Europeisk dialog i Visby

VISBY: Kämpande med en förkylning har jag trots allt tagit mig igenom även denna dag.

Jag passade på att tala en del med den nya regeringen i Georgien om vårt fortsatta starka stöd till landets demokratiska och europeiska reformering.

Biträdande premiärministern Alasania och jag känner varandra väl är sedan lång tid tillbaka, även om vi inte hade möjlighet att träffas vid mitt allra senaste besök i landet.

Utrikesminister Pandjikidze har jag också träffat tidigare, om än mer flyktigt, men också vi hade ett mycket bra samtal om landets politiska utveckling och vårt fortsatta samarbete.

Bägge var mycket tydliga med att de ville fortsätta landets kurs mot EU. Och för den delen också Nato.

De såg bägge fram mot möjligheten att jag skull komma tillbaka till Tbilisi för samtal inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag kunde bara beklaga att kalendern är som den är, men vi skall nog finna en lösning i alla fall.

I övrigt upptog förberedelser för de olika nordiska mötena i Helsingfors i början och mitten av nästa vecka en del av min uppmärksamhet.

Betydelsen av det nordiska och regionala samarbetet kan inte understrykas nog starkt, och nästa år blir ju ett än mer utpräglat nordiskt år för oss inte minst genom ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet.

Och till detta kommer ordförandeskapen såväl i det nordiska som i det nordisk-baltiska utrikespolitiska samarbetet.

Mot slutet av eftermiddagen tog jag planet till Visby för den konferens som Jarl Hjalmarson-stiftelsen årligen brukar anordna här.

På sitt sätt har den blivit något av en institution. Och med ett betydande värde när det gäller att diskutera olika perspektiv inte minst på utvecklingen i Europas mer östliga delar.

Talare på den inledande middagen var Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis.

Efter det sannolikaste hårdaste åtstramningsprogram i Europa har landet nu Europas starkaste tillväxt och siktet tydligt inställt på att ansluta sig också till euron om några år.

Olika länder är förvisso olika, men det går inte att undvika slutsatsen att det finns viktiga lärdomar att dra av Lettlands utveckling under de senaste åren.

Helgen är måhända inte den mest idealiska för denna konferens. Parlamentsvalet i Ukraina och andra omgången av valet i Litauen på söndag innebär att företrädare för dessa länder är upptagna med viktigare angelägenheter just nu.

Men det hindrar inte att det är en viktig och väl sammansatt grupp som åter träffas här i Visby för att diskutera dessa frågor.

Och Visby har alltid sin speciella charm.

5 kommentarer till Europeisk dialog i Visby

  1. flyktingar skriver:

    http://m.guardian.co.uk/commentisfree/2012/oct/26/europe-turning-away-turkey-world?cat=commentisfree&type=article

    Kristallklar analys av läget och samtidigt så självutlämnande av Ohram Pamuk. Det är en slags verklighetsflykt han utrycker, synen på Europa som onkeln, som kan ställa allt till rätta. En presumtiv adoptivförälder om vilket barnhemsbarnet Turkiet drömmer: -Tänk att bli adopterat av Europa och få ingå i dess storslagna kultur. Denna storslagna modernistiska kultur född ur kolonialism, militarism, nationalism och vars byggare utrotades. En illusion om social altruism någon annastans. Som upphör att existera när den prövas.

    Europas självbild och självförtroende är i gungning beroende på att dess samhällen i accellererande takt genomgår den ena strukturomvandlingen efter den andra.

    Signalen till omvärlden är tydlig: Europa genomlever en excistentiell kris. Ett Europa utan fotfäste kan inte hjälpa någon, tvärtom famlar det självt efter stöd, så gräv där ni står. Turkiets öde är att antingen moderniseras inifrån eller förbli ett drömmande barnhemsbarn.

  2. flyktingar skriver:

    rättelse: Nobelpristagaren heter Orhan i förnamn

  3. Rulle skriver:

    Carl Bildt, Krya på dig så Du inte för förkylningen vidare. Tur att det är helg så Du får åka hem och lägga dig under täcket ett par dagar.

  4. mrmhalland01 skriver:

    EU ska tydligen med alla medel utvidgas.
    Ingen talar om varför man vänder sig till Asiatiska länder som Turkiet och Georgien eller de Baltiska staterna med olika kulturer och religioner.

    Georgien var nyligen i krig med Ryssland.
    Vad händer om detta sker efter ett medlemskap i EU ?

    Ska då fredsunionen EU bemöta Ryssland militärt ?
    Om så, förstår ju alla hur detta kommer att utvecklas.
    Om inte, finns då inte ett försvarssamarbete inom EU ?
    Vad skulle det innebära för Sverige som inte har ett eget försvar ?

    Jag tror att EU skulle vinna på att deklarera sina avsikter för dess medborgare.

    Som det ser ut idag är EU en union av ministrar och lobbyister som för egen vinning (läs korruption) avsätter medel för projekt som utmynnar i att parlamentsledamöterna och lobbyisterna markant utökar sina privata förmögenheter.

  5. claudius49 skriver:

    Carl Bildt, hur reagerar Du på nyheten från Israel igår den 26 om PM Netanyahus senaste regeringsombildning? Efter det att samarbetet med Shaul Mofaz’ sprack för några veckor sedan har han nu tagit Avigdor Liebermans parti till partner, och gjort Lieberman till sin vice.

    Chefredaktören för Haaretz, Aluf Benn, skrev igår den 26 en artikel med rubriken ”With Lieberman at his side, Netanyahu’s war cabinet is on a one-way track to Iran”.

    Kanske är de båda i färd med att agera utan att fråga husse om lov. Troligen vill man dock vänta tills det klarnar vem som blir husse de närmaste fyra åren.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 430 andra följare

%d bloggers like this: