Första riktiga veckan

STOCKHOLM: Söndagskvällar handlar ju dessutom om att få en blick över den kommande veckans olika arbetsuppgifter.

Nu återsamlas Sverige mer på allvar efter helgerna, och det gäller också dess regering och dess regeringskansli.

Och det kommer att prägla en del av mitt arbete under de närmaste dagarna.

För att bättre planera vårens arbete tar jag mitt kansli på planeringsresa till Tallinn i början på veckan.

Möjligen kan det glädja några av kvittojournalistikens ledande aktivister, och det må väl i så fall vara.

Och självfallet passerar vi på att förutom eget arbete ha kontakter och samtal också där.

Jag träffar t ex president Ilves för att med honom diskutera det kommande årets olika gemensamma utmaningar.

På torsdag är det så regeringssammanträde i mer full besättning efter helgerna.

Men senare den dagen beger jag mig till Vilnius i Litauen för sedvanligt ”Snow Summit” och informella diskussioner.

Mitt planerade fokus denna vecka ligger således dels på vår egen planering inför vintern och våren och dels kontakter i närområdet i olika frågor.

Men utvecklingen i Syrien och de områden som ju dominerat åtskilliga av mina samtal under de senaste dygnen kommer att kräva fortsatt uppmärksamhet.

President Assads TV-sända tal i går var en propagandaföreställning avsedd att mobilisera det stöd för den vacklande regimen som möjligen återstår att mobilisera.

Och oavsett utsikterna för detta innebar det utan tvekan ett bakslag för försöken att få till stånd en snar politisk övergång i landet för att förhindra ytterligare lidande, förstörelse och död.

5 kommentarer till Första riktiga veckan

  1. spanaren skriver:

    Källan tillhör inte de mest pålitliga inom området
    säkerhetspolitisk analys men artikeln kanske ger
    en bakgrund till den syriske presidentens tal som
    inte inte framgår av de flesta analyser.
    Med ryska flottan och rysk marin spetsnaz i ryggen
    kan kanske Assad ta till brösttoner……..

    http://www.debka.com/article/22663/Bolstered-by-16-Russian-warships-Assad-nixes-dialogue-with-“Western-puppets”

  2. Rulle skriver:

    När nu EU varit bland de enskilt största orsakerna till att 60 000 människor mist livet i Syrien bör man snart ta sitt ansvar och avblåsa stödet för rebellerna. Att stödja denna opposition är ett äckligt ställningstagande. Ett het omoraliskt sätt att skapa fred!

  3. Per Fredö skriver:

    Assad förnekar sig inte. Han har även nu samma ställning som tidigare om att till varje pris värna om sin egen maktsällnig.
    Det motiveras med att det är han som är det syriska folkets sanna företrädare, vilket mobliserade anhängare i samband med detta presidentval också skulle visa.

    Inget om alla avhoppare förstås, inte heller om sådant som alla civila offer, att landet nu blir all mer sönderbompat och att syrier flyrsitt eget land.

    Han förespeglar reformer i demokratisk riktning och även politiska lösningar, men också det ska ske efter hans villkor.

    Oppositionen är visserligen splittrad, men är definitivt inga terrorister, som Assad hävdar.
    Dessa så kallade terrorister och jihadister får också stöd från fientliga västmakter och från EU och även från grannländer till Syrien.

    Man frågar sig vilken logik den mannen har.

    Att som USA har gjort att erkänna oppositionen för landets legitima regering utan att en statsbildning ägt rum och en författning med efterföljande politiska val ägt rum är dock häpnadsväckande.

    Så agerar inte en stormak som i övrigt hjälp många andra länder till dmokrati och fredliga lösningar på olika konflikter.

    Det kan man emellertid inte säga om det stöd som Assad ännu får från Ryssland,Kina och Iran.
    Det visar vilken politik som Assad står för.

  4. USA, och en del av EU länderna stöder idag rebellerna i den militära konflikten med olika militära bistånd. Iran och Ryssland stöder regimen. Som jag ser det är världsaktörerna redan inblandade i konflikten. Vi kan inte acceptera att ca 100 människor per dag dör helt oskyldigt i Syrien. De som stöder respektive part måste gemensamt nå en fredsstyrka som ska försöka frysa konflikten och stoppa dödandet. Parterna måste också tvinga fram förhandlingar för att nå en varaktig fred och kompromissen blir ledstjärnan och grogrunden till en demokratisk utveckling i ett land som lidit tillräckligt länge och vi har sett på. Jag tror vi alla insett att ingen av de officiella stridande parterna kan vinna helt denna inrikeskonflikt. Börja nu planera en fredsintervetion. Få med Iran och Ryssland för att stoppa dödandet. Hur många ska dö innan någon gör något? Räcker inte 60.000 människor?

  5. Per Fredö skriver:

    Signauren peaces förslag om en fredsinterntion i syfte få slut på dödandet och med deltagande av världsaktörerna till vilka han räknar både Ryssland och Iran är självfallet ogrundad.

    Dessa världsaktörer har redan initialt haft diametralt olika synsätt vad gällrer denna fruktansvärda konflikt och likaså i uppfattningen var gränsen går för allt dödande.

    Det senare bestäms i sig av Assad själv. Han har och likaså med stöd av främst sin ,militär inte visat några som helst tecken på att få slut på detta inbördeskrig.

    Hans presidenttal illustrerar det.

    Ryssland däremot, som inte minst av geopolitiska skäl har stött Assad, visar vissa tecken på att nå en förhandlingslösninmg.

    På vilka villkor vet vi inget om, men det skulle förvåna om ryssarna inte längre vll stötta Assad-regimen så långt det nu kan gå.

    Det gäller i än högre grad Iran.

    Att kräva Assads avgång är lätt att säga, men mer resoluta åtgärder lär krävas för att nå ett fredsavtal med den målsättningen.

    Nato är än så länge åtmnstone officiellt passiv.Någon intervention är utesluten, heter det.

    Samtidigt är vissa västerländska bedömningar att det inte behövs.

    Det skulle ändå vara en näraliggande tidsfråga, innan Assad-regimen faller.
    Vi får leva på hoppet.

    .

    ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 431 andra följare

%d bloggers like this: