vårt arbete med ordförandeskapet i Arktiska Rådet.

Och den kommer under de närmaste veckorna också att föra mig till Canadas huvudstad Ottawa för samtal.

Hemma har jag hört att den s k dokumentären om mig nu har avslutats. Och vart det lider kommer väl även jag att se på den.

Tydligen var det mycket om undervattensoperationerna mot Sverige och kontroverserna kring dessa.

Den säkerhetspolitiska utmaning som dessa innebar under en tid som ju omfattade mer än ett decennium var förvisso betydande.

På sina håll var man mer intresserad av att förneka och dölja dem än att möta och få ett stopp på dem. Och det var ju detta som ledde till inte oväsentliga spänningar i dessa års diskussion i frågan.

Att de var en realitet har samtliga de mer detaljerade genomgångar som gjorts bekräftat.

Det innebar inte att varje indikation var riktig, och i fallet med det nyinköpta system som indikerade vad som senare visade sig vara minkar var det ju tydligt att de var felaktiga.

Och självfallet fanns det också andra ”falska alarm” i den samlade bilden.

Men detta förändrar relativt ringa i den samlade och omfattande bilden av vad som inträffade under denna period.

Jag var ju med i olika etapper av denna förvisso både intressanta och betydelsefull utveckling.

Först mer ordentligt i den s k ubåtsskyddskommissionen som under ledning av förre utrikes- och försvarsministern Sven Andersson 1983 för första gången gick igenom dessa frågor mer systematiskt.

Och när vi i dag vet så mycket mera måste man konstatera att dess slutsatser i allt väsentligt står sig.

Sedan var jag ju också med som statsminister i början av 1990-talet när vi till slut satte kraft bakom ansträngningarna att få dem att upphöra. Det handlade om såväl politiska som militära insatser.

Och detta kom ju också att lyckas.

Förändringen när det gamla Sovjet upplöstes och övergick till det moderna Ryssland var ju en viktig del av detta.

Men vi hade direkta kontakter från den högsta nivån med president Jeltsin till underrättelse- och undervattensspecialister i mycket detaljerade samtal.

Och självfallet fanns det också en relativt omfattande dialog med specialister i en rad andra länder.

Det fanns förvisso de som tyckte vi gjorde alldeles för mycket – detta var en alldeles för besvärlig och känslig fråga.

Och det fanns de som envisades med att tro det nog i sedvanlig ordning var USA som låg bakom allt – den skolan har alltid sin trogna skara i vår debatt.

Därtill kom de som i största allmänhet bara var utomordentligt obekväma med en mycket konkret säkerhetspolitisk frågeställning – under en period hade ju vår mer säkerhetspolitiska diskussion förflackats på ett sätt som faktiskt blev skadligt för Sverige.

Och företrädare för dessa känslor passerar ju då och då fortfarande revy genom media.

Några decennier sedan borde vi kunna börja att skaffa oss perspektiv på sakerna.

I dagens Ryssland finns t ex rikligt med uppgifter om de olika miniubåtar och undervattensfarkoster som förband också i Östersjön då var utrustade med. Om det visste vi då anmärkningsvärt lite.

Olika som var aktiva har börjat att ge sina bidrag.

Dåvarande ÖB Bengt Gustafsson har t ex skrivit intressant och initierat om frågan från sin utgångspunkt. Andra har kompletterat.

UD:s arkiv ger dock ytterligt begränsade informationer om ev diplomatisk hantering av frågan under åren före 1991.

Den interna s k lundinska utredningen – länge försedd med hemligstämpel – förde dock realistisk resonemang om var ansvaret för dessa operationer med största sannolikhet låg.

Men förr eller senare kommer det förhoppningsvis att finnas möjlighet att återkomma mer systematiskt till denna fråga.

13 kommentarer till Ny påsk och gamla ubåtar

  1. utrat skriver:

    Det finaste i dokumentären(del 1) tycker jag var när Staffan Hildebrand beskrev hur han vänligt av rektorn blev avrådd att starta en socialistisk förening I den konservativa miljön men där du då tar med Hildebrand upp till rektorn och förklarar den demokratiska nyttan av att det ska finnas en sådan förening i skolan och rektorn går med på det. Mandelaklass!

  2. Collins Class Submarines eller två flugor på smällen:
    http://www.unitednation.homestead.com/Christmas_Island_Collins_Class_Submarines_au.html

    Fluga 2:
    http://www.unitednation.homestead.com/unitednations_html

    Blir det några nya leveranser till Australian, Herr Minister?

    http://www.artau.homestead.com/

    Det är eller var inget Aprilskämt!
    Hur många Östra Real fanns och finns det i Sverige, skulle Hildebrand ha frågat sig, innan han öppnade kakhålet, skulle nog Uden ha tyckt också.

  3. I thought I was impeccable until now when I misspelled Östen’s efternam utan ”n” och n’ värre missade länken som är:
    http://www.unitednation.homestead.com/unitednations.html

    I beg your parden…
    http://www.unitednation.homestead.com/

    Home Sweet Home

  4. stig2entreprenoren skriver:

    Före 1991 hade man väl knappast någon som varken kunde eller vågade ta upp ett dyligt diplomatiskt och tekniskt komplicerat ärende?
    Vem skulle det i såfall ha varit kan man undra?

  5. Per Fredö skriver:

    Dokumentären om Excellensen Bildt byggde på en mängd rapsodiska inslag, vilka naturligtvis inte gjorde det möjligt med någon djupanalys.

    Dit hörde inte minst ubåtskränkningarna från sovjetisk sida. Reportrarna försökte till och med leda i bevis att Carl ljög om dessa kränkningars existens.

    Carl ville förneka sanningen, hette det, oaktat att nya bevis hade kommit fram, vilka skulle ha betytt att alla u-båtskränkningar från sovjetisk sida hade upphört.

    Instämmande kom naturligtvis från Ingvar Carlsson, vilket bekräftar att socialdemokraterna i detta fall gjorde bedömningen att här gick det att svartnmåla Carl, ifrågasätta hans duglighet och sanningsenlighet.

    Denna så kallade dokumentär var gjort av vänsterjournalister, alls inget ovanligt i våra svenska media-och dit hör också sveriges tv.

  6. claudius49 skriver:

    Jag undrar förstås vad som sades, och vilka ytterligare krumbukter som de intervjuande reportrarna gjorde, i de delar av ”Carl Bildt Excellensen” som inte platsade i de färdiga programmen och som vi alltså inte fick se.

    Men det vi fick se var helt klart intressant!

  7. gruelse skriver:

    Kring Östersjöns stränder finns det tre nationer, som under flera decennier på 1900-talet, har märkt ut sig med avseende på ubåtsvapnet. Dessa är Tyskland/Västtyskland, Sovjetunionen/Ryssland och Sverige.

    Svensk skärgård består av många små öar med olika vattenskikt och med varierande temperatur och salthalt. Marintaktiskt sett lämpar sig således den svenska skärgården bättre än territorialvattnet utanför de övriga två staterna för att ”leka katt och råtta” samt för en ubåt att gömma sig från en angripare. Att öva ubåtsvapnet i dessa vatten är således frestande för nämnda tre länder.

    På samma sätt som med fallet Sovjetunionen finns det skäl att syna det västtyska kortet när det gäller ubåtskränkningar i det svenska territorialvattnet. Detta säger jag utan att vilja påskina att jag vet nationaliteten på kränkaren. Svensk utrikespolitik måste gå till botten med problemet för att den verklige territorialkränkaren ska komma upp till ytan. (Ursäkta de marina metaforerna!)

  8. Kachina skriver:

    När man vänder gammal mossa, blir den matjord. Media har tydligen ont om ”manyttigt.”

    De borde istället fundera mer på vem som styr King Jung Un:s huvud, istället för vad hans huvud tänker.

    Jag tycker det ser ut som om Kina utmanar USA, genom ombud.

  9. spanaren skriver:

    Vad gäller ubåtarna gör undertecknad samma analys som
    signaturen gruelse att det kanske fanns även ubåtar från
    NATO i svenska skärgården.

    Under Jeltsintiden försvagades den ryska krigsmakten
    jämfört med Sovjets väpnade styrkor men mönstrade trots
    detta en miljonarme med tusentals stridsvagnar och
    tiotusentals artilleripjäser. Vad har Sverige IDAG?
    Idag och ännu mer inom den närmaste femårsperioden är
    Stormaktens förmåga återtagen om inte ännu globalt så
    i varje fall i det ”nära utlandet” med angränsande områden.
    Samtidigt försvagas NATO kraftigt och USA lämnar i stort
    Europa……

    Varför får vi inget veta om flygmanövern ”Ladoga” i vårt
    omedelbara grannskap?

    Vad gäller den spontana manövern i Svarta Havsområdet.
    Tänk Baltijsk/Visby/Riga/Reval istället för Sevastopol/Novorossijsk.
    Vilket scenario ser vi då?

    http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/04/att-koka-en-groda.html

  10. Per Fredö skriver:

    gruelsen för enbart ett resonemang om den verklia territorialkränkaren i den svenska sk0ärgårderden, som om det bara skulle vara fråga om en stat..
    En sådan fanns och det var Sovjetunionen.
    Carls beskrivning är så långt det går att komma i dag om vad som hände och vad som behövdes för att få stopp på dessa marina övningar och därutöver detta spioneri.

    Vi hade under det kalla krigets dagar ett nära samarbete med Nato och främst då med USA.
    Det ingick måhända också i den strategin att u-båtar från Nato skulle öva på svensk territorialvatten.

    Det är emellertid i nuläget inte bevisat, bara hypoteser.
    .
    Sanningen kommer möjligen fram när nu hemligstämplat materrial blir tillgängligt för den historiska forskningen.

    Att såväl tidigare som nu göra detta till ett partipolitiskt käbbel, därtill specefikt riktat mot Carls personliga, väl vederlagda insatser i olika avseenden vad gäller u-båtskränkningarna finns det emellertid all anledning kritisera.

  11. Per Fredö skriver:

    Det blev tyvärr ett felaktigt ord ovan.
    Vederlagda i sista meningen ska självfallet ersättas med vidimerade.

  12. spanaren skriver:

    Med det då mycket hemliga men idag kända militära
    samarbetet med USA/NATO under det första kalla kriget
    kan det mycket väl i en del fall varit fråga om gemensamma
    övningar mellan Sverige och NATO.
    Ubåtarna bör då troligen kommit från västtyska örlogsflottan
    då US Navy inte mönstrade några konventionella ubåtar
    och de brittiska av Oberonklass pga storleken inte kunde
    passera Bälten i uläge då de omedelbart skulle rapporterats
    av WP marina ”vaktpost”. (jagaren nordväst om Ruegen)
    Idag under andra kalla kriget i Sverige benämnt ”fred i vår tid”
    råder andra förhållanden som framgår av mitt tidigare inlägg.
    Var inte ”dokumentären” enbart ett försök att lägga ut dimridåer
    vad gäller den ”Röda Flottans” verksamhet i Östersjön och
    Carl Bildts insatser i synnerhet?

  13. metusalem skriver:

    Ubåtar i Östersjön har delat svenska folket. Några minns med stor munterhet att man i vissa fall tror mera på havslevande däggdjur. Alltså var alla ljudindikationer illrar, eller annat djur?

    Personligen tror jag det var sannolikt att både miniubåtar och tom. natofarkoster var på spaningsuppdrag. Vad som är obestritt var givetvis den ryska ubåt U137 som grundstötte i Karlskrona skärgård.

    Jag tycker Carl Bildts hållning är rimlig: Det fanns troligen fler än U137 som spanade i våra vatten. Att skoja bort detta med att alla signaler kom från djurriket är inte seriöst.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 387 andra följare

%d bloggers like this: