Ukraina, Irland och Norden

STOCKHOLM: När Walburga Habsburg Douglas på eftermiddagen i dag i Kiev med stor precision presenterade de europeiska observatörernas preliminära utvärdering av valet i Ukraina var tonen påfallande kritisk.

Och även om det i ärlighetens namn skall sägas att situationen är än sämre i flera andra länder i det östliga Europa, och att det finns en tydlig politisk pluralism i landet, var bedömningen att detta val innebar en försämring i förhållande till tidigare val i Ukraina.

Hur valresultatet i detalj kommer att se ut vet vi först efter det att vi sett resultatet också i enmansvalkretsarna.

Det är i dessa som användningen av s k administrativa resurser och andra knep från regimens sida har störst möjlighet att påverka resultatet.

Några mer omedelbara konsekvenser för Ukrainas politik går valet sannolikt inte. Presidentmakten är mycket stark i landet, och mycket handlar nu om spelet om presidentmakten inför nästa mandatperioden med början 2015.

Konsekvenserna för relationerna mellan EU och Ukraina kommer vi att ha anledning att diskutera under de kommande månaderna, men där kommer också andra faktorer att spela in.

En politiserad rättsordning innebär t ex ett hinder av mycket påtaglig karaktär för en i genuin mening närmare relation.

Också valet i Ukraina tillhörde de frågor som var uppe till diskussion när Irlands EU-minister Lucinda Creighton besökte mig i dag. I morgon har hon så samtal också med Birgitta Ohlsson.

Såväl Irland som Sverige tillhör de länder som är tydligt för en Europeisk Union öppen också för nya medlemmar som så vill och kan.

Just nu handlar det om sydöstra Europa – såväl Balkan som Turkiet – samt självfallet om Island, och Irland kan här komma att spela en viktig roll när man vid årsskiftet tar över det roterande ordförandeskapet efter Cypern.

I morgon är det så den nordiska dagordningen som tar över.

De nordiska statsministrarna träffar i Helsingfors såväl sina baltiska kollegor som sig själva för överläggningar i olika frågor, och mot slutet av eftermiddagen kommer jag dit för olika överläggningar främst under onsdagen.

Men mer omedelbart blir det först mottagning på Sveriges Ambassad och därefter sedvanlig informell middag med den s k konservativa partigruppen. Och det finns alltid mycket att diskutera kring den ekonomiska och politiska utvecklingen i våra olika länder.

Några stora rubriker brukar dessa nordiska möten numera mer sällan generera, men deras betydelse skall alls inte underskattas.

De omfattande nätverk vi också genom dessa bygger mellan personer, partier och politiska system i våra länder skapar en ömsesidig förståelse som sedan gör det mycket både lättare och mer naturligt att arbeta tillsammans.

Och att det har varit en stor styrka för alla våra länder kan det inte råda någon tvekan om.

Att vara ”nordist” på detta sätt ger – alldeles bortsett från vad samarbetet mer omedelbart leder till – bättre möjligheter att arbete såväl på europeisk som på global nivå.

3 kommentarer till Ukraina, Irland och Norden

  1. Kachina skriver:

    ”Men mer omedelbart blir det först mottagning på Sveriges Ambassad och därefter sedvanlig informell middag med den s k konservativa partigruppen.”

    Vi har sedan tidigt 80-tal sett resultatet av den republikanska konservatismen. Jag tror att du Carl Bildt bör göra dig för god för att delta i deras förstockade ideal.

    Vi lever i en ny tid, Carl. en tid då öppenhet och allas delaktighet står på agendan. Konservatismens ”inpinkade revir” kommer att rivas och jag hoppas slippa se dig följa med i fallet.

    Ta avstånd från Thatcherismen/Reaganismen och Bushklanen. Inget av dessa kommer att överleva vårt statsförvaltningens ”harmageddon”.

  2. mrmhalland01 skriver:

    Det känns lite konstigt att utrikesministern ingår i en konservativ partigrupp, när han idag representerar ett parti som gått många steg till vänster de senaste åren.
    Samtycker verkligen statsministern till detta ?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 382 andra följare

%d bloggers like this: