Finns vägar framåt i Syrien?

STOCKHOLM: Detta var dagen då vi samlat internationella och svenska Syrien-experter till en dagslång diskussion om möjliga vägar framåt i en situation som ter sig allt mer desperat.

Tyvärr finns inga snabba lösningar och dessvärre heller knappast några enkla vägar. Vi står inför utomordentligt svåra utmaningar.

Snart två år efter det att den kris som lett till krig inleddes i Syrien var det ingen som såg någon snar lösning.

Regimen är starkare än vad många föreställer sig, men kommer ändå aldrig att kunna vinna. Men inte heller oppositionens möjligheter att vinna ter sig i det överblickbara perspektivet särskilt påfallande.

Experter med konkret erfarenhet inifrån Syrien beskrev en situation med tilltagande lidande och förstörelse som kan pågå ett bra tag.

Det är inte svårt att nå enighet om att vi måste göra vad vi kan för att ändra på detta och få ett slut. Men inte lika lätt att se den enkla vägen till detta.

Experter uttalade starka tvivel på möjligheten att på ett avgörande sätt och i ett kortare perspektiv förskjuta den militära maktbalansen till oppositionens fördel.

Men samtidigt måste man konstatera att förhandlingsviljan på ömse sidor nu är tämligen begränsad.

Experter med bred erfarenhet inifrån landet var övertygade om att enighet i FN:s säkerhetsråd skulle kunna få stor politisk betydelse. Ett momentum till förmån för en politisk lösning skulle då möjligen kunna skapas.

Genève-plattformen från juli förra året förblir viktig, men behöver sannolikt förstärkas på ett antal punkter. Om detta skedde skulle det möjligen gå att få den stadfäst i en enig resolution av FN:s säkerhetsråd.

Det skulle kräva en vilja till kompromiss från alla sidor. Men andra alternativ som skulle kunna leda framåt hade de olika deltagarna i dagens diskussioner tyvärr svårt att se.

Skall denna väg vara möjlig fordras att vi nu prioriterar att nå denna enighet i FN:s säkerhetsråd. Skulle det vara möjligt kommer alla andra frågor upp – men skulle det inte gå kommer knappast någonting annat heller att fungera.

I dagens svenska debatt finns det de som vill att vi i stället skall prioritera att säkerhetsrådet nu hänvisar frågan om Syrien till den internationella brottsmålsdomstolen ICC.

Förutsättningarna för framgång med detta just nu är ytterligt små, och detta skulle sannolikt försvåra arbetet med att uppnå den enighet som är möjlig att uppnå.

Jag minns hur vi när vi arbetade med att få stopp på kriget i Bosnien gav absolut prioritet åt just det.

Därefter blev det möjligt att ta itu med frågan om att kräva ansvar för dem som gjort sig skyldiga till avgörande övergrepp.

Det var och är oerhört viktigt. Mer än 15 år efter det bosniska krigets slut pågår processerna vid ICTY i Haag fortfarande.

Om det kommer att gå så i Syrien eller ej är i dagsläget svårt att veta. Ju längre konflikten pågår desto svårare blir en lösning.

Men dagens många timmar av diskussioner kom i alla fall till slut att handla om möjligheten att nå fram denna väg.

Det finns ingen garanti för att den lyckas. Möjligen är sannolikheten för att den misslyckas mindre än för övriga vägar vi diskuterade.

Och i besvärliga lägen har politiken att försöka hantera också besvärliga alternativ.

12 kommentarer till Finns vägar framåt i Syrien?

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Hur ser länderlistan ut just nu för de som (snart akut) behöver byta politiskt system?
    1. Syrien
    2. Iran
    3. Pakistan
    4. Saudi Arabien
    5. …
    Tunisien, Egypten, Libyen sen stannade det av. Syrien håller nu emot med hjälp av ”några” av de andra som är rädda.
    Det kommer att bli en jäkla ”turbulens” ett tag. Alla vet detta.
    Varför inte låta FN, USA, EU, Ryssland, Kina, Indien och Brasilien skicka ett mycket ”starkt” brev till samtliga dessa samtidigt?
    Sen kan öknen börja blomstra igen…
    Det borde väl finnas någon utrymd militärbas i New Mexico med ökenklimat som kunde få tjäna som fristad ett tag åt ett gäng avdankade ”ökenpotentater”?

  2. Anders Ljungberg skriver:

    jo de drar alltid massmördare inför rätta där det redan är för sent i stället för att stoppa slakten i tid och slakten pågår inte bara i krig utan även i länder som nordkorea och iran .utan att någon dras införätta .och det har aldrig varit aktuellt att förhandla med Assad och han vill inte ha någon förhandling eftersom en sådan skulle störta hans regering och det mesta han säger menar han inte .Det är bara tomma löften. Både turkiet och FN har blivit lovade löften från honom utan att det har infriats .och alla länder som är imot honom är syriens fiender enligt honom
    att krisen inte har blivit löst beror på att europa och USA inte har gjort något för att lösa krisen .det har varit ett stort ointresse
    folk i syrien säger vi behöver inte ord vi behöver hjälp så att vi kan bli av med Assad .Genom att inte göra något så har ni förlängt kriget och dessutom har ni gynnat alqaida genom er passivitet
    de blev välkommna eftersom europa och USA inte hjälpte FSA med vapen och en flygförbudszon

  3. spanaren skriver:

    Ber att få instämma i utrikesministerns analys att en
    överenskommelse mellan Ryssland/Kina och Västmakterna
    i FNs säkerhetsråde med Geneveöverenskommelsen som
    bas är enda vägen till en lösning.

    Ryssland motsätter sig enligt ryska källor en inblandning
    av ICC i Haag varför det är utsiktslöst att framföra dessa krav.
    Lika utsiktslöst torde kravet att Syriens nuvarande president
    Assad skall avsättas före eventuella förhandlingar.

    Militära experter ser ingen militär lösning på inbördeskriget
    mellan regeringstrupperna och upprorsmännen som skedde
    i tex i Spanien före VK2.

    USA är inte villigt att gå i storkrig i Syrien och NATO utan USA
    saknar helt förmåga att nedkämpa bla det starka syriska luftvärnet
    som är nödvändigt för att skapa en flygförbudszon över hela landet.
    I den jämfört med en insats i Syrien småskaliga insatsen av
    NATO i Libyen tog ammunitionen slut redan efter kort tid!

    Dessutom ligger en rysk flottstyrka utanför den syriska kusten
    med rysk marininfanteri ombord redo för insats att åtminstone
    säkra evakueringen av ryska medborgare i landet.
    Vad händer om ryssarna då angrips av rebellerna?

    Summa summarum:
    Enda lösningen är som utrikesministern skriver en överenskommelse
    som de militära stormakterna kan acceptera – och dit hör inte
    EU-delen av NATO.

  4. spanaren skriver:

    Tillägg till mitt 16 januari 2013 kl. 08:29

    STRATFOR har idag en avgiftsfri artikel om USAs politik
    vad gäller bla Syrien.

    Artikeln ställer onekligen en del frågor vad gäller den
    säkerhetspolitiska utvecklingen inte bara i Levanten…..

    http://www.stratfor.com/weekly/avoiding-wars-never-end

  5. metusalem skriver:

    Sveriges ställningstagande mot att Syriska krigsförbrytare skall åtalas vid internationell domstol föranledde höjda ögonbryn. Urban Ahlin var traditionellt upprörd, och lite till mans frågar man sig om inte samråd borde ske inom EU-gruppen. Här på bloggen kan vi vara i den lyckliga situationen att få reda på skälen för den svenska hållningen. Ett EU-land kan naturligtvis ha bättre argument än de övriga, och det vore värdefullt att få en belysning av detta.

  6. Sven Uhlin skriver:

    Hej Carl!
    Vill kommentera en helt annan men viktig sak i dagens värld.
    Var på studiebesök i EU och träffade din fru Maria och fick höra vad de håller på med där. Vill ge en eloge till Maria för att hon tar upp denna viktiga fråga angående mat. bra mat, matsvinnet, BASTA!
    Denna fråga angående mat är något som är på uppseglande och kommer att bli en allt avgörande fråga i framtiden.

    Mvh
    Sven Uhlin
    Ordf. Karl-Johan/Masthugget Moderatförening
    Göteborg

  7. florimond77 skriver:

    Det är lite svårt att förstå den svenska regeringens hållning i Syrienfrågan. För gemene man är det uppenbart att alla fördömanden av denna regim som tillfogar så mycket lidande framför ögonen på världen inte ska förminskas. Syrien har fortfarande sin ambassad på plats. En spioncentral enligt vissa.Att inte Sverige som enda land också krävde att Syrien skulle fall under ICC är konstigt. Med all respekt för Bildts stora erfarenhet som förmedlare under brinnande krig så undrar man vad diolomatin går ut på i det här fallet. Tyvärr är det så att den vaga svenska hållningen kan bidra till att diverse konspirationsteorier uppstår om vad annat som kan ligga bakom.

  8. Per Fredö skriver:

    Det finns dessvärre en hel del av symbolpolitik vad gäller den syriska tragedin samt hur massmördandet där skall kunna stoppas och nå sin lösning.

    Vägen vad gäller enigheten i FN:s säkerhetsråd har prövats, men Ryssland och Kina har kommit med sina veton alldeles oavsett hur urvattnad resolutionerna har varit.

    Det är sannolikt att denna typ av blockering kommer att fortsätta även om man naturligtvis kan försöka ännu en gång.

    Den förste FN-medlaren Annan har resonerat med alla inblandade parter. Han har vädjat om stöd från såväl Ryssland som Iran, men dessa länder har fortsatt med sitt stöd till Assad-regimen.

    Nu verkar det huvudsakligen vara en fråga om en från Lavrovs sida en maskerad orolighet över att allt
    dödande, de tilltagande flyktingströmmarna samt konsekvenserna för grannländerna inte längre är försvarbara.

    Men Assad ger inte vika, detta oavsett att Syriens ekonomi avsevärt har försämrats via sanktionspolitiken.
    Att resonera med de så kallade rebellerna och terroristerna är det inte tal om. Att en rad honom närstående nyckelpersoner tycks han uthärda också. Liksom en tilltagande krigströtthet och att medelklassen, som länge stött honom, nu vill återgå till någon slags normalitet.

    Assad anser vi vara en galning och krigsförbrytare. På sitt sätt rätt, men samtidigt en välutbildad och rtikulerad herre.

    Men ändå kan Assad inte fortsätra utan att det reella stödet av stormakten Ryssland.
    Ryssland driver sin geopolitiska konfrontationspolitiken även i denna för dem avlägsna del av vår värld.

    Assad har blivit uppmanad att avgå. Han har erbjudits fri och tryggad lejd till annat land. USA har, märkligt kan man tycka. i nu spända läge deklarerat att den enda legitima regering, som Syrien har, är rebellernas.

    Och nu ska också Assad ställas inför rätta och få sona för sina brott inför Internationella Domstolen i Haag.
    Urban Ahlin har till och med gått så långt att det helst ska äga rum i Syrien, tro det.

    Det mesta av detta är i nuläget enligt min mening just symbolpolitik.

    Andra vägar, de sedan länge beprövade, måste ändå få fortsätta.
    Dett krävs även om det kommer att ta sin tid.
    Men snabbare kommer det att gå när Assad ändå tvingas inse i han inte kan besegra rebellerna.
    Då kommer stödet även från det inre gardet att svikta, så lär oss historien. .

  9. Kerstin Broste skriver:

    Jag har känt stor repekt för WordPress sätt att hantera inlägg men nu blir jag förvånad. Hur kan Stig2Entreprenören få in ett inlägg som det ovan.

    Har Du Stig2 läst några net tidningar från Libyen nyligen. Kongressen behöver egen milis. Ingen konstitution har kunnat införas. Det civila samhället fungerar ej. Mödravården är i det närmaste obefintlig. Unga män med vapen går in i bostadsområden och gör raider.

    Det är intressant att Du föreslår en öken i USA där ”vi” ska dumpa statschefer från tidigare rätt så demokratiska stater. Svara och förklara dig vidare.

  10. Kerstin Broste skriver:

    Florimond: Utveckla gärna vilka konspirationsteorier Du menar. Har man sagt A måste man säga B. Jag anser att CB har fattat rätt beslut ang anmälan till ICC. Det är fel tid eller rättare sagt för sent.

  11. Kerstin Broste skriver:

    Ett sista inlägg som Ni inte borde ta hänsyn till. Jag blir bara så arg.
    Att det just på denna blogg finns så många krigsgalna människor skrämmer mig. Det enda jag kan hoppas på är att det bara rör sig om ”rent fyllesnack” annars finns det problem, i alla fall om dessa människor har någon påverkan på vår politik.

  12. Kachina skriver:

    Jag har varit tyst i alla debatter av den orsaken att i höstas slocknade det lilla ljus jag kunde se i mörkret och någon lösning kan jag inte se. Den här civilisationen är på väg mot sitt sönderfall, obevekligen. Syrien, Mali,Sverige…..är enskilda delar i olika faser av det globala sönderfallet. Folk ser det inte, eller vill inte förstå de synliga verkningarna, även om det som sker här hemma, framför deras ögon.. Rån, bankrån och dagliga personrån, till dagliga våldtäkter och gängvåldtäkter på öppen gata, kidnappningar med efterföljande våldtäkt och/eller mord, bilbränder och bilsprängningar är de synliga verkningarna,är det ingen som verkar vilja se sambandet och inledningen av sönderfallet.

    Det är samma serievåld som skedde i New Mexico och Texas i mitten av 1800-talet, när Mexikanska banditgäng tog sig över gränsen, skövlade, rövade, våldtog och mördade. Även om serievåldet då var i mindre omfattning än nutidens Sverige, betraktas man som en stolletok om man nämner det. Folk vill varken se eller förstå. Mexico kom sig aldrig ur den onda cirkeln och är nu i sitt rätta element. Frågan är om vi kan bygga oss ur sönderfallat eller om den här civilisationen skall förbli det den nu uppvisar.

    Orsaken är att politiker över hela världen inte törs konfrontera ”de feta svinen”, ett fåtal bankirer som styr den tillgängliga valutamängden, sedan de först lagt beslag på mer än 90% av densamma. Ej heller törs de beskatta ”de feta svinen”. Resterande är den mängd som den stora massan får. Stort netto för massan= högkonjunktur. Litet netto för massan = liten handel och depression

    Staten måste ha kontroll över valutamängden. Abraham Lincoln försökte genomföra det, likaså Kennedy. Bägge blev mördade. Nu vill Ingves införa amortering på fasta värden (bolån) och därmed minska massans netto och skapa depression.

    Vet ni i den ekonomiska hierarkin egentligen vad ni sysslar med, eller är det de ”de feta svinen” som ger direktiv?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 430 andra följare

%d bloggers like this: