Hektisk början

25 september 2012

NEW YORK: Det blev en milt sagt hektisk dag här i dag, men också med värdefulla möten och samtal.

Lunchen med mina kollegor från Brasilien och Turkiet resulterade i att vi beslöt oss för att fördjupa vårt samarbete ytterligare, och vi kommer att mötas tillsammans redan i början av nästa år.

President Obama anlände lagom till sin stora mottagning på Waldorf Astoria, och vi talade om den trevliga stund vi hade tillsammans på Nato-toppmötet i Chicago och som ju någon fotograf då lyckades att föreviga.

Jag skulle tro att fotot från i kväll blir lite mera som foton från tillfällen som denna brukar vara.

I morgon börjar så generalförsamlingens allmänna debatt.

Den inleds alltid av Brasiliens president, men därefter kommer alltid USA:s, och som vanligt knyts ett betydande intresse till vad han kommer att säga.

Själv förväntar jag mig kanske inte så mycket just nu. Valrörelsen dominerar.

Men världen kan inte vänta alltför länge. Efter det amerikanska valet kommer vi att behöva en tydlig amerikansk politik inte minst vad gäller en fredsprocess mellan Israel och palestinierna.

Jag kommer självfallet att lyssna på anförandena i morgon, men det blir också viktiga bilaterala möten. Irans utrikesminister Salehi står på min lista i det avseenden.

Efter nytt möte med Henry Kissinger på eftermiddagen – jag misstänker att han inte minst kommer att försöka att intervjua mig om utvecklingen inom EU – har vi så möten med EU:s utrikesministrar för avstämning i olika frågor.

Sedan blir det återinvigning efter restaurering av vår fina byggnad på Park Avenue som nu är residens för vår FN-ambassadör men som också kommer att användas av vår konsul här i New York och av ambassaden i Washington i olika sammanhang.

Och kvällen avslutas så med middag med USA:s utrikesminister Hillary Clinton tillsammans med EU- och Nato-kollegor.


Full fart framåt

24 september 2012

NEW YORK: Måndag morgon, gatorna i kvarteren runt FN börjar att stängas av och 113 statschefer från olika delar av världen anländer till FN:s generalförsamlings allmänna debatt som börjar i morgon.

Och i kväll kommer också president Obama hit med än kraftigare avspärrningar som följd.

Han stannar dock bara lite mer än ett dygn. Det är valrörelsen snarare än världen som gäller för honom i år.

Också utmanaren Mitt Romney kommer att vara i New York dessa dagar.

I TV-programmen denna morgon är det i sedvanlig ordning Iran och i viss utsträckning Israel som är i fokus. Det spekuleras om vi står inför ett nära förestående krig eller ej.

Dagen kommer dock att domineras av ett s k högnivå-möte om rättsordning i olika länder, och dit väntas nu på förmiddagen en strid ström av talare.

Norden kommer att företrädas av ett gemensamt anförande framfört av Finlands president Sauli Niinistö.

Själv kommer jag efter att ha varit med på det mötet att ha en arbetslunch med Brasiliens utrikesminister Patriota och Turkiets dito Davutoglu.

Från lite olika utgångspunkter finner vi det ofta av värde att utbyta synpunkter på det internationella läget. Och samtalsämnen kommer inte att saknas.

På eftermiddagen kommer jag sedan att ha en liten ceremoni i samband med att Sverige etablerar diplomatiska förbindelser med Tuvalu och Nauru.

Därmed borde vi ha diplomatiska förbindelser med alla av FN:s medlemsstater.

Efter mottagningen som president Obama ger, och som brukar vara välbesökt, blir det för min del middag med ett antal utrikesministrar från Mellersta Östern och från Europa.

Så det lovar att bli en tämligen fullmatad dag.


Problem och potential

24 september 2012

NEW YORK: Under dagen hann jag faktiskt med att promenera ett betydande antal kvarter på Manhattan upp till Social Good Summit och dess nätverksdiskussion med aktivister på ett 100-tal platser runt om i världen.

Här var det verkligen världens nya möjligheter inte minst genom ny teknologi som var i fokus, och det var roligt att se hur Ericsson med VD Hans Vestberg i spetsen var djupt engagerade i arbetet.

Annars har det varit diskussioner här mitt på Manhattan på FN-sekretariatet i dess provisoriska lokaler eller på andra platser i dess närhet som dominerat min dag.

Om dessa är väl för dagen föga att säga – senare blir det möjlighet att sammanfatta mina intryck från denna vecka.

Syrien har av lätt insedda skäl varit i fokus, men också den allt mer alarmerande situationen på de pslestinska områdena under israelisk ockupation.

Det retorisks mullret i Israel handlar i allt väsentligt om Iran, men i områden under israelisk ockupation håller nu på atts utvecklas en mycket allvarlig situation.

Konsekvenserna kan komma att bli betydande.

Till områdena som flackat förbi i dagens diskussioner hör självfallet också Cypern. Det är oerhört viktigt att vi inte ger upp ansträngningarna att övervinna landets delning.

Men också Afghanistan, som kommit att bekymra mig allt mer, men som verkar engagera allt färre.

Jag hoppas få anledning till mer diskussioner i den frågan längre fram i denna vecka.

Nu blir det natt – och i morgon accelererar tempot ytterligare.


Maraton av möten

23 september 2012

NEW YORK: Söndag förmiddag, strålande väder och veckans maraton av möten här har redan tagit sin början.

Utrikesministrar och andra har alldeles tydligt börjat att anlända till staden. Jag ser att både min tyska kollega Guido Westerwelle och Catherine Ashton också kastat sig in i möteskarusellen.

Efter några inledande timmar nere på FN gör jag ett nedslag på Social Goods Summit där man inte minst diskuterar hur modern teknologi kan bidra till utveckling.

Ericssons chef Hans Vestberg och USA:s FN-ambassadör Susan Rice, som jag ju senast träffade i Addis Ababa, tillhör de som också kommer att vara där under eftermiddagen.

Men sedan blir det tillbaka till FN för olika möten.

Syrien tillhör tveklöst frågorna i centrum, men det saknas dessvärre inte konflikter runt om i världen som ser bekymmersamma ut.


Lite lugnare lördag

22 september 2012

NEW YORK: Efter gårdagkvällen stora middag med Atlantic Council har det för min del varit en lite lugnare dag här i dag.

Lite tid att gå igenom papper, läsa tidningar och ta del av en del av mediautbudet mitt i den amerikanska valrörelsen.

På gårdagens stora middag hamnade jag bredvid Henry Kissinger, och hans torra humor gjorde sannerligen inte kvällen mindre minnesvärd.

Det var nu ca 35 år sedan han slutade som USA:s utrikesminister, men någon gjorde anmärkningen att han nog är mer känd i dag än vad han var där.

Aung San Suu Kyi var också där – första gången på 40 år hon kunnat återvända till New York – och höll ett mycket inspirerande tal fullt av hoppfullhet inför utvecklingen i Burma.

Hon berättade f ö att en av de böcker som han lärde sig mest av och satte mest värde på under sina långa år i husarrest var Henry Kissinger stora ”Diplomacy”.

En annan person jag har mycket stor respekt för fanns också med, nämligen förra chefen för FN:s flyktingorganisation UNHCR Sadako Ogata.

Och till detta skulle så kunna fogas en lång rad representanter för amerikanskt samhälls- och näringsliv.

Så det blev en lite senare kväll än vad det nog egentligen borde ha blivit.

Men i gengäld har denna dag så varit lugnare. En del telefonsamtal hem i olika ärenden har det dock blivit.

Och i kväll blir det middag uppe i Harlem med gamla vänner.

I morgon tidigt drar så programmet med olika möten igång trots att det är söndag.

Till morgondagens personer att träffa hör Lakhdar Brahimi, och det är självfallet viktigt att höra hans bedömning av situationen i Syrien.

I morgon flyger också Gunilla Carlsson in för sina olika möten, och bland alla andra som kommer i morgon finns också Norges nya utrikesminister Espen Barth Eide.

Vi känner varandra väl – och träffades nyligen uppe i Bodö – men vi skall ändå försöka att träffas för att stämma av läget.


Och nu till New York

20 september 2012

STOCKHOLM: Efter dagen i Bryssel är det tidigt i morgon dags att bege sig iväg till New York för den sedvanliga veckan i samband med att FN:s generalförsamling inleder sin allmänna debatt.

Det sker på tisdag, men innan dess är det mycket som skall klaras av.

I kväll är det stor middag med Atlantic Council för att hedra bl a de två viktiga men lite olika personerna Aung San Suu Kyi och Henry Kissinger.

Det säger sig självt att den middagen också kommer att samla en rad andra personer av intresse. Atlantic Council har under de senaste åren kommit att få en allt viktigare roll i såväl Washington som New York.

Veckan på Manhattan kommer att bli en sedvanlig virvelvind av möten, samtal och sammanträffanden med kollegor från världens alla hörn. Det handlar om stordrift i diplomati.

Förra året var det besvikelsen över en utebliven fredsprocess i Mellersta Östern som kom att dominera veckans olika diskussioner.

Den besvikelsen är förvisso inte mindre i dag.

Och vi får inte bortse från att spänningar byggs upp samtidigt som utvecklingen framför allt vad gäller illegala bosättningar gör den tvåstatslösning som kan ge fred och säkerhet för alla allt svårare att uppnå.

Säkert kommer den frågan att diskuteras, men det är samtidigt sannolikt att det är den allt mer desperata situationen i Syrien och Levanten i stort som kommer att dominera våra dagar.

Jag hoppas att det kommer att bli möjligt att höra åtminstone de preliminära slutsatser som Lakhdar Brahimi dragit efter sina samtal såväl i Damaskus som i den vidare regionen.

Frågan kommer under veckan också att diskuteras i säkerhetsrådet, och jag hoppas få tid att närvara vid åtminstone delar av den diskussionen.

De attacker som riktats mot olika diplomatiska beskickningar i främst denna del av världen kommer det också att finnas skäl att uppmärksamma och fördöma.

De riktar sig ju i själva verket också mot grundtanken i FN-systemet – att hålla öppna kanaler med alla och att kunna ha dialog över gränser och meningsskiljaktigheter.

Och det är viktigt att detta också uttalas.

Veckan på Manhattan kommer förhoppningsvis också att ge i alla fall vissa möjligheter att lite närmare känna av temperatur och vindar i den amerikanska valrörelsen.

Som sig bör är det de ekonomiska frågeställningarna som dominerar – USA:s såväl underskott som statsskuld är värre än i EU och euro-området – men då och då smyger sig också världen in.

Och det kan ju finnas anledning att lyssna även på det.


Viktigt steg framåt

20 september 2012

BRYSSEL: Vår idé med ett europeiskt fredsinstitut tog med all sannolikhet ett viktigt steg framåt genom de olika möten och diskussioner vi hade med och i Europaparlamentet i dag.

Viktigt var att så gott som alla som på ett eller annat sätt deltog med stor tydlighet vittnade om behovet.

Och de sträckte sig från företrädare för den gemensamma utrikestjänsten EAS till de olika oberoende organisationer som i dag bedriver viktig verksamhet på dessa områden.

Intressant var också att höra erfarenheter från såväl nuvarande som f d EU Special Representatives i olika besvärliga delar av världen om det stöd som de anser att en organisation som denna skulle kunna ge deras möjligheter.

Det var bred enighet om att ett EIP skulle ha en viss oberoende ställning i förhållande till EU med samtidigt ett visst förhållande till såväl EAS som Europaparlamentet.

Och det fanns olika idéer om hur denna skvader skulle kunna konstrueras.

Det var också enighet om att vi borde ta tillvara på erfarenheter och engagemang i Europa i dess helhet.

Inte minst Norge och Schweiz – med sina erfarenheter -borde alldeles självklart vara med.

Om några veckor kommer en konsultstudie som beställts av EAS att bli klar, och då kommer vi att ha anledning att ta nytt tag i frågan.

Men dagen innebar utan tvekan ett viktigt steg framåt.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 463 andra följare