Också Arktis i dag

STOCKHOLM: EU-kommissionens årliga rapport om utvidgningspolitiken kom i dag, och dess olika skrivningar och rekommendationer kommer vi att ha anledning att studera och diskutera under de närmaste dagarna.

Om Serbien för ett år sedan stod nära ett beslut om en snar öppning av förhandlingar om medlemskap har president- och parlamentsvalet och de förändringar de ledde till saktat ner processen.

Att så är fallet är ett faktum, men ett faktum vi har all anledning att beklaga för landets, regionens och Europas skull.

Det är min förhoppning att man skall ge Serbiens politik en sådan inriktning att processen kan skjuta fart igen. Landet behöver det.

Rapportens analyser vad gäller Turkiet kommer det också att finnas anledning att diskutera närmare. Det är av avgörande betydelse att reformpolitiken, inte minst när det gäller en ny författning, fortsätter framåt.

Om detta finns mycket att säga, och under helgen kommer jag att träffa landets EU-minister.

Sedan är det en annan sak att EU skjuter sig själv kraftfullt i foten genom att vissa länder blockerar möjligheten att öppna förhandlingar med Turkiet, och därmed påverka landets utveckling, på viktiga områden.

Lunch och givande samtal blev det i dag med Mongoliets president och hans delegation, och det är alldeles uppenbart att hans besök innebär att vår bilaterala relation tar ett rejält och viktigt steg framåt.

På eftermiddagen hade jag också möjlighet att tala i telefon med Canadas socialminister som nu fått ett sammanhållande ansvar för landets arbete med de arktiska frågorna.

För det är hon eminent kvalificerad, och vi har tidigare träffats och haft möjlighet att tala om dessa frågor såväl i Nuuk som i Ottawa.

Och till eftermiddagens besökare hörde också personer med vilka vi har ett givande och viktigt samarbete när det gäller den svåra situationen i Vitryssland.

Nu väntar middag, ytterligare lite arbete, och i morgon förmiddag regeringssammanträde och beredning.

Europa och Mongoliet

STOCKHOLM: Medan Anders Borg satt med EU:s finansministrar i Bryssel och diskuterade möjliga nya arrangemang för gemensam finansiell tillsyn i Europa satt jag med moderaternas Europa-grupp i Stockholm och diskuterade politiken i stort.

2014 går vi till val till Europaparlamentet igen, och då måste vi ju redovisa vår uppfattning om hur samarbetet skall utvecklas i alla fall fram till valet fem år senare.

Men det är ju inte orimligt att vi tänker i termer av det kommande decenniet och alla de utmaningar detta kommer att innebära.

Jag tillhör dem som är övertygade om att vi kommer att behöva ett starkare samarbete på en rad olika områden.

En fördjupning och breddning av den inre marknaden är ett uppenbart behov, och av detta följer åtskilligt annat, också på det finansiella område som just nu sår i centrum för debatten.

Men därtill kommer alldeles självklart den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Och också när det gäller rätts- och migrationsfrågor är behovet av ett bättre och starkare samarbete mycket tydligt.

När vi kommer fram till 2014 är vi hundra år efter den stora katastrof för Europa som första världskrigets utbrott innebar.

Det började som det tredje i serien av krig på Balkan, men rivalitet mellan Europas makter drog snabbt in hela kontinenten i katastrofen, och sedan följde större delen av världen i övrigt.

Av detta finns det läxor att lära ännu ett sekel senare.

I morgon fortsätter det besök här av Mongoliets president Tsakhiagiin Elbegdorj som inleddes i dag med bl a överläggningar med Fredrik Reinfeldt och middag med riksdagens talman Per Westerberg.

På programmet onsdag står bl.a. en lunch jag ger på UD med också företrädare för olika delar av vårt näringsliv.

Mongoliet har ju inte bara en viktig demokratisk utveckling, utan också en stark ekonomisk sådan driven inte minst av gruvindustrin och den kinesiska marknadens starka efterfrågan.

Och vi har all anledning att ge vårt stöd till landets utveckling i bägge dessa avseenden.

Wallenberg och utvidgning

STOCKHOLM: Större delen av eftermiddagen i dag upptogs av möte med nationalkommittén för Raoul Wallenberg.

Och bortsett från genomgång av myriaden av olika aktiviteter var det ett sedvanligt spännande möte mer diskussion om olika aspekter på både Raoul Wallenbergs gärning och hans öde.

Den senare frågan har varit mindre betydelsefull än hans gärning i de olika aktiviteterna runt om i världen detta år, men för oss är den ständigt levande.

Och så länge det finns någon möjlighet att nå ytterligare klarhet i de olika öppna frågorna kring hans öde kommer vi alldeles självfallet att fortsätta dessa ansträngningar.

På dagens möte fick vi en uppdatering av en del av det arbete som pågår just nu i denna fråga. Det kommer knappast att ge några avgörande nya insikter, men är i alla fall betydelsefullt.

På onsdag publicerar EU-kommissionen i Bryssel sin årliga rapport med rekommendationer om utvidgningspolitiken, och för Sverige med vårt tydliga stöd för ett öppet Europa är detta ett mycket viktigt dokument.

Det kommer sedan att diskuteras innan det blir föremål gör formella slutsatser vi mötet med det s k allmänna rådet några dagar in i december.

Viktigt är att vi bibehåller momentum i utvidgningspolitiken.

Inte minst gäller detta på Balkan.

Skulle det skapas ett intryck av att den europeiska integrationsprocessen stannas upp, finns det en betydande risk för att detta öppnar för politiska krafter med en helt annan inriktning.

Och det gäller självfallet också för Turkiet.

Här har det europeiska perspektivet varit drivande i den viktiga reformprocessen vi sett inte minst under det senaste decenniet.

I en situation där läget i andra delar av det turkiska närområdet kommer att framstå som allt mer osäkert borde betydelsen av denna förankring för framtiden öka.

Till helgen hoppas jag kunna träffa Turkiets EU-minister Egemen Bagis och säkert kommer kommissionens observationer att bli föremål för våra diskussioner.

Närmare oss inte minst i geografiskt avseende ligger ju Island med dess pågående förhandlingar.

Vi hoppas att det intill nästa vår skall vara möjligt att öppna samtliga kapitel i dessa förhandlingar och därmed sända en viktig signal inte minst inför Islands kommande val.

Till stor del hemmma

STOCKHOLM: Söndag kväll efter en helg som inneburit i alla fall viss avkoppling från omedelbara arbetsuppgifter. Och det var faktiskt ett tag sedan jag hade möjlighet att vara hemma på det sättet.

Nu randas en ny vecka, och som det nu ser ut kommer den för min del till större delen att tillbringas i Stockholm, medan jag vet att såväl Gunilla Carlsson som Anders Borg ju vart det lider styr bort mot Världsbankens och IMF:s viktiga möten i Tokyo.

Till veckans besökare i Stockholm hör Mongoliets president Tsakhia Elbegdorj.

Besöksutbytet mellan våra bägge länder har knappast varit intensivt, men Mongoliet har utvecklats till en fungerande demokrati och en mycket expansiv ekonomi drivet av landets stora tillgångar inte minst på mineraler och den globala efterfrågan på denna.

Så det kommer att bli diskussioner såväl om mer politiska frågeställningar som om möjligheten att öka handelsutbytet mellan våra länder. Åtskilliga svenska företag har ju intensifierat sin verksamhet i landet, och det finns med all säkerhet mer som kan göras i det avseendet.

Men vi kommer också att ha viktigt besök av ett antal regeringsledamöter från Irak under veckan.

I morgon måndag kommer jag att leda ett nytt sammanträde med nationalkommittén för firandet av Raoul Wallenberg.

Det har blivit ett gensvar nationellt såväl som internationellt vida över vad vi hade förväntat oss när nationalkommittén inledde sitt arbete. Och det finns det all anledning att glädja sig åt.

Annars under veckan blir det säkert olika förberedelser också för EU:s utrikesministermöte i Luxembourg.

Det inleds ju redan på söndag kväll om en vecka med middag med Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov, och med nuvarande planering kommer jag att komma till den middagen direkt från diskussioner i Turkiet.

Syrien kommer självklart att tillhöra de dominerande ämnena såväl på den middagen som på mötet dagen efter.

Till ämnena där kommer också Iran att höra. Skärpta sanktioner står på dagordningen, och sådana kommer det att bli, men säkert kommer vi att kunna byta några ord i också om förhandlingsstrategin i stort.

På andra sidan Atlanten har valrörelsen inför presidentvalet nu gått in i en ny fas efter den första TV-duellen, och denna vecka är det de bägge vicepresidentskandidaternas tur att mötas inför kamerorna.

Först i den sista TV-duellen är det dock de internationella frågeställningarna som sätts i fokus.

Just nu handlar – valrörelser är sig lika! – det mesta om ekonomin.

Under veckan kommer det ju dessutom att finnas anledning att följa slutfasen i kampanjen inför parlamentsvalet i Litauen den kommande söndagen.

Val i våra nordisk-baltiska grannländer är självfallet alltid viktiga också för oss.

Lugn lördag

STOCKHOLM: Efter gårdagens samtal i Paris – med situationen i Syrien, utmaningarna i Sahel och utvecklingen av den europeiska säkerhetspolitiken i centrum – har det varit en påtagligt lugnare dag hemma i Stockholm i dag.

Och sådana finns det ju lite då och då också ett behov av.

Situationen vid gränsen mellan Syrien och Turkiet fortsätter också att oroa.

Det är självfallet alldeles oacceptabelt att syriska styrkor, och det alldeles oavsett om det är avsiktligt eller oavsiktligt, attackerar turkiskt territorium och dödar människor.

Den skarpa turkiska reaktionen är inte svår att förstå.

Middagsdiskussion i Paris

PARIS: Det har förvisso runnit mycket vatten under Paris broar sedan den dag 1887 då man beslutade att här starta vad som sedan dess utvecklats till dagens globala tidning International Herald Tribune.

Det stora landet i väster tog sin journalistik till Europa, och under de decennier som följt har IHT blivit en allt viktigare röst i det globala samtalet och ett allt viktigare fönster mot världen.

Och den är ju en i genuin mening global tidning med mycket få rivaler till den titeln.

Numera är det New York Times som är ensam ägare, men de upplagor av IHT som trycks i olika delar av världen är alls icke identiska.

Den europeiska editionen med bas här i Paris kan t ex på opnionssidorna skilja sig från den asiatiska editionen med bas i Hong Kong.

Och i New York kan världen stundtals också se annorlunda ut.

Nu firar tidningen sina många år, och det skedde bl.a. med den stora konferens i Paris där jag inbjudits att vara en av diskussionsdeltagarna.

Huvudtalare var Greklands premiärminister Samaras, och vi har ett visst gemensamt förflutet några decennier tillbaka i tiden som det var trevligt för oss bägge att kunna återknyta till.

Och efter hans anförande var vi några som skulle diskutera Europas konkurrenskraft i den globala ekonomin.

Jag påpekade att vi dock inte är så dåliga som det ibland sägs.

I senaste World Competitiveness Report är sex av tio av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier europeiska. Och i Net Readiness Index – kanske t o m intressantare – är sju av tio europeiska.

Och ser vi på dagens handelssiffror har Europa inga underskott att tala om med omvärlden. Detta i viss kontrast mot andra.

Så det blev en afton med diskussion kring detta, följt av en middag med tidningens förnämliga redaktion och dess inbjudna gäster.

I morgon bitti blir det så samtal här i Paris i lite andra ämnen.

Utrikesminister Fabius har då lämnat för möte på Malta, men vi talades vid i telefon på min väg från flygplatsen Le Bourget till konferensen tidigare i dag.

Mitt i Europa

BUDAPEST: Några timmar med olika ärenden i Stockholm, diverse telefonsamtal i olika riktningar och sedan några timmars flyg hit till Budapest inför den stora cyberkonferensen i morgon.

Det var inte så länge sedan jag var här – då handlade det alldeles självklart om Raoul Wallenberg.

Och en av de första jag råkade träffa här i kväll var den israeliske ambassadören. Vi sågs förra gången jag var här.

Budapest är verkligen en stad mitt i Europa i alla avseenden.

Kompakt centraleuropeisk atmosfär, imponerande stadsbild, intensiv och tragisk historia och mitt i allt mäktiga Donau på sin långsamma färd från södra Tyskland till Svarta Havet.

Tragedierna 1944/1945 liksom 1956.

Men också det djärva öppnande av järnridån som satte i gång den kedja av händelser som fällde den östtyska diktaturen och därmed hela förtryckarsystemet över denna del av Europa.

Efter en inledande konsert bjöd utrikesminister János Martonyi på middag på hotellet uppe vid katedralen på Buda-sidan med vacker utsikt över staden.

Jag hade inte varit just där sedan en middag med bl a dåvarande förbundskanslern Helmut Kohl något år efter det att järnridån fallit.

Hans tacksamhet mot Ungern kända knappast några gränser.

Och både under och efter middagen hade Catherine Ashton och jag möjlighet att mer informellt gå igenom de olika utmaningar vi står inför just nu.

Kaukasus i olika avseenden och Iran finns högt på listan, men det blev åtskilliga SMS som flög fram och tillbaka också om situationen mellan Turkiet och Syrien.

Men i morgon är det cyberkonferensen som gäller.

Jag kommer självfallet att tala om nätfrihet. Det har ju blivit en av våra allt mer uppmärksamade profilfrågor.

Och efter det skall jag tala om ett svenskt-ungerskt innovationsseminarium som vår duktiga ambassad här ordnar.

Vi har en betydande närvaro av svenskt näringsliv här.

Electrolux är stora, investerar mera och lär nu t o m flytta tillverkning från Kina hit.

Ericsson är största arbetsgivare inom forskning och utveckling i Ungern med över tusen personer i sin forskning här.

Och det ungerska flygvapnet operera med framgång sina Gripen-flygplan.

Men sedan blir det snabb förflyttning till Paris och seminariet med International Herald Tribune där.

Regeringsskifte i Georgien

STOCKHOLM: Denna dag avslutades med sedvanlig middag med riksdagens utrikesutskott för diskussion av mångfalden av frågor av gemensamt intresse.

Innan dess var det konstruktiva och bra överläggningar och lunch med den gästande makedonske utrikesminister Nikola Poposki, med det europeiska perspektivet för hans land och regionen i centrum.

Gårdagens parlamentsval i Georgien fick ett påtagligt högt betyg av de internationella valobservatörerna, och detta är utan tvekan ett mycket gott tecken.

När jag var där för några veckor sedan hoppades jag ju på att detta skulle bli det bästa valet ur kvalitetssynpunkt i landets historia, och då blev det ju också.

Resultatet innebär att mångmiljardären Ivanishvilis parti Georgian Dream nu får majoritet i parlamentet, och i samband med att detta samlas om ca tre veckor kan vi se fram mot att det bildas en ny regering under hans ledning.

Vi har anledning att uttrycka vår förhoppning om att detta regeringsskifte sker med full och ömsesidig respekt för författningens alla delar, och att det därefter går att etablera ett fungerande och konstruktivt förhållande mellan regering och president.

Det kommer utan tvekan att kräva ansträngning från bägge sidor.

Det nu segrande partiet har sagt att man vill fortsätta Georgiens EU-kurs, och vi hoppas att så kommer att bli fallet såväl i ord som i konkret politik. Landet var ju gjort imponerande framsteg under de senaste åren, och dessa borde man ha all anledning att bygga vidare på.

Efter några timmar i Stockholm på förmiddagen i morgon bär det iväg till den stora cyberkonferensen i Budapest, och därifrån på torsdag till Paris.

EU-perspektiv för Balkan

STOCKHOLM: Det var konstruktiva och bra överläggningar med delegationen från Kosovo under ledning av premiärminister Hashim Thaci i dag, och i morgon fortsätter de med samtal också med statsministern.

Vårt samtal dominerades av reform- och EU-processen i och för Kosovo, och dessa två hänger självfallet intimt samman. Vi kommer att fortsätta att stödja Kosovo i bägge dessa viktiga avseenden.

Men vi diskuterade också hur Kosovo måste vinna alla sina medborgares tilltro och lojalitet, och att detta bara kan göras av Kosovo självt.

Situationen i norra Kosovo är besvärlig, och det kommer att ta tid att övervinna misstro och farhågor, men det finns i grunden ingen annan väg än den som steg för steg har beträtts i en rad liknande situationer i andra europeiska länder.

Stabiliteten på Balkan kommer att säkras fullt ut den dag alla dess medborgare fullt ut accepterar de gränser och de stater som nu kommit att växa fram, etableras och internationellt erkännas.

Och varje stat har att dels tydligt erkänna och respektera de gränser som nu lagts fast, och dels vinna alla sina medborgares acceptans och lojalitet.

Det europeiska perspektivet för Balkan kom också att spela en betydande roll i mitt samtal senare under dagen med den brittiske Europa-minister David Lidington.

Men vi hade också anledning att byta en del ord om utvecklingen i såväl Vitryssland som Ukraina efter det ena och inför det andra valet.

Och vad gäller det då fortfarande pågående valet i Georgien var vi eniga om att avvakta den rapport som de europeiska valövervakarna kommer att komma med, och då understryka vikten av att alla fullt ut respekterar valresultatet i enlighet med landets konstitution.

I morgon blir det fortsättning på samtalen om Balkan när Makedoniens utrikesminister Poposki kommer hit.

Vi tillhör dem som tycker att vi borde kunna ta steget att nu öppna formella anslutningsförhandlingar mellan landet och EU, även om det självfallet också är viktigt att det nås en överenskommelse mellan Athen och Skopje i den kontroversiella frågan om landets namn.

Den internationella domstolens utslag i denna fråga från slutet av förra året är självfallet av stor betydelse i denna fråga.