Krigsretoriken från Pyongyang

TABIANO: Påskhelgen har infunnit sig, och jag kopplar av med familjen här i norra Italien.

Just nu dimma och lätt regn, men prognosen talar om strålande sol och 16 grader i morgon, och det är det vi hoppas på.

Men här finns alltid god mat, angenäma viner och kultur i detta begrepps vidare bemärkelse.

Världen tränger sig dock – som alltid – alltid på.

Just nu är det den upptrappade krigsretoriken från Pyongyang som kräver uppmärksamhet. Att försöka värdera vilka faror som möjligen kan ligga i detta.

Våra insikter i vad som egentligen styr denna regims agerande är utomordentligt begränsade. Det handlar om världens mest auktoritära samhälle och väldens mest slutna regim.

Den lever i ett mer eller mindre ständigt krigstillstånd.

Också officiellt är det doktrinen om ”militären först” som dominerar, och det innebär att resurser i en ekonomi av svält och fattigdom kanaliseras till försök till militär uppbyggnad.

Vi ser det i den enorma satsning man gjort för att skaffa sig en vad det här laget sannolikt mycket rudimentär kapacitet vad gäller kärnvapen.

Av tre tester var i alla fall två visat att det på något sätt fungerar.

Och samma sak gäller satsningen på olika typer av robotar.

Med basen i äldre sovjetisk teknologi, som i sin tur hade sin grund i tyskarnas V2 från andra världskriget, har an successivt byggt en arsenal som självfallet får sin speciella betydelse om den ges möjlighet att också bära kärnvapen.

Trots ett militariserat samhälle och en väldig massarmé är det mycket svårt att se att regimen skulle ha något intresse av ett fullskaligt krig.

Koreakriget för 60 år sedan klarade man genom massiv kinesisk intervention, men dagens ledning i Beijing är i sin politik långt från den tidiga Mao-erans påtagliga äventyrligheten.

Och signalerna från Beijing just nu är ju av en helt annan karaktär.

Söder om den trettioåttonde breddgraden står såväl den sydkoreanska armén som den åttonde amerikanska armén med det stöd i olika former som denna har.

Och en rimlig bedömning måste vara att en större konfrontation skulle sluta med att regimen i Pyongyang på ett eller annat sätt förlorar och faller.

Den stora frågan är dock om det är denna rimliga bedömning som görs i Pyongyang eller om det handlar om en regim som i varje avseende förlorat förankring i verkligheten.

Vi vet inte.

Men tidigare episoder av upptrappad retorik och vapenskrammel har dock visat att man verkar ha en viss medvetenhet om sina begränsningar.

Och detta förefaller också vara den bedömning som nu görs av dem som inte minst i Seoul följer denna utveckling mycket nära.

Det innebär förvisso inte att det inte finns risker i en situation som denna.

Regimen kan tala sig in i en situation där den tar till någon form av begränsad militär operation. Det har vi sett förr. Och den kommer självfallet att få ett svar.

I ett spänt läge kan det finnas risker för att utvecklingen löper ur kontroll.

Ett snabbt förlopp av inledningsvis begränsade operationer eller åtgärder kan – i synnerhet i ett läge med fundamental osäkerhet om avsikterna i Pyongyang – snabbt spåra ur.

Så det finns all anledning till vaksamhet.

Men på detta stadium knappast till alarmism.

7 kommentarer till Krigsretoriken från Pyongyang

  1. Magnus Redin skriver:

    Det finns hopp om att Nordkorea kollapsar, jag håller tummarna.

  2. Robert Suzic skriver:

    Sydkorea har tidigare skickat hjälp till Nordkorea. Vad jag förstår vill inte Sydkorea heller ha en sönderfall av Nordkorea med tanke på hur Osttyskland kostade Västtyskland i ekonomiska termer.
    Däremot utvecklande av A-vapen ville varken Sydkorea eller USA tolerera och humanitära hjälpet stryptes.

    Handlar inte dem krigshoten från Nordkoreanskt håll om mest bisarr form av tiggeri?

  3. spanaren skriver:

    Som läsning under påsken länkas här till
    IISS analys av de militära styrkeförhållandena
    i Korea.
    Sista avsnittet återställer påskfriden – eller?

    http://www.iiss.org/publications/strategic-dossiers/north-korean-dossier/north-koreas-weapons-programmes-a-net-asses/the-conventional-military-balance-on-the-kore/

  4. Kerstin Broste skriver:

    Hela världen är överens om att Nord Korea är en diktatur som styrs av en diktator med en konstig verklighetsuppfattning.

    USA är en demokrati som har tagit ett stort ansvar, på gott och ont, lite här och där i världen. Att provocera Nord Korea genom militärövningar ställer många frågor. Eftersom USA har bättre vapen och NATO tillhands borde Obama kunna visa mer förstånd. Annars uppkommer frågan om USA vill ha ett storkrig.

  5. Jag respekterar att Carl inte en enda gång använder ordet ”Nordkorea” i sin monologue ovan. Det vore lika bakvänt som att fråga sig vad ”Sovjet Unionen” tänker göra i morgonbitti, eller hur ”Burma” bar sig åt i dag. International News Media är en arme som krigar 24/7, varenda decennium med sina obsoleta termer som vapen.
    Men å andra sidan finns det väl inte en enda Svensk Tiger som skulle yttra sig om huruvida detta skrivande är att betrakta som kommunikation, eller ensl en tvåvägskommunikation så länge det inte är en dialogue.
    USA skulle däremot med all säkerhet vilja dela Korea till ett Öst och Väst Korea istället för att kunna avge samma hotfulla toner mot Kina, från den Östra delen av ett nyöppdelat Korea.
    http://www.flickr.com/photos/96163307@N00/
    Det blir ju alltid så här hermetiskt och strulit när tronen går i arv.

    Det vet vi ju!

    Det är alltid fel att satsa på political mannerism med multiple indentity och robotic politicians.

    Lämna DPRK i fred med sina sociala experiment så kanske vi får lite mer uppdaterat nyhetsmaterial från dem att visa på TV istället för dessa ständigt upprepade urgamla klipp av travande soldater på torgen…och gnällande nyhetsuppläsare som skriker som fastklämda sopraner med stacato…

  6. un2here skriver:

    På tal om verklighetsuppfattning …

    Werner von Braun – V2-raketens ”fader” – åkte åt andra hållet efter kriget, till USA, och ansvarade där sedan för Mercuru- och Apolloprojekten. Den sovjetiska Sputnik var gjort av nåt annat virke? Tänk, det trodde jag alla i våran ålder visste, men det är väl så med kunskaper, att även de kan försvinna in i förfluten tid.

  7. flyktingar skriver:

    I väntan på löftet om en global solbaserad energiekonomi, så har Israel börjat utvinna naturgas från Tamarfyndigheten. Man bedömer att denna kommer att tillgodise landets energibehov under de kommande två decenierna. Under tiden har man funnit en ännu större fyndighet – Leviatan – i närheten…

    Israel, som till för ett år sedan importerade sin naturgas från Egypten, blir nu självförsörjande och i framtiden även naturgasexportör till exempelvis Jordanien. Att de 1922 brutna banden mellan trans- och cis-Jordan därmed kan komma att återknytas med framtida naturgasledningar är exempel på stabiliserande faktorer på Levanten, som utgör motvikter till kaoset i Syrien, som hotar smitta Libanon.

    Vilka konsekvenser skulle förbund mellan Israel och Jordanien baserat på ömsesidig nytta ha för Levanten och Mellanöstern i stort? Helt säkert grämer sig israelhatarna en dag som denna, så som de gjort så många gånger förr. Må de göra så många gången än. Framtiden ser ljus ut för de som i Israel ser en konstruktiv kraft med ett driv som ingjuter hopp om en bättre framtid i en region som annars tedde sig hopplöst destruktiv.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 327 andra följare

%d bloggers like this: