Gaza-debatt i dag – CDU i Hannover i morgon

03 december 2012

STOCKHOLM: Det blev en arbetsdag hemma i skuggan av händelseutvecklingen i Mellersta Östern.

Icke minst blev det en bra s k särskild debatt i riksdagen i dag.

Ämnet var situationen i och kring Gaza, men som jag förutskickat kom den att vidgas till den situation i stort vi nu står inför.

Parallellt med vissa andra EU-länder och efter vissa kontakter kallades Israels ambassadör upp till kabinettssekreterare Frank Belfrage på UD för att direkt få del av vår extrema oro över israeliska uttalanden främst om bosättningspolitiken.

Och det skedde samtidigt som diskussionen i riksdagen inleddes.

I den fanns det förvisso icke oväsentliga skillnader i beskrivningen av situationen i regionen, men det viktiga var att det trots detta inte fanns några skillnader i slutsatser om den politik vi bör föra.

Det är självfallet en styrka. Det ger vår röst inom EU eller i andra fora ökad tyngd.

I debatten sade jag att situationen i och kring Gaza är oacceptabel, att den är ohållbar och att den är en direkt fara för människors välbefinnande i området liksom för freden i regionen i dess helhet.

Detaljerna i detta vet vi ju alla.

Den israeliska blockaden av Gaza med de omedelbara humanitära, de påtagliga ekonomiska och de långsiktiga politiska konsekvenser denna får.

Hamas odemokratiska, auktoritära maktutövning i direkt konfrontation med den valda palestinska myndigheten i Ramallah.

Olika terrorgruppers utnyttjande av Gazas territorium för att med olika typer av raketer urskiljningslöst beskjuta civila områden – städer och byar – i Israel.

Och effekterna av detta vet vi också.

Det ena kriget efter det andra som har sitt ursprung kring Gaza. Det mycket brutala vintern 2008 – 2009. Det något mindre så men fortfarande oacceptabla den senaste månaden.

En humanitär och ekonomisk situation i Gaza som långsiktigt håller på att bli allt värre.

En FN-rapport nyligen tecknade en bild av en utveckling där olika faktorer riskerade att leda till att Gaza-området kring år 2020 med dess då mer än två miljoner invånare blir närmast obeboeligt.

Och självfallet en alldeles olidlig och en alldeles oacceptabel situation för de människor i Israel som lever inom de allt längre räckvidderna för raketerna från Gaza och som ständigt måste springa till skyddsrummen för att värna sina liv.

Vi har nu fått ännu en överenskommelse om vapenvila kring Gaza.

Jag välkomnade den, men inte minst här gjorde jag också mycket klart att det inte räcker.

Och det i två avseenden.

För det första måste man nu omedelbart gå vidare med att bryta den ekonomiska och humanitära blocken av Gaza.

För det andra måste man nu på allvar ge kraft åt ansträngningarna att få till stånd den bredare fredsuppgörelse vi väntat på alldeles för länge.

Viktigt i det första avseendet är att EU med stor tydlighet kräver ett omedelbart, uthålligt och ovillkorligt öppnande av de olika övergångarna till Gaza för humanitär hjälp, kommersiella varor liksom personer till och från Gaza.

Vissa begränsade förbättringar har skett, men dessa är icke tillräckliga.

När EU:s utrikesministerråd träffas i Bryssel på måndag kommer vi att ha denna fråga på bordet.

Och vi är självfallet, inte minst genom den mission EUBAM Rafah som redan finns på platsen, beredda att mycket konkret medverka i en lösning av denna fråga.

Innan måndagen kommer dock mycket att hända. Jag hoppas att våra diplomatiska kontakter skall leda till att man i Israel inser att en upptrappad konfrontation inte ligger i någons intresse.

Tidigt i morgon bär det av till Hannover i Tyskland för att i anslutning till regerande CDU:s partikongress där möta olika tyska företrädare, känna av stämningarna och föra diskussioner i olika frågor.

Våra relationer med Tyskland är ju både goda och viktiga, och detta ger ju möjlighet att föra samtal med viss bredd i ämnen av ömsesidigt intresse.

Jag hoppas att planen fungerar så att jag finns på plats när förbundskansler Angela Merkel håller sitt stora tal.

Och sedan blir det åtskilliga samtal med olika aspekter av EU-utvecklingen i fokus.

Där förblir jag under dagen, men på onsdag flyger jag så till Beijing för dels bilaterala samtal och dels för det första mötet med Stockholm China Forum som inte äger rum i Stockholm utan i stället i Kina.

Det är rätt kort efter den stora partikongressen, och det kommer att finnas mycket att diskutera med den intressanta grupp av kinesiska, amerikanska och europeiska bedömare som kommer att sluta upp där.


Extremt oroväckande

02 december 2012

STOCKHOLM: Det var lättare sagt än gjort att komma hem när snön drog in över delar av Norden.

Det blev till att sitta några timmar extra på Kastrup och spana ut över en flygplats som tvingades stänga ett tag för att få bort snön från sina banor.

Men väl framme i Stockholm sken solen trots allt.

Det senaste dygnet har knappast gjort situationen i olika delar av Mellersta Östern enklare.

I Egypten vill president Morsi nu ha en mycket snabb folkomröstning om ett förslag till ny författning som på ett mycket påtagligt sätt riskerar att dela och försvaga landet.

Det finns all anledning att vara bekymrad över denna process och vad den kan leda till.

I Israel utannonserar nu regeringen olika åtgärder som förefaller att vara rena repressalier mot palestinierna efter torsdagens omröstning i FN.

Skatteintäkter hålls inne, och det förefaller som om man nu kommer att utvidga de illegala bosättningarna runt Jerusalem på ett sätt som dramatiskt kan skärpa situationen.

Inte minst handlar det då om det område som går under beteckningen E1.

USA har använt uttryck som att man är ”chockerade” och EU:s Catherine Ashton har talat om ”extrem” oro för konsekvenserna av detta steg.

Det är mycket starka ord i sammanhang som dessa. Och de är berättigade.

Om detta blir verklighet sätter sig Israel på ett mycket tydligt sätt mot världssamfundet i dess helhet.

Det är självfallet allvarligt – allra mest för Israel självt.

I morgon är jag hemma och på dagordningen står bl a en särskild debatt i riksdagen om situationen i och kring Gaza.

Men det kan ju inte uteslutas att den kommer att beröra också dessa delar av utvecklingen.

Resten av denna vecka kommer jag dock att tillbringa i den kanske inte alldeles naturliga kombinationen av Hannover och Beijing.


Strax hemåt igen

01 december 2012

WASHINGTON: Ännu en solig dag här, efter det att den lite fuktiga morgondimman lyft.

Men jag hör att det är en snöig huvudstad som väntar mig när jag är tillbaka i Stockholm i morgon.

Efter frukost med gammal vän och möte med Jordaniens utrikesminister Naser Judah väntar nu lunch med Världsbankens f d chef Robert Zoellick och sedan bär det iväg till flygplatsen och via olika förbindelser så småningom hem igen.

Men det har varit nyttiga och bra dagar här.

Det har ett betydande värde att då och då på viss bredd kunna föra samtal med olika både beslutsfattare och opinionsbildare här.

Och mycket händer – som vanligt.

I centrum här står förhandlingarna om hur man skall klara de stora och växande budgetunderskotten.

Och än så länge förefaller de att gå påtagligt dåligt.

Det kan vara uttryck för normal inledande positionering inför den kompromiss som kommer – men de kan också tyda på så stora motsättningar att en överenskommelse nu inte är möjlig.

Att detta är betydelsefullt för USA säger sig självt. Men betydelsen för världsekonomin i övrigt skall inte underskattas.

Den andra fråga som dominerar här just nu är vem som kommer att efterträda Hillary Clinton som utrikesminister.

Det sades att ett besked skulle komma denna vecka, men så blev det inte.

Och Hillary Clinton fortsätter sitt arbete i samma imponerande takt som hitintills.

Jag har ju träffat henne två gånger dessa dagar, men hon har också hunnit med i alla fall fem andra utrikesministrar och ett otal olika anföranden i olika sammanhang.

Självfallet har det varit många och intressanta diskussioner om utvecklingen i Asien och då inte minst vilken kurs Kina under sin nya ledning kommer att styra.

Men det har varit de olika alarmerande utvecklingarna i och kring Mellersta Östern som dominerat samtalen under dessa dagar.

Att det behövs ett starkt amerikanskt engagemang har varit ett centralt budskap från min sida. Och det budskapet kommer unisont från Europa.

Men allt tar sin tid. Personfrågorna här måste klarna. Det israeliska valet i slutet av januari påverkar också.

Problemet är bara att problemen inte väntar. Nya israeliska besked om nya illegala bosättningar visar vart utvecklingen riskerar att gå.

Och tragedin i Syrien fördjupas.

Diskussionen om olika handlingsalternativ i den fråga har varit intensiv, om än inte konklusiv.

Medlaren Lakhdar Brahimi väntas hit inom de närmaste dagarna.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 327 andra följare