Regeringen Mart Laar för 20 år sedan

STOCKHOLM: En lördag med rusk och regn från morgon till kväll. Hösten har sannerligen gjort sin entré.

Denna dag kunde jag mycket väl ha varit i Tallinn för att vara med om när man där firat minnet av den regering under Mart Laar som tillträdde för i dessa dagar två decennier sedan.

Efter det att man fått sin självständighet 1991 hade man i september 1992 möjlighet att ordna det första genuint fria valet, och det var på den bas som detta gett som den unge historikern Mart Laar kunde sätta ihop sin regering.

Tiderna var sannerligen inte enkla.

Ekonomin var fortfarande i det närmaste i fritt fall. Det fanns tendenser till en viss laglöshet. Ingen visste hur maktkamperna i Moskva skulle utfalla, och antalet ryska trupper i landet var fortfarande betydande.

Men detta var också år av nära samarbete mellan Sverige och Estland.

När president Meri ceremoniellt skulle installera den nya regeringen fick ceremonin skjutas upp en kvart i avvaktan på att planet från Stockholm skulle landa. Landets nya ekonomiminister bodde fortfarande i Stockholm, och åtminstone två av regeringens ledamöter var också svenska medborgare.

Mart Laar inledde en radikal reformpolitik som skulle bilda skola inte bara för Estlands kommande decennier utan även för åtskilliga andra länder som just skakat av sig den sovjetiska makten.

Och mycket av den framgång för landet som vi talar om i dag har sin grund i just denna politik.

Men det skulle också bli svåra påfrestningar. Den s k Narva-krisen sommaren 1993 kunde mycket väl ha slutat på ett helt annat sätt än vad som var fallet. Det var ett av de farligaste skedena i vår regions moderna historia.

Om detta har ju Lars Fredén skrivit i sina detaljerade och viktiga skildringar av detta långt ifrån odramatiska skede i Sveriges utrikespolitik.

Gradvis började dock Estlands ekonomi att stabilisera sig. Kursomläggningen gav mat i butikerna igen.

Och förenade internationella insatser stärkte landets internationella ställning. 1994 kom slutligen avtalet om kvarvarande ryska truppers tillbakadragande. Det självständiga Estland stod på egna ben.

Det var förvisso inte bara den då ännu unge historikern Mart Laars förtjänst. President Lennart Meri spelade också en avgörande roll under dessa avgörande år.

Men Mart Laars insats var central.

Och den inleddes på allvar med den regeringsbildning för tjugo år sedan vars minne man i dag firat i Tallinn.

Jag var i alla fall där med en videohälsning.

6 kommentarer till Regeringen Mart Laar för 20 år sedan

  1. spanaren skriver:

    USA lämnar Europa och ombaserar sina stridskrafter till
    Stilla Havet, NATO-länderna i Västeuropa nedrustar av
    ekonomiska skäl och är idag vad gäller slagkraft blott en skugga av vad som de en gång var.
    Vad gäller Sverige finns inte ens skuggan kvar……

    Ryssland genomför en forcerad upprustning av alla vapenslag.
    Ryskt stridsflyg och pansar tillhör idag de ledande i världen.
    Femte generationens stridsflyg är idag USAF F-22 och F-35
    samt ryska Sukhoi PAK-FA. JAS 39 Gripen NG är generation 4+.

    Tänk om historien inte tog slut utan upprepar sig…….

    http://www.expressen.se/ledare/071223-sagan-om-europa/

    Det KAN bli en ny ”Aljoshakris”. Vad gör VI då?

  2. spanaren skriver:

    Mitt 20 oktober 2012 kl. 17:36

    För att ge en mera seriös bakgrund till en möjlig framtid
    i Estland än ett flera år gammalt kåseri i Expressen som i och
    för sig är en tänkbar situation, särskilt vad gäller responsen från
    EU/NATO/Sverige, refereras här till mycket trovärdiga källor:

    http://www.foi.se/nyheter/Press–nyheter/Pressmeddelanden/?pid=73348

    Faktaböckerna:

    Till bröders hjälp – med sikte på en svensk solidarisk strategi.
    Kap.9 Militärstrategiska handlingsmöjligheter särskilt Scenario 3.

    Kalla kriget. Kurt Almqvist & Kristian Gerner.
    Avsnitt:
    ”Rysk säkerhetspolitik idag – kalla kriget lever”
    ”Kalla kriget och Sveriges attityd till Baltikum”
    ”Den dolda alliansen”,

    Är medveten om att världshändelser som ”Ship to Gaza”
    är av större intresse för det alliansfria/försvarslösa Sverige
    än utvecklingen i vårt närområde men framhärdar med mina
    säkerhetspolitiska väckarklockor….

  3. utrat skriver:

    EU fick fredspriset för att man en gång gjorde vägvalet att inte, som i Versaillefredsavtalet, trycka ner Tyskland utan i stället gå ihop för det gemensamma bästa och så bildades unionen. Estland och för den delen övriga baltstaterna valde att trycka ner de ryska minoriteterna i länderna, går först med på att ge ryssarna rätt till sitt språk i EU-förhandlingarna men vägrar sedan i parlamenten att ratifiera rätten till minoritetsspråk. Det är synd att i övrigt beundransvärda Estland ska ha dras med detta demokratiminus

  4. spanaren skriver:

    Enligt Putin/Mevedevdoktrinen kan ryska militära kraftåtgärder
    sättas in var som helst i världen men företrädesvis i ”det nära
    utlandet” för att skydda ryssar och ryska intressen…..

    Med dagens ”utlänningspolitik” i Estland och Lettland skapar
    man ett läge för uppkomsten av ryskvänliga partier som redan
    skett i Lettland. Om läge finnes efter en förutsedd ytterligare
    försvagning av NATO samtidigt med USAs urdragning ur Europa
    och Rysslands alltmer tilltagande militära förmåga kanske det
    kan framprovoceras ett läge som min länk ”Sagan om Europa”
    i en inte avlägsen framtid. EU-medlemskapet och NATO paragraf V
    har ingen som helst betydelse- ”Makten sitter i spjutstångs ände!”.

    Med en västeuropeisk integrationspolitik kunde Baltstaterna
    skapat lojala medborgare med ryskt ursprung istället för möjliga
    ”femtekolonnare” som väntar på att Zhirinovskij skall uppfylla
    sitt löfte vid det ryska militära uttåget – ”Vi kommer tillbaka!”.

    Vilka krafter som tar makten om Putin inte blir omvald om sex
    år vet vi inte idag – bara att det inte blir ”västdemokrater”…..
    Vilken politik tex Dugin kommer att välja återstår att se men
    risken finns att den nuvarande perioden som självständig
    ”utbrytarprovins” inte blir mycket längre än efter den första
    ryska geopolitiska katastrofen under 1900-talet, för att citera Putin,
    Till saken hör att Estland/Livland avträddes av Sverige efter
    Det Stora Nordiska Kriget och sedan var ryskt i 300 år. och
    i ytterligare 50 år från 1939.

  5. gruelse skriver:

    @utrat

    EU var inte inblandad i återuppbyggnaden i Västeuropa åren efter VK2. Det var i stället ”Kol- och stålgemenskapen” (=”Kol- och stålunionen”), vilken bildades 1952 mellan sex kontinentaleuropeiska länder.

    Man får heller inte glömma Marshallhjälpens positiva inverkan på Västtysklands återuppbyggnad efter VK2.

    Med avstamp i ”Kol- och stålgemenskapen”, som byggdes på med en gemesam marknad och tullunion, bildades EEC 1958.

    EU bildades först 1 november 1993.

    Som ett utpräglat fredsprojekt, av skäl nedan, vill jag inte beskriva EU som. Det epitetet vill jag emellertid förära ”Kol- och stålgemenskapen”.

    EU har i mitten av 1990-talet gjort sig känd för en tafflig fredsinsats på Balkan. Daytonavtalet kom till stånd först efter att USA bombade Serbien till förhandlingsbordet. Fortfarande är det oroligt på Balkan.

    EU har direkt eller indirekt ägnat sig åt krigshets och samhällsomstörtande verksamhet i Libyen och Syrien på 2000-talet.

    Baltikum, speciellt Estland och särskilt Lettland, drabbades hårt av ”förryskningspolitiken” efter VK2, i så motto att en del av den baltiska befolkningen tvångsförflyttades till inre delar av Sovjetunionen och ersattes av ryssar. Detta har satt sina djupa spår i dessa länder och skapat en misstro mot ”allt ryskt” samt förklarar förmodligen till en del varför ryska språket ej har fått minoritetsspråksstatus.

    Som utomstående har jag givetvis inte alla fakta på bordet i sådana här svåra sammanhang, men om jag finge råda, skulle jag rekommendera Estland att ge ryskan minoritetsspråksstatus. Jag tror inte estniskan kommer att försvinna med tanke på det nära släktskapet med finskan, som i sådana här sammanhang är stöttande.

  6. utrat skriver:

    @gruelse
    Jo jag vet för jag är så gammal att jag var med. Poängen är att, som man lyckligtvis märker i moderna fredsförhandlingar, att inte sparka på slagen fiende utan åstadkomma en hållbar värdig fred genom produktivt framtida samarbete. Det var denna tanke som ledde fram till EU. I baltstaterna jävlas man med ryssbefolkningen och det är i längden kontraproduktivt förutom inhumant. Jämför man t ex Lettland med Belgien skulle franskan inte vara ett accepterat språk där. Aningen förvånande är det att vår historiekunnige utrikesminister inte tycker att det är nödvändigt att baltstaterna uppfyller sina förpliktelser på samma sätt som Spanaren.
    Jag tror också att estsvensken Rudolf Jalakas spelat en stor roll i Estlands ekonomiska uppbyggnad genom sitt arbete i Eesti Pank(centralbanken)

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 387 andra följare

%d bloggers like this: