50 år sedan Cuba-krisen

STOCKHOLM: Arbetsdag hemma av den art som det förvisso finns behov av.

Dagens besökare hos mig var ordföranden i den ryska dumans utrikesutskott Alexei Pushkov, men i mer formell bemärkelse var han självfallet här som riksdagens gäst.

Det hindrade inte att vi hade ett trevligt och intressant samtal som spände över de bilaterala relationerna till olika internationella utmaningar.

Och sedan fortsatte han under dagen och kvällen med samtal framför allt med olika företrädare för riksdagen.

Förmiddagens partiledardebatt i riksdagen hade jag dessvärre inte möjlighet att övervara, men på eftermiddagen tog jag mig över den lilla bron till Helgeandsholmen för att orientera om olika utrikespolitiska frågor.

Annars handlar mycket nu om upptakten till det EU-toppmöte som inleds i Bryssel i morgon, och där man kommer att ha en viktig diskussion om de förslag om förstärkt finansiellt samarbete som det är tänkt att man skall fatta beslut om i december.

Fredrik Reinfeldt var ju i Berlin i går, och det handlade inte bara om fotboll.

Och efter partiledardebatt och EU-nämnd här i dag finns han i kväll i Bukarest för diskussioner med kollegor från de olika EPP-partierna.

Därefter bär det för hans del i morgon direkt till Bryssel och toppmötet där.

För min del innebär det att det blir jag som leder morgondagens regeringssammanträde, och man får se om nationen klarar av den saken ännu en gång.

Dessa dagar läser jag en hel del i internationell press om kulmen för 50 år sedan av den s k Cuba-kris som förde världen till randen av en nukleär konfrontation mellan USA och Sovjetunionen.

Många detaljer i skeendet då var påtagligt dramatiska, och senare år har ju inneburit att åtskilligt av intresse som då knappast var känt har kommit fram i ljuset.

En detalj som inte saknar sin betydelse från vår horisont är att de kärnvapenladdade robotar som Chrustjov beslutade att omgruppera till Cuba kom från en bas inte långt från Östersjöns kust i nuvarande Litauen.

Det var i september 1962 som det 179:e sovjetiska raketregementet i Šateikiai fick order att lämna sin bas, under största sekretess förflytta sig till Sevastopol vid Svarta Havet och där gömdes på handelsfartyg som satte kurs mot Cuba.

Och sedan blev krisen i all sin dramatik ett faktum.

Slutet blev i alla fall att Chrustjov drog tillbaka sina missiler från Cuba, men också att president Kennedy avvecklade de amerikanska kärnvapenmissiler inriktade mot Sovjetunionen som just hade satts upp på baser i Turkiet.

Därmed återgick raketregementet till Litauen, och kom med sina missiler riktade mot mål i Västeuropa att förbli där under ett antal decennier.

I dag är deras bas ett av många muséer över det kalla kriget.