Anledning till oro

WARSZAWA: Kort mellanlandning i den polska huvudstaden på väg hem till Stockholm efter en intensiv vecka i Bryssel, Stockholm, Bryssel, Baku, Tbilisi och Yerevan.

Att säga att vi återvänder från de tre länderna i södra Kaukasus mer lugnade och tillfreds med utvecklingen vore att ge en felaktig bild av situationen.

Inte minst dagens intensiva diskussioner i Yerevan, med en lång lunch med president Sargsyan i centrum, bidrog till bilden av tilltagande och allvarliga spänningar framför allt mellan Armenien och Azerbaijan.

Och detta sker i ett läge där regionen i övrigt ser ut att gå mot mer osäkra tider.

Från Yerevan är det föga mer än ett stenkast till gränsen till Iran, och Aleppo är en stad som ligger nära inte bara geografiskt.

Fortfarande fungerar flygförbindelserna mellan Yerevan och Aleppo, och upp mot 10.000 flyktingar har redan anlänt från Syrien.

De siffror som finns tyder på att mer än hälften av den uråldriga armeniska närvaron i Syrien redan försvunnit.

I Aleppo försöker man av allt att döma att skydda de armeniska kvarteren såväl mot regimens våld som oppositionens styrkor.

Och farhågorna för vad som kan komma att hända är mycket påtagliga.

Retoriken mot Azerbaijan var denna gång mer uppskruvad än vad jag varit med om under något av mina tidigare besök, och våra försök att bestämt varna för åtgärder och steg som kan leda till ytterligare ökad spänning viftades snarast bort.

För ca ett och ett halvt år sedan misslyckades den ryska presidenten Medvedev försök vid ett möte i Kazan att föra den sedan snart två decennier frusna konflikten om Nagorno-Kharabach till en lösning.

Och som så ofta när länge förberedda försök till lösning av en konflikt misslyckas går denna in i ett skede av tilltagande beskyllningar och tilltagande spänning.

Bryts inte denna utveckling är det lätt hänt att händelser som inte nödvändigtvis är planerade medför att konflikten bryter ut igen.

Våra samtal i regionen tyder dessvärre på en betydande risk för att vi befinner oss på väg in i ett sådant skede.

De faror som ligger i detta är mycket betydande.

Regionen skulle drabbas hårt, och det kan inte uteslutas att det allmänna internationella klimatet kommer att vara sådant att även andra aktörer frestas att på ett eller annat sätt gripa in.

Iran ligger som sagt mycket nära, och Armenien har nyligen träffat ett nytt 40-årigt avtal med Ryssland om dess militära närvaro i landet. Även Israel visar aktivitet i regionen.

Ansvaret för en fredsprocessen ligger hos den s k Minsk-gruppens ledning i form av USA, Frankrike och Ryssland. Men sedan misslyckandet i Kazan förefaller de att ha begränsat sina aktiviteter till försök att förhindra en alltför snabb försämring av läget.

Och inte ens med det har man varit särskilt framgångsrik.

I EU har vi all anledning att stödja de tre:s ansträngningar inte minst därför att det saknas ett realistiskt alternativ.

Men samtidigt har vi ett intresse genom det Östliga Partnerskapet att bidra till regionalt samarbete och europeiskt närmande.

Och med toppmötet för det Östliga Partnerskapet i Vilnius i november nästa år har vi nog all anledning att på olika sätt höja profilen i frågan.

Från Yerevan flög Radek Sikorski, Nikolay Mladenov och jag iväg åt olika håll, men vi kommer enligt plan att sammanträffa redan nästa vecka och kommer då att ha möjlighet att mer konkret formulera våra slutsatser från resan.

Nu väntar förhoppningsvis en lite lugnare helg hemma i Stockholm.

10 kommentarer till Anledning till oro

  1. Leo Occam skriver:

    Vår utrikesminister har nyligen på twitter, i en förlöjligande formulering talat om för världen att luciafirandet är en, från Sicilien importerad tradition.

    Här sällar sig Bildt till Mona Sahlin, som i ett flertal offentliga uttalandet gjorde klart att vår kultur var löjlig och obefintlig.

    Bildt tillåter sig att nedklassa vår kultur, mha uppenbar desinformation. Oklart om det beror på ren okunnighet eller om han bara flyter med i anti-västerlandet-rörelsen, där huvudsakligen extremvänstern frodas.

    Lucia-firandet är en förkristen tradition som kyrkan i vanlig ordning
    har tillrättalagt genom att föra in ett helgon. Det är dock den enda kopplingen till den sicilianska firandet, som i övrigt inget har gemensamt.

    Billigt gjort av dig Carl och inget vi behöver i denna tid av påtvingad normupplösning och traditionsförfall.

    Kan man begära en ursäkt eller en korrigering av dig så gör jag det nu och här !

  2. claudius49 skriver:

    Jag har inte tagit del av Carl Bildts meddelande på twitter, som har förargat Leo Occam, men jag erinrar ändå om att Sveriges mest namnkunnige författare (inte minst i utlandet) för över 100 år sedan var ”elak” nog att påtala, att väldigt mycket av ”ursvensk kultur” i själva verket är importerat gods från andra länder. Inte minst gäller detta vår julcirkus, med tomtar, gran och övrigt bjäfs.

    Författarens namn? August Strindberg (1849 – 1912).

  3. gruelse skriver:

    @Leo Occam,

    Håller helt med dig angående Luciafirandets rötter.

    Enligt ”Religionerna i historia och nutid”, Helmer Ringgren och Åke V Ström, är originalet till våra dagars Lucia ett svårbestämt väsen i den svenska/nordiska folktron som kallas Lusse. Hon har en rovfågelgestalt eller är en trollkona förbunden med onda andar. Hon har även en fruktbarhetsaspekt med många drag av Freja/Fröja (t.ex. lussekattor och Fröjas vagn, dragen av kattor).

    Lusse leder i årets längsta natt, 12 – 13 december , den s.k. lussifærden eller lussireidi = den vilda jakten.

    Under den natten gäller regeln:
    Inte brygga, inte baka,
    Inte stora eldar hava.

    Överträds förbudet hämnas Lusse, eventuellt genom att strypa vederbörande.

    När det hedniska Sverige skulle kristnas ända ned i de breda folklagren, fick det kristna helgonet Lucia överta både Lusses dag och namn.

    Med tanke på att Lusse ingick i den nordiska och inte i den sicilianska folktron, borde såväl originalets som den svenska traditionens efterföljande Lucia var blond!

    Det bör nämnas att bland de förmodligen sista förvaltarna av svensk kultur och svenska traditioner – den svensktalade delen av Finland – väljs Lucia i en gammal hederlig demokratisk process, med oftast ett traditionsenligt blont resultat.

    Så då är frågan varför Carl Bildt sprider denna vrångbild på sitt Twitter. Till att börja med måste man vara medveten om att Carl Bildt är ingen vän av nationalstaten Sverige.

    Så därför tror jag att denna lögn har värkts fram runt den politiska elitens stammtisch, där Carl och Mona intar högsätet, i en gruppdynamisk process i en atmosfär av globalism, EU-vurm, fosterlandsförräderi, historielöshet och politisk korrekthet.

    Som ytterligare bevis på en liknande framvärkt vrångbild, föreligger ett urklipp från SvD 990213, som säger:

    Bildt har på Moderaternas Europakonferens i Stockholm 990212 svarat på en publikfråga om betydelsen av att ”EU är ett katolskt projekt”, vilket sades vara ett problem för ”oss protestanter”. Som varning på protestantisk självgodhet menade Bildt att vi inte har mycket att yvas över.

    ”- Det var väl i Magdeburg som Gustav II Adolf uppträdde som en dåtida Mladic mot civilbefolkningen … ”

    Magdeburgmassakern maj 1631 var troligen den blodigaste massakern under Trettioåriga kriget. Den utfördes av Katolska ligans Tilly och Pappenheim! Den utfördes således inte av Gustav II Adolf, som Bildt gör gällande!

  4. mrmhalland01 skriver:

    När vi ändå är inne på ämnen som inte har med inlägget att göra :

    USA för ett krig mot terrorismen.
    Innebär det att det är inbördeskrig i USA nu ?

    Eller kallas massmord bara terrorism om det utförs av Arabisktalande människor ?

  5. mrmhalland01 skriver:

    När det gällde terrordådet i Sverige var det ju oerhört viktigt att ta reda på och döma den/de som tillhandahöll pengar till vapen.

    I USA tillåter staten att vem som helst (i princip) innehar vapen (som bara är till för att träffa människor med).

    Är det då inte staten som indirekt ”tillhandahåller” vapen till terrorister ?

  6. spanaren skriver:

    Finns det frågor som oroar utrikesministern men han är
    förhindrad att skriva om eftersom det då som ett brev på posten
    kommer frågor om Sveriges nästan obefintliga existensförsvar?

    Den ryska stormanövern ”Kavkaz 2012″ pekade på EN lösning
    av det Carl Bildt skriver om. Ryssland frambaserar eventuellt sina
    militära stridskrafter söderut till den forna iransk/sovjetiska gränsen
    i samband med ett storkrig i västra Asien där Iran ingriper på
    Syriens sida om de utlandsstödda rebellerna verkar få övertaget
    i inbördeskriget. Ryssland har då ett läge att aktivt kunna ingripa på
    den legala syriska administrationens sida OM detta skulle anses vara ett ryskt intresse.
    Alternativt organiserar Ryssland en luftbro med militärt transportflyg
    tillsammans med stora landstigningsfartyg ur Svarta Havsflottan
    för att via Tartous/Latakia evakuera de tusentals ryssar som
    befinner sig i landet.
    Noteras bör att den gällande ryska säkerhetspolitiska doktrinen
    aka Medvedev/Putindoktrinen ger den ryska krigsmakten i uppdrag att skydda ryssar och ryska intressen över hela världen.
    Vi kan få ett läge där förutom parterna i inbördeskriget även
    trupp från USA/NATO/Israel/Iran och Ryssland befinner sig
    samtidigt på syriskt territorium.
    Vad kan då hända i västra Asien och annorstädes?

    http://www.hurriyetdailynews.com/patriot-missiles-in-turkey-threaten-world-war-iran-army-chief.aspx?pageID=238&nID=36922&NewsCatID=352

  7. Leo Occam skriver:

    Tack Gruelse för infon att det tyvärr inte var en engångsföreteelse, utan tyvärr är något annat.

  8. spanaren skriver:

    OM det stämmer att den amerikanska flottan lämnar
    östra Medelhavet och den ryska Svara Havsflottans
    eskader ligger kvar i Tartous har Carl Bildt all anledning
    att oroa sig för utvecklingen i västra Asien och angränsande
    områden där Kaukasus kan bli inblandat i direkta krigshandlingar.
    Obama lämnar nu tydligen denna ”terräng” och satsar på det
    för USA globalt viktigare Stilla Havsområdet.
    Finns en överenskommelse mellan USA och Ryssland?
    Jmf Tilsit 1807 och Yalta/Potsdam 1945.

    http://www.debka.com/article/22618/US-pulls-war-fleet-from-Syrian-water-Ahmadinejad-cancels-Turkey-visit

    DEBKAfile är en israelisk säkerhetspolitisk källa vilket läsarna
    bör vara medvetna om.
    Kan någon läsare påvisa att uppgifterna inte stämmer vore
    det tacknämligt att på denna blogg meddela detta.

    PS

    Är medveten om att inlägg i militära/säkerhetspolitiska frågor
    av många här på CB blogg som lever i Fukuyamas drömvärld
    inte är önskvärda men undertecknad framhärdar med mina
    skriverier när utrikesministern inbjuder till meningsutbyten i
    dessa ämnen – som är fallet med detta inlägg från Carl Bildt

  9. spanaren skriver:

    För att bespara delar av läsekretsen undertecknads
    icke önskvärda inlägg om utrikes/säkerhetspolitik länkas
    till en avhandling från Kungl. Krigsvetenskapsakademien
    som behandlar bla Ryssland, Sverige, Afghanistan, MENA,
    USA/NATO, Fjärran Östern. Kina mm osv….

    Håll tillgodo även om vad som behandlas saknar relevans
    i Fukuyamas drömvärld och är av föga intresse….

    http://fagelsta.com/kkrva/hemsida/wp-content/uploads/2012/skrifter/strat_vind_121206.pdf

  10. spanaren skriver:

    Mitt 17 december 2012 kl. 09:52

    Länkar till den senaste ryska varningen för en
    ”Kuba-kris” i Östersjön som kanske inte slutar fredligt….
    I Östersjön har Ryssland ett ännu bättre läge än vad
    US Navy hade i Karibiska Havet för idag 50 år sedan.

    http://rt.com/politics/russia-us-abm-moscow-rogozin-186/

    Bör ses som ett ytterligare scenario till den
    länkade analysen från Kungl. Krigsvetenskapsakademien

    Nog är väl detta nyheter som bör ge anledning till oro -
    eller är det fullständigt likgiltigt då det för överskådlig framtid
    råder ”Fred i vår tid” för att citera en annan drömmare.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 357 andra följare

%d bloggers like this: