Bra dag för Norden

31 oktober 2012

KASTRUP: Det blev en mycket bra dag med nordiska möten i Helsingfors i dag.

Mycket av uppmärksamheten kom självfallet att ligga på det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet och enkannerligen på Sveriges och Finlands beredskap att svara positivt på Islands framställande om medverkan i luftövervakningen under ett skede.

Här var stödet också från det Nordiska rådets parlamentariker mycket stort.

De har ju i mångt och mycket varit pådrivande för samarbete också på dessa områden.

Avvikande röster finns alltid. Någon isländsk ledamot var mot Nato och varje form av luftövervakningen.

Det var en ståndpunkt som ju var långt starkare förr på Island, men som fortfarande finns.

Och diskussion är ju bara ett av de glädjande tecken på att vi lever i öppna nordiska demokratier där också frågor som dessa är föremål för öppen debatt.

Men vår diskussion handlade också om nya konkreta steg när det gäller ambassadsamarbete mellan våra länder.

Därtill stod inte minst utvecklingen i Mellersta Östern, vårt samarbete i olika fredsoperationer och Nordens position i FN på vår dagordning.

Efter vårt utrikesministermöte hade vi sedvanlig lunch med Nordiska Rådets presidium, och det blev en osedvanligt innehållsrik diskussion också om Arktis, Vitryssland och samarbetet med Ryssland.

I plenardebatten var det Norges utrikesminister Espen Bart Eide som presenterade vår gemensamma rapport, och den fick föga förvånande ett brett stöd i debatten.

Utöver detta mera formella var det som alltid av stort värde att lyssna på olika nordiska parlamentariker i olika frågor.

Betydelsen av makrillfrågan för de mer atlantiska delarna av Norden är ju någonting som sällan kommer fram i t ex svensk debatt. Och Sametingets representanter är alltid väl värda att lyssna på.

Därtill kommer ju den betydelse som de s k självstyrande områdena har i det nordiska samarbetet. Det handlar om Åland, men det handlar ju också om Grönland och Färöarna.

Möjligheten att på detta sätt kunna lyssna till också deras synpunkter är viktig.

Det är höstlov i skolorna i Stockholm, och för min del innebär det några dagar nere i ett Italien där hösten förhoppningsvis inte kommit lika långt.

Direkt därefter bär det sedan av till Laos och toppmötet mellan Europa och Asien där.


I Helsingfors om Island

30 oktober 2012

HELSINGFORS: Det är sen kväll i Helsingfors efter sedvanligt uppsluppen middag med den s k konservativa partigruppen i Nordiska Rådet.

Ofta är det dessa middagar som har störst betydelse i det nordiska samarbetet.

Man får en möjlighet till ett högst informellt utbyte av erfarenheter, informationer och bedömningar över nationsgränserna.

Och till en icke oväsentlig del handlar det ju om personer som man på ett eller annat sätt lärt känna under en betydande tid.

Sådant saknar förvisso inte sin betydelse.

Fredrik Reinfeldt lämnade Helsingfors efter sina olika möten så gott som samtidigt som jag anlände, men vi hann i alla fall elektroniskt koordinera.

Och det hade varit bra möten med såväl de baltiska som dr nordiska statsministrarna.

I morgon står frågan om svar på Islands förfrågan om att också Sverige och Finland skall kunna delta i luftövervakningen över Island under en period på dagordningen på utrikesministermötet.

Och jag kommer att överlämna vårt positiva svar till Island angående vår avsikt i detta avseende. Det sker ju efter förankring också i utrikesnämnden.

Jag ser att det uppstått viss debatt under dagen om huruvida planen skall vara beväpnade eller ej.

Läget är ju att den insats de förväntas göra inte är en väpnad insats, d v s en insats i vilket vapenmakt på ett eller annat sätt behöver användas.

På den punkten råder ingen oklarhet.

Sedan har det diskuterats om de i alla fall skall ha viss beväpning för självförsvar.

Det är en annan fråga, och den debatten kommer säkert att fortsätta.

Vi har hitintills inte sett att det finns något sådant behov, men so oder so har den frågan inte med insatsens uppgift att göra.

Från Islands sida har jag redan mött mycket uppskattning av våra avsikter.

Och också från alla dem som ser ett betydande värde i ett fördjupat nordiskt samarbete på också detta område.

Men det är också mycket annat vi kommer att diskutera.

Och på eftermiddagen lämnar vi vår gemensamma redogörelse till Nordiska Rådet, d v s till parlamentarikerna.

Hos dem finns det en mycket påtaglig önskan att driva på vad gäller inte minst det utrikes- och försvarspolitiska samarbetet.

Och det är bra.

Det blir en jäktig dag i morgon, men jag hinner i alla fall börja med ett snabbt besök på Akademiska Bokhandeln på Esplanaden.

Det kan inte missas när man är i Helsingfors.


Ukraina, Irland och Norden

29 oktober 2012

STOCKHOLM: När Walburga Habsburg Douglas på eftermiddagen i dag i Kiev med stor precision presenterade de europeiska observatörernas preliminära utvärdering av valet i Ukraina var tonen påfallande kritisk.

Och även om det i ärlighetens namn skall sägas att situationen är än sämre i flera andra länder i det östliga Europa, och att det finns en tydlig politisk pluralism i landet, var bedömningen att detta val innebar en försämring i förhållande till tidigare val i Ukraina.

Hur valresultatet i detalj kommer att se ut vet vi först efter det att vi sett resultatet också i enmansvalkretsarna.

Det är i dessa som användningen av s k administrativa resurser och andra knep från regimens sida har störst möjlighet att påverka resultatet.

Några mer omedelbara konsekvenser för Ukrainas politik går valet sannolikt inte. Presidentmakten är mycket stark i landet, och mycket handlar nu om spelet om presidentmakten inför nästa mandatperioden med början 2015.

Konsekvenserna för relationerna mellan EU och Ukraina kommer vi att ha anledning att diskutera under de kommande månaderna, men där kommer också andra faktorer att spela in.

En politiserad rättsordning innebär t ex ett hinder av mycket påtaglig karaktär för en i genuin mening närmare relation.

Också valet i Ukraina tillhörde de frågor som var uppe till diskussion när Irlands EU-minister Lucinda Creighton besökte mig i dag. I morgon har hon så samtal också med Birgitta Ohlsson.

Såväl Irland som Sverige tillhör de länder som är tydligt för en Europeisk Union öppen också för nya medlemmar som så vill och kan.

Just nu handlar det om sydöstra Europa – såväl Balkan som Turkiet – samt självfallet om Island, och Irland kan här komma att spela en viktig roll när man vid årsskiftet tar över det roterande ordförandeskapet efter Cypern.

I morgon är det så den nordiska dagordningen som tar över.

De nordiska statsministrarna träffar i Helsingfors såväl sina baltiska kollegor som sig själva för överläggningar i olika frågor, och mot slutet av eftermiddagen kommer jag dit för olika överläggningar främst under onsdagen.

Men mer omedelbart blir det först mottagning på Sveriges Ambassad och därefter sedvanlig informell middag med den s k konservativa partigruppen. Och det finns alltid mycket att diskutera kring den ekonomiska och politiska utvecklingen i våra olika länder.

Några stora rubriker brukar dessa nordiska möten numera mer sällan generera, men deras betydelse skall alls inte underskattas.

De omfattande nätverk vi också genom dessa bygger mellan personer, partier och politiska system i våra länder skapar en ömsesidig förståelse som sedan gör det mycket både lättare och mer naturligt att arbeta tillsammans.

Och att det har varit en stor styrka för alla våra länder kan det inte råda någon tvekan om.

Att vara ”nordist” på detta sätt ger – alldeles bortsett från vad samarbetet mer omedelbart leder till – bättre möjligheter att arbete såväl på europeisk som på global nivå.


Valdag i Ukraina

28 oktober 2012

STOCKHOLM: Solig och vacker höstsöndag. Och en hel del som trots allt behöver göras.

Årets Visby-konferens besöktes bl a av Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis, och det var uppskatt att höra såväl hans beskrivning av den kris hans land gått igenom som reflektioner över den vidare europeiska utvecklingen.

Han var mycket bestämd i sitt påpekande att det är felaktigt att tala om en euro-kris.

Att Lettland drabbats av mycket djupgående problem kunde knappast skyllas på euron. Samma sak kunde förvisso sägas om Island.

Och han påpekade att euron långsiktigt snarast stärkts på de internationella marknaderna. Cirka en tredjedel av världens valutareserver ligger t ex nu i euros.

Hans centrala budskap var att om det är nödvändigt att bita i det sura äpplet är det lika bra att ta ett rejält tag och sedan bli av med det hela.

Så hade Lettland gjort, och han hade begränsad förståelse för de som på olika sätt ville förlänga pinan genom att sträcka ut de nödvändiga sparprogrammen över ett större antal år.

Hade Lettland gjort det hade man i dag med all sannolikhet inte haft den tillväxt och uppgång man nu registrerar.

Konferensen ägnade också uppmärksamhet åt utvecklingen i Ryssland sedan Vladimir Putins återkomst på presidentposten.

Och det uttrycktes stor oro för att det politiska klimatet håller på att bli allt mer repressivt. Exemplen som gavs var åtskilliga.

I går arresterades ju dessutom ett antal kända oppositionsprofiler.

Stor uppmärksamhet hade också ägnats den oppositionspolitiker som kidnappats i Kiev i samband med att han försökte söka skydd hos FN och som sedan förts till Lefortovo-fängelset i Moskva.

Sent i går eftermiddag lämnade jag emellertid Visby för att bl a vara med om öppnandet av den nya nationalarenan i Solna i går kväll.

Det blev verkligen en imponerande uppvisning av mycket av det allra bästa som svensk musikkonst kan uppvisa. En minnesvärd afton i många avseenden.

I dag är det valdag i såväl Ukraina som andra omgång i Litauen, och jag kommer självfallet att följa bägge valen noga.

Vad gäller Ukraina finns det dessvärre anledning till betydande frågetecken kring detta val.

Det finns bedömare som redan nu tror att det kommer att innebära att den demokratiska kvaliteten på landets politiska system ytterligare försämras.

Men vi gör självfallet klokt i att på den punkten avvakta den bedömning som de europeiska valövervakarna från OSCE, Europarådet och Europaparlamentet avser att redovisa under morgondagen.

Och då har vi kanske också en bättre bild av förutsättningarna för regeringsbildning i Litauen.

Just nu är det för de kommande uppgifterna under veckan och därefter som finns i fokus.

De nordiska mötena inleds i Helsingfors redan i morgon, men själv kommer jag inte dit förrän under tisdagen.

Och mötet med de nordiska utrikesministrarna, liksom rådets diskussion av vår utrikespolitiska redogörelse, kommer först under onsdagen.

Eftersom det är höstlov för skolorna åker jag från Helsingfors privat till Italien för några dagar.

Men om en vecka bär det iväg direkt därifrån till den laotiska huvudstaden Vientiane för toppmötet där mellan Asien och Europa.


Europeisk dialog i Visby

26 oktober 2012

VISBY: Kämpande med en förkylning har jag trots allt tagit mig igenom även denna dag.

Jag passade på att tala en del med den nya regeringen i Georgien om vårt fortsatta starka stöd till landets demokratiska och europeiska reformering.

Biträdande premiärministern Alasania och jag känner varandra väl är sedan lång tid tillbaka, även om vi inte hade möjlighet att träffas vid mitt allra senaste besök i landet.

Utrikesminister Pandjikidze har jag också träffat tidigare, om än mer flyktigt, men också vi hade ett mycket bra samtal om landets politiska utveckling och vårt fortsatta samarbete.

Bägge var mycket tydliga med att de ville fortsätta landets kurs mot EU. Och för den delen också Nato.

De såg bägge fram mot möjligheten att jag skull komma tillbaka till Tbilisi för samtal inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag kunde bara beklaga att kalendern är som den är, men vi skall nog finna en lösning i alla fall.

I övrigt upptog förberedelser för de olika nordiska mötena i Helsingfors i början och mitten av nästa vecka en del av min uppmärksamhet.

Betydelsen av det nordiska och regionala samarbetet kan inte understrykas nog starkt, och nästa år blir ju ett än mer utpräglat nordiskt år för oss inte minst genom ordförandeskapet i Nordiska Ministerrådet.

Och till detta kommer ordförandeskapen såväl i det nordiska som i det nordisk-baltiska utrikespolitiska samarbetet.

Mot slutet av eftermiddagen tog jag planet till Visby för den konferens som Jarl Hjalmarson-stiftelsen årligen brukar anordna här.

På sitt sätt har den blivit något av en institution. Och med ett betydande värde när det gäller att diskutera olika perspektiv inte minst på utvecklingen i Europas mer östliga delar.

Talare på den inledande middagen var Lettlands premiärminister Valdis Dombrovskis.

Efter det sannolikaste hårdaste åtstramningsprogram i Europa har landet nu Europas starkaste tillväxt och siktet tydligt inställt på att ansluta sig också till euron om några år.

Olika länder är förvisso olika, men det går inte att undvika slutsatsen att det finns viktiga lärdomar att dra av Lettlands utveckling under de senaste åren.

Helgen är måhända inte den mest idealiska för denna konferens. Parlamentsvalet i Ukraina och andra omgången av valet i Litauen på söndag innebär att företrädare för dessa länder är upptagna med viktigare angelägenheter just nu.

Men det hindrar inte att det är en viktig och väl sammansatt grupp som åter träffas här i Visby för att diskutera dessa frågor.

Och Visby har alltid sin speciella charm.


Bistånd i tiden

25 oktober 2012

STOCKHOLM: I enlighet med grundlagens bestämmelser gav regeringen i dag sitt samtycke till prinsessan Madeleines förlovning – och passade samtidigt självklart på att skicka med en hjärtlig gratulation.

Men i övrigt var det en mer eller mindre vanlig arbetsdag för mig i Stockholm.

På eftermiddagen passade jag dock på att under några timmar bege mig till Sida och med dess ledning diskutera gemensamma erfarenheter och utmaningar.

Sverige är ju i dag en betydande stormakt inte minst när det gäller att hjälpa till att finansiera humanitära insatser där behov uppstår runt om i världen, och har inte minst i den egenskapen en mycket nära och viktig dialog med inte minst berörda delar av FN-familjen och med Internationella Röda Korset.

Just nu är det alldeles självklart Syrien som är aktuellt i detta avseende.

Men vi spelar också en viktig roll därför att vi på ett sätt som kanske är lite djärvare än andra vågar finansiera insatser för nätfrihet, demokrati-arbete, gender-frågor och annat som inte nödvändigtvis leder till applåder hos alla regimer runt om i världen.

Det är viktigt att vi vågar och kan ligga på framkant också i frågor som dessa.

De handlar ju i mycket hög grad om framtiden för berörda länder och områden.

Och i takt med att en expanderande världshandel och globalisering, inte sällan i förening med ny teknologi, lyfter allt fler ur fattigdom och bereder vägen för en ny medelklass i t ex Afrika och Asien blir nog dessa delar av vår biståndspolitik allt viktigare.

Sida har förvisso haft sina problem, men verkar nu ha börjat få fast mark under fötterna igen.

Och det är bra för oss alla. De olika delarna av vår utrikespolitik och vårt internationella agerande måste ju kunna gå hand i hand.

Annars har dagen också handlat om en del förberedelser för Nordiska Rådet och möten i anslutning till detta i Helsingfors i början och mitten av den kommande veckan.

Jag talade med min finska kollega Erkki Tuomioja om bl a detta under dagen.

Morgondagen inleder jag i Stockholm, mitt på dagen blir det konselj under Kungens ordförandeskap på Slottet, och därefter bär det för min del iväg till Visby för olika diskussioner.

Gotland brukar kunna visa sig från sin verkligt goda sida vid denna tid på året också.


FN-dagen och olika kontakter

24 oktober 2012

STOCKHOLM: Fortsatt arbetsvecka i allt väsentligt bakom skrivbordet – eller i alla fall i dess närhet.

Och det ger möjlighet att diskutera såväl organisatoriska som mer politiska utmaningar vi står inför och hur de kan hanteras.

I dag hade jag möjlighet att diskutera åtminstone delar av dem med cheferna för de olika enheterna på utrikesdepartementet.

Och fortsatta dessutom med kontakter med olika myndigheter och organisationer av betydelse för oss men utanför det direkta departementet.

Vi diskuterade bl a olika frågor i anslutning till våra bidrag till olika väpnade fredsinsatser under kommande år.

Inom kort kommer vi ju – efter samråd med oppositionen – att lägga förslag till riksdagen om våra bidrag till ISAF-insatsen i Afghanistan under 2014.

I morgon – efter sedvanligt regeringssammanträde på förmiddagen – fortsätter jag dessa kontakter med att besöka Sida och diskutera dess omfattande och viktiga arbete.

Det är ju Gunilla Carlsson som har det direkta politiska ansvaret för biståndspolitiken och relationerna med Sida.

Men det är självfallet viktigt också för mig att ha en bra bild av hur de ser på olika aktuella utmaningar.

Under dagen hann jag också med att under lite mer än en halvtimma svara på frågor på twitter.

Jag har gjort det förr – vi har ett speciellt twitter-konto för detta – och kommer alldeles säkert att upprepa det igen.

I dag var det FN-dagen, och världsorganisationens flagga vajade stolt vid sidan av den svenska på Gustaf Adolfs torg.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 477 andra följare